Porträtt av konstnären Gotthard Werner. Född i Linköping 1837 som son till regementsläkaren Henrik Werner och dennes maka Ida, född Gradman. Fadern dog tidigt, 1849, och därefter flyttade familjen till Stockholm. Efter studier vid Konsthögskolan kom han att föra en ambulerande tillvaro livet igenom. Paris, Sevilla, Antwerpen och Florens är endast några av de platser som han på egen bekostnad eller genom stipendier vistades i. Hans konstnärsskap var brett men han har främst gått till konsthistorien genom sitt historie- och muralmåleri.
Från 299 kr
Köpmannaänkan Maria Sofia Dedering i Linköpingsfotografen Svante Rydholms ateljé och själv ur det samhällskikt som klätt sig efter tidens mode för en äldre och respektabel kvinna. Maken Anders Gabriel Dedering hade redan år 1822 öppnat ett handelshus i Linköping och skulle med tiden bli tämligen förmögen. Makens bortgång år 1860 kom således inte påverka Maria Sofia ekonomiskt menligt. Hon bodde kvar i Dederinska gården (nuv. Jonn O Nilssons hus) till sin egen bortgång 1868. I sin begynnelse var hon född i Norrköping 1791 som dotter till den framgångsrike urmakaren Adolpf Fredrik Bjurman och modern Agneta Lejman, född i Yxnerum. En tid efter faderns bortgång hade hon och dottern flyttat till Linköping och resten är för denna presentation historia. Foto omkring 1865.
För biodlingens historia finns ännu mark att vinna. Beträffande Linköping har intresset av naturliga skäl varit riktat mot biodlarföreningens verksamhet i Trädgårdsföreningen. Andra bigårdar fanns emellertid efter att Linköpings biodlarförening bildats som Östergötlands biskötareförening år 1882. I främsta ledet var det sannolikt föreningsmedlemmar som drev egna anläggningar, där exempelvis länsbiskötare Per Axel Johansson och apotekare Karl Stridner omnämns i tidens press. I Stridners fall omskrivs hans bigård dessutom som "präktig". På bilden ser vi nämnda Karl Stridner i sin privata bigård belägen på tomten till den vid mitten av 1890-talet uppförda Villa Raabe invid Kanberget. Bigårdens placering förklaras rimligtvis av att villans byggherre, fanjunkare Anders Johan Raabe, satt likt Stridner i biskötareföreningens styrelse och att Raabe upplåtit del av tomten för Stridners anläggning. Fotografiet är odaterat men kan knytas till 1890-talets senare del.
Direktör Carl Lorichs majestätiska hus i Linköping. Platsen på stadens högre höjder bär en komplicerad historia som här inte är platsen att närmare gå in på. Vi börjar istället med nämnde Lorich och med upplysningen att han inflyttade till Linköping 1903 för att raskt involvera sig i stadens näringsliv. Redan samma år lät han förvärva den tingsgård som tidigare låg på tomten till hans blivande huskomplex. Tingsgården hade förr fungerat som privatbostad och var herrgårdslik, om än stadd i visst förfall. Lorich önskade i ett första skede att renovera huset. Byggnadsnämnden ansåg dock att Lorichs förslag var så genomgripande att den var att betrakta som nyproduktion. Som sådan stipulerades för Storgatan att byggnaden skulle ha stomme av sten. Då den gamla byggnadens kärna var timrad, såg sig Lorich ingen annat råd än att riva den vackra bygganden. Den avrivna tomten gav den förmögne Lorich fria händer att uppföra en av Linköpings mest påkostade privatbostäder. Här en vy från Storgatan mot husets västfasad. Fototid 1916.
En man lämnar Ågatan för att kliva ut på Klostergatan i Linköping. Oklart för oss efterkommande vilken roll mannen spelade för fotografen, men oavsett kan vi glädjas av den ganska unika miljöbeskrivningen. Fotoåret 1929 stod ännu kvarterets hus till största del orörda. Närmast till vänster ses gaveln till Lovisa Dahlgrens forna hotell. Nu var verksamheten avvecklad och byggnaden kom vidare att flyttas till Gamla Linköping. Även bygganden i bakgrunden, omedelbart till höger om Lovisas hotell, har flyttats till friluftsmuseet. Huset har en lång historia som bland annat bostad för stadens landshövding, men låg då på borggården till Linköpings slott. Efter sin placering i Gamla Linköping 1954 kan huset således räkna hemvist till tre olika adresser.
Storgatan i Linköping. Vy mot öster vid skärningen med Repslagaregatan. Gården närmast till vänster uppfördes i slutet av 1700-talet av garvaren Magnus Söderqvist. I området, nuvarande kvarteret Braxen, hade det upplysningsvis länge bedrivits garveriverksamhet och gjorde ännu så när bilden togs 1904. Ett helt annat tillkännagivande är att den nämnda fastigheten utgjorde bostad för kanalbyggaren Baltzar von Platen med familj under åren 1816-1827. Fastigheten bortom den Söderqvistska rymde mycken historia. Det var tidningen Östgötens första hus i Linköping och därifrån lät den frispråkige grundaren Isidor Kjellberg sprida sina radikala åsikter, så till den grad att han 1881 dömdes till fängelse i ett tryckfrihetsmål. Som ett minne av hans tid i USA, och som symbol för obundenhet, kan skarpsynta skönja kopian av Frihetsgudinnan på fasaden. Stundom lät Kjellberg även flankera den med både svenska såsom den amerikanska flaggan.
