fotografi
Från 299 kr
Den avporträtterade Amalia Godée föddes 1835 på Sollerön i Dalarna som dotter till den ordensprydde kaptenen Gustaf Adolf Godée och Carolina Gustava Obitz. Således till det yttre under goda förutsättningar, men faderns bortgång redan i hennes barndom kom att påverka familjens tillvaro i en oplanerad riktning. För Amalias syskon valdes skilda lösningar, själv följde hon sin mor till Västerås och vidare till Askersund när den äldre systern Gustava bildat familj i staden. När systern och hennes make, apotekaren Anders Fredrik Wigander, flyttade till Linköping 1851 följde Amalia med som mamsell i hushållet. Lotten som inneboende i systerns hushåll kom att bestå henne livet igenom. Förhoppningsvis efter egna val, kanske för att inga andra alternativ kom till henne i den komplicerade äktenskapsmarknad som vid tiden rådde för kvinnor i väl ansedda familjer. I sammanhanget kan som en händelse nämnas det skillingtryck "Husmamsellens skottårsvisa" som berättar om Amalias här omnämnda syster Gustava. Visans rader låter oss följa hennes avsaknad av friare och våndan om ett liv som husmamsell. Som oss bekant blev inte Gustavas farhåga sannspådd, men väl för systern. Här porträtterad i Linköping omkring 1865.
"Sällskapsresan i Dalarne, inkvartering på en loge. Prosten Holm, Eskilstuna tar på sig byxorna." Text på negativ: "Wid Ornäs 25-6. 1921" Morgontoalett. En grupp män varav några klär på sig byxorna och ett par rakar sig medans en vän håller en fickspelgel. Sittandes till vänster Axel Fredriksson.
Vattenåkaregården flyttades till friluftsmuseet Gamla Linköping 1979. Här ses huset på sin ursprungliga plats invid Djurgårdsgatan. Bostaden uppfördes 1874 av timmermannen Carl Johan Andersson och har fått sitt namn efter byggherrens arbete som vattenåkare vid sidan av sitt yrke som timmerman. Under många år var vattenförsörjningen ett stort problem i Linköping. De västra delarna av staden fick vatten genom vattenåkarna, som med hjälp av häst och vagn körde ut vatten i tunnor.
Den så kallade Vattenåkaregården invid Djurgårdsgatan uppfördes 1874 av timmermannen Carl Johan Andersson. Gården har fått sitt namn av att han vid sidan av sitt arbete som timmerman var vattenåkare. Under äldre tid var vattenförsörjningen ett stort problem i Linköping. De västra delarna av staden fick vatten genom vattenåkarna, som med hjälp av häst och vagn körde ut vatten i tunnor. Huset flyttades kort efter tiden för bilden till friluftsmuseet Gamla Linköping.
Tågfärjan "Deutschland" Trafikerade färjerutten mellan Trelleborg och Sassnitz under svenskt ägande Byggd 1909 på Schiffswerft AG Vulcan, Stettin-Bredow i Polen. 113,80 meter lång, 2.882 brt, 16,5 knop, 160 meter spår. Överlämnades 1946 till Sovjetunionen, omdöptes till Aniva och gick i passagerartrafik på Ochotska sjön med Vladivostok som hemmahamn. Hon skrotades 1956. Sommaren 1945 sändes även större delarna av de tyska ockupationsstyrkorna i Norge hem till Tyskland med tågfärjorna Deutschland och Preussen från Trelleborg till Travemünde.
Sterner och Blomquist AB, Malmö, 1944. Ett viktigt led i arbetet var den gamla motorns befriande från smuts, färg och olja. Sedan demontering verkställts nedsänktes motordelarna i rengöringstankar, där de genom kokning befriades från alla dessa föroreningar, var efter delarna gick till kontrollen. Där uppmättes slitaget för varje del med nogranna instrument och antecknadess på en undersökningsrapport, vilken sedan låg till till grund för renoveringens utförande.
Flygbild med bild av ballongen och informationer kring expeditionen spreds på många språk i de norra delarna av Amerika, Europa och Asien. Till de "nordliga ryska folkstammarna" utsändes enligt den ryska inrikesministerns beslut en "kungörelse" med påbud att de "lärda utlänningarna" skulle tas väl om hand och att de stod under tsarens beskydd. På en bild visades en landande ballong och man påpekade i texten att också små barn rusade fram till den. Varav för envar framgick att ballongen var helt ofarlig.
Ituklippt vykort med familjefotografi taget på okänd plats, alltså inte på Kustsanatoriet. Bild 1 och 2 visar de olika delarna och bild 3 den sammansatta bilden. Vykortet är adresserat till Elin Andersson på Kustsanatoriet Apelviken 3 från storasystern Maja i Röjeråsen, avsänt 1921, så möjligen är fotot taget där. Merparten av mannen som sitter med det minsta barnet i knät är bortklippt. De sitter i trädgården invid ett bostadshus, där dörren på gaveln står öppen. I bakgrunden ligger ytterligare ett hus.
Skioptikonbild från Institutionen för fotografi vid Kungliga Tekniska Högskolan. Använd av professor Helmer Bäckström som föreläsningsmaterial. Bäckström var Sveriges första professor i fotografi vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm 1948-1958. Ultraviolettmikroskopi och dess tillämpning inom biologi och medicin. Jättekromosomer från fruktfluga fotograferade vid 2600 Å. De genbärande delarna av kromosomerna synasom mörka tvärskivor på grund av sin höga halt ava nukleinsyror. Förstoring 2400 ggr. För mer info se: Nordisk Tidsskrift för Fotografi. 1944. s. 114.
