Almåsskolan i Lindome. Almåsskolan i Lindome är en nybyggd mellan- och högstadieskola nära Lindome station. Skolan togs i bruk år 1971 och är kommunens största högstadieskola med sex paralleller. Mellanstadiet har två paralleller. I skolan finns ett filialbibliotek till Stadsbiblioteket. Detta bibliotek skall också tjäna som skolbibliotek. Det förtjänar att nämnas, att Göteborgs och Bohus läns landsting på skoltomten uppfört ett "hälsohus" för Lindome, med lokaler för tandvård och mödravårdscentral. Almåshallen är en stor gymnastik-, och idrottshall, som ligger i omedelbar anslutning till skolan. Förutom att den betjänar skolan, upplåtes den till föreningar för kvällsgymnastik och idrott. Framför idrottshallen ligger idrottsplanen med löparbana. Lindome samhälle är statt i rask utveckling, och byggnationen är stor.
Från 299 kr
Valbo kyrka. 1933Valbo kyrka är Gästriklands äldsta kyrka. Genom den uppländske runristaren Åsmund Kåressons runstenar i östra Gästrikland att där fanns kristna i mitten av 1000-talet och att en kyrka i trä uppförts under 1000-talet. Området där kyrkan står heter Torsvallen platsen kan ha hyst ett tempel helgat åt asaguden Tor. Resterna av en stenkyrka, en absidkyrka återfinns under den nuvarande kyrkan, är från 1100-talet och daterades vid restaurering 1955-1956. Den nuvarande kyrkan började byggas är oklart. Enligt museiintendent O. Källström uppfördes den under 1300-talet senare hälft, medan docent B. I. Kihlström menar att kyrkan påbörjades i slutet av 1200-talet. Från denna period kvarstår koret och den östligaste delen av långhuset. Riksantikvarieämbetets register anger att långhuset är uppfört under perioden 1150–1199 och ut- och tillbyggt med kor under perioden 1270–1329. Förutom högaltaret hade kyrkan två sidoaltare, det södra helgat åt Johannes Döparen, till vars ära kyrkan invigts och det norra sannolikt till Maria. Under 1700-talet byggdes kyrkan ut med sakristia 1736, ytterligare ett valvkvarter 1742–1743 och ett torn 1776–1777, arkitekt Olof Tempelman till vilket kyrkklockorna flyttades från den tidigare fristående klockstapeln.
Valbo kyrka är Gästriklands äldsta kyrka. Genom den uppländske runristaren Åsmund Kåressons runstenar i östra Gästrikland att där fanns kristna i mitten av 1000-talet och att en kyrka i trä uppförts under 1000-talet. Området där kyrkan står heter Torsvallen platsen kan ha hyst ett tempel helgat åt asaguden Tor. Resterna av en stenkyrka, en absidkyrka återfinns under den nuvarande kyrkan, är från 1100-talet och daterades vid restaurering 1955-1956. Den nuvarande kyrkan började byggas är oklart. Enligt museiintendent O. Källström uppfördes den under 1300-talet senare hälft, medan docent B. I. Kihlström menar att kyrkan påbörjades i slutet av 1200-talet. Från denna period kvarstår koret och den östligaste delen av långhuset. Riksantikvarieämbetets register anger att långhuset är uppfört under perioden 1150–1199 och ut- och tillbyggt med kor under perioden 1270–1329. Förutom högaltaret hade kyrkan två sidoaltare, det södra helgat åt Johannes Döparen, till vars ära kyrkan invigts och det norra sannolikt till Maria. Under 1700-talet byggdes kyrkan ut med sakristia 1736, ytterligare ett valvkvarter 1742–1743 och ett torn 1776–1777, arkitekt Olof Tempelman till vilket kyrkklockorna flyttades från den tidigare fristående klockstapeln.
