Större grupp män med ordensband. Fotografens ant: Herr Lindqvist. Trikåfabriken. Företaget grundades 1914 och då byggdes en fabrik upp på Herrhagen i Karlstad. I början tillverkades enbart bomullstrikå men efter några år togs även ylle och silke upp i produktionen samtidigt som fabriken utökades med eget färgeri och blekeri. 1937 inköpte bolaget Dala Väveri AB, Tidafors och Molkom som drevs som under namnet AB Värmlands Trikåfabrik avdelning B. Fabrikerna var mycket moderna med bland annat glastak för att tillvarata dagsljuset och högtalaranläggningar för att genom musik ge de anställda stimulans i arbetet. Källa: Nyblom-Svanqvist, Näringsliv i Värmland, 1945. Namnuppgifter saknas. Text på negativkuvert: Herr Lindqvist. Trikåfabriken.
Från 299 kr
Modell med baddräkt, förmodligen tillverkad i ylle. Fotografens ant: Trikåfabriken Företaget grundades 1914 och då byggdes en fabrik upp på Herrhagen i Karlstad. I början tillverkades enbart bomullstrikå men efter några år togs även ylle och silke upp i produktionen samtidigt som fabriken utökades med eget färgeri och blekeri. 1937 inköpte bolaget Dala Väveri AB, Tidafors och Molkom som drevs som under namnet AB Värmlands Trikåfabrik avdelning B. Fabrikerna var mycket moderna med bland annat glastak för att tillvarata dagsljuset och högtalaranläggningar för att genom musik ge de anställda stimulans i arbetet. Källa: Nyblom-Svanqvist, Näringsliv i Värmland, 1945.
Större grupp män med ordensband. Fotografens ant: Herr Lindqvist. Trikåfabriken. Företaget grundades 1914 och då byggdes en fabrik upp på Herrhagen i Karlstad. I början tillverkades enbart bomullstrikå men efter några år togs även ylle och silke upp i produktionen samtidigt som fabriken utökades med eget färgeri och blekeri. 1937 inköpte bolaget Dala Väveri AB, Tidafors och Molkom som drevs som under namnet AB Värmlands Trikåfabrik avdelning B. Fabrikerna var mycket moderna med bland annat glastak för att tillvarata dagsljuset och högtalaranläggningar för att genom musik ge de anställda stimulans i arbetet. Källa: Nyblom-Svanqvist, Näringsliv i Värmland, 1945.
Sjösås nya kyrka. Carl-Gustaf Blom-Carlsson vid Överintendentsämbetet utarbetade 1851 ett ritningsförslag till en kyrkobyggnad empirestil för Sjösås församling. Det dröjde dock nio år innan bygget kom i gång på grund av oenighet om vilken sida av byvägen i Viås kyrkan skulle byggas. 1860 påbörjades arbetet under ledning av byggmästare Sven Nilsson från Torsås och murarmästare P Olsson från Uråsa. 1865 var kyrkan färdig. Den första gudstjänsten hölls den 13 augusti samma år av bygdens son, teologie doktor Pehr Sjöbring, Kalmar, medan invigningen förättades den 10 september av biskop Henrik Gustaf Hultman.
Sjösås nya kyrka med omgivningar. 1847 bestämdes att den nya kyrkan skulle byggas i Viås cirka 4 km norr om Sjösås gamla kyrka, belägen i Braås. Carl-Gustaf Blom-Carlsson vid Överintendentsämbetet utarbetade 1851 ett ritningsförslag till en kyrkobyggnad empirestil. Det dröjde dock nio år innan bygget kom i gång på grund av oenighet om vilken sida av byvägen i Viås kyrkan skulle byggas. 1860 påbörjades arbetet under ledning av byggmästare Sven Nilsson från Torsås och murarmästare P Olsson från Uråsa. 1865 var kyrkan färdig.Den första gudstjänsten hölls den 13 augusti samma år av bygdens son, teologie doktor Pehr Sjöbring, Kalmar, medan invigningen förättades den 10 september av biskop Henrik Gustaf Hultman.
Hyltebruks pappersbruk vid Nissan, ett av världens största tidningspappersbruk. Innan bruket anlades bestod platsen av sank skog vid Nissan med några små sågverk, en kvarn och några torp. Det var Anders Olsson, disponent på Rydöbruk ungefär en mil nedströms, som tillsammans med Johan Larsson (son till Lars Nilsson som ägde marken), som grundade Hyltebruk AB i december 1907. Anders hade ingenjörskunskaperna och Johan hade pengarna och 1908 påbörjades arbetet med att bygga upp bruket som blev navet för den bruksort som sedan växte fram här. Bruket har sedan ägts av bl a AB Papyrus och Stora Enso, som nu (2023) säljer det vidare till Sweden Timber.
