Bilden visar bron över Emån nedströms Järnsjön. Konungsbro vid Ry i Järdhe socken nämns första gången 22 juli 1612 i ett brev som Gustav II Adolf skrev till sin mor. Här utkämpade han en av sina första strider med danskarna. Enligt en inventering på 1940-talet var bron 75 meter lång, bestående av 11 spann. Södra delen av bron var redan då raserad, man ansåg att minst två spann härmed hade försvunnit. Vid kraftstationsbyggande i Nyboholm och muddringsarbeten i Emån lades schaktningsmassor på båda sidor om bron. Därför är nu endast ett fåtal av brovalven synliga. (http://www.hultsfred.se/templates/Page.aspx?id=762)
Från 299 kr
Tändsticksetikett från Mönsterås Tändsticksfabrik, "Chess Brand Special Safeties" Uddevalla tändsticksfabrik påbörjade tändstickstillverkningen 1874. Grundare var Adolf P Zachau. Hans son Arthur Zachau tog över efter fadern och fabriken utvecklades till en av de större fabrikerna i landet under hans ledning. Fabriken låg mitt i Uddevalla i kvarteret Herrnhut vid Kungsgatan. STAB (Svenska Tändsticksaktiebolaget) tog över fabriken på 1920-talet. Då byggdes den så kallade Kompletten (Kompletteringsfabriken) i kvarteret Sinclair. Det var en fullt ut automatiserad produktion som då tog vid. Fabriken lades ned på hösten 1938. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Statens Järnvägar, SJ Turistbuss med förare och värdinna, här utanför Malmö centralstation. Bussen på bilden tillverkningsnummer 2284. Den ingick i en serie bussar av typ Scania-Vabis B 63 special från 1954 med Hägglundskaross från Örnsköldsvik, omfattade serien 2279-2288. Dessa var utrustade med lyxinredning, toalett, kylskåp och bussvärdinna. Vid varje sittplats fanns en knapp som resenären kunde trycka på, varvid det då hos bussvärdinnan i bakre delen av delen i bussen, en liten plåtbrickaföll ner med sittplatsnummer så vederbörande direkt kunde uppsöka rätt plats. Dessa bussar var avsedda enbart för utlandstrafik eftersom in/utgång fanns på bussens bakgavel. Buss 2285 av exakt samma typ finns bevarad hos Helsingborgstrafikens museiförening. PÖ
Fotot taget på Sandvikens hotell. Ernst Arvid Larsson, Lasse, född 1900-08-31 i Vrenninge eller Fläckebo i Västmanland, han avled 1980-07-09. Fadern var nattvakt på GDJ, Gävle - Dala Järnväg och ansåg att enda möjligheten för den 14-årige sonen Ernst Arvid att komma in vid järnvägen var att börja som tidningspojke. Här syns han i uniform och Pressbyrås väskan med troligen Dagens Nyheter i handen, Han hade mössa med nr 556 och snökängor på sig. Man lär ha sagt till pojke- kom in ska Du bli bjuden på något sedan togs kortet på verandan.
Ervalla järnvägsstation. Bakändan på bussen T 724. Detta är en ”skum” buss med SKV-kaross. Den anges i bilregistret som en Volvo B 513 årsmodell 1946 men har chassinumret 140-180 och en FE-motor. Det kan tänkas röra sig om en s k Ramlös Boxer. Nora Bergslags Järnväg, NBJ, var ägare av bussen och hade ytterligare en med samma chassibeteckning, därtill en eller två som helt uppenbart ingick i de totalt 20 kända ramlösa boxerbussarna från Katrineholm. Karossen var alltså en självbärande träkonstruktion med fram- och bakvagn samt drivlina från Volvo.
Ångaren Dellen utanför Näsvikens station. Ångaren Dellen byggdes år 1861 vid LINDBERGS MV & VARV AB i Stockholm. Beställare var Hudiksvall Steam Sawing Mill Company Limited of London, på svenska Hudiksvalls Ångaktiebolag, kallat för Engelska bolaget. Båtens mått var 18,20 x 3,53 x 1,93 meter. Ångmaskinen hade 20 ind hkr motorstyrka. 1868 blev ångaren Dellen överförd till det nybildade Hudiksvalls Trävaruaktiebolag sedan Engelska Bolaget avvecklat sin verksamhet. Efter att Näsvikens station tagits i bruk i november 1874, tog kommunikationsbolaget återigen över ångaren Dellen som då fick namnet Bjuråker.