Valbo kyrka är Gästriklands äldsta kyrka. Genom den uppländske runristaren Åsmund Kåressons runstenar i östra Gästrikland att där fanns kristna i mitten av 1000-talet och att en kyrka i trä uppförts under 1000-talet. Området där kyrkan står heter Torsvallen platsen kan ha hyst ett tempel helgat åt asaguden Tor. Resterna av en stenkyrka, en absidkyrka återfinns under den nuvarande kyrkan, är från 1100-talet och daterades vid restaurering 1955-1956. Den nuvarande kyrkan började byggas är oklart. Enligt museiintendent O. Källström uppfördes den under 1300-talet senare hälft, medan docent B. I. Kihlström menar att kyrkan påbörjades i slutet av 1200-talet. Från denna period kvarstår koret och den östligaste delen av långhuset. Riksantikvarieämbetets register anger att långhuset är uppfört under perioden 11501199 och ut- och tillbyggt med kor under perioden 12701329. Förutom högaltaret hade kyrkan två sidoaltare, det södra helgat åt Johannes Döparen, till vars ära kyrkan invigts och det norra sannolikt till Maria. Under 1700-talet byggdes kyrkan ut med sakristia 1736, ytterligare ett valvkvarter 17421743 och ett torn 17761777, arkitekt Olof Tempelman till vilket kyrkklockorna flyttades från den tidigare fristående klockstapeln.
Valbo kyrka. 1933Valbo kyrka är Gästriklands äldsta kyrka. Genom den uppländske runristaren Åsmund Kåressons runstenar i östra Gästrikland att där fanns kristna i mitten av 1000-talet och att en kyrka i trä uppförts under 1000-talet. Området där kyrkan står heter Torsvallen platsen kan ha hyst ett tempel helgat åt asaguden Tor. Resterna av en stenkyrka, en absidkyrka återfinns under den nuvarande kyrkan, är från 1100-talet och daterades vid restaurering 1955-1956. Den nuvarande kyrkan började byggas är oklart. Enligt museiintendent O. Källström uppfördes den under 1300-talet senare hälft, medan docent B. I. Kihlström menar att kyrkan påbörjades i slutet av 1200-talet. Från denna period kvarstår koret och den östligaste delen av långhuset. Riksantikvarieämbetets register anger att långhuset är uppfört under perioden 11501199 och ut- och tillbyggt med kor under perioden 12701329. Förutom högaltaret hade kyrkan två sidoaltare, det södra helgat åt Johannes Döparen, till vars ära kyrkan invigts och det norra sannolikt till Maria. Under 1700-talet byggdes kyrkan ut med sakristia 1736, ytterligare ett valvkvarter 17421743 och ett torn 17761777, arkitekt Olof Tempelman till vilket kyrkklockorna flyttades från den tidigare fristående klockstapeln.
När Mårten Lauvall från Kauparve 1870 köpte Hallsarves part neråt stranden, delade han den mellan två av sina barn. Dottern Maja Lotta Mårtensdotter född 1851 fick jorden här och byggde upp denna nya gårdspart tillsammans med sin man Lars Petter Nilsson Malmström född 1849 från Maldes på När. Deras dotter Maria Lovisa Lorentina Malmström född 1875 gifte sig 1895 med Ferdinand Jakobsson född 1874 på När och de tog över parten 1896. De fick 7 barn, varav yngsta dottern Margit Jakobsson född 1917 tog över. Hon gifte sig 1938 med Sune Jakobsson född 1914 från Gannor och de övertog parten 1942 och fick sönerna Rune 1939 och Evert 1945. Evert gift med Lotta Selander född 1965 övertog gårdsparten 1986, vilken de alltjämt innehar. På bilden ser vi Maria Lovisa Lorentina 29 år och hennes man Ferdinand 30 år. Manbyggnaden och brygghusflygeln från 1870-talet syns bakom dem. Manbyggnadens gavel har tagit stryk av väder och vind, gårdsparten har ett mycket öppet läge i landskapet. Bakbygget är ännu inte uppfört.
