Västerås 435:1-2
Från 299 kr
Västerås 431:1
Arjeplog 549:1
Hantverkargatan 10, 12 och 14 västerut från Hantverkargatan 13. Då kv. Vindruvan, nu kv. Bananen.
fotografi
hår, träd, fotografi, photograph@eng
dragfärja, å, hus, hamn
Från sin tidiga etablering och långa verksamhetstid som fotograf i Kisa kom Emilia Johanson att porträttera otaliga Kindabor. Merparten av de förevigade personerna kan vi förmoda ha fallit in i anonymitet över åren, andra kan väckas till liv genom påskrifter av dem som ännu mindes. Som här där vi möter hemmansägaren Viktor Karlsson som från 1875 och tillsammans med hustrun Anna Greta Jacobsdotter ägde och brukade del i Bjärkeryd Södergård söder om Kisa. I sitt livs begynnelse född 1843 i Vimantorp väster om Kisa där föräldrarna ägde ett mindre hemman. I vuxen ålder kom han i förstone att ensam arrendera en bruksenhet i byn tills han från 1866 blev rättare på den större gården Kvarntorp, även den belägen väster om Kisa. Året därpå gift med ovannämnda Anna Greta. Fotografiet kan antas tillkommit vid 1870-talets senare hälft.
Ateljéporträtt som bär 1870-talets särmärken i form av tidens mode i klädedräkt och håruppsättning. Här förmedlat av fru Selma Harling, född Zanderholm. Harling efter sitt giftemål med järnhandlaren i Linköping Otto Harling och flicknamnet efter fadern, målarmästaren Johan Zanderholm. Född 1839 som yngst i en rad systrar blev de tidigt moderslösa. Fadern gifte som brukligt om sig i hast men blev efter blott ett halvår ånyo änkling. En äldre fosterdotter tillsammans med en inflyttad syster till målarmästaren tycks vidare stått för barnens husliga uppfostran. Vid tiden för fotografiet var Selma relativt nyligen gift och bodde med maken i en centralt belägen stadsgård nära domkyrkan. Där skulle hon komma att framleva sitt barnlösa äktenskap och större delen av sin långa änkotid. Hon avled av hög ålder 1930.
Heden i Digesgård Strandheden i Digesgård har under långa tider varit betesmark. Då hölls buskar och sly borta. Så försvann korna och heden slyade igen. På 90-talet rensades heden från sly och buskar i kommunal regi och korna kom tillbaka. Det var positivt för heden, men det fanns boende som inte gillade det. En tid av sabotage följde, då elstängslet gång på gång klipptes av. Som en reaktion på trakasserierna försvann korna några år. 2005 dök det upp hästar. Ännu 2011 betade islandshästar varje sommar på heden till glädje för de boende runt om. Bild 1 På 90-talet betade kor igen på strandheden i Digesgård efter många, många års uppehåll. Bild 2 Ett anslag vid alla ingångar till strandheden talade om en ny tid. Nu skulle det vara hästar som betade av heden. Bild 3,4 o 5 Strandheden i Digesgård med vy norrut och en flock fredligt betande hästar. Bild 6 Hästarna betar på heden i Digesgård med Morups Hallar i bakgrunden.
Född som enda barn i ett enkelt skomakarhem i Norrköping fanns det utrymme för sonen att studera vidare. Det blev teologiska studier och därefter den så ofta långa vägen mot en fast prästtjänst. Ett första steg för August Wilhelm Brolin styrde till Tingstad som adjunkt i kyrkoherde Kastmans distrikt. Våren 1878 öppnades genom annans olycka möjlighet till avancemang. Komminster Julius Molander i Kaga hade avlidit och socknen var tillsvidare i behov av en vice. Brolins tid i Kaga blev emellertid kort. Redan året därpå blev tjänsten som vice pastor i Vårdsberg ledig och redan i februari månad 1879 var Brolin installerad i prästgården. Ett avgörande steg i Brolins karriär skulle komma 1882, då befordrad till ordinarie komminister i Viby socken. Känd och sannolikt respekterad i trakten kom han vidare år 1890 att erbjudas befattningen som kyrkoherde i det näraliggande Veta. Porträttet kan uppskattas till tiden omkring 1875.
Den som har för vana att färdas mellan Bestorp och Brokind passerar Kläppviken, lågt liggande strax väster om Bestorp invid landsvägsbron över järnvägen. De flesta utan att känna till dess namn eller tidigare funktion. Huset uppfördes 1914 som banstuga för just den järnväg som passerar. Första banvakten på platsen var Gustaf Adolf Åberg som flyttade in med hustru och dotter när huset var nytt. En banvakt hade att inspektera den sträcka han ansvarade för. Kontrollen gällde naturligtvis hinder av nedfallna träd och dylikt men även hålla uppsikt efter tjälskador, solkurvor och allmänna skador på rälsen samt linjens signalutrustning. Varje passerande tåg skulle ockulärt synas och rälsen kontrolleras efter passagen. Fotografiet är odaterat men Åbergs långa tjänstgöringstid gör det rimligt att vi på stugans farstu ser hustrun Judit Maria med parets son Karl Göte, född 1920. Således kan vi tidsbestämma bilden till omkring 1925.
