kvinnoporträtt
Från 299 kr
Serenissimus atque potentissimus princeps dominus Johannes III succorum Gothorum, Vandalorumq Rex Magnus princeps Finlandia, Careliae wosschouiae ingriae ruthenorum estoniaeq liuonum etc. [...].Deductio funeris ex Regio triclinio in arcis Sacellum quiq funus ante cesserint et comitati sint
Interiör från ett okänt hem. Möblemang med skrivbord, pall och kista i nyrokoko. På skrivbordet ett fotografi av en man. Tavlor på väggarna, bland annat en nakenstudie av en kvinna.
Fransprydd kista med blommor på katafalk vid enkelt altare, troligen i ett kapell eller frikyrka. Salen har omålade brädväggar, målad dekor upptill, rutigt golv och dörrar med kantställd rutdekor på ömse sidor om (Glasplåten är skadad i högra nedre hörnet)
"En kamrats sista färd." En utsmyckad likvagn lastad med liten kista bakom ett par hästar och en kusk i hög hatt och cape. Ekipage på väg från Kustsanatoriet. Patienter vars anhöriga inte hade råd att själva bekosta en avliden patients hemfärd och begravning jordfästes på Varbergs kyrkogård. Doktor Almer tog 1924 initiativ till att anordna en begravningsplats vid sanatoriet och den invigdes 1927.
Längst upp i backen skymtar gamla sjukstugan, f.d polishuset och där Mölndals museum tidigare låg (1986-2002), Norra Forsåkersgatan 19 år 2001. Till vänster ses "Kiste-Pers". Här bodde en man som kallades Kiste-Per. Han byggde likkistor åt Korndals fabriker. När en arbetare avled fick familjen en kista av fabriken. På höger sida ses Papyrusområdets fastighet.
"A. Gustavsson, Katrineholm." En död man liggandes i sin kista i en kyrka. Post mortem, traditionen att avporträttera personer som nyligen avlidit, för att ha porträttet framme i hemmet, finns i konsten från 1600-talet och var en vanlig praktik i fotografiets barndom på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Döden var en del av livet och det var vanligt att den avlidne låg i hemmet på lit-de-parade, dvs i sin säng eller i en öppen kista där anhöriga och vänner kunde komma förbi för ett sista farväl. Innan handkameran blev vanlig togs porträtten ofta av kringresande fotografer. Genom kläder, blomster-dekorationer och olika symbolladdade element tillfördes genren en egen estetik. Porträtten fyller en tydlig minnesfunktion.
Skotska flygares gravar. Begravningen av de fyra skotska flygarna från LJ899 som nödlandade i sjön Röjen, ägde rum den 16 maj 1945 vid Fryksände kyrka i Torsby. Begravningsarrangemangen hade gjorts av lokala svenska myndigheter, som såg till att de döda blev hyllade som hjältar. Alla butiker och kontor stängdes, flaggorna stod på halv stång och gatorna kantades av tusentals sörjande. När varje kista lades i en grav på kyrkogården, sköt svenska hedersvakten salut.
Längst upp i backen skymtar gamla sjukstugan, f.d polishuset och där Mölndals museum tidigare låg (1986-2002), Norra Forsåkersgatan 19 år 2001. Till vänster ses "Pannemans". Huset byggdes av en tysk man som drev ett sockerbruk. Efter detta ligger "Kiste-Pers". Här bodde en man som kallades Kiste-Per. Han byggde likkistor åt Korndals fabriker. När en arbetare avled fick familjen en kista av fabriken. På höger sida ses Papyrusområdets fastighet.
Post mortem, traditionen att avporträttera personer som nyligen avlidit, för att ha porträttet framme i hemmet, finns i konsten från 1600-talet och var en vanlig praktik i fotografiets barndom på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Döden var en del av livet och det var vanligt att den avlidne låg i hemmet på lit-de-parade, dvs i sin säng eller i en öppen kista där anhöriga och vänner kunde komma förbi för ett sista farväl. Innan handkameran blev vanlig togs porträtten ofta av kringresande fotografer. Genom kläder, blomster-dekorationer och olika symbolladdade element tillfördes genren en egen estetik. Porträtten fyller en tydlig minnesfunktion.
Post mortem, traditionen att avporträttera personer som nyligen avlidit, för att ha porträttet framme i hemmet, finns i konsten från 1600-talet och var en vanlig praktik i fotografiets barndom på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Döden var en del av livet och det var vanligt att den avlidne låg i hemmet på lit-de-parade, dvs i sin säng eller i en öppen kista där anhöriga och vänner kunde komma förbi för ett sista farväl. Innan handkameran blev vanlig togs porträtten ofta av kringresande fotografer. Genom kläder, blomsterdekorationer och olika symbolladdade element tillfördes genren en egen estetik. Porträtten fyller en tydlig minnesfunktion.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.