Här står Olina född Östman 1857 och Alfred Öberg född 1864 framför det ställe som Olina ärvt. Öbergs hade troligen uppfört husets bakbygge rätt nyligen, det gamla husets tak hade när bilden togs 1912 ännu inte anpassats till samma utstick över gaveln som det nya. Gårdsmuren har inte förlängts, utan slutar i linje med gamla husets bakre hörn. Öbergs byggde också den nya ladugården, men den senare tillagda vinkeln på ladugården har inte påbörjats, här står ännu några småbodar. Se Bild 597! Öbergs enda barn, dottern Ada Karolina född 1894 gifte sig till Hall 1917. Året därpå sålde Öbergs stället till Alfred Mårtensson från Hallsarve, vart Öbergs tog vägen är inte känt. Mårtenssons brukade stället till 1937, då de med sina 5 barn flyttade till Gothem och sålde jorden. Själva byggnaderna och tomten sålde de inte förrän 1945, då Rågöstiftelsen köpte det. Rågöstiftelsen hjälpte inflyttade Estlandssvenskar med lån och annat, så de kunde etablera sig i Sverige. Bostället hyrdes sedan ut till familjen Ahlqvist.
Gårdsinteriör från Wallenbergska trädgården i Linköping. Utifrån andra fotografier är år 1898 en rimlig datering. Inte lång tid före bildens tillkomst hade gården tillhört landssekreterare Adolf Wallenberg och dennes maka. Dessa och inte minst den tidigare ägaren, stadsläkare Johan August Åman, hade anlagt en ståndsmässig trädgård som vid sidan av nytto- och blomsterland kunde medräkna ruddamm, promenadstråk, dekorativa ekonomihus och mer därtill. Det märkliga lusthuset på bilden finns beskriven av Wallenbergs systerdotter Ulla Linder, som i sin barndom ofta besökte platsen. Grottan som det kallades var uppfört under Wallenbergs tid. Dess ytterväggar var klädda med granbark, utom framsidan som bestod av ostronskal. Huset innehöll två rum. Det första hade handmålade tapeter på väggar och tak och saknade fönster förutom små runda gluggar i taket. Det inre rummet hade rundad form och här var väggar och tak klädda med blå-och vitrandig bomullsväv. I byggnaden förvarades främst utrustning och redskap till sällskapsspel. Till höger om Grottan skymtar änden på den kägelbana som Adolf Wallenberg lät iordningställa 1868. Upplysningsvis kom den via en tid på Drabbisdal i Vreta kloster att flyttas till friluftsmuseet Gamla Linköping. Vid tiden för bilden var fastigheten invecklad i en rad avstyckningar och ägobyten. Några personer som överensstämmer med bildens kvinnor har inte gått att finna.
Den från värmländska Visnum bördige Hugo Wänerman inflyttade till Linköping 1887. Det främsta skälet torde varit erbjudande om tjänst som adjunkt vid stadens läroverk. Han skulle i dagarna för den nya tjänsten fylla 35 år och enligt källorna var det hans första akademiska arbete efter den examen han avlagt i Uppsala nästan 15 år dessförinnan. Orsakerna till detta, som här inte är platsen att närmare gå in på, förklaras rimligen av annan utkomst som dittills varit honom till belåtenhet. Även hans vidare väg mot äktenskap var maklig, men på årets sista dag år 1900 kom det att ske i Asby kyrka. Bruden, Karolina Fredrika Du Rietz från Tångby, hade även hon väntat, fyllt 50, men giftemålet var uppenbarligen ändå förhastat, ty redan året därpå upplöste de äktenskapet utan att ha varit skrivna på gemensam adress. Ny möjlighet för Wärnerman att knyta hymnens band uppstod i änkefru Paulina Bengtssons plötsliga uppenbarelse i deras gemensamma grannskap i Linköping. I februari månad 1905 hade hon från Stockholm kommit till staden, och följande år stod vigsel mellan dem. Paulina var till åldern yngre men likväl bortom möjlighet för fler barn än sina bägge söner från ett tidigare äktenskap. Dessa var vid tiden emellertid tonåringar och snart utflugna. Makarna Wärnerman bodde i förstone invid Stora torget men flyttade i början av 1910-talet till ett då nyligen uppfört bostadshus i hörnet av Drottninggatan-Hamngatan. Deras äktenskap varade till Hugo Wänermans död den 12 juli 1923.
