Skörden bärgas på Högåsa sommaren 1902. Bilden visar tydligt hur personalintensivt jordbruket ännu var före mekaniseringen under det nya seklets gång. Vad som inte syns är den förändring i arbetets organisation som gården likt många andra tillgodogjort sig under 1800-talets andra hälft. Högåsa ingick i säteriet Ljungs ägodomän och som en rationalisering av lantbruket hade man under nämnda period avvecklat gårdens torpare till fördel för statare, som utan egen jord att bruka nu var lantarbetare.
Från 299 kr
Av torpet Sjöbo återstår sedan länge endast fotografier. Ett av otaliga hemman i vårt land som inte bar de värden som moderna tider kom att kräva. Med ett vackert läge intill Tidersrumssjön fungerade Sjöbo som torp under gården Sevedstorp från åtminstone det sena 1700-talet. När 1900-talet bröt in upplöstes organisationen med torpare och Sjöbo gav istället husrum för lantarbetare och var bebott i varje fall till 1930. När Östergötlands museum 1959 ombesörjde en dokumentation var det forna torpet som synes stadd i förfall.
Sadelmakaretorp, tidigare Salmakaretorp, talar för att här bott personer som ägnat sig åt läderarbete. Främst för det överlydande godset Bjärka Säbys behov kan förutsättas. Så långt tillbaka som husförhören tar oss har emellertid platsen brukats av torpare. Fotoåret 1923 stod makarna Hjalmar Larsson och Anna Matilda Karlsson för driften. De hade gift sig sent i livet, båda passerat 40, men nu tultade tre söner i och runt torpet.
I Fiskarestugan till godset Bjärka Säby har det så långt källorna tar oss inte bott någon dokumenterad fiskare. Således ägnade sig inte heller Frans Oskar Gustafsson åt fiskafänge, i annat än vid sidan av sitt värv som torpare. Här ses han invid hustru och söner framför stugan. Den stående mannen återfinns vid tiden inte i hushållet, utan får ses som tillfällig gäst, möjligtvis fadern. Odaterad bild från omkring 1907.
Ateljé Mira. Beställare: Oscar Carlsson - Linea Larsson, Torpane, Uleberg
Ateljé Mira. Beställare: Herbert Gustavsson. "Frkn Alice Larsson. Torpane Uleberg"
Johannes Neander (Andersson) föddes och växte upp under till synes enkla förhållanden i Vånga där föräldrarna var torpare. Under dessa omständigheter kom han ändå i studier vid Uppsala, där han avlade teologisk examen 1876. Under sin studietid tjänstgjorde han som predikant vid Uppsala sjukhus och därpå som föreståndare vid Johannelunds missionsinstitut i Stockholm. Under större delen av 1880-talet var han redaktör för Evangeliska fosterlandsstiftelsens missionstidningen. Från 1886 kyrkoherde i Risinge. Han hade då varit gift med Johanna Maria Edman sedan tio år. Här porträtterad i Uppsala omkring 1875.
Anders Johan Andersson tar emot vid sin 90:e födelsedag 1926. Bordet är dukat med finporslin och själv sitter han uppklädd med välansatt skägg. Likt generationens människor ur de breda lagren har han ett strävsamt liv bakom sig. Född i en tid då Carl XIV Johan ännu regerade landet hade han genom ett hårt drängliv blivit torpare i Hornstäve och vid ålderns höst lyckats friköpa stugan. Då levde ännu hustrun, men nu är han ensam och utan de barn och barnbarn som äktenskapet aldrig gav. Men varken allena eller bortglömd, om vilket blomstergåvorna och den väl tilltagna bjudningen vittnar.
De till åldern komna makarna Anders Peter Andersson och Anna Charlotta Samuelsdotter sitter tungt på bänken invid stugan Lilla Hagen i Vist. Deras långa torparliv går mot sitt slut. Det forna torpet Lilla Hagen hade vid tiden ombildats till undantagsstuga för behövande som under sina krafts dagar tjänat under godset Bjärka Säby. Makarna hade tidigare varit torpare på Stora Hagen men var nu inhysehjon. Just denna dag hade de förmodligen besök av någon av parets barn med äkta hälft och barnbarn. Bilden är odaterad men den gamle mannens död under julhelgen 1912 sätter ett sista datum.
Min farfars far, fanjunkare Carl Bergman arrenderade Rudet där prästgården ingick mellan åren 1882-1900 då han avled. Därefter arrenderade min farfars mamma Rudet som med min farfar och hans bröder skötte sysslorna fram till 1920 då det såldes. Rudet omfattade ca 40 tunnland öppen jord och stora skogar. Kommiistergården som förr kallades prästgården var på 50 tunnland + skog och den ingick i arrendet. För att sköta allt hade min farfars far 3-4 pigor, 3 drängar samt statare och torpare på prästgårdens marker. mvh Rolf
Torparen Carl Levin Östs dotter Anna, född 1897.
Torparen Carl Levin Östs dotter Ella född 1916.
Torparen Eric Ericsson med maka Johanna och barn, Ölångstugan
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.