Värmepanna. Skoglund & Olson, grundades 1874 av Erik Gustaf Skoglund och Axel Olson. På 1930-talet var det 260 anställda.
Från 299 kr
Spis. Skoglund & Olson, grundades 1874 av Erik Gustaf Skoglund och Axel Olson. På 1930-talet var det 260 anställda.
Flerfamiljshus. Genom intensifierad byggnadsverksamhet för de anställda finns det villor, dubbelhus, radhus och flerfamiljshus. Korsnäs AB. Den 14 januari 1959
Gävleutställningen 1946. Vid Ekebyföretagen anställda konstnärer Vicke Lindstrand, Artur C:son Percy, Anna-Lisa Thomson, Harald Östergren och Ingrid Atterberg
Anställda vid Falköpings stads gatukontor. "Stallis" Kaelsson Alf Johansson, Kurt "Dåsen" Gustavsson, Hilding Ljus, Klas "Långe Klas" Johansson.
Bildsvit från länslasarettet med omgivningar tagen mellan 1905 och 1961. Dagrum för anställda på en bild tagen runt 1930.
Anställda på gamla OK-macken i Gustavsbergs centrum. Personer: Elvira Sundin t.v. i mitten Anna Hellström och okänd person
Området "Falkängen" består av åtta hus, byggda kring sekelskiftet 1900, och var arbetarbostäder för anställda vid cementfabriken i Hällekis.
API fotbollslag uppställda vid Hedens fotbollsplan, 1960-talet. Med på bild: Rune Åkersson och Mossberg. Spelarna är anställda på A.B. Pumpindustri.
Huset byggdes 1930 som bostadshus SJ-anställda. Revs för att lämna plats för affären ICA-renen, invigt 1982.
En korvkiosk vid Hakarpsvägen i Huskvarna genom fönstren kan man se ägaren Tage Mårdskog och två anställda.
Anställda på väg ut genom fabriksporten till Husqvarna Vapenfabriks AB som bildades 1867 och var en efterföljare till Jönköpings Gevärsfaktori.
fotografi
grupporträtt
Gysinge bruk
Motiv från 1898 års industriutställning i Linköping. Bland utställarna i läroverkets gymnastiksal var främst möbelindustrin representerad men bland 62 demonstratörer visades även prov på sko- och sadelmakeri, musikinstrument, stenarbeten och till och med velocipeder med mera. En avdelning visade fotografier och i sammanhanget möjligtvis den publicerade bildens största värde. Den visar prov på ytterst få kända fotografier av den drivne amatörfotografen Oskar Lindsten. Genom utställningens prislista vet vi att han medverkade i utställningen vid sidan av storheter på området som Swen Swenson och Didrik von Essen. Han har tacksamt satt sitt namn på fotografiet och sannolikt förekommer fler av hans verk mot utställningslokalens bortre vägg. Om denne Oskar Lindsten är känt att han var anställd vid Stillströms måleri och att han vid sidan av sitt egentliga arbete verkade som fotograf. Som sådan visade han återkommande vad tiden kallade "ljusbilder" i Linköping med omnejd. Med hjälp av en egentillverkad gasljusbelysning ska hans förevisningar varit spektakulära. I en återfunnen notis i Östgöten 1897 talas det till och med om "en och annan rörlig bild". Trots att Lindsten flitigt omnämns i tidens lokalpress och tycks varit väl känd är som nämnts hans fotografiska kvarlåtenskap närmast okänd. Skäl kan vara att han redan vid dryga 30 år avled i sviterna av lungsot och att han, som Östgöten skriver, "var den siste af sin slägt".
Prosten Christian Stenhammar blickar myndigt mot oss från en helt annan tid. Född 1783 har han levt ett långt liv som nu går mot sitt slut redan före avskaffandet av ståndsriksdagen, vatten och brödstraff, svenska kolonier och annat som känns väldigt avlägset. Han beskrivs varit spränglärd tillika stockkonservativ. Som stöd för hans intellektuella läggning kan listas hans utnämning till teologie doktor och docent i fysik, medlemskap i Vetenskapsakademien, representantskap vid riksdagen och skriftställare inom så skilda ämnen som historia, politik, geografi, fysik, zoologi och botanik. Som exempel på hans samhällsbevarande önskan som politiker kan hans reformkritik mot lika arvsrätt och avskaffandet av kroppsstraff nämnas. Han växte upp i Västra Eds kyrkoherdeboställe som näst yngst av faderns 14 barn. Efter gymnasiestudier i Linköping skrev han i februari månad 1801 in sig vid Uppsala universitet vilket bland annat kom att leda till hans nämnda docentur i fysik. Från 1811 var han anställd som adjunkt och sedermera lektor och rektor vid Linköpings gymnasium. Parallellt var han även så kallad prebendekyrkoherde i Törnevalla. År 1830 bröt han upp från tjänsten i Linköping, som han ansåg ha "förslöat tanke och kraft" för att istället slå sig ned som kyrkoherde i Häradshammar på Vikbolandet. Där kom han vid sidan av rikspolitiken och botaniska resor bli kvar som nitisk församlingspräst livet ut.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.