Född i ett prästhem i värmländska Nyed växte Sara Frykstedt upp i Sunne prästgård, där fadern fått tjänst 1821. Tidigt föräldralös följde en tid för henne som mamsell och vidare guvernant i ett flertal välbärgade hem i landskapet. Vid någon av sina tjänster mötte hon sin blivande make Carl Anders Eckerbom och de lät viga sig i tid före deras förstfödde 1844. Familjen var då bosatt i Nedre Ullerud där maken var bruksfogde. Tiotalet år därpå lämnade makarna Värmland för ny tillvaro i Vadstena. I den nya hemstaden titulerades maken som kommissionshandlare och i parets hem sköttes parets nu sex barn. Makarnas sjunde barn föddes i Vadstena och det är rimligtvis hon vi ser invid modern. Av samma grund kan porträttet dateras till 1860-talets första år.
Från 299 kr
Porträtt av Magdalena "Malin" Charlotta Roman, rimligtvis tillkommet under sin och maken Per Wilhelm Charlevilles tid i Örebro (1862-1864). Hon var annars född i Norrköping 1830 och det var sannolikt där hon först träffade sin blivande make som från 1854 tjänstgjorde som lärare vid stadens elementarläroverk. Vid giftemålet i Norrköping 1860 var Charleville sedan en tid i tjänst i Linköping och en hyrd våning i fotograf Dyrings gård utmed Drottninggatan blev parets första gemensamma bostad. Här nedkom även makarnas första barn 1862. Efter familjens tid i Örebro blev Törnevalla och sedermera Vadstena hemorter, allt beroende av makens tillsättningar som kyrkoherde. Från år 1883 var man åter i Linköping. Charleville hade utnämnts till domprost för att tiotalet år därpå väljas till stiftets biskop. Sin tid som änka efter 1906 kom "Malin" att tillbringa i Stockholm. Hon avled där 1913.
Entusiastiska ungdomar vid vilohemmet Mors Vila i trakten av Brokind. Initiativtagaren till hemmet var komministern i Sankt Lars församling Bror Odling. Denne var bördig från Göteborg men hade kommit till Linköping 1924 i landsförsamlingens tjänst. Om Olding har det sagts, och finns beskrivet, att han var en särskilt engagerad människa med oräkneliga engagemang i smått som stort. Som verkande i Linköpings landsförsamling såg han nöd och lidande i umbäranden på landsbygden, slitet i de stadsnära industrierna, likväl som missförhållanden i församlingsbors hemförhållande. Ett konkret initiativ mot en del av detta var att skapa en stunds vila för dåtidens utarbetade kvinnor, en stilla nåd för den tidens kvinnor i smålantbruks- eller arbetarklass. Hemmet invigdes fotoåret 1926 och möjligtvis togs fotografiet i samband med högtidligheten. I rutig klänning ses Karin Granlund och längst till höger i bild står hennes syster Anna. Hon var nog ännu inte medveten om att hon knappa tio år senare skulle komma att gifta sig med den uniformsprydde Erik Niklasson.
Född 1838 på säteriet Ed i Sund socken inledde August Åstrand redan i unga år en militära karriär som kadett vid Karlbergs krigsskola 1853. Ännu ej fyllda 20 var han i tjänst vid Första livgrenadjärregementet i Linköping och kom där över tid att avancera till överstelöjtnants grad. Han kom att avsluta sitt militära liv som överste och därmed chef över Jönköpings regemente. Åstrands privata liv bjöd betydligare motgångar. Hans första äktenskap, ingånget 1863 med Gustava Charlotta Drakenberg, varade inte ens ett år. Efter att ha nedkommit med en dotter insjuknade hustrun i barnsängsfeber som avslutade hennes liv. Kort därefter dog även barnet. Möjligen i spåren av detta kom det att dröja tio år innan Åstrand fann ny livskamrat i Hedvig Margareta Mathilda Ahrén. Bröllopet stod i november månad 1874 och deras äktenskap kom att generera två barn, varav ett överlevde barnåren.
