När man tröskade fick man med skal, boss och strårester bland sädeskornen. Ett sätt att få bort detta var att blåsa iväg dessa lättare delar från de tyngre sädeskornen. Detta gjordes med hjälp av en handdragen maskin, räns/rännvinden, vilken tillhörde varje gårdsparts utrustning. Här ses en sådan utställd för fotografering på Jakob, Fäi- Jakå, Karlssons part.
Från 299 kr
Grannarna på Smiss Artur Karlsson och Vilhelm Karlsson (de var inte släkt) har byggt en ovanligt stor fiskebåt, tvåmänning, tillsammans. Här ligger den utanför Vilhelms 8 år gamla ladugård. Man ser att båten är rejält utlagd, bred, för större bärighet i sjön, men mera tungrodd. Masse har varit noga med att på fyra bilder visa båtens form.
Grannarna på Smiss Artur Karlsson och Vilhelm Karlsson (de var inte släkt) har byggt en ovanligt stor fiskebåt, tvåmänning, tillsammans. Här ligger den nytjärad utanför Vilhelms 8 år gamla ladugård. Masse har varit noga med att på fyra bilder visa båtens form.
Rängar är spant i en snipa. De är sågade av självvuxet virke, i regel genom en stubbe med rotben, vilket var mycket svårsågat, särskilt förr när det skulle göras för hand. Här hänger 5 rängar på staketet på tork, troligen hos Fie Mattias Oskar Larsson, "U" kan vara en felskrivning, för någon med "U" i förnamnet finns inte.
Vävstolen är troligen uppställd i salen hos Fie Oskar Larssons. Det ser ut som om man väver något tunt, kanske handdukar, och mycket är redan gjort. Rummet har sannolikt originaltapeter från 1880-talet, medan dörren verkar var äldre. En kakelugn skymtar t h. Skänken och pigtittaren är ungefär jämnåriga med huset. En av Masses ytterst få interiörbilder.
Hallsarve Hans och Oskar Karlsson, far och son, sätter upp stör. De gör hål för stören med varsin janstaur, spett, och kör sedan ner stören och trampar till runt den. Det är något oklart var de arbetar, men det kan vara Sunnkörke i bakgrunden, se Nr 210.
Masse har förevigat ladugården inne från lillgården. I förgrunden ser man spjälstaketet som börjar bli lite dåligt och en ovanligt välarbetad grind. Manbyggnad och ladugård stod med gavlarna mot vägen, tröskhuset t v hade således långsidan mot vägen. T h skymtar en troligen yngre bulbyggnad innehållande många funktioner. Ladugården med halmtak var sannolikt byggd efter branden 1865. Det var en riktigt lång ladugård med rejält tilltagna utrymmen. Från vänster ses porten till ladan, därefter luckan till en hoimd, hörum. Dörrarna med vackra sidoljusfönster gick troligen till kohuset och hoimden hörde ihop med detta. Vad som fanns bakom dubbelportarna är svårt att veta, någon form av genomkörsel med möjlighet att ta in hö på loftet är troligt. Efter det låg en hoimd som hörde ihop med stallet och längst ut någon form av utrymme med en liten lucka i väggen. Tröskhuset var ungefär jämnårigt med ladugården. Den hade både spån- och faltak täckande ett foderloft med lucka på takets framsida. Ovanligt nog var den förlängd med en vagnbod, se portarna. Mot själva gaveln hade man byggt ett vedskjul.
Majken och Maja var Masses fru och dotter. De sätter potatis till familjen och Hallsarve Vilhelm Karlsson plöjer upp fåror. Framför hästarna går troligen Vilhelms far Hans Karlsson. Bilden kan vara tagen på backarna alldeles söder om den stugan Masse bodde i, där fanns några åkertvärar.
Skulle man bara passera med någon häst eller ko, räckte det att man tog ur balkarna på falsidan, då var lidet nertäppt. Här visas hur det kunde se ut hos Larssons på Fies norra part. Personerna kan vara Mattias Oskar Larsson, 56 år, sonen Arvid, 21 år, till häst och hustrun Maria Elisabet Jakobsdotter, 50 år.
