Seby gravfält, runstenen. Inskriften lyder: "Ingjald och Näf och Sven, de lät resa stenen efter Rodmar, sin fader" Seby gravfält har 285 synliga fornlämningar, bl.a. en mycket ovanlig treudd. Gravarna består av ett röse, högar, stensättningar, en skeppssättning, hällkistor, kalkstensflisor och resta stenar, klumpstenar samt en skålgropsförekomst. De mycket varierande gravformerna och det höga gravantalet tyder på att gravfältet nyttjats under större delen av järnåldern. Ca 500 meter söder om gravfältet står Ölands högsta runsten. (Uppgifterna är hämtade från http://www.hembygd.se/segerstad-hembygdsforening/seby-gravfalt/)

Från 299 kr

Ark med två monterade foton och text: "Ruinerna av kyrkan byggd omkring år 1200. På kyrkogården har man grävt fram ett stort antal gravar. Över flera av gravarna låg långa flata stenar vid vilkas ena ända stod en rest mindre sten. De flesta av dessa stenar har bevarats på sin ursprungliga plats. a. Foto från nordväst. Jfr planen som nationalmuseet gjort av de utgrävda ruinerna. b. Foto från nordost. Det är den nuvarande kyrkan som syns i bakgrunden till höger. de två mörka husen mitt på fotot är den blåmålade skolan till vänster och skolmästarens hus till höger."

Från 299 kr

fotografi, photograph

Från 299 kr

Kopia av den större Jellingestenen på Domplein i Utrecht. Den större Jellingestenen DR 42 är svår att tidsbestämma, men troligen rest mellan 960 och 985 av Gorm och Tyras son Harald Blåtand i Jelling till minne över föräldrarna. Stenens inskription berättar samtidigt om Haralds egna bedrifter. Han enade Danmark och gjorde danskarna till kristna. Stenen har tre olika sidor. Den ena har runor ingraverade och på den andra är ett stort fabeldjur, troligen ett lejon. På tredje sidan är en bild av den korsfäste Jesus. Stenen står ungefär på sin ursprungliga plats mitt emellan de två gravhögarna i Jelling. Det råder dock inget tvivel om att stenarna har flyttats, då det vid utgrävningarna på 1940-talet påvisades att en av gravarna på kyrkogården delvis låg under stenen. Stenen har också rests någon gång efter att den varit omkullvält. Haralds runsten är 2,43 meter hög, väger cirka tio ton, och lär ha tagit över ett år att rista. Senare undersökningar har visat att runorna ristats vid tre olika tillfällen. Så är till exempel delen om Haralds kristnande tillagd efteråt. Stenen är utsmyckad med djurornamentik på ett sätt som kallas Mammenstil, efter gården Mammen på Jylland. Mammenstilen är detsamma som Jellingestilen. Vad gäller tillhuggningen av stenen bär den tecken på västeuropeiska influenser. I motsats till den traditionella nordiska, med djupa inhugg i hård granit, har denna sten huggits loss, så att drakslingan och övriga utsmyckningar har en plan relief. Det är en teknik som man använde till mjukare sandsten i bland annat Tyskland och England. Reliefer i nordisk stil är annars utförda i kalksten eller sandsten. Den enda direkta europeiska parallellen är irländska granitkors. Själva runinskriften är också utförd efter västeuropeisk tradition, istället för den traditionella lodrätta eller bandformade texten har denna sten text i vågrätta linjer. Detta följer latinsk form och efterliknar därmed ett dokument nedskrivet på pergament. Preben Meulengracht Sørensen har påpekat, att detta markerar en förändring beträffande det sätt runstenen användes till. Traditionellt hade inskriftens ändamål varit att beskriva och hålla fast, men denna sten hade ett kommunicerade ändamål; den skulle berätta kungens budskap. Texten lyder på nusvenska "Harald kung lät göra dessa kummel efter Gorm, sin fader, och efter Tyrvi (Thyra), sin moder. Den Harald som lagt under sig hela Danmark och Norge och som kristnade danerna."

Från 299 kr