Denna soliga aprildag har Masse tagit en bild av Hanssons ladugård, vars spåntak verkligen är lappat många gånger med både spån, bräder och pappbitar. Det ser ut att vara lite fattigt på gården, men den var också liten och säkerligen svår att försörja sig på. T v syns tröskhuset och inne i vinkeln ladportarna. Därefter följer en hoimd, hörum, med lucka i väggen, sedan ett fähus troligen för både kor och hästar och därefter två dörrar, den ena till kanske ett hönshus och den andra kanske till ett lammhus, se baksidesbilden 1041. Längst t h är det nog en vagnbod. Johan Hansson 45 år sitter i hatt på storgården och håller på med något snickeri med långa bitar som lyser vita. T h har han gott om ved.
Den nya ladugården är här 1-4 år gammal. Det var en stor förändring ladugårdarna genomgick på några årtionden. De flesta var av trä till framemot 1860-70, långa smala med höga branta tak täckta med ag eller halm. Det fanns inga fönster förrän efter 1870-80 och i regel inte mycket vägg ovanför fähusen till foderloft. Efter omkring 1880 kom spåntaken, vilka gjordes flackare än stråtaken. Och från förra sekelskiftet byggdes breda ladugårdar med foderloft i trä och mängder av fönster. Gott om djur har man i denna ladugård, gödselhögarna är stora. Det ser ut som om man kör in hö eller halm från en stack och in i ladan. I förgrunden står en s k räcktun, en gles tun som man hade där betestrycket var lågt, den kunde tom vara av rätt tillfällig karaktär.
Masse har gått ner på Fäie Lairu och tagit en magnifik bild av bygden! Bakom den långa bandtunen ser vi i det öppna landskapet från vänster: Kauparves södra part som ännu har ladugårdarna kringbyggda framför manbyggnaden ute vid Kotorget vid landsvägen. Norra partens manbyggnad skymtar svagt över och lite t v om södra partens flygel. Därefter följer just södra partens flygel, sedan dess manbyggnad och framför dess gavel en liten uthusbyggnad. Därefter följer ett okänt litet hus och efter det norra partens nya ladugård, där dess framsida skyms av en liten bodlänga. Under Fie följer en liten ladugård med agtak tillhörande ett boställe tillkommet 1889 och dess vinkelbyggda manbyggnad. Sedan ser vi Fie norra parts stora manbyggnad med långsidan intill landsvägen och efter den södra partens också stora manbyggnad. De branta agtaken på Fie norra parts skymtar och magasinet och de ombyggda uthusen med flacka spåntak till södra parten syns längst till höger.
Man började odla sockerbetor i Lau 1892. Första sådden gjordes för hand i upplöjda fåror, men omkring 1894 köpte några gårdar tvåradiga hästdragna såningsmaskiner som man ägde tillsammans. Betorna skulle efter uppkomsten gallras, vilket man fick göra för hand, senare med liten hacka, krypande i raderna. När betorna blev större skulle de hackas fria från ogräs, vilket gjordes stående med långa hackor. Båda arbetena var mycket tråkiga. På bilden hackar från vänster troligen Elisabet Danielsdotter, 69 år, barnbarnet Ida Laurentina, 4 år, möjligen barnbarnet Ester, 15 år, troligen dottern Amanda Olofsdotter, 40 år och möjligen dottern Laura, 29 år. De är klädda i bättre arbetskläder med hattar och handskar. Elisabet, Ida och Amanda har grova arbetsförkläden. I bakgrunden syns bland annat Böinde Levanders part.
Samma dag som Masse var hos Bergman och fotograferade manbyggnaden och gårdsfolket, se Bild 569, så tog han en bild av grannparten från den s k Äutakarn mellan parterna. Bilden är tagen från öster alldeles utanför Bergmans tomt med en fantastisk vy över hela Olssons part. Här ser man den långa ursprungliga ladugården fran 1870 med sitt halmtak. Intill står tröskhuset, som troligen nyligen fått ett märkligt brutet spåntak. Där intill bodlängan, se Bild 577. T h om ladugården skymtar den översta delen av taket till ladugårdslängan mot vägen. Manbyggnaden är en stor parstuga från 1873, bakbygget innehållande kök, skafferi och två kamrar är något yngre, brygghusflygeln är nybyggd. Bak på tomten står en smedja. Mellan flygeln och åkern ligger en grönsaks- och fruktträdgård.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.