Vy över planen framför Linköpings domkyrka med blicken vänd mot nordväst. Till vänster gymnastikhuset till stadens läroverk, uppfört under åren 1880-81. I fonden den så kallade Konsistoriegården med säte för domkapitlet. Husets östra del uppfördes ursprungligen som skolbyggnad, så kallad trivialskola, under 1820-talets senare del. Tidigare skall här legat ett äldre stenhus, vars grundmurar i delar bär upp huset. I sin år 1834 utgivna "beskrifning öfver Linköping", ger oss författaren Jacob Philip Tollstorp en kort karaktärisering av byggnaden, vilken här presenteras i följande utdrag; "På stället stod förut ett gammalt stenhus, der biskop Brask stundom skall hafva bott". Vidare; "Detta hus är med omsorg byggdt, innehåller vackra och glada lärorum. I öfra våningen är en större sal, der skolungdomen emottages och afskedas, äfven begagnas det vid hvarje högtidlighet deri alla classerna kunna deltaga, liksom till sången. Ynglingarnas antal är vanligen omkring 200". Slutligen en intressant uppgift om gymnastikhusets föregångare; "Gymnastiksalen är belägen på vestra sidan om skolhuset och blef färdig till hösten 1824, för en summa af 7000 R:dr b:co". Konsistoriegården förlängdes under 1870-talet för att inrymma stiftsbiblioteket. Odaterad bild från 1890-talet eller kort därom.
Sidensjö senmedeltida kyrka uppfördes sannolikt under slutet av 1300-talet. En äldre kyrka kan ha funnits på platsen. Kyrkan är byggd av sten som numera har putsats. Från början saknades såväl sakristia som vapenhus. Kyrkorummet hade endera öppen takstol eller ett platt innertak. En äldre sakristia av sten föregick den nuvarande. Denna byggdes 1742 i trä och rödfärgades några år senare. Vapenhuset är uppfört av sten och har tunnvalv av trä. Kyrkorummet har inte genomgått några större förändringar förutom att nya fönster har tagits upp och befintliga har förstorats. Under 1400-talet täcktes kyrkorummet av stjärnvalv. Målningar tillkom under slutet av 1500-talet eller 1600-talets början. De överkalkades på 1700-talet och endast fragment är synliga idag. Vid slutet av 1800-talet renoverades kyrkan invändigt och nya bänkar sattes in. Från senmedeltiden finns flera träskulpturer bevarade. Från början av 1700-talet är predikstolen, nummertavla, inramning av korfönstret och läktaren. Två extra läktare byggdes under 1700-talet. Klockstapeln uppfördes 1736 av byggmästaren Erik Måberg. Den ersatte en äldre klockstapel. Den nuvarande vitmålade panelen fick stapeln 1886.