Vinjetterat porträtt av Linköpings stora entreprenör, Jonn O. Nilson. Född under enkla förhållanden på Sturkö i Blekinge kom han till Linköping i september månad 1874 för en tjänst som handelsbetjänt. Han blev snart egen handlare och inledde en anmärkningsvärd levnadsbana med initiativ och ledarskap inom en mängd verksamheter. Hans utbyggnad av vattenkraft ledde till att Linköping kunde elektrifieras från 1902. Hans företag bakom detta, Linköpings Elektriska Kraft & Belysnings AB, kom senare att ombildas till den kommunala energikoncernen Tekniska verken. Linköpings Linnefabrik, Hjulsbro tråddrageri, Hackefors porslin och Nordstjernans knäckebröd är exempel på andra företag han grundade eller satt sin prägel på. Som direktör för järnvägsbolaget Östra Centralbanan var han delaktig i att Linköping spårmässigt kunde knytas till landets sydöstra delar. Slutligen bör nämnas hans bildande av Sydsvenska Banken, där han var direktör till hög ålder. Från 1886 var han gift med Agnes Düring.
Porträtt av Christian August Ekeborgh, tidigare Tingström. Född i Norrköping 1824 som enda överlevande barn till bagaren Per Tingström och hustrun Christina Catharina Ringman. Christian August håg stod till en kyrkliga yrkesbana och efter examen 1847 prästvigdes han samma år. Efter kyrklig tjänst i Västra Eneby och Krokek bröt han 1856 upp för delvis nya uppdrag i Kisa som pastorsadjunkt vid sidan av lärare i ortens skola. Dessförinnan hade han gift sig och tillsammans med hustrun Josephine Laurette Öhman hittills välsignats tre söner, varav två överlevt. År 1861 var familjen åter i Norrköping där Ekeborgh erhållit tjänsten som stadskomminister. Efter tiotalet år erbjöds han funktionen som kyrkoherde i Östra Eneby och år 1882 kunde han kröna sitt kall genom biskopens val av honom till kontraktsprost. Som änkling från 1895 gifte han fyllda 72 om sig med den 43 år yngre Anna Amalia Hagberg. Äktenskapet blev barnlöst och upplöstes med Ekeborghs död i midsommartid 1906.
Hovkamreraren Gustaf Adolf Stockhaus i linköpingsfotografen Rydholm ateljé omkring 1865. Stockhaus var då i 75-årsåldern och kunde blicka tillbaka på ett innehållsrikt liv. Han såg dagens ljus redan 1792 som son till bruksinspektor Pehr Stockhaus och hustrun Charlotta Norberg. Fadern var vid tiden knuten till Hagby bruk i Nora. I vuxen ålder kom Stockhaus att delvis gå i faderns spår. Sin första tjänst utanför föräldrahemmet var som bokhållare vid Baggå bruk i Skinnskatteberg. Därefter följde arbete som bruksinspektor vid Gladhammars koboltgruva, varefter han via en tid i Västrum flyttade till Malma säteri i Västra Ryd, Östergötland. I samband med detta hade han 1828 ingått giftermål med Christina Maria Dandenell. Hustrun avled emellertid redan 1830 i sviterna av nedkomsten av makarnas första och enda barn. Ny hustru fann Stockhaus 1832 i Maria Wilhelmina Göhle. Makarna bodde på Malma tills de på ålderns höst sålde gården för ett något enklare hem i Tranberga i Torpa socken. Här slutade de sina dagar 1877 respektive 1878.
Porträtt av Axel Österberg. Född och uppvuxen i Norrköping inflyttade han till Linköping 1856 för att ta tjänst som bokhållare vid sin bror Frans Wilhelms handelsrörelse i staden. Han tycks blivit egen 1863 i och med hans flytt från brodern till ny adress i Tannefors kvarter nr 60. År 1865 ingick han äktenskap med den tio år äldre Emelie Jansson, bördig från Furingstad. Vid giftemålet hade makarna redan fått två söner, likväl som Emelie fört med sig den oäkta dottern Emelie Axelina som fötts redan 1857 och som Axel rimligtvis inte var far till. Källorna anger även att Emelie nedkommit med oäkta barn före 1857 men att de dött. Trots makarnas osedvanliga livsföring förefaller Axel Österberg varit framgångsrik och respekterad. Tuberkulosen tog hans liv år 1900. Sista tiden hade hans hushåll bestått av honom själv och den oäkta dottern Emelie Axelina.
