Soldattorpet i Gamla Linköping, Tidstorp. Bilden är från tiden innan det restaurerades till ursprungsskick. Om soldattorpet: Torpet Tidstorp kommer från början från Malmslätt utanför Linköping och har varit soldattorp sedan början av 1800-talet, då det byggdes. Fähuset (ladugården), ladan och boden kommer från trakterna kring Norra Vi i södra Östergötland. Byggnaderna flyttades till Garnisonsområdet i Linköping och blev museum där 1923. År 2018 flyttades de till Gamla Linköping och restaurerades till ursprungligt skick. Vykort med motiv från Linköping. Vykort digitaliserade ur Stiftsbibliotekets samlingar på Linköpings stadsbibliotek.

Från 299 kr

Troligen 1892-93. Reprofotograf: Gunnar Berggren. Främre raden: 1. 2. 3. Elin Jonsson (Wallies), Åsen. 4. 5. 6. Anna Jonsson (dotter till läraren). 7. Hanna Säll 8. , Liden. 9. Elinora , Annelund. 10. Lydia Granath, Banvaktsstugan. 11. Hildur Larsson, Sörgården. 12. Alma Johansson, Kyrkängsbråten. Andra raden: 1. Einar Jonsson, Skolan. 2. Ellen Karlsson, Spigården 3. 4. 5. Tilda Karlsson, Spigården. 6. Jonsson, Skolan 7. Jonsson, Skolan 8. Jonsson, Skolan 9. 10. 11. Anna , Torpet Tredje raden: 9. Ellen Eriksson, Lillestan, Björkulla. Framifrån o från vänster: I. 7. Josef Jonsson, Smedstorp. II. 8. Anna Jonsson, Skolan. II. 9. Anna Jonsson, Smedstorp.

Från 299 kr

Porträtt av Nils Ignell. Född till enkla förhållanden i torpet Ingebo under Stegeborgs säteri i Skällvik socken som elfte överlevande barn till torparen Nils Månsson och dennes maka Maja Larsdotter. Tack vare understöd av ägaren av Stegeborg, greve Philip Werner von Schwerin, fick han gå i skola först i Söderköping och därefter i Linköping. Som nittonåring inskrevs han vid Uppsala universitet hösten 1825. Efter blott tre terminers studier prästvigdes han i Linköping. Han kom att tjänstgöra som kyrkoman i Askeby, Vallerstad, Linköping och Västra Stenby innan han från 1840 kom att fortsätta sin karriär i Stockholm. Från 1845 gift med Sigrid Florentina Lindmark, bördig från Rinna.

Från 299 kr

Vykort, "Halmstad. Soldattorpet vid Landalasjön." Vid ingången står en gosse och håller i dörrhandtaget, en man med en skyffel och en kvinna som håller i en pinne fäst vid fasaden. I boden till höger har katten sin ingång. Tvätten hänger på tork i solskenet och i bakgrunden hägnas tomten av en hankgärdsgård. Soldattorpet ligger vid Landalasjön på nordöstra sidan av Galgberget i Halmstad och flyttades dit från Västergötland år 1914, skänkt av godsägaren Axel Håkansson. Före detta korpralen Anders Magnus Asp flyttade in i torpet med sin hushållerska, där de fick bo gratis mot att han vaktade det då nyinrättade regementsmuseet och visade dess samlingar för besökare. Troligen är det han på bilden.

Från 299 kr

" Sev. Nilssons första hem m. Charlotta, S:s syster" står det antecknat på fotografiets baksida. Severin föddes på Forsa Kvarn, men detta är ingen kvarnmiljö. Det kan betyda att de besöker något av de andra ställen syskonen bodde på under barndomen, men sannolikt föreställer det trots allt Björsgård. Sedan Severin köpt gården lät han flytta dit torpet Sveaberg från Knobesholms ägor, där han bodde från 7-årsåldern och ca 10 år framåt. På Björsgård bodde sedan modern Neta Beata, systern Charlotta Nilson och hennes son Karl. Gården var kringbyggd med längor uppförda i skiftesverk. Bilden bör visa norra längan till vänster och västra längan till höger.

