Emsfors bruk är ett pappersbruk, som ligger på ön Krokö vid en fors i Emån. Det första bruket var ett handpappersbruk som startades som Skrufshult 1731 av löjtnanten Eric Rappe på södra sidan av Emån i Mönsterås socken. Det var ett av de första i Småland. 1814 anlades Emsfors handpappersbruk av köpmannafamiljen Callerström, som verkade i trakten i ungefär 170 år. Emsfors var från början även det ett enkelt handpappersbruk, men i och med industrialismen byggdes det om till maskindrift. På 1890-talet installerades sulfitkokare och sulfitbruket startades 1907. Innan sekelskiftet köpte Emsfors bruk Skrufshults pappersbruk, då revs byggnaderna och ett nytt träsliperi byggdes på samma plats. Bruket drevs sedan 1914/1915 av familjen Örn, som drev det med stor framgång. Det köptes av Klippans bruk 1965 och Södra Sveriges Skogsägares Förbund 1972, som i sin tur 1980 sålde bruket till Oskarshamns Industrilo¬kaler AB då Oskarshamns kommun gick i borgen för köpet. Beslutet att köpa och gå i borgen för bruket överklagades och Regeringsrätten fastslog att kommuner inte kan driva någon verksamhet utanför den kommunala verksamheten. Bruket var verksamt till 1989. I dag bedrivs endast en liten verksamhet på bruket i moderna lokaler, medan det gamla bruket förfaller som ett gammalt minnesmärke över industrihistorien. Efter bruket finns också ton med pappersmassa i skogen samt en förorenad fjärd, Nötöfjärden, där kemikalierna och massan dumpades. Från bruket gick en två kilometer lång industribana med spårvidden 600 mm till hamnen i Påskallavik. Banan öppnades 1920 och lades ner 1975. Källa Wikipedia.
Från 299 kr
Emsfors bruk är ett pappersbruk, som ligger på ön Krokö vid en fors i Emån. Det första bruket var ett handpappersbruk som startades som Skrufshult 1731 av löjtnanten Eric Rappe på södra sidan av Emån i Mönsterås socken. Det var ett av de första i Småland. 1814 anlades Emsfors handpappersbruk av köpmannafamiljen Callerström, som verkade i trakten i ungefär 170 år. Emsfors var från början även det ett enkelt handpappersbruk, men i och med industrialismen byggdes det om till maskindrift. På 1890-talet installerades sulfitkokare och sulfitbruket startades 1907. Innan sekelskiftet köpte Emsfors bruk Skrufshults pappersbruk, då revs byggnaderna och ett nytt träsliperi byggdes på samma plats. Bruket drevs sedan 1914/1915 av familjen Örn, som drev det med stor framgång. Det köptes av Klippans bruk 1965 och Södra Sveriges Skogsägares Förbund 1972, som i sin tur 1980 sålde bruket till Oskarshamns Industrilo¬kaler AB då Oskarshamns kommun gick i borgen för köpet. Beslutet att köpa och gå i borgen för bruket överklagades och Regeringsrätten fastslog att kommuner inte kan driva någon verksamhet utanför den kommunala verksamheten. Bruket var verksamt till 1989. I dag bedrivs endast en liten verksamhet på bruket i moderna lokaler, medan det gamla bruket förfaller som ett gammalt minnesmärke över industrihistorien. Efter bruket finns också ton med pappersmassa i skogen samt en förorenad fjärd, Nötöfjärden, där kemikalierna och massan dumpades. Från bruket gick en två kilometer lång industribana med spårvidden 600 mm till hamnen i Påskallavik. Banan öppnades 1920 och lades ner 1975. Utsläppet som var problemet, (reningen).
Nockeruds skola. "Beträffande skolområdet i Nockerud beslöts 1894 att indraga en befintlig skola i Pankan ........... lärartjänsten, som även omfattade Grimstorps skola .......... Från och med 1898 inrättades en, fast mindre, folkskola i Nockerud. Lämplig skollokal erhölls genom förvärv av en fastighet från hem.äg. J. Sjögren i Nockerud för 2.150 kr. Så tillkom Nockeruds skola och småskollärare Mathilda Storm anställdes nämnda år som lärare med ett 30-tal barn. Hon kvarstod i tjänst till den 1 juli 1929, då skolformen ändrades till B3 med en folkskollärare för såväl folk- som småskolestadiet. Folke Sundqvist var den siste läraren vid skolan, som indrogs 1936. Då hade en väg byggts mellan Nockerud och Gårdsjö, varför barnen kunde hänvisas till skolan i Gårdsjö." (Eric Wallgren: Skolväsendet i Hova socken, Hova-Älgaråsboken, 1973). Revs 1964. Mathilda Storm: född 1869 7/3, syster till Charlotta Maria Storm, Karl Eks mor. Fadern till Mathilda och Charlotta var gevaldiger (= poliskonstapel, fångförare//MA) och blev ihjälslagen. Flickorna växte upp i Sjötorp 1:1, Fredsberg. Karl Ek besökte vid flera tillfällen "moster Tilda" i Nockerud. En gång (vid sekelskiftet nån gång) fick han då se en man iklädd säckkläder vara tjudrad nära ett hus. Denne kröp på alla fyra och gav ifrån sig hemska läten. Reprofotograf: Gunnar Berggren.