Stationshuset i Bosjön tillhörandes Lindfors-Bosjöns järnväg, LBB. 1913 färdigställdes den smalspåriga järnvägen mellan Lindfors och Bosjön, ett projekt drivet av brukspatronen Albert Bergström. Hans idé var att bygga en lätt och billig järnväg, med låga tillverknings- och underhållskostnader. Trafiken bestod främst av gods från de närliggande sågverken och skogsbruket, men även persontrafik förekom på linjen. LBB hade två enkla ånglok, Petter och Lotta. Loket på bilden är Petter. LBB gick i konkurs i början av 1920-talet och köptes strax därefter av Uddeholmsbolaget. Banan började rivas upp redan under 1930-talet och 1949 så var hela banan borta.
Statens Järnvägar, SJ tåghem. Köket. Dessa tåghem började köras för skolungdom år 1924. År 1927 öppnades tåghemmen även för vuxna deltagare. Deltagarna bodde under en vecka i detta rullande hotell och från respektive stationer gjordes utflykter i omgivningarna närmast järnvägslinjen Undersåker-Storlien. Det var billighetsresor. En sådan kostade med resor och vivre endast 60-70 kronor, beroende på utgångsstation i södra Sverige. Bilden visar interiör från vagnen Statens Järnvägar, SJ Co7 2503 eller SJ Co7 2504. Dessa vagnar var fram till 1944 post- och resgodsvagnar SJ DFo2.
Statens Järnvägar, SJ provmotorvagn från ASEA Dessa motorvagnar var en vidarutveckling av enfasmotorer under ledning av ingenjören Ernst Danielsson. under 1905 tillverkades under dennes ledning två motorer för järnvägsdrift. Dessa motorer hade typbeteckningen I 25. Vardera motorn hade effekten 18kW vid 500V och 25Hz. Motorerna kunde drivas både med likström och enfas växelström. Dessa motorer byggdes 1906 tillsammans med transformator och annan teknisk utrustning in i en våaxlad personvagn från SJ C6a. Huvudtransformatorn i denna vagn var dimensionerad för en kontaktledningsspänning på 6kv. Denna vagn provades därefter en kort tid på försökanläggningen.. På grund av vagnens låga effekt kunde ej några vagnar medfölja. Därför användes vagnen endast en kort tid innan skrotning skedde
Statens Järnvägar, SJ Cb 342. Loket tillverkades av Nohab och hade högsta hastighet 90 km i timme. ick namnet Verdandi . Cb loken levererades med tvåaxliga tendrar typ DK, som senare ersattes med treaxliga C-tendrar. Lokens ångpannans kapacitet räckte inte till. Verdandi ormbyggdes några gånger under sin aktiv tid: 1905 till SJ Cc 342, 1920 till SJ Cd 342. Det var försedd med överhettning. Verdandi som ses här vid reverensen 1886 var det sista SJ-loket som fick namn. Bilden är troligen tagen vid leveransen.
Grottstugan på Kinnekulle. Bebodd av tjuvskytten Lasse med fru och barn. Med länsmans hjälp blev Lasse tre gånger driven ur socknen - men kom alltid tillbaka. Vistades så i sju år inom kommunen utan att bönderna kunde utfundera var han höll hus om natten. Till sist blev hans vistelseort upptäckt på själva länsmansbostället, där han i en otillgänglig grotta i berget uppförde sin bostad. Då länsmannen fick spörja detta sade han till bönderna: "Har Lasse sökt skydd hos mig, får han också stanna till dödagar." Lasse var så skicklig skytt och kände skogarna så väl att, vad vilt som än önskades till en bestämd dag, kunde han leverera redan tidigt på morgonen.
Skolläraren G.W. Lundin med skolklass. Karl Plith står som nr två från vänster i näst översta raden. Även några andra ynglingar är kända. Femte i översta raden är Johan Flod. Fjärde i samma rad Erik Jonsson, son till en handlande Alfred Jonsson, kallad "Lump-Jonsson". Nummer två i nedersta raden är August Sahlqvist (blivande järnvägsman och trädgårdsmästare på Mösseberg?). Nr. fyra är Karl Ljungblom. En broder till denne var Magnus Ljungblom, blivande läroverksadjunkt som skrivit åtskilligt om Falköping från sin barndom. Skolan var gamla folkskolan på tomten där Vårdcentralen nu är belägen.