Porträtt av Christina Andersson från senare delen av 1890-talet. Född i värmländska Segerstad socken som dotter till rättaren Anders Olofsson och dennes maka Stina Jonsdotter. Som ung kom hon i pigtjänst på gårdar i hemsocknen men även en tid i Karlstad. I november månad 1885 fick hon oförklarat tjänst som hushållerska i redaktören och tidningsutgivaren Isidor Kjellbergs hushåll i Linköping. Den radikale Kjellberg bodde vid tiden med sonen Emil invid Storgatan strax öster om Sankt Larskyrkan. Stadsgården inrymde även redaktion och tryckeri för hans tidning Östgöten med flera utgivningar. Efter Isidor Kjellbergs bortgång 1895 fortsatte Christina sitt arbete i den nu vuxne sonen Emils hushåll. År 1902 följde hon med Emil Kjellberg och hans familj när de under våren flyttade till Helsingborg. Tiden i den nya staden blev emellertid kort för Christina. Hon avled i sviterna av magcancer i april månad 1904.
Porträtt av musikdirektör Jonas Fredrik Törnvall. Född till enkla förhållanden i Törnsfalls församling 1819 gavs han ändå möjlighet att redan från barnaåren traktera fiol. Socknen klockare ska ha varit hans första lärare. Efter en tid i lära hos organisten Johan Tribler i Hjorted antogs han som elev hos domkyrkoorganisten Eric Dahlman i Linköping. Blott 18 år gammal erhöll han tjänsten som organist och klockare i Västra Eneby församling. Där kom han att vara tjänst i över 20 år och i periodens början hade han avlagt musikdirektörexamen. År 1859 blev tjänsten som domkyrkoorganist i Linköping ledig och den tillföll Törnvall. Befattningen innebar även tjänstgöring som musiklärare vid stadens gymnasium, likväl som andra musikaliska engagemang i Linköpings musikliv. År 1876 invaldes han som ledamot i Kungliga Musikaliska akademien. Från 1840 var han gift med Elisabeth Knutsson.
Porträtt av Carl Sandin. Född och uppvuxen i Linköping som son till spannmålshandlaren Carl Johan Sandin och makan Christina Elisabeth Boman. Familjen bodde vid Nygatan invid Hospitalstorget. Efter faderns död på årets sista dag 1877 flyttade änkan med de yngsta barnen till ny bostad i hörnet av Barnhemsgatan och dåvarande Drottninggatan (nuv. Elsa Brändströms gata) . I februari månad 1881 lämnade Carl barndomshemmet för att pröva lyckan i Stockholm. Efter att även modern flyttat till huvudstaden och där etablerat handelsrörelse flyttade Carl till moderns hushåll vid Karduansmakaregatan för att ta tjänst som bokhållare i moderns företag. Tiden i moderns rörelse blev emellertid kort. Enligt obekräftad uppgift ska han ha emigrerat till London 1888 där hans tid inte har kunnat följas ytterligare för denna presentation.
Porträtt av Linköpings stora entreprenör, Jonn O Nilson. Född under enkla förhållanden på Sturkö i Blekinge kom han till Linköping i september månad 1874 för en tjänst som handelsbetjänt. Han blev snart egen handlare och inledde en anmärkningsvärd levnadsbana inom en mängd verksamheter. Hans utbyggnad av vattenkraft ledde till att Linköping kunde elektrifieras från 1902. Hans företag bakom detta, Linköpings Elektriska Kraft & Belysnings AB, kom senare att ombildas till den kommunala energikoncernen Tekniska verken. Linköpings Linnefabrik, Hjulsbro tråddrageri, Hackefors porslin och Nordstjernans knäckebröd är exempel på andra företag han grundade eller satt sin prägel på. Som direktör för järnvägsbolaget Östra Centralbanan var han delaktig i att Linköping spårmässigt kunde knytas till landets sydöstra delar. Slutligen bör nämnas hans bildande av Sydsvenska Banken, där han var direktör till hög ålder. Från 1886 var han gift med Agnes Düring.