Apoteksmuseet i Hälsohögskolan i Jönköping. Utställningen producerades 1982 av Jönköpings läns museum i samarbete med dåvarande Munksjöskolan. Vid den tiden bedrev Jönköpings läns landsting vårdutbildningar i byggnaden. Utställningen visar en apoteksinteriör med en typisk apoteksofficin försäljningslokal - på landsbygden vid sekelskiftet 1900. Inredningen är hämtat från det gamla apoteket i Vrigstad i Småland. Inredningen med inventarier och litteratur skänktes 1968 till Jönköpings läns museum av apotekare Åke Rapp i Sävsjö. En betydande del av samlingen är också skänkt till länsmuseet av apotekare Åke Martin i Jönköping 1982. Apotekens officiner försäljningslokaler var ofta dyrbart inredda. Det gällde framför allt apoteken i de större städerna. På landsbygden var inredningen enklare. Ett fullständigt utrustat apotek skulle vara försett med officin, materialkammare, tinkturkammare, laboratorium och stötkammare samt källare och drogkammare. I utställningen visas hyllrader med ståndkärl efter ståndkärl i en bestämd ordning, vidare recepturen där många piller och mediciner tillreddes samt hur giftskåpet var märkt och inrett. Officinen var apotekets ansikte utåt. Apoteket i Vrigstad öppnades 1845 som filialapotek till Lejonet i Jönköping. 1870 blev det ett självständigt apotek för att 1911 bli medikamentsförråd då apoteket flyttade till Sävsjö. När inredningen i Vrigstad byttes ut i början av 1950-talet skänktes den i sin helhet med ståndkärl och allahanda burkar till Jönköpings läns museum.
Ur Emily Jobsons (f. Matton fotoalbum). Ateljéporträtt av Alma Gerlach, dotter till handlanden A J Lindgren. Alma gifte sig med ingenjör Hugo Gerlach 1883 den 20 februari. Gerlach var en för Varberg betydande man decennierna kring sekelskiftet 1900, ursprungligen verksam inom stenhuggaribranschen. När Alma vid endast 29 års ålder avled 1891 lät han uppföra en gravvård över henne som av lokalpressen 1894 beskrevs ingående och ansågs vara "Hallands dyraste och vackraste". Sockelstenen var Sörviksten och den svarta graniten från Sågaretorp, båda Gerlachs egna stenhuggerier. Poleringen skedde däremot i Stuttgart och järnhägnaden var också tillverkad i Tyskland; Hugo Gerlach föddes i tyska Reppen. Tidningen skrev: "Men det var en mycket god kvinna som fick sin vilostad här under och hon förtjänade att ej genast bli bortglömd. En donation å 2000 kronor för välgörande ändamål inom staden bär hennes namn." I Emily Jobsons album sitter makarna Gerlachs visitkort tillsammans med bankdirektör Harry Bagge och hans hustru Hilma. Året efter Almas död gifte Hugo Gerlach om sig med deras 15 år yngre dotter Hilma Anna Leontina Bagge (f. 1869).
Vykort, "Halmstad. Ekebo." Villa Ekebo byggdes 1878 på Slottsmöllans fabriksområde åt fabrikören Alfred Wilhelm Wallberg (Wallbergs Fabriks AB). I samband med att han 1904 blev verkställande direktör uppfördes den norra tillbyggnaden. Där bodde han med fru och 10 barn till sin död 1930. Utifrån sitt stora intresse för kulturhistoria och passionerad samlare av gamla ting tog han initiativet till att grunda Hallands museiförening 1886, som utvecklats till Hallands Konstmuseum av idag. Villa Ekebo blev efter sekelskiftet en sevärdhet med en välvårdad, anslående park. 1893 kom en glaskupol från Norre Katts park till Ekebo och ett tempelliknande åttakantigt glashus uppfördes, även fungerande som orangeri, med kupolen som tak. Frukt, grönsaker och blommor odlades i växthus och överskottet försåldes. Exotiska fruktträd fanns i en vinterträdgård. I trädgården fanns statyer, fästningskanoner, svandamm, tennisbana, krocketplan och ett japanskt tehus. Från övre terrassen bjöds utsikt över Nissan, Snöstorps slätter, Österbro och delar av hamnen. Området var ohägnat fram till 1910 då en tegelmur byggdes med ett torn, vilket revs på 1970-talet när nya norra infarten till Halmstad anlades.