Mössebergs Folkets park. År 1908 startade Verdandi gamla folkparken vid Mösseberg. Fr.o.m. 1911 övergick Folkets Park till eget företag. På möte med Folkets husförening beslöts den 25 april 1928 om sammanslagning av de båda föreningarna. Men redan 23 augusti följande år enades man om parkens förflyttning och 7 december samma år undertecknades köpkontrakt med Bernhard Gustafsson om förvärv av området å "Mossen" nära Ällagatan eller nuvarande stadsäga 509. Där startade nya Folkets Park i augusti 1930 och därmed var Mössebergs Folkets park saga all. Denna park låg å Öster Nolgården stadsäga 890, vanligen kallad Nolgårdens äng. Var belägen nedanför bergsluttningen ovanför en lägre årsträckning. Dansbanan i norra hörnet och serveringen i sydvästra delen.
Panorama över Falköping och Mösseberg (färglagt foto). Mellan Apoteket (S:t Olofsgat. 7) och Jungmarkerska huset är det endast planteringar. Här byggde Skaraborgsbanken 1911-13 sitt storslagna bankhus. Byggnadsarbetena tog 1 1/2 år och banken inflyttade i okt. 1913. Byggnaden var, som syns på nedre bilden, större än de flesta husen i staden. Mången ansåg också, att den var för "vräkig". Den byggdes synnerligen stabilt. Exempel härpå är att de då införda luftfunktionerna fungerar ännu (1973). Först 1967 flyttade banken därifrån och då till S:t Olofsgat. 1. Därefter följde inre ombyggn., innan Apoteket flyttade från 7 till 9.
Handskrivet brev från givaren: "Detta kort är från bygget av Lommelands kyrka, hon var färdig sensommaren 1932. Byggmästaren är d...? med den stora hjusa hatten som bakre raden andra till vänster. De två som sitter framme är de enda som lever kvar nu. Hälsningar Gördis Johansson 3132 Röd Lommeland 45 200 Strömstad". Utöver ovanstående brev fanns en beskrivning som visar namn och i vilken ordning var och en kan ses på bilden. Bakre raden fr.v: Hans Karsson, murarmästare D Walenius, Karl Nilsson, Hilding Johansson och Einar Walenius. Främre raden fr.v: Oskar Johansson, Uno Kaspesson och Arvid Andersson.
S:t Eriks grotta. "Vid S:t Eriks grotta på Marstrand på nedersidan av fästningen ut mot havet ligger S:t Eriks park i en dalsänka men kan ej växa högt på grund av de hårda västanstormarna. Här nere i denna grotta frågade jag en gammal marstrandsbo en gång varigenom staden fått namnet Marstrand då svarade han mig att det var en skuta som hade förlist här utanför och höll på att sjunka men var i s.k. marvatten när den strandade på ön och därför fick namnet Marestrand som sedan blivit ändrat till Marstrand."
Park-och idrottsstyrelsen alternativt fritidsstyrelsen på inspektionsresa. Här är de vid Landskogsbadet. Från vänster: Folke Pettersson, Randolf Eimir (ryggen mot fotografen), Harald Larsson ("Hajan") vid anteckningsblocket, Karl Fredriksson, Martin Sköld (basker), Robert Karlsson och längst till höger Olle Kjellberg. Några personer är skymda. Reinhold Carlssons text till denna bild: Den 13 maj 1953 gjorde fritidsstyrelsen sin sedvanliga inspektionsresa till stadens olika fritidsanläggningar. Styrelsen besökte Landskogsbadet för att se om det fanns möjligheter att utvidga den då populära badplatsen. Fritidsstyrelsen beslutade att göra en studieresa till Mönsterås. Syftet var att bese den semesterby som fanns där. Önskemålet var att anlägga något liknande vid Hällarna. Styrelsen besökte även Villagatsbadet (se bild AKF-09456)
Arboga Mekaniska Verkstad, Meken, interiör från maskinverkstad och monteringsavdelning. Industrilokal med högt i tak, traverser och maskiner i rader. Två män arbetar vid var sin maskin. 25 september 1856 fick AB Arboga Mekaniska Verkstad rättigheter att anlägga järngjuteri och mekanisk verkstad. Verksamheten startade 1858. Meken var först i landet med att installera en elektrisk motor för drift av verktygsmaskiner vid en taktransmission (1887). Gjuteriet lades ner 1967. Den mekaniska verkstaden lades ner på 1980-talet. Läs om Meken i Hembygdsföreningen Arboga Minnes årsbok från 1982.