'Bildtext: ''Badvik. Sand i de inre delarna. Riktning 50.'' Ca 5 hus ner mot havet. Badflotte i vattnet, eka och rutschbana på land. :: :: Ingår i serie med fotonr. 6970:1-1125, dokumentation av Hisingens naturgeografi, visande landskapsformerna i stora drag och gjord inför exploateringen av området. Platserna för fotograferingen finns utsatta på karta i skala 1:4000 som finns på Göteborgs Naturhistoriska musem. Fotoriktningen mättes med kompass i gammalgrader.'
'Bildtext: ''Badvik. Sand i de inre delarna. Riktning 10.'' Vy över havsviken med 1 hus och badflotte ute i vattnet. Eka på land. Busk och trädvegetation kring huset. :: :: Ingår i serie med fotonr. 6970:1-1125, dokumentation av Hisingens naturgeografi, visande landskapsformerna i stora drag och gjord inför exploateringen av området. Platserna för fotograferingen finns utsatta på karta i skala 1:4000 som finns på Göteborgs Naturhistoriska musem. Fotoriktningen mättes med kompass i gammalgrader.'
Öströö slott i Dagsås som ligger vid Ottersjöns norra strand. Godset har medeltida anor och de äldsta delarna i nuvarande mangårdsbyggnad kan härstamma från 1500-talet. Det har varit säteri. Tornet till vänster uppfördes på 1860-talet i italiensk-inspirerad stil och 1916-1917 omgestaltades hela byggnaden till den vid tiden moderna italienska villastilen. Arkitekt Georges Ludvig Robert von Dardel ledde renoveringen. En envånings länga innehållande kök byggdes till mellan tornet och bostadshuset. Byggnaden omges av en muromgärdad före detta park, terrasserad ned mot sjön.
Tågfärjan "Deutschland" Trafikerade färjerutten mellan Trelleborg och Sassnitz under svenskt ägande Byggd 1909 på Schiffswerft AG Vulcan, Stettin-Bredow i Polen. 113,80 meter lång, 2.882 brt, 16,5 knop, 160 meter spår. Överlämnades 1946 till Sovjetunionen, omdöptes till “Aniva” och gick i passagerartrafik på Ochotska sjön med Vladivostok som hemmahamn. Hon skrotades 1956. Sommaren 1945 sändes även större delarna av de tyska ockupationsstyrkorna i Norge hem till Tyskland med tågfärjorna Deutschland och Preussen från Trelleborg till Travemünde.
Orig. text: Huslänga, herrskrädderi. Ovanför dörren längst till höger sitter en skylt på vilken det står; E. E. Westergård Dam & Herrskrädderi Bryggaregården även kallad Vildvinshuset. Byggnaden som stod färdig senast 1755, består av två delar, en bostadsdel i öster och en verkstadsdel i väster. De båda delarna skiljs åt av ett portlider. Byggherre var handelsmannen Zacharias Lindberg (1727-86), som grundade en av stadens allra första industrier, en bomulls- och linnefabrik. Denna byggnad uppfördes för Lindbergs manufaktur. Byggnaden står numera i Gamla Linköping.
En jättelik kö ringlade dagarna före jul 1954 ut från Stora torget 10 och ut på torget. Det var medlemmarna i Linköpings stads erkända sjukkassa som köade för att få ut sina tillgodohavanden. Många trodde att deras tillgodohavanden skulle gå förlorade vid årsskiftet när den allmänna sjukförsäkringen infördes. Sjukkassans namn förklarades från den 39 juni 1933 och var den enda stadsbidragsberättigande sjukkassan i Linköping. Bidrag. Ersättning. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Det här är manbyggnaden på den försvunna parten uppe vid ursprungsparten av Bjärges. Masse har mycket påpassligt förevigat byggnaderna innan de revs bort pga skiftet och markens uppstyckning. Stina Jakobsson född Nilsdotter från Kauparve Johan Karlssons part var 61 år detta år och änka. Sonen Oskar Jakobsson ärvde gården, men han och hans familj flyttade och byggde ett litet hus med en liten ladugård ensligt nere vid Aiksmör i socknens utkant. Stina bodde troligen kvar så länge som möjligt på gården innan den revs bort. Vart hon sedan tog vägen är inte känt. Gårdsmiljön var alldeles enastående och dess rivning innebar en stor kulturhistorisk förlust, men så såg man inte på det då. Denna part av Bjärges tillkom genom delning av ursprungsparten omkring 1750, men manbyggningen tillkom först 1795. Det är en parstuga, först byggd som enkelstuga och sedan med salen t h tillagd. Eftersom salen byggdes större än vardagsstugan t v blev huset asymmetriskt. Taket är täckt med breda falar och eftersom skorstenarna sitter bakåtskjuta från nocken, är troligen falar husets ursprungliga takmaterial. Nockåsen som falarna var instoppade i, vilade på skorstenarnas sidor, därför är de bakåtskjutna. Annars var nog flis det brukliga taktäckningsmaterialet på 1700-talet. Huset har en entrédörr på framsidan med överljusfönster. Däremot har salen inget fönster på husets framsida. Här stod troligen de väggfasta sparlakanssängarna istället för på baksidan, vilket annars var det vanliga. Men baksidan vette mot söder och kanske ville man ha in solljuset. På platsen för vardagsstugans fönster stod en bod med flackt tak. Eftersom den saknade skorsten och fönster kan den ha använts som källare. Taket har troligen varit täckt med flis. Se Bild 556. En stenmur skiljde storgården från lillgården på traditionellt vis. Grinden som hade rombrutor upptill och var täckt nertill så att inte ens kycklingarna skulle kunna smita in i lillgårdens trädgård, tycks ha varit vanlig i Lau på 1800-talet, se tex Bild 550 och 569. T v skymtar grannpartens brygghus och manbyggning.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.