Emsfors bruk är ett pappersbruk, som ligger på ön Krokö vid en fors i Emån. Det första bruket var ett handpappersbruk som startades som Skrufshult 1731 av löjtnanten Eric Rappe på södra sidan av Emån i Mönsterås socken. Det var ett av de första i Småland. 1814 anlades Emsfors handpappersbruk av köpmannafamiljen Callerström, som verkade i trakten i ungefär 170 år. Emsfors var från början även det ett enkelt handpappersbruk, men i och med industrialismen byggdes det om till maskindrift. På 1890-talet installerades sulfitkokare och sulfitbruket startades 1907. Innan sekelskiftet köpte Emsfors bruk Skrufshults pappersbruk, då revs byggnaderna och ett nytt träsliperi byggdes på samma plats. Bruket drevs sedan 1914/1915 av familjen Örn, som drev det med stor framgång. Det köptes av Klippans bruk 1965 och Södra Sveriges Skogsägares Förbund 1972, som i sin tur 1980 sålde bruket till Oskarshamns Industrilo¬kaler AB då Oskarshamns kommun gick i borgen för köpet. Beslutet att köpa och gå i borgen för bruket överklagades och Regeringsrätten fastslog att kommuner inte kan driva någon verksamhet utanför den kommunala verksamheten. Bruket var verksamt till 1989. I dag bedrivs endast en liten verksamhet på bruket i moderna lokaler, medan det gamla bruket förfaller som ett gammalt minnesmärke över industrihistorien. Efter bruket finns också ton med pappersmassa i skogen samt en förorenad fjärd, Nötöfjärden, där kemikalierna och massan dumpades. Från bruket gick en två kilometer lång industribana med spårvidden 600 mm till hamnen i Påskallavik. Banan öppnades 1920 och lades ner 1975.
Mangårdsbyggnaden till Sembs Mölla i Asige med kvarn och stort jordbruk Bilden är tagen mot söder. Bakom byggnaderna flyter Suseån som drev kvarnen, byggnaden till vänster. Bostadshuset var troligen byggt ca 1830 och kallades "kaptensgården" efter kapten Gert Jörgen Adam Geelmuyden (1859-1930, född i Nibstrup, Danmark) som ägde gården vid sekelskiftet. Han gifte sig 1887 med Elvira Fredrika Grundberg (1863-1949) från Abild och köpte Sembs Mölla år 1892 där han drev kvarnen och även var köpman. De fick sex barn vara två uppnådde 100-årsdagen. Den yngste sonen föddes 1903, samma år som blev Geelmuyden blev hamnkapten i Varberg, och dog så sent som 2005, strax före sin 102-årsdag. Kapten Geelmuyden hade arbetat till sjöss i engelsk tjänst mellan 1872-1892. Framför bostaden står en familj samt ett hästekipage. Om det inte är personer ur familjen Geelmuyden kan det vara arrendatorerna Ernst och Jenny Andersson samt deras syskonbarn. I husets vänstra gavel (mot kvarnen) låg en handelsbod. Kvarnbyggnaden på bilden kan vara uppförd 1888, men kvarndriften på platsen är betydligt äldre än så. Idag finns inget av husen kvar.
Storgatan sedd från Yttre borggården. Byggnaden närmast till höger är Skolmästaregården: I ett brev daterat 22 maj 1696 betraktas byggnaden som nybyggd. Den har en s k salsplan. Det branta valmade taket var ursprungligen klätt med spån. Skolmästaregården fungerade som skolmästarebostad 1696-1731. Vid sekelskiftet 1900 kom gården till mekanikern Karl August Petterssons (1872-1943) ägo som startade Östergötlands Velocipedfabrik i denna gård. Här grundades även idrottsföreningen BK Derby. Nr två från höger är Kopparslagaregården: Senast 1754 stod byggnaden färdig, då öppnades nämligen kryddkramhandel i gården. I mitten av 1750-talet lades gränden mellan Järntorget (Kryddbodtorget) och S:t Korsgatan (Rådmansgatan) ut över Lönnbergs tomt. Då blev gårdens portlider infart till gränden. Gathusets tredje våning byggdes på av handlare Pihl vid mitten av 1810-talet. Nr tre från höger är E G Beckers handelsbod: Byggnaden stod klar 1757. Byggherre var guldsmeden Samuel Presser (d 1783). Den är en typisk hantverkaregård från andra hälften av 1700-talet, med verkstaden i bottenvåningen och bostaden i ovanvåningen. Ingången vette mot gården. Portlidrets dörrar var låsbara. Affärsingången togs upp 1864 i samband med att handlaren E G Becker (1823-1906) öppnade butiken på Järntorget.
Ett gatuparti från Hallsberg omkring sekelskriftet. Husen i förgrunden är förutvarande V Storgatan 11 och bakom huset där bokhandeln tidigare inrymdes. I fonden skymtar hattfabriken som brann ned 1964. På tomten till vänster finns numera Folkets Hus.
Denna gruppbild från sekelskriftet (märk unionsflaggorna) innehåller 11 identifierade personer. De finns angivna på fotots baksida. Den som tror sig kunna bidraga med ytterligare uppgifter är välkomna med dessa.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.