Förste kände ägaren var 1570 Henrick Suderkirkie. 1648 ägde Oluf Sunnankirkia gården. Hans son Jacob Olufsson var ägare 1653 och han var ännu ägare 1870. Dottern (?) Catarina Olofsdotter 1669-1705 var gift med Hans Mårtensson, se nedan. 1681 var gården delad mellan Anders gift med ?, mågen Michel gift med Gustava Jacobsdotter 1660-1694 och Peer Mårtensson gift 1694 med Margareta Persdotter. 1694 var Sunnkörke 2 parter ägda av Peer Mårtensson som hade 4 döttrar och Staffan Larsson som var gift med Margareta Mårtensdotter och hade två söner. 1706 gifte Hans Mårtensson om sig med Gertrud Jacobsdotter från Lye. Deras son Mårten Hansson född 1699 var 1719 ägare av ena parten och Per Mårtensson av den andra. Det verkar som de gick i konkurs 1713, då kronan köpte in gården. På 1730-talet ägde hela gården av Mattias Michelsson. 1740 delades gården mellan sönerna Olof och Lars Mattisson och Olof fick denna part, men den togs snart över av systern Catarina, gift 1756 med Lars Christensson född 1731 från Kattlunds i Grötlingbo. Catarina dog och Lars gifte om sig 1776 med Maria Christina Johansdotter född 1753 från Lyrungs i Lye och de löste in gårdsparten från kronan. De fick sonen Lars Larsson 1777 innan fadern Lars dog och Maria Christina gifte om sig 1778 med Hans Hansson född 1752 från från Botels och de brukade gårdsparten till 1822. Det var de som uppförde den stora manbyggnaden. Hans och Maria Christina fick hela 8 barn och äldste sonen från andra äktenskapet Hans Hansson född 1780 blev näste ägare. Han gifte sig 1813 med Catarina Larsdotter född 1789 från Goks och de brukade parten mellan 1820 och 1850. De fick två barn, varav dottern Anna Christina Hansdotter 1820-1900 tog över. Hon var gift 1840 med Hans Hansson Lauström född 1817 från Gumbalde och de fick 5 barn. Dottern Cajsa Stina Hansdotter 1848-1940 ärvde parten, gift 1873 med Karl Larsson född 1845 från Juves i Garde. De brukade parten mellan omkring 1875-1912. Av deras två barn blev det sonen Vilhelm Karlsson född 1875 som blev näste ägare 1912 och då rev ner flistaket. Han blev gift med med Hilma Maria Katarina Jakobsson född 1880 från Rone. De byggde helt ny ladugård vid sidan av gårdstomten 1924. De brukade parten till 1942, då enda barnet Henning Karlsson född 1921 tog över. Han sålde gårdsparten 1949 till Albert och Elsa Nyström på Gumbalde, som sammanförde marken med sin gård. Nyströms sålde manbyggnaden och flygeln med tomt till grosshandlaren Ture Ferhnkvist från Stockholm som fritidsbostad. Han sålde fastigheten till familjen Estrabaut, där dottern Lisa Yanez Estrabaut är ägare. Här ser vi en bild av det stora flistakshuset med flisen ännu liggande kvar på taket. Till höger är flygeln före moderniseringen och på byggnaden, se Bild 1109. Eftersom den står framme på huset, bör den vara byggd före 1810, för så här byggd man normalt inte. Brygghusedelen var t v och det ser ut som en källardörr t h. Personerna är Karl Larsson 59 år, hustrun Cajsa Stina Hansdotter 56 år och sonen Vilhelm Karlsson 29 år.
"På Besök I Viås Skola". En kvinna står och pratar med en man i kostym på trappan till Viås skola. Till höger syns ytterligare en kvinna. Viås skola fungerade som skola fram till 1960-talet och var därefter församlingshem i flera år.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.