"Spingeri" Ur utvalt virke bland bakar och svallar (från 3":s plank) utsågades 1":s råmaterial. Själva arbetet med utsågningen kallades "att svalla" och det utsågade ämnet "spinge". Detta sattes sedan i händerna på sågspingare eller handspingare. Den senare var försedd med en specialkniv, gjord av ett ramsågblad. Först spingade man av ämnet så man fick det efter "växtrera", sedan spingade man vidare efter måttet, att det skulle bli 4 st 1 tum. I synnerhet granet blev blankt och fint. Längder: 3 fot, 4 fot, 4 1/2 fot. 365 löpfot per bunt. Efter spingningen torkades latsen i fjärdedels buntar
Emanuella Carlbeck. Född 24 augusti 1829 i Nårunga socken. Död 10 september 1901. Pionjär i Sverige inom arbetet med vården av personer med utvecklingsstörning. Carlbeck öppnade Sveriges första idiotanstalt den 1 september 1866 på Nya Varvet vid Göteborg med tre elever och den kom att bli epokgörande i landet vid behandlingen av barn med utvecklingsstörning. Anstalten flyttades först till lantstället Kastholmen nära Falköping, därefter till Kultomten nära Skövde och 1875 tillsammans med 30 elever till den av henne inköpta lantegendomen Johannesberg nära Mariestad, vilken hon 1883 skänkte till Skaraborgs läns landsting
Nedläggning av kloakledning 1921 - 1922. Den aktuella kloaken rann dels mot Hulesjön dels mot Torbjörntorp. Det beslöts att en kloakledning skulle byggas. Arbetet utfördes som nödhjälpsarbete åren 1921-22. Arbetsstyrkan uppgick till mellan 25 och 30 man. De flesta kom från andra orter. Många arbetslösa stenhuggare från Bohuslän deltog liksom gjuteriarbetare från Köpings Mekaniska Verkstad. Den enda "maskinella" utrustning som fanns till hjälp var en stubbrytare och en kran. Diket grävdes 5 meter djupt. Som draghjälp hade man stenkärror och två hästar. Ledningsdragningen gick från undergången vid snickerifabriken - under järnvägen - till Mössebergsgatan - Nils Ericsonsgatan mot Norra undergången.
Omkring 1908 blev en stor utbyggnad av Västergötlands kalkindustri, inte minst i Falbygden, där de förutvarande kalkbruken kraftigt expanderade och nya anlades, bland dessa Tomtens kalkbruks AB, Torbjörntorp och AB Kalk i Stockholm, som båda köpte gårdar i Torbjörntorp, vilkas kalkfyndigheter bedömdes som exploateringsvärda vid stordrift. Järnvägsspår anlades från Balltorp (SJ) till bruken så att järnvägsvagnar kunde föras intill ugnarna för lastning. En mycket betydelsefull driftsfaktor, som inget annat bruk i Västergötland tidigare hade. Arbetet med järnvägsbygget påbörjades 1913, och den första järnvägsvagnen lastades med kalk vid Tomten i Januari 1914. Ur Gustav Sandberg i boken om Gudhem.
Häusating eller rättare sagt täckating betyder att agen skall läggas på taket på en enda dag. Agbasen skall se till att allt material finns på plats och räkna ut hur många som behövs för att klara arbetet på en dag. Sedan leder han arbetet under dagen. Åsarna och raftarna sattes på plats redan dagen innan, kanske hängde man agen om helarna då också, i o m att det är ett viktigt och tidskrävande arbete. 14 erfarna män står uppe på taket och lägger agen. De mest betrodda, byxkalarna, lägger agen ute vid gavlarna. De virar vidjor, den flätade agen, runt vindskaidsraften, den barkade stången längst ut. Det är mycket viktigt att detta görs noggrant, annars kan agtaket blåsa bort. T h nere på marken ser man en gubbe vira vidjor av agen. Det var ofta gubb-, sork- eller källingorkearbete. Övriga mindre erfarna la bördar med ag runt ett dubbelt rep, som bands ihop med ett bagghorn. Karlarna på taket drog sedan upp agbunten, här i fem banor. Agen trampades sedan fast mot raftarna. För att ytterligare packa agen slog man agen, vilket två karlar gör med en täckstake.
