Bilden föreställer ett smalt upplöjt åkerstycke, där Masse velat visa de tvärgående vända plogfårorna på åkerns kortsida längst till höger och hur sådana ser ut med vändplog. Nyodlingarna på Bild 11 och 13 är också gjorda med vändplog. Värt att notera är att bandtunar ännu var den gängse hägnadstypen.
Från 299 kr
Halvtunar med en undre del av sten och en övre av trä var förr ganska vanliga. Hade man viss tillgång på sten men inte mycket och detsamma med virke, så kombinerade man materialen. Stendelen kunde vara av gråsten som här, eller kalksten, eller blandat. Vågrätt liggande trolar kallade man för räckar. Bilden är tagen norr om Fie Jakob Karlssons hemåker, landsvägen skymtat t h.
Här visas en nyplöjd åker där man använt vändplog, där motvändningen ännu inte är gjord. T h syns en s k räcktun med två räckar. Sådana tunar hade man där det var lågt betestryck med tex kvigor. Bilden kan vara tagen nedanför Lausbackar mellan Hallbjäns gamla och nya gårdsplatser mot kyrkan, vilken troligen döljs av träden. Se även bild 26.
Ombyggnadstakten på ladugårdar blev hög på denna part. Här river man en ladugård som inte var särskilt gammal, bara 30-40 år. Den nya som byggs här, levde till 1945, då man uppförde en helt ny ladugård på andra sidan gårdstomten. Den gamla ladugården ser ut att ha innehållit minst 3 fähus med portlider emellan. Framför ladugården ligger troligen en tröskhusaxel.
Bilden visar norra delen av ladugården med tröskhuset och bibyggd bod. Tröshus hade ofta faltak, vilka många gånger ser ut att vara lite slarvigt lagda. Efter tröskhuset följer ladan i vinkeln med ladportarna i hörnet så som brukligt var i Lau. Sedan kommer ett fähus med stor hoimd mot ladan. Se Bild 676.
Här har Masse tagit en överblicksbild på hela det Bobergska stället med ladugårdarna och manbyggnaden med flygel. Byggnaderna ser ganska utkastade ut i landskapet, utan några särskilda arrangemang för gårdsmiljön som staket, planteringar eller annat. Torftigt kan vi tycka idag, men så var det förr. Ladugården stod kvar till 1930, då Gunnar Jakobsson rev den och byggde en ny större modern.
Här ser man tydligt volymskillnaden mellan den gamla och den nya ladugården, främst beroende på den nya ladugårdens bredd. Det är laddelen som här är nybyggd. Mot den gamla ladugården står det en stor mängd trolar, modernare stängselmaterial hade ännu inte kommit. Till vänster ses en bit av bodlängan, vilken säkert inte var mer än 30-35 år.
Det har ännu inte gått att komma på vem Albasmor var och vad stället har för bakgrund. Möjligen kan stället hänga samman med Anders Hansson född 1806 kommen från Snausarves ursprungspart. Han fick en bit jord av sin far och bosatte sig vid nya landsvägen intill den andra snausarveparten. Vid skiftet flyttades boplatsen till nuvarande platsen snett över vägen, se Bild 1107. Men det finns ingen som haft något namn som kan förknippas med "Albas". Huset är något av det äldsta som Masse har avbildat. Det är troligen en ofullständig parstuga från 1700-talets första hälft, bestående av ett rum på var sida om skorstensstocken och troligen ett synnerligen litet fönsterlöst kök mitt på baksidan, se Bild 1106. Huset skulle ursprungligen kunna ha haft flistak innan det fick faltak, långväggara är så pass höga att det kan förhålla sig så. Fönstren är extremt hörnplacerade, vilket är ett mycket gammalt tecken och som kan göra huset ännu äldre. Huset har bara 3 fönster, ett till salen på bortre gaveln och två på denna inpanelade del, som troligen var vardagsstugan. Rester av ett sekundärt fönster sitter uppe i gavelspetsen. Om det här var Anders Hanssons hus, måste han ha köpt det begagnat. Det kan också ha varit manbyggnad på föräldrahemmet och att han fick det när man byggde nytt stenhus hemma och han flyttade hit på 1830-talet. När man flyttade till den nya boplatsen 1908, blev tydligen det gamla huset stående en tid innan det revs bort. Kanske bodde någon annan i det kallad "Albasmor".