Apotekare Anders Fredrik Wigander, här porträtterad något år på 1860-talet. Född i Falun 1819 kom han vidare att antas som elev vid stadens apotek. Efter avlagd apotekarexamen 1844 flyttade han året därpå till Askersund för att ta tjänst hos brodern Johan Christoffer. Denne hade år 1840 förvärvat ortens apoteket, men flyttade 1846 till Kalmar och sålde i sammanhanget rörelsen till Anders Fredrik. Under år 1851 sålde Anders Fredrik emellertid apoteket i Askersund för att istället förvärva Apoteksgården, jämte apotek Wasen, i Linköping. Han inflyttade till den nya staden tämligen nygift med Emma Gustava Godée och deras förstfödda son. Men trots en till synes framgångsrik existens som apotekare sålde Wigander rörelsen redan 1857 för att som ersättning göra sig erkänd inom stadens bankväsen. Makarna Wigander/Godée bodde kvar i Linköping till deras död, vilket för båda inträffade 1892.
Porträtt av läroverksadjunkt Magnus Wallinder. Född i ett prästhem i Stockholm 1841 kom han närmast på sin 30-årsdag till Linköping för tjänst som adjunkt vid stadens läroverk. Dagarna före hade han gift sig med Mathilda Lundelius, bördig från Östergarn. I förstone bosatte sig paret i invid Storgatan i dess nedre del för att senare skriva sig vid själva läroverket. Från år 1881 bodde makarna invid Repslagaregatan i höjd med Sankt Larskyrkan och vid den tiden hade paret begåvats med fyra barn, varav tre överlevt de kritiska barnaåren. Makarnas bägge döttrar kom likt fadern att bli lärare medan den överlevande sonen blev jurist. Wallinders äktenskapet kom att nå sin ände vid makans bortgång 1920. Han avled själv året därpå i sviterna av hjärtbesvär.
Porträtt av Eva Huitfeldt. Född 1845 i Umeå som dotter till regementsläkaren vid Västerbottens fältjägarkår Åke Huitfeldt och dennes maka Elina Rosenborg. År 1849 erbjöds fadern samma tjänst vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping vilket fick familjen att flytta. Familjelyckan blev emellertid kort i Linköping. Föräldrarna skildes och Eva kom att växa upp med sin far, från 1860 i vad som vidare kom att kallas Huitfeldtska gården. Här kom Eva att bo i nästan 70 år, ända till sin död 1929. Därefter köptes gården av Folkets Husföreningen, som använde lokalerna tills nytt Folkets Hus stod klart 1953. Den gamla gårdens byggnader hade dessförinnan plockades ned och kom att bli den första att flyttas till friluftsmuseet Gamla Linköping.
Ungdomsporträtt av Fredrik Wallenberg. Född i Stockholm men uppvuxen i Linköping där fadern, som tidigare varit huvudstadens polismästare, valt en lugnare tjänst som landssekreterare. Fredrik Wallenberg inledde en militär karriär som volontär vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping 1882 och vid Första livgrenadjärregementet i samma stad 1883. Efter militär utbildning vid Krigsskolan återkom han till det sistnämnda regementet 1886 och erhöll underlöjtnants grad. Hans håg stod emellertid för konsten och det skrivna ordet, varför han begärde avsked 1892. Istället kom han att försörja sig som tecknare och medarbetare i tidningar. Som sådan var han exempelvis anställd i Paris under åren 1895 till 1901 och i London under perioden 1901-1922. Hans arbete medförda omfattande resor i skilda världsdelar. I sitt privata liv var han från år 1900 gift med Helen Elisabet Mac Horton. Som änkling gifte han om sig 1926 med Ingeborg Emma Gustava Wallenberg.
Porträtt av Ida Brogren. Född 1841 på Skränge militieboställe i Gammalkil, som familjen disponerade i faderns egenskap av överstelöjtnant vid ett av livgrenadjärregementena i Linköping. Vid tiden för Idas födelse hade Jonas Brogren fyllt 60 år och var inne på sin andra hustru, men han skulle leva till 1859 och kunde inför sin bortgång blicka tillbaka på ett långt och brokigt liv i tjänst under Sveriges sista krigiska skeden. Idas mor var Clara Segerstéen, född i Virserum år 1800. Vid tiden för fotografiet var Ida helt eller relativt nygift. Hennes make var Frans Wilhelm Österberg, en etablerad handlare i Linköping med butik i Stora hotellets gatuplan. Sommaren 1863 nedkom parets första barn, dottern Ida Wilhelmina, och efter henne skulle det komma ett halvdussin till.
Göteborg. Viadukt för Västkustbane- och Boråsjärnvägarna. BroprovningsvagnI bakgrunden tronar Skansen Westgötha Leijon, i dagligt tal Skansen Lejonet eller äldsta benämning Gullberg Skantz. Den ligger på Gullberget vid Gullbergsvass i Göteborg. Uppfördes av Erik Dahlbergh och stod klar år 1694. Den var en viktig del av Göteborgs försvar fram till 1822. Därefter blev den förråd för den kruttillverkning som då bedrevs på Lejongatan, nuvarande Kruthusgatan. Då man borrade vid Gullbergsvass, cirka 400 meter från Skansen Lejonet, upptäcktes en hälsokälla som innehöll ämnen som klornatrium, jod och bromsalter. Källan hade uppmärksammats redan av Carl von Linné vid hans Västgötaresa 1746. Skansen gick ur militär tjänst 1942, renoverades på 1970-talet och blev förbundsborg för Götiska Förbundet 1974
Baltiska utställningen 1914. Bilden visar Kungliga Preussiska statsbanornas (KPEV) försökslokomotiv ES 6 avsett för person- och snälltågstrafik. Loket byggdes 1914 av Borsig och Siemens-SchuckertWerke och var byggt för en högsta hastighet på 100 km/tim. Loket hade en effekt på 1470 kW och vägde 80,7 ton. Det sattes i trafik den 25 mars 1914. Den 18 april beslöts att sända loket till Baltiska utställningen i Malmö där det den 20 april 1914 ersatte KPEV lok ES 2 (systerlok till ES 1 jfr KBAA00379). ES 6 stod kvar på utställningen till oktober 1914, då det återsändes till Bw (Bahnbetriebswerk) Bitterfeld. Loket gjorde sedan sporadisk tjänst fram till 20 april 1922 då det avställdes som följd av maskinskada. Loket slopades 22 januari 1923.
1 juni 1915 tog löjtnanten Carl Belfrage avsked från Bohusläns regemente och den svenska krigsmakten. Han gick i tysk tjänst och kom de närmaste dryga tre åren att tjänstgöra på västfronten i första världskriget. I slaget vid Somme stupade 1,2 miljoner man. För generalerna var människovärdet lågt och de offrade många soldater i till synes obetydliga militära operationer. Mitt i detta helvete på jorden befann sig Carl Belfrage - och han hade anteckningsboken med sig. Carl Belfrages dagboksanteckningar i bearbetad form har tidigare publicerats av SMI-förlag med titeln "Vanvettet på västfronten" och föreligger nu som ljudbok. Perspektivet är jordnära. Livet och döden i skyttegravarna beskrivs utförligt, liksom samhällsresterna där omkring. Även grundläggande ledarskapsfrågor berörs. Närmare verkligheten i första världskrigets skyttegravar är det svårt att komma! "Det är ingen konst att lida oskyldigt, värre är att drabbas av ett öde som driver en mot en avgrund där oskulden inte längre lindrar" (Carl Belfrage)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.