'Inflyttningen i Göteborgs Naturhistoriska Museibyggnad. :: :: 5 arbetande män, ifärd med tillverkningen av montrar till däggdjurssalen, snickarbänkar, verktyg och material ligger omkring dem. Ev. vaktmästare Rickard Andersson längst till höger.'
Från 299 kr
Femvånings fabriksbyggnad i rött tegel, AB Marks skofabrik, A.P. Hallkvist. Nyuppförd fabriksbyggnad åt AB Marks Skofabrik. Inflyttningen skedde i januari 1917. Byggnaden ritades av Wilh. Renhult och uppfördes av Byggfirma P. Eriksson på uppdrag av AB A.P. Hallqvist.
Makarna Wennberg i stunden för deras avflyttning från Svinhult 1931. I dryga 15 år har Lars Wennberg tjänstgjort som socknens komminister men nu stundar en välförtjänt pensionärstillvaro för paret i Mariefred. Den första biten blir de körda av chauffören Erland Dahlstedt som ses till höger.
Vykort över kungsbron. Initiativet till Erik Dahlbergsmonumentet har tagits av kaptenen vid fortifikationen C. Löxenhielm ,sobm bildade en E.D. förening 1911. efter kapen C.L. avflyttning från vår stad fullbordade major E.A. Ericsson insamlingen. Avtäckningen av Erik Dahlbergs statyn ägde rum den 6 februari 1915.
'Inflyttningen i Göteborgs Naturhistoriska Museibyggnad. :: :: 5 arbetare i valsalen, ''kohajen'' ligger på golvet framför de 5 manliga arbetarna som står framför valen. Mannen längst till höger är vaktmästare Rickard Andersson, enligt anteckning på baksidan av fotografiet. I bakgrunden syns Malmska valen och trappan upp till balkongen.'
Dalskog 64:1
Postens påskrift motsvarar utan fullständiga garantier mamsell Charlotta Dubb. Född i Vingåker 1787 och från 1801 till sin död bosatt i Linköping. Skälet till inflyttningen förklaras av faderns utnämning till domprost. Mamsell Dubb kom att bära sin titel som ogift livet igenom och hålla eget hushåll. Långvarigt i sin bostad utmed Apotekaregatan (S:t Kors kv. 19). Död i kolera 1866. Porträttet kan dateras till åren 1861-1866.
Ett sällan sett panorama mot Linköping. Vy mot norr från fotografens bostad utmed Djurgårdsgatan. Året är 1903 och ännu kallar man den ringlande leden Djurgårdsvägen. Närmast till höger växer arbetarstadsdelen Stolplyckan fram med enkla bostäder för att möta tidens stora inflyttningen till staden. Stadsjorden till vänster är som synes närmast obebyggd och brukas ännu på lantmannavis. I fonden själva staden med ett antal igenkännbara byggnader.
Bostadshuset med adressen Tinnerbäcksgatan 19 var ett typiskt exempel för den produktion av enklare bostäder som uppfördes stadsnära under 1900-talets första del. Tidens stora inflyttningen till staden krävde bostäder och de flesta inflyttare ställde låga krav, van som man var vid den anspråkslösa standard som rådde på landsbygden. Just denna byggnad klarade sig näppeligen från rivning när den intilliggande Sporthallen uppfördes under 1950-talet men inte förlängningen av Hamngatan som realiserades under det följande decenniet. Här en bild från 1963, kort innan huset revs.
Ludvig Theodor Brogrens betydelse för Linköping var betydande. Född i Gammalkil 1827 kom han under ungdomsåren att bedriva studier i Stockholm. Efter apotekarexamen 1852 styrde han åter till Östergötland där han erhållit privilegium att förestå apoteket i Kisa. Kort före inflyttningen hade han gift sig i med Theresia Brogren. Från 1858 var han verksam i Linköping som innehavare av apoteket Vasen. Parallellt med apotekargärningen anlade han tidigt det bryggeri, L. Th. Brogrens bryggeri, som genom efterföljare kom att bestå på bryggeritomten invid Stångån ända till 1971. Här porträtterad vid 1860-talets första hälft.
Djurgårdsgatebacken i Linköping. Ett fruset om än arrangerat ögonblick där hela och rena barn visar prov på hjälpsamhet. Området utmed Djurgårdsgatans vänstra sida hade vid tiden börjat bebyggas med en relativt brokig samling bostäder. Platsens forna utjordar med åkerlyckor hade lagts igen och givit plats för enkla hus för att möta den stora inflyttningen till staden. Stolplyckans barnrikehus kom med tiden kanske inte att främst förknippas med renlighet och prydlighet men gav ändå omvittnat utrymme för glädje och gemenskap. Vid fototillfället bodde upplysningsvis fotografen i det tornförsedda huset i fonden.
Karl Forsman porträtterad något av 1890-talets år, möjligtvis i samband med sin anställning som folkskollärare i Rejmyre från 1897. En till det yttre goda förutsättningar var han född i Åsbo 1848 som son till trädgårdsmästaren vid Strålsnäs säteri. Barndomen skulle ändå rymma besvärligheter. Tidigt tycks exempelvis fadern kommit i klammeri med sin arbetsgivare och avhysts från säteriet. Efter en tid i Vadstena inflyttade Karl med sina föräldrar till Linköping där källorna visar frekvent omflyttning för den nu före detta trädgårdsmästaren och hans familj. I sina tonår avled dessutom Karls moder och därpå dömdes ävenså fadern till fängelse för snatteri. Under dessa förutsättningar lyckades Karl ändå utbilda sig och från 1873 återfinns han i tjänst som lärare i Närke och som nämnts vidare i östgötska Rejmyre. Från 1874 gift med Beata Maria Köhler.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.