Ytterligare en bild från söder. Bakbygget är uppfört, det var det inte 1906, se Bild 921. Annars är det sig likt. Stora halm(?)stackar står bakom ladugården. Det måste ha varit en mycket god skörd det året, om man inte kunde få plats med allting inne på det mycket stora loftet. Har man tvättat mattor? Det ser ut att hänga mattor på slantunen!
Här ser vi ladugården från norr med ett äldre inpanelat bulhus på gaveln. Ladugården var byggd 1909 och innehöll stall, ko-, gris- och hönshus. Stilen är den sedvanliga för tiden med fähusdel i sten och foderloft i resvirke under halmtak och spröjsade fönster. Till höger står ett tröskhus som kan vara äldre.
Här ser man hur nära vägen ladugården stod. Hitre delen var fähus, det stora fönstret har nog varit en hoimdlucka, medan småluckorna nog är ljusgluggar. Portlidret är förbyggt och gårdens infart är troligen flyttad till hitom ladugården, en gatgrind skymtar i vänstra kanten. Sedan följer ladporten och därefter bulladan. Stolpen visar på telegrafledningen genom socknen till När.
En arrangerad bild av Masse där gubbarna låtsas dra valkan, vilken har lyfts fram ur snåret. Det här var ett tungt arbete som helst krävde 4 personer. Hemmor Lars Löfgren är en av karlarna, hans gamla manbyggning syns i bakgrunden, den revs 1921.
Här blandas bruk av troligen Gannor Karl Karlsson, 51 år, sonen Karl, 22 år, och okänd. Brukblandningen var viktig, det skulle röras länge i bruken så den blev seg och smidig. I bakgrunden syns något av norra parten av Gannor med den fina brunnsholken t h.
När betorna var gallrade, skulle ogräset mellan raderna tas bort. Här gör man det med hästdragen hacka, det är troligen Lars Persson 51 år och sonen Lars Pettersson, 18 år. Bilden är sannolikt tagen vid Byängsbackar öster om gårdsparten med Kauparve östra (Lars Nilssons) part i bakgrunden med två höstackar.
Masse har gått tillbaka till linrötan dagen därpå och här fotograferat det sjunkna linet, bara stentyngderna syns. Det var inte så långt för Masse att gå, han bodde bara en liten bit bortåt vägen på de som synes helt kala Lausbackar. Se Bild 144, 145, 146.
Hos Hallsarve Hans Karlssons lag var det betydligt folkligare än hos Hallbjäns Lars Petterssons, se Bild 114! Här dricker man kaffehalva på konjak och skålar glatt. Men lite fint är det, för bullfaten är satta på duk och man dricker ur porslinskoppar med fat. Hans Karlsson sitter mitt i bilden.
Här vässer Jakob, Fäi-Jakå, Karlsson sigden, liebladet, på slipstenen vid flygelns norrgavel en tidig morgon. Slavarbetet med att dra slipstenen utförs av svärmor Anna, 79 år. Att slipa en lie så att skärpan höll sig en hel slåtterdag var en stor konst.
Det rådde uppenbarligen en febril byggnadsakivitet på båda Smissparterna på 1910-talet, man förnyade så gott som hela byggnadsbeståndet. Det märkliga med Artur Karlssons part var att man byggde ena vinkeln av ladugården i bulteknik, det hade man i stort sett slutat med på 1910-talet. Men moderna fönster satte man in! Stendelen innehöll fähus och buldelen lada. T v skymtar källaren, se Bild 1059.
Masse var nog lite imponerad av den nya ladugården och tog många bilder. Här ser vi den nya ladugårdsvinkeln. Kvar av de gamla byggnaderna stod bara en vedbod i resvirke med faltak, vedtravar syns t h, liksom en sågbock och en del sågad ved. Ett brunnshus med toppigt tak pryder gården. En vässten står vid tunen, inte långt ifrån brunnen.
Fie Jakob Karlsson har lastat ett våldsamt släklass och kör hem det med två stutar. Dessa ansågs vara starka dragare, vilket var bra med stora lass och lång väg, men sävliga. Bilden är troligen tagen på Nyen på När, med bodarna vid Brändu fiskeläge i bakgrunden.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.