Från 299 kr

Troligen 1892-93. Reprofotograf: Gunnar Berggren. Främre raden: 1. 2. 3. Elin Jonsson (Wallies), Åsen. 4. 5. 6. Anna Jonsson (dotter till läraren). 7. Hanna Säll 8. , Liden. 9. Elinora , Annelund. 10. Lydia Granath, Banvaktsstugan. 11. Hildur Larsson, Sörgården. 12. Alma Johansson, Kyrkängsbråten. Andra raden: 1. Einar Jonsson, Skolan. 2. Ellen Karlsson, Spigården 3. 4. 5. Tilda Karlsson, Spigården. 6. Jonsson, Skolan 7. Jonsson, Skolan 8. Jonsson, Skolan 9. 10. 11. Anna , Torpet Tredje raden: 9. Ellen Eriksson, Lillestan, Björkulla. Framifrån o från vänster: I. 7. Josef Jonsson, Smedstorp. II. 8. Anna Jonsson, Skolan. II. 9. Anna Jonsson, Smedstorp.

Från 299 kr

Här har Masse helt plötsligt fogat in en bild på det torp som han bodde i som fritidshus! Han och hans fru Majken född Sundahl hade köpt torpet 1907 av Hans Karlsson på Hallsarve, vän till Klintbergs. Hur Karlssons blivit ägare är oklart, men marken tillhörde ursprungligen Kauparve och hade tidigare möjligen hört till den part som Hans ursprungligen kom från. Fastigheten bebyggdes omkring 1860 av Nils Petter Persson född 1833 i Stånga, gift 1860 med Anna Greta Boddin född 1841 från Bönde. De fick tre barn, men ingen av dessa tog över stugan och därefter köpte Klintbergs den. Masse och Majken hade den till Majkens död 1933, då dottern musikläraren Maja Klintberg född 1889 ärvde den. Hon hyrde ut ladugården, som blivit ombyggd, till vandrarhem åt Svenska Turistföreningen. Maja sålde omkring 1947 torpet med tillhörande 12 tunnland mark, liksom Allmänningen som hon köpt året före till läroverksläraren Martin Klint i Visby. Hans son (?) Lars Klint med fru Lotten ärvde sedan fastigheten och därefter deras dotter Liselott med make Berni Gumauskas, vilka nu är ägare till fastigheterna. Till vänster ser vi Nils Petter Perssons lilla ladugård, troligen med kohus till vänster och stall till höger. Därefter ses några småbodar. Till höger ses bostadshuset, vilket kan vara ett 1700-tals bulhus i grunden, flyttat hit och inpanelat. Den stora oxeln mitt i bilden var vid förra sekelskiftet det enda trädet på denna dela av Laus backar.

Från 299 kr

Vykort, " Lugnarohögen, Hallands-ås" Gravhögen med omgivande lantgårdar och åsen i bakgrunden. Torpet framför högen från yngre bronsåldern (ca 900–800 f. Kr) kallas ibland "Mor Johannas stuga". Det kommer sig av att här bodde fru Johanna och hennes dotter Clara då Victor Ewald, kyrkoherde i Östra Karup, och Riksantikvarieämbetets representant i Höks härad på våren 1926 for förbi Lugnarohögen och fann den förfallen. Uppbragt över detta tillstånd kontaktade Ewald riksantikvarien Sigurd Curman, vilket ledde till en utgrävning 1926. Då upptäcktes att högen dolde en 8 meter lång skeppssättning - den första i landet som hittats under jord. Sensationen gjorde att Riksantikvarieämbetet blev intresserad av att köpa stugan och tomten. Johanna accepterade budet om 1000 kronor med löfte om att få bo kvar till sin död och fick uppdraget att se efter högen. Den skulle nämligen bli en sevärdhet för allmänheten. Från torpet byggdes en gång in i graven, vilken övergöts med en kupol på initiativ av Rudolf Abelin, grundare Norrvikens trädgårdar i Båstad, och Ludvig Nobel (broson till Alfred Nobel), som var en av projektets största finansiärer. Invigningen skedde den 11 juni 1927 under medverkan av kronprins Gustav Adolf.

Från 299 kr

Teleborg, Växjö, 1974.

Från 299 kr

Det anspråkslösa torpet Sveden bar en ålderdomlig prägel redan när fotografen Thorin passerade stugan sommaren 1920. Den väderbitna timmerstommen hade nödtvunget brädfodrats men inte kostats på någon färg. En farstukvist hade kommit till och gårdsplanen grusats, likväl som boende låtit växlighet ta plats endast till trevnad. Det nämnda hade i torpets tidigare tid ansetts gränsa mot tillgjordhet men nu hade nya seder fått fäste även i den enklaste miljö. Något kunde bero på hemmets upplåtelseform. Sveden var, åtminstone en tid, så kallat förpantningstorp med en säkrare besittningsrätt för de boende och rätt att få ersättning för gjorda förbättringar vid eventuell återinlösen. Störst betydelse låg ändå i vem som disponerade platsen. I Svedens fall var det torparen Alfred Karlsson Öster och som vi rimligtvis ser stå lutad mot trädgårdsbordet under vårdträdet.

Från 299 kr

Johannes och Charlotta Larsson från Killingsö i Jäla. Killingsö, en numera skogsbeklädd ö i Ripelångsmossens nordöstra del av Jäla socken, var från 1800-talets mitt och fram till 1920-talet platsen för en unik torp- och backstugebebyggelse, beläget som det var mitt i ett sankmarks- och mossområde. De sista boende där var: Johannes och Charlotta Larsson. (I folkmun: "Jonte och Lotta"). Johannes var född på Tången i Brismene den 4/1 1846 död 22/1 1929 och Charlotta på Lillegården också i Brismene den 25/4 1848 död 16/1 1929. Båda begravdes samtidigt på Jäla kyrkogård. Valter Börjesson, Trädgården i Slöta beskriver dem som: "Ett strävsamt par som med hjälp av en oxe och Jontes herkuliska styrka hjälpligt försörjde sig på det lilla torpet. Deras båda barn dog i unga år. Johannes föräldrar, Lars Eriksson, född 1810 och hustrun Maria född 1818, kom med familjen till Killingsö 1862. De bodde då i den backstuga vars rester är den i dag bäst bevarade delen av bebyggelsen på ön.

Från 299 kr

Rad I: Reprofotograf: Gunnar Berggren. 1. Hanna Säll 2. Erik Andersson, Åsen, Myrhult. 3. Emanuel Karlsson, Bromossen. 4. Oscar Hagman. Rad II: 1. Halvar Jansson, St. Lindåsen. 2. Malte Mann, Lindåstorp. 3. Gunnar Eriksson, Sjömarken. 4. Gösta Eriksson, Nolängen. 5. Harry Svensson, Högshult. 6. Gunnar Strålman, Bomängen. 7. Åke Svensson, Högshult. Rad III: 1. Signe Magnusson, Myrhult. 2. Inga Karlsson, Småfalla. 3. Ruth Granath, St. Torpet. 4. Ingrid Friberg, Blomsterhult. 5. Margit Eriksson, Nolängen. 6. Henny Persson, Lindåsen. 7. Magnhild Jansson, St. Lindåsen. 8. Elisabeth Mann, Lindåstorp. 9. Ingrid Eriksson, Nolängen. 10. Karin Karlsson, Gärdesmossen. Rad 4: 1. Valdemar Andersson, St. Lindåsen. 2. Åke Johansson, Sjudaretorp. 3. Henry Nordström, Myrhult. 4. Arvid Nilsson, St. Lindåsen. 5. Oskar Jansson, St. Lindåsen. 6. Bengt Karlsson, Karlslund.

Från 299 kr

Enkelstugan var torparnas och hantverkarnas hus. Den består av ett rum med eldstad, en kammare samt en förstuga. I rummet, som kallas storstugan, samsades familjen medan kammaren var förråd. Efter att det åter blev tillåtet med hemmansklyvning på slutet av 1700-talet blev enkelstugan mycket vanlig på landsbygden. Den var sedan medeltiden redan vanlig i städerna och inte minst i de norrländska kyrkstäderna. Denna stuga är byggd i början av 1800-talet och kommer från Lägdoms by i Säbrå socken där den kallades för Smedstorpet. Bredvid torpet står ett sk stolphärbre från Grössjö by från Bjärtrå. I härbren av detta slag förvarades säd eller andra förnödenheter för att skyddas från fukt och skadedjur. Härbret är ett av friluftsmuseets äldsta byggnader

Från 299 kr

Olof Jonssons text: Samling på Torpet, 3 aug. 1924. Jeannas dotter Rut har berättat att man firade Jeannas 50-årsdag. Bakre raden: Johan och Tilda Karlsson från Viksängen, Beata och Theodor Björn, från Moarne Bråten, Abraham Jonsson, från Arnstorp, Oskar Johansson från Fiskartorpet, Mellanraden: Johannes Andersson Brevik, Hildur Jacobsson Stenbackens skola, Jeanna Jonsson med dottern Rut Jonsson Arnstorp, Ester Jonsson, Strömslund med Astrid Jonsson i knäet, John Jonsson, Arnstorp, Vega från Stenbackens skola, Alice Johansson Brevik, okänd, Hildur Hansson Läresbo, Elin Olsson Källegren, Alma Johansson Fiskartorpet, Hilda Jonsson Strömslund, Olga Jonsson Torpängen, Maria Andersson Brevik. Främre raden: Henry Olsson Ängen Källegren, Alfred Jacobsson Stenbackens skola, Herta och Dagmar Jacobsson Stenbackens skola, Erik Jonsson, Torpängen, Valdemar Jonsson Strömslund, Sven och Nils Jonsson Torpängen, Ture och Artur Hansson Läresbo, Karl Larsson Fredskogen, Rudolf Johansson Läresbo, David Larsson Fredskogen

Från 299 kr

Brevkort, "Karlstorp" kolorerat, skrivet den 5 november 1903 med hälsningen: Ryggåsstuga hvilade Carl den 11:te natten mellan d. 16 & 17 Augusti 1676. Jag kommer till Eder gods om några dagar. Hälsningar från kkusin Sven (till Otto Anderberg, Göteborg). Troligen ligger torpet under godset Sperlingsholm, känt från medeltiden under namnet Klackerup. Karlstorpsstugan är en högloftsstuga, dvs en ryggåsstuga som omges av högre loft på ömse sidor. Oftast gick man in till stugan via loften, som dörren till vänster, men här har stugan försetts med en dörr sedd till höger i bild. En gammal kvinna står framför huset med en hund som hoppat upp på sin koja och på market står ett par tråg. (Se även bildnr F9207)

Från 299 kr

Enkelstugan var torparnas och hantverkarnas hus. Den består av ett rum med eldstad, en kammare samt en förstuga. I rummet, som kallas storstugan, samsades familjen medan kammaren var förråd. Efter att det åter blev tillåtet med hemmansklyvning på slutet av 1700-talet blev enkelstugan mycket vanlig på landsbygden. Den var sedan medeltiden redan vanlig i städerna och inte minst i de norrländska kyrkstäderna. Denna stuga är byggd i början av 1800-talet och kommer från Lägdoms by i Säbrå socken där den kallades för Smedstorpet. Bredvid torpet står ett sk stolphärbre från Grössjö by från Bjärtrå. I härbren av detta slag förvarades säd eller andra förnödenheter för att skyddas från fukt och skadedjur. Härbret är ett av friluftsmuseets äldsta byggnader

Från 299 kr

Rad I: Reprofotograf: Gunnar Berggren. 1. Hanna Säll 2. Erik Andersson, Åsen, Myrhult. 3. Emanuel Karlsson, Bromossen. 4. Oscar Hagman. Rad II: 1. Halvar Jansson, St. Lindåsen. 2. Malte Mann, Lindåstorp. 3. Gunnar Eriksson, Sjömarken. 4. Gösta Eriksson, Nolängen. 5. Harry Svensson, Högshult. 6. Gunnar Strålman, Bomängen. 7. Åke Svensson, Högshult. Rad III: 1. Signe Magnusson, Myrhult. 2. Inga Karlsson, Småfalla. 3. Ruth Granath, St. Torpet. 4. Ingrid Friberg, Blomsterhult. 5. Margit Eriksson, Nolängen. 6. Henny Persson, Lindåsen. 7. Magnhild Jansson, St. Lindåsen. 8. Elisabeth Mann, Lindåstorp. 9. Ingrid Eriksson, Nolängen. 10. Karin Karlsson, Gärdesmossen. Rad 4: 1. Valdemar Andersson, St. Lindåsen. 2. Åke Johansson, Sjudaretorp. 3. Henry Nordström, Myrhult. 4. Arvid Nilsson, St. Lindåsen. 5. Oskar Jansson, St. Lindåsen. 6. Bengt Karlsson, Karlslund.

Från 299 kr

Båtsmannen var en soldat i flottan och var krigsplacerad i Karlskrona, där man också utbildade sig. 5-6 gårdar i varje socken bildade en s k rote, vilken skulle stå för ett båtsmanstorp, vilket inte var särskilt populärt. Det fanns standardritningar med minimimått på hur ett båtsmanstorp med ladugård skulle se ut, men man fick bygga större, men det gjorde nästan ingen rote. Båtsmanstorpen kom därför att bli nästan exakt lika över hela ön. Det bestod av en manbyggnad i sten under faltak i enkelstugans form innehållande farstu, vardagsstuga och ett litet kök. Ladugården under fal- eller agtak innehöll ett fähus med plats för en ko, kalv, gris och några höns i ena halvan och lada i den andra. Glans torp är just ett sådant, troligen byggt på 1830-talet, då torpet beboddes av båtsman Per Kjortel och hans hustru Cajsa Stina Fröjström. I roten ingick Bjärges, Gannor, Hallbjäns, Kauparve och Mattsarve. När båtsmansorganisationen upphörde kom båtsmanstorpet att tillhöra Bjärges Melanders part. Här står Lars Georgius Jakobsson Glans, 68 år, och hans hustru Anna Catarina född Bolin från Garde, 65 år. De är vardagsklädda med förkläden och vegakeps respektive duk.

Från 299 kr

'Bildtext: ''Kärrets ytterdel. Riktning 330.'' :: :: Ingår i serie med fotonr. 6970:1-1125, dokumentation av Hisingens naturgeografi, visande landskapsformerna i stora drag och gjord inför exploateringen av området. Platserna för fotograferingen finns utsatta på karta i skala 1:4000 som finns på Göteborgs Naturhistoriska musem. Fotoriktningen mättes med kompass i gammalgrader. :: :: I bildens mitt syns Torbjörnsrinken, med klubbstuga. Vid Gunnestorps mosse fanns tidigare en gammal rink, Torbjörnsrinken. Denna hade under flera år vanskötts, och inte kunnat användas. Sommaren 1977 började emellertid unga föräldrar i Grinnekulleområdet att i samverkan med Fritidsförvaltningen rusta upp den gamla rinken. På bilden syns Mosstorpet, idag finns endast ruinerna efter Mosstorpet kvar. Över berget slingrar sig stengärdsgårdar, som ti¬digare avgränsade åker- och ängsmark. Dessa är idag bevuxna med asp och björk. Markerna kring torpet tillhörde förr Grimbo gård, vars stora pam¬piga byggnad kan skönjas från Tuvevägen. :: I bildens vänstra kant syns markuppfyllnaden där Kärrdalsskolan ligger. Tidigare fanns där en tennisplan, men den är numera borttagen, till förmån för Kärrdalsskolans utbyggnad. :: Källa: Leevi Babarin'

Från 299 kr

Masse har tagit flera bilder av denna boplats med två små torp och tillhörande uthus. Sådana här stugor och många ännu mindre fanns det gott om kring förra sekelskiftet. De beboddes av hantverkare som slaktare, skomakare, skräddare mm, många gånger också av arbetare. Levnadsomständigheterna var mycket enkla, rent armod förekom. Här har man nog haft det någorlunda väl ställt av det goda skicket på manbyggnaderna att döma. Manbyggnaderna är sannolikt bulparstugor, vilka klätts med liggande panel. Deras ålder är svårbestämd, men förmodligen från 1800-talets första hälft, kanske äldre. Fönstren har förstorats i senare tid, även om baksidan på Livens hus har gamla små fönster. Fönsterluckor är också ett gammalt tecken. De förmodade faltaken har bytts mot spån och papp. Södergrens hus har ett bakbygge, troligen också det i bulteknik och reveterat. Sedan har man gjort ytterligare ett tillbygge i husvinkeln, där man säkerligen hade vardagsingången. Intill Livens hus står ett litet brygghus i bulteknik med papptak. Det har ett utbygge i sten under flistak, som innehåller bakugnen. I förgrunden ser man stigen som går förbi den troligen gemensamma brunnen ute i beteshagen. Stången som vilar mot brunnsholken har en krok i änden, som man hänger spannet på när man skall ta upp vatten. I det vänstra torpet bodde Jakob Södergren född 1843 på När. Han var gift med Stina Maria född Brakarl 1849, fadern var båtsman, därav efternamnet och modern var kommen från granngården Hallbjäns. Moderns systerson Lars Per Hallander styckade och sålde denna gårds jord i smålotter. Jakob och Stina Maria Södergren hade två barn, Nils född 1874 och Arvid född 1879. Arvid köpte det som återstod av moderns barndomsgård 1910 och uppförde där ny bebyggelse, han var fiskare och båtbyggare. 1924 flyttade brodern Nils med familj in till Arvid. Arvid överlämnade den lilla gården 1945 till bordens yngste son Gustav, vilken senare flyttade till en mindre gård vid Snausarve och övergav denna boplats. Hur länge Jakob och Stina Maria levde är ännu inte känt, inte heller när Nils med familj tog över barndomshemmet innan de flyttade till brodern. Tydligen tog ingen av Nils 6 barn över när Nils familj flyttade, för hela gårdsmiljön tycks ha övergivits för länge sedan, endast några syréner återstår. Hela miljön ser mycket rar och idyllisk ut, men ser man bilderna på uthusen Bild 610 och 611, så förstår man att det nog inte var så lätt alla gånger!

Från 299 kr