Uppenbarligen var Smiss Christian Petter Persson också snabb med att ta till sig lucern som ny fodergröda. Här är den torkade lucernen ihopsatt till små stackar, köislingar, i väntan på inkörning. Bilden är tagen på åkrarna i norr med gården liggande i söder bakom Smiss vät, vars vatten blänker i bildens mitt.
Slåtterarbetet utfördes i regel som en ating, dvs en arbetsfest. Man samlade så många från bidlaget, grannlaget, som behövdes för att kunna slå den mark som var aktuell på en dag. Någon ersättning utgick inte, men gårdsfolket skulle bjuda riklig förtäring under dagen. Nästa dag gick man till grannens änge och slog och så höll man på tills allas marker var slagna. Genom atingsformen var slåtter lite av fest och många var lite finare klädda, se vita skjortor och svarta västar på en del karlar. 14 karlar behövdes för att slå Körkänge på en dag. Man kan tycka att de hade inte mycket gräs att slå. Men ogödslade marker gav inte mycket, fick man en tugga gräs per slag så fick det duga. Det behövdes därför stora arealer slåttermark för att täcka gårdens behov av foder, ofta hade man mer slåttermark än åker. Kyrkänge ligger ett par hundra meter norr om kyrkan nedanför bakarna. Den långsmala byggnaden med flistak (?) är troligen en linbastu, sedan länge riven.
Så här fina vedstackar hade Kauparve Lars Persson gjort, vilket vittnar om att han hade ett visst nöje i att arbeta med veden. Bitarna är mestadels fint kluvna för att passa till en järnspis. Att stapla runda vedstackar var en konst, de hade mycket lätt för att rasa.
Jakob, Fäi-Jakå, ringvältar med hästarna. Ringvälten är sannolikt ett nytt redskap som köpts in, detta är knappast hemmabyggt. Det är lite ovanlig årstid för ringvältning, mitt i sommaren, men kanske är Jakob tidigt ute inför höstsådden. Det är troligen svalt väder, Jakob har både väst och jacka. Var bilden är tagen har inte gått att avgöra.
Här på ladugårdens baksida finns i liten grisgård, så man kan anta att ladugårdens ände har hyst ett grishus. Bredvid låg kanske stallet, mot att ladugården på andra sidan ladan då troligen innehöll kohus. I förgrunden har man planterat fruktträd, vilket var mycket vanligt vid förra sekelskiftet. Manbyggnaden skymtar.
Denna moderna ladugård innehöll till vänster om ladporten ett stort kohus med korna stående i två rader i ladugårdens längsriktning och med foderbordet i mitten. Grisstior fanns längs med gaveln uppe mot vägen och stall med hoimd fanns mellan högra dörren och ladporten. Till höger om ladporten var det kalvhus. Vid asken är det en stor stensatt brunn med ett brunnsholk över.
Man gick förr till strand när man skulle fiska. Lars Per Hallander, 62 år, har drickagge och matsäck med sig. Han bodde på Hallbjäns på den part som föregick den som Hernbäck/Johnsson har nu. Per Hallander styckade av och sålde all jorden, kanske var han mera intresserad av sjön.
Fie Emil Kristiansson verkar ha varit en framåt bonde som snabbt tog till sig nya idéer. Lucern var en ny fodergröda som passade magra och torra marker mycket bra. Här harlucernen torkats och satts ihop i små stackar, sk köislingar, för att torka ytterligare i väntan på att köras in. Bilden är sannolikt tagen på åkrarna sydost om gården med änget vid Byängsbackar i bakgrunden.
Lars Petterssons familj var stor, han hade 5 barn, varav 2 blev gifta i Lau och hade familjer. Lars hade också 5 syskon med familjer. Lars fru Anna Margareta Larsdotter hade 6 syskon, de flesta med familjer. Med tanke på att det finns ungefär 35 personer på bilden, bör de flesta i släkten vara med här. Fotot är troligen taget vid otendag, eftermiddagskaffet.
Finklädda kvinnor med barn har räfsat ihop höet i Körkänge, troligen skall de små högarna bredas till braidar för torkning. Sådana här atingar var ofta välkomna även om det kunde vara hårt arbete. Nu fick man tillfälle att träffas och prata och god mat fick man också.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.