Karleby 58:1-5
Från 299 kr
Österåker 3:1
Österåker 16:1
Rinna 18:1
Västerås 431:1
Västerås 435:1-2
Arjeplog 549:1
Hantverkargatan 10, 12 och 14 västerut från Hantverkargatan 13. Då kv. Vindruvan, nu kv. Bananen.
fotografi
hår, träd, fotografi, photograph@eng
dragfärja, å, hus, hamn
Från sin tidiga etablering och långa verksamhetstid som fotograf i Kisa kom Emilia Johanson att porträttera otaliga Kindabor. Merparten av de förevigade personerna kan vi förmoda ha fallit in i anonymitet över åren, andra kan väckas till liv genom påskrifter av dem som ännu mindes. Som här där vi möter hemmansägaren Viktor Karlsson som från 1875 och tillsammans med hustrun Anna Greta Jacobsdotter ägde och brukade del i Bjärkeryd Södergård söder om Kisa. I sitt livs begynnelse född 1843 i Vimantorp väster om Kisa där föräldrarna ägde ett mindre hemman. I vuxen ålder kom han i förstone att ensam arrendera en bruksenhet i byn tills han från 1866 blev rättare på den större gården Kvarntorp, även den belägen väster om Kisa. Året därpå gift med ovannämnda Anna Greta. Fotografiet kan antas tillkommit vid 1870-talets senare hälft.
Ateljéporträtt som bär 1870-talets särmärken i form av tidens mode i klädedräkt och håruppsättning. Här förmedlat av fru Selma Harling, född Zanderholm. Harling efter sitt giftemål med järnhandlaren i Linköping Otto Harling och flicknamnet efter fadern, målarmästaren Johan Zanderholm. Född 1839 som yngst i en rad systrar blev de tidigt moderslösa. Fadern gifte som brukligt om sig i hast men blev efter blott ett halvår ånyo änkling. En äldre fosterdotter tillsammans med en inflyttad syster till målarmästaren tycks vidare stått för barnens husliga uppfostran. Vid tiden för fotografiet var Selma relativt nyligen gift och bodde med maken i en centralt belägen stadsgård nära domkyrkan. Där skulle hon komma att framleva sitt barnlösa äktenskap och större delen av sin långa änkotid. Hon avled av hög ålder 1930.
Heden i Digesgård Strandheden i Digesgård har under långa tider varit betesmark. Då hölls buskar och sly borta. Så försvann korna och heden slyade igen. På 90-talet rensades heden från sly och buskar i kommunal regi och korna kom tillbaka. Det var positivt för heden, men det fanns boende som inte gillade det. En tid av sabotage följde, då elstängslet gång på gång klipptes av. Som en reaktion på trakasserierna försvann korna några år. 2005 dök det upp hästar. Ännu 2011 betade islandshästar varje sommar på heden till glädje för de boende runt om. Bild 1 På 90-talet betade kor igen på strandheden i Digesgård efter många, många års uppehåll. Bild 2 Ett anslag vid alla ingångar till strandheden talade om en ny tid. Nu skulle det vara hästar som betade av heden. Bild 3,4 o 5 Strandheden i Digesgård med vy norrut och en flock fredligt betande hästar. Bild 6 Hästarna betar på heden i Digesgård med Morups Hallar i bakgrunden.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.