Här är inte platsen att misskreditera våra avbildade personer men icke desto mindre är det så att fängelsedirektören vid Malmö cellfängelse, Pontus Lagerberg, kom att bli verkligt omskriven för en skandal i sin tjänst. Han anklagades och vidare dömdes för att genom falsk bokföring ha förskingrat ett betydande belopp från fångarnas arbete. Den första, milda domen på sex månaders suspension väckte anstöt och den radikala tidningen Arbetet beskrev Malmö rådhusrätt i ordlag som den "prostituerade slinkan Justicia" och den "hulda skökan". Direktör Lagerberg benämndes i samma artiklar som "Pontus Lurifax". Detta kom i sin tur att väcka förtalsmål som här lämnas därhän. Före sin tid som fängelsedirektör, och i tid för porträttet, var värmlandsfödde Pontus Lagerberg i tjänst vid Första livgrenadjärregementet i Linköping, och var under perioden 1860-1874 boende i staden med omnejd. Enligt arkets påskrift var han i Linköping även engagerad i stadens skarpskytteförening. Från 1862 gift med Augusta Henrika Printzensköld. 1860-tal.
Född i ett prästhem stod det till buds för Theodor Könsberg att studera. Faderns kyrkoherdetjänst i Törnevalla strax öster om Linköping gjorde en plats i stadens trivialskola lämplig. Han återfinns som inskriven vid skolan redan från 8-årsåldern. Som förstfödde son vore vidare kyrkliga studier att vänta, men istället kom han att välja Ultuna lantbruksinstitut i Uppsala. Det kan förklaras med att fadern, vid sidan av sin tjänstebostad som kyrkoherde, ägde det större lantbruket Reva Frälsegård i samma församling. Efter kyrkoherdens död 1862 flyttade de kvarvarande familjemedlemmarna således till Reva där man kan förmoda att Thoedor kom att leda gårdens arbetet. Redan år 1865 bröt han emellertid upp från gården för att bli godsägare till Ylingstad i Furingstad och vidare till Låstad säteri i samma socken. Från 1868 var han gift med Selma Amalia Bredenberg. Här porträtterad 1863.
Stenhuggare Sten Andersson "Lusakungen", fotograferad av sonen Ingmar Falkehag. Bild 1: Sten Andersson 2 - 3: Borrrning i berget med borr och borrhammare 4: Ritsning med ritsmejsel och mejselhammare 5: Huggning av bredkilshål. Pikmejsel och mejselhammare. 6:Huggning av bredkilshål. Flatmejsel och mejselhammare. 7: Kilning, bredkil, bleck och slägga 8: Huggning av bredkilshål med brysthacka. 9:Ritsning, ritsmejsel och mejselhammare. 10: Med spett säras stenblocken. 11: Paus i arbetet. Ämenen till smågatsten "lus" i lager bakom stenhuggaren. 12: Ritsning av ämne, arbetsbord är en "putstunna" 13: Ritsning av ämne, bredmejsel och putshammare. 14: Delning av ämne, lusabräck. 15-16: Ritsning, bredmejsel och putshammare. 17: Delning, lusabräck. 18: Paus - mästare och gesäll. Sten och sonen Ingmar 19: Putsning med putshammare. 20: "Lus" första sortering 21: Delning av större bit till storlek 8x10 cm - smågatsten - "lusabräck" - delning.
Det här är en bild som säger väldigt mycket. Den är tagen mitt uppe på backarna ungefär mitt emellan Bjärges Bergmans och Kauparve Karlssons. Som synes finns det inte ett träd! Byggnaderna i bakgrunden är från vänster: bakom skollärar Söderdahl syns Missionshuset för Lau Friförsamling av Svenska Missionsförbundet, se Bild 607 och 608. Därefter ser man gaveln på Allmänningen Jacobssons, sedan ladugården och manbyggnaden med bakbygge på Bjärges öbergs ställe och till höger ladugården och bostadshuset till Fattigstugan. 1911 bestämdes det att delar av Lausbackar skulle planteras med skog, det var brist på vedbrand och de sämsta åkrarna hade man slutat att bruka, så de kunde planteras. Det blev skolbarnen under lärare E.J.S. Söderdahls ledning som gjorde arbetet. Här är barnen uppställda inför planteringen. Man får en bra bild av hur man var klädd till bättre vardags. Särskilt pojkarna ser ut som små vuxna. Flickorna har kortