Vivstavarv. Industrimiljö, välbevarat och homogent träindustrisamhälle från 1800 talet som startade med ett skeppsvarv anlagt 1797. Till samhället hör herrgård med park från 1818 och arbetarbostäder anlagda i axialt mönster. På Bölesholmarna uppfördes under 1800 och 1900 talen sågverk, massafabrik och pappersbruk. Spruthuset med damm är kvar från den äldre industriepoken. Förutom den äldsta bruksmiljön kring herrgården och Bruksgatan hör till samhället 1900-tals arbetar- och tjänstemannabostäder vid landsvägen i anslutning till komplementsamhället Vivsta.
Från 299 kr
Schakt G utvidgas åt väster mot den gamla landsvägen. Foto taget i samband med de arkeologiska undersökningarna vid Rumlaborg i Huskvarna sommaren 1942. Centralt i bilden syns en rad med stolpar. För att få med fortsättningen av denna stolprad fattades beslut om att utvidga schaktet åt väster. I förgrunden syns röret till en diafragmadriven handpump som var nödvändig för att undersökningen av schaktet skulle gå att geomföra med tanke på inträngande vatten från Huskvarnaån.
Vivstavarv. Industrimiljö, välbevarat och homogent träindustisamhälle från 1800 talet som startade med ett skeppsvarv anlagt 1797. Till samhället hör herrgård med park från 1818 och arbetarbostäder anlagda i axialt mönster. På Bölesholmarna uppfördes under 1800 och 1900 talen sågverk, massafabrik och pappersbruk. Spruthuset med damm är kvar från den äldre industriepoken. Förutom den äldsta bruksmiljön kring herrgården och bruksgatan hör till samhället 1900 tals arbetar och tjänstemannabostäder vid landsvägen i anslutning till komplementsamhället Vivsta.
Vivstavarv. Industrimiljö, välbevarat och homogent träindustrisamhälle från 1800 talet som startade med ett skeppsvarv anlagt 1797. Till samhället hör herrgård med park från 1818 och arbetarbostäder anlagda i axialt mönster. På Bölesholmarna uppfördes under 1800 och 1900 talen sågverk, massafabrik och pappersbruk. Spruthuset med damm är kvar från den äldre industriepoken. Förutom den äldsta bruksmiljön kring herrgården och bruksgatan hör till samhället 1900-tals arbetar- och tjänstemannabostäder vid landsvägen i anslutning till komplementsamhället Vivsta.
I fonden syns Riskulla som ursprungligen var några gårdar på en kullig och risbevuxen mark i Balltorp. År 1984 byggdes fjärrvärmeverket Riskullaverket (Mölndals Energi), vilket för det gamla ortsnamnet vidare. I förgrunden syns Pedagogen Park (f.d Lärarhögskolan) som invigdes 1974. Den ljusgrå byggnaden till vänster är KappAhls lager och den mörkgrå, låga byggnaden till höger är elektronikföretaget P Dahl (Gammagatan 1). Framför detta företag går landsvägen Frölundagatan.
Affären vid Backors kvarn. Fastigheten ägdes av Karl Särnblad. Efter 1905 hade handl. Olsson egen fastighet: Sofielund. Längst till v. postexpeditör Axel Olsson. Näste man är trol. handelsresanden Frans Olsson. Damen och mannen i hatt är antagligen hans gäster från Falköping eller Göteborg. Längst till h. handl. Gust. Th. Olsson. Foto fr. sekelskiftet, i varje fall före 1905, då Olsson flyttade till Sofielund uppe vid landsvägen.
Hjulsjö
Hjulsjö 46:1
Den 19 augusti 1837 var ingen vanlig dag utmed landsvägen mellan Ödeshög och Mjölby. Självaste kronprins Oscar, sedermera kung Oscar I, var på hemresa från Tyskland och den långa resan krävde naturligtvis en rad uppehåll för mat och sömn. Ett av dem inbjöds av general Gillis Edenhjelm och hans maka till Kylebergs säteri. Vägen mot säteriet var dock för smal för det kungliga följet, varför de lät uppsätta ett stort tält vid Östad gästgivaregård nära Väderstad och i underdånighet inbjöd kronprinsen till en tidig middag. Händelsen gav anledning att ihågkomma tillfället genom bildens minnessten som restes invid Kvarntorp.
Detta gruppfoto med brudpar, tärnor, marskalkar och släkt är taget på trappan till manbyggnaden på Gumbalde, parten invid landsvägen. Bruden har gammalmodig svart klänning, vilket visar att övergången från svart till vitt var en utdragen process. Här ser brudparet och de deltagande mer avslappnade ut än på Andersebröllopet, se Bild 498. Brudgummen Emil Östman hade köpt Gumbalde två år tidigare. Han var kommen från den lilla granngården Bjärges och fadern Lars flyttade till Gumbalde efter det att han sålt Bjärges. Östmans sålde gården 4 år senare och flyttade troligen till Ljugarn.
Masse har tagit denna fina bild av Sunkörkepartenas ladugårdar stående på den väg, som förr ledde upp till Sunnkörke från kurvan väster om nuvarande bygdegården vid stora landsvägen. Vi ser från väster södra partens nyare ladugårdsdel och äldre ladugårdsdel. Sedan följer norra partens tillbyggda tröskhus med spåntak och sedan den mäktiga ladugårdslängan med sitt tunga agtak. På gaveln står en mindre agtäckt byggnad av okänd funktion. En svag väg kan anas efter stenmuren t v och den borde ha lett upp till det högra portlidret, som borde ha varit partens infart.
Denna ålderdomliga ladugård fångade Masses intresse och han tog ytterligare en bild av den 6 år efter den förra. Nu var ladugårdens tid förbi, för året efter revs den och en ny mycket stor och modern ladugård byggdes i stället, se Bild 931. Den fick inte plats på det gamla stället, utan byggdes till höger om denna gamla ladugård stående med gaveln mot landsvägen. Egentligen var den gamla ladugården inte utsliten, den ser ut att ha varit i rätt gott skick, men den var gammalmodig. Längst till vänster skymtar ett hörn av grannpartens uthus, nu mera urrivet än på förra bilden, se Bild 927.
Denna vackra ladugård var troligen uppförd vid 1800-talets mitt eller strax efter. Den bestod förmodligen av ett dubbelt kohus med hoimd i mitten, hoimdluckan sitter nära portlidret. Längst till höger kan det vara ett stall. Eftersom landsvägen gick omedelbart utanför ladugårdsväggen, fick man ha gödselstacken inne på gården. Till vänster är portlidret, gårdspartens infart och därefter ligger ladan uppförd i bulteknik, det är mest ladporten som syns. Till vänste ligger tröskhuset, där man kan ana vandringen, annars fungrade utrymmet mest som vagnbod. Taket är täckt med halm och vindskivorna har den karaktäristiska utsmyckningen längst upp.
Masse har fotograferat denna Botelspart från beteshagen mellan de båda parterna väster om landsvägen. Denna part låg tidigare på andra sidan vägen ihopbyggd med grannparten där. Vid en eldsvåda i advent 1865 brann dessa båda parters uthus upp. Troligen flyttades denna gårdspart till västra sidan av vägen efter branden. Bakom spjälstaketet syns en stor manbyggnad i parstugeform, möjligen byggd strax efter 1865, vilket stämmer väl med stil och storlek. Huset innehöll troligen en vardagsstuga till vänster, kök i mitten och en stor sal t h. Dubbla fönster uppe på gaveln tyder på en inredd gavelkammare. T h syns gaveln till en något yngre brygghusflygel. I bakgrunden skymtar ladugårdens halmtak.
Den södra stigluckan mot stora landsvägen, likluckan kallad, är inte medeltida. Den byggdes sannolikt 1765, varvid några medeltida stenar återanvändes, troligen från den nedrasade prästgården och kastalen på kyrkans baksida. Tidigare hade här stått en stiglucka i trä av okänd ålder. Likluckan har nämnda medeltida stenar som nedre poster på utsidan mot vägen. I övrigt är den byggd av kalksten, putsad och vitkalkad och försedd med faltak. Mot vägen är en brädvägg isatt med en gångdörr i, vilken har ett vackert klinklåshandtag. Golvet i stigluckan är täckt av sandstenshällar, varav vissa varit gravhällar.
Lövingsborg har haft sitt läge strax norr om byn Skog sedan snickaren Per Oscar Svanström lät uppföra huset 1866. Själv flyttade han kort därefter och den familj som fram till fototillfället främst verkat på platsen var arbetaren Karl August Johansson och dennes maka Axelina Maria Karlsson. Redan år 1889 hade de flyttat in och nu skrev man 1921. I själva verket kom det att bo i Lövingsborg nästan lika lång tid därefter. Först år 1949 vek krafterna för Axelina Maria och hon flyttade in på ålderdomshemmet tvärs över landsvägen från bostaden. Maken Karl August gick bort året därpå, fortfarande skriven i Lövingsborg.
Bilden med de tre personerna och två hästar är Fritz Svensson (till vänster), den unga damen är hans syster Lisa Svensson och mannen till höger är brodern Olof Svensson. Bilden är tagen på landsvägen utanför deras hem. Fritz Svensson föddes 1894 och blev Fåglaviks första (och enda) taxichaufför då han och fadern köpte sin första taxibil år 1921. Lisa var född år 1900 och är här 15 år. Hon övertog vid moderns död år 1920, ansvaret för Fåglaviks telegrafstation samt skötte om handelsboden som fadern startat, liksom en matbespisning i hemmet till ensamstående glasbruksarbetare. Olof född 1896, flyttade till Strömstad efter giftemål och blev lantbrukare.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.