Vykort.Sidensjö senmedeltida kyrka uppfördes sannolikt under slutet av 1300-talet. En äldre kyrka kan ha funnits på platsen. Kyrkan är byggd av sten som numera har putsats. Från början saknades såväl sakristia som vapenhus. Kyrkorummet hade endera öppen takstol eller ett platt innertak. En äldre sakristia av sten föregick den nuvarande. Denna byggdes 1742 i trä och rödfärgades några år senare. Vapenhuset är uppfört av sten och har tunnvalv av trä. Kyrkorummet har inte genomgått några större förändringar förutom att nya fönster har tagits upp och befintliga har förstorats. Under 1400-talet täcktes kyrkorummet av stjärnvalv. Målningar tillkom under slutet av 1500-talet eller 1600-talets början. De överkalkades på 1700-talet och endast fragment är synliga idag. Vid slutet av 1800-talet renoverades kyrkan invändigt och nya bänkar sattes in. Från senmedeltiden finns flera träskulpturer bevarade. Från början av 1700-talet är predikstolen, nummertavla, inramning av korfönstret och läktaren. Två extra läktare byggdes under 1700-talet. Klockstapeln uppfördes 1736 av byggmästaren Erik Måberg. Den ersatte en äldre klockstapel. Den nuvarande vitmålade panelen fick stapeln 1886.
Köpings kyrka är en kyrkobyggnad i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Köpingsviks församling på Öland. Den nuvarande kyrkan är den fjärde i ordningen. Den ursprungliga kyrkan var av trä. Möjligen var det en stavkyrka uppförd under 1000-talet. Den ersattes vid 1100-talet av en mycket stor kyrka av kalksten, 42 meter lång och fyra meter bred. Den bestod av ett långhus med ett smalare kor och absid i öster. I söder var ett vapenhus uppfört under 1200-talet och på norra sidan en sakristia som tillkom under 1300-talet. Under 1100-talet tillkom ett torn i väster och på 1200-talet ett torn i öster. Kyrkan blev därmed en klövsadelkyrka. Vid kyrkogårdens sydvästra hörn var en klockstapel belägen. Kyrkans interiör präglades av det treskeppigt välvda kyrkorummet. Koret var tunnvälvt medan absiden var försedd med hjälmvalv. Johannes Haquini Rhezelius som vid sin resa till Öland 1634 tecknade av kyrkorna har gett en god bild av Köpings medeltida kyrkas utseende. Under 1700-talet togs frågan upp om uppförandet av en helt ny kyrka. Beslutet fattades efter åtskilliga överläggningar att uppföra en kyrkobyggnad efter ritningar utförda 1799 av Jacob Wulff vid Överintendentsämbetet. År 1805 revs den gamla kyrkan med undantag av tornet. Sten från den rivna kyrkan användes som byggnadsmaterial i den nya. Kyrkan uppfördes 1805-1808 av murarmästare Johan Petersson, Kalmar. Invigningen förättades 1808 av biskop Magnus Stagnelius. Den nya kyrkobyggnaden bestod av ett rymligt långhus med brutet tak och en sakristia bakom koravslutningen i öster. Västtornet försågs med en åttakantig lanternin för kyrkklockorna. Interiören var av salkyrkotyp med ett trätunnvalv. Tvärs över kyrkorummet var ankarjärn spända. Så småningom uppvisade murarna sprickbildningar på grund av att sydmuren börjat sjunka. En förstärkning av grunden visade sig i längden omöjlig. Ur tanken att bygga om sydmuren uppstod istället att uppföra en helt ny kyrka. Hösten 1953 revs kyrkan med undantag från tornbyggnaden. De ritningar som den nuvarande kyrkan uppfördes efter 1954-1955 utarbetades av Ärland Noreen. Materialet består i huvudsak av röd kalksten, med inslag av grå kalksten. Utmed norra långsidan ligger delar av den medeltida kyrkans nordmur kvar. Alla yttermurarna är oputsade. Kyrkan består av ett långhus och avslutande korvägg i öster. Vid norra sidan är en sakristia belägen och under denna ett bisättningsrum. Tornet i väster bevarades. I lanterninen hänger tre klockor. Storklockan är enligt inskrift från 1622. Mellanklockan tillkom 1969. Lillklockan bär årtalet 1686. Kyrkorummet är indelat i tre skepp genom fem par kolonner av grå, huggen kalksten. Över mittskeppet spänner sig valv gjutet i betong av stjärnvalvskaraktär. Sidoskeppen är täckta av trätak. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.