Stugan Karlshamn under gården Landsnäs i Malexander. En av oräkneliga enkla bostäder i landet för äldre tiders småfolk. Just denna dock bemärkt som Näta-Klaras stuga och notabel av det faktum att bostadens sista nära 100 år inte inhyste en enda mansperson. Från att Eva Persdotter blivit änka 1852 följde hennes dotter, dotterdotter och ännu en generation kvinnor på platsen. De tre förstnämnda utan att ha burit sina barn inom äktenskap. Dotterdottern var nämnda Näta-Klara. Sitt smeknamn bar hon för sin skicklighet att binda fiskenät. Född i stugan 1850 kom även Näta-Klara att följa familjens historia och vid fyllda 27 år nedkomma med egen (oäkta) dotter. Barnet skulle dock bryta raden av ensamhet och gifta sig med en skräddare på orten. Näta-Klaras egentliga namn var Klara Karlsdotter. Den lilla stugan revs en tid efter hennes frånfälle 1938.
Statens Järnvägar, SJ Detta fotografi har särskilt framställts efter ett gammalt vykort genom förmedling av Jularbo fotografister anstalt, innehavare HJ.Eriksson som skänkt det till historiken över Jularbo station. Omstånde foto, som efter stora ansträngningar av f.d. stins Dubois letades fram ur gammla gömmor, härstammar från år 1904 den 23n mars. Var god lägg märke till dom blommande prydnadsbuskarna, vilka sålunda förtäljer om den ridiga våren det året. Interessnt är den dåtida infartssignalen med dess plsering mittför stationshuset. Till höger om infartssignalen står Stins Dubois samt intill honom,tillsammans med sin lilla son, står stfru Lilja.Sonen Rickard är numera förste kontorist på Biljettexpeditionen vid Stockholms central. Fotogenlycktan på stationshusets vägg talar om hur belysningsförhållanden på den tiden voro ordnade efter de dåtida resursern som stodo till buds.Det gamla förmäma stationshuset är alltjämt då detta skrivs i bruk.Dess stillsamma och behagliga" fick-tack" skänker mig både ro och arbetsglädje.Karl Bergman.( Tillhör Jularbo Stations historia.)
Skioptikonbild från Institutionen för fotografi vid Kungliga Tekniska Högskolan. Använd av professor Helmer Bäckström som föreläsningsmaterial. Bäckström var Sveriges första professor i fotografi vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm 1948-1958. Kromoskop. Apparat för direkt betraktande av tre-färgsdiapositiv enligt additiv metod. Diapositiv belyses genom färgade ljusfiltren och sammanförs optiskt med hjälp av halvgenomskinliga speglar. Denna typ av fotografier är att betrakta som de första färgbilderna. De var dock inte fixerade och kunde bara bertraktas genom apparaten. Kromoskopets historia: Det första praktiska genombrottet för att betrakta färgfotografi uppfunnen 1891 av Fredrich Ives (1856-1937), i Philadelphia. Tre negativ, ett i varje grundfärg (grön, röd blå) på en enda plåt. Diapositivet gjordes direkt från den plåten och betraktades i en apparat som Ives kallade "fotokromoskopet".
"Jättesten på Rossö. Jättestenen ligger ensam på sluttningen mot sjön. Varför den har fått detta namn beror på en gammal sägen om jätten Rossö. Det var nämligen två jättar som bodde på var sin sida om sundet och en vacker dag så kommo de i luven på varandra och det slutade med att de kastade sten över sundet. Denna sten, är som det heter, kastad rätt över sundet och som det synes rätt så långt upp på land. Det lustiga med historien är att precis rätt över sundet ligger en sten lika ensam som denna och ungefär lika stor, så att den eller de som har satt ihop denna historia tycks nog ha demonstrerat den rätt så bra. Dessa stenar har narturligtvis blivit flyttade av isen när Sveriges skridjökel gick fram. Här har jag emellertid krånglat mig upp och satt mig på stenen när min kamrat tog filmen."
Antagligen tjänstemän på banken Södra Sverige, före detta Kalmar Enskilda Bank. Under andra halvan av 1800-talet kunde kvinnor ta plats i affärer och på kontor. Detta var inte okontroversiellt då de oftast arbetade för betydligt lägre lön än män. se t ex Ulla Wikanders text http://www2.ub.gu.se/kvinn/portaler/arbete/historik/
Vreta Kloster kyrka och klosterruin. Anläggningens historik är lång och komplicerad. Äldsta delarna av nuvarande kyrkobyggnad och klostret påbörjades omkring 1110. I ett donationsbrev utfärdat av Inge den äldre av Stenkilska ätten och hans hustru Helena anges att de nämnda år instiftar ett nunnekloster i Vreta och skänker jord till klostrets försörjning.
Trallbroms, 8 bs modell Lite historik, se kommentaren här nedan Tralla Tralla, i järnvägssammanhang, lätt järnvägsfordon med tre eller fyra hjul utan egen framdrivningsanordning. En tralla kan även vara en tyngre s.k. motortralla, som kan liknas vid en lastbil på spår.
Oslättfors bruksgata en vinterdag De forna smedsbostäderna har ändrats om till bostäder för skogsarbetare och för dem som arbeta inom jordbruket. Oslättfors skogsmarker förvärvades av Korsnäsbolaget år 1900. Fotot tidigare publicerad Korsnäs Aktiebolag 1955. Fotot var julkort till Korsnäs AB (Korsnäsbolaget: Historik av Torsten Altin)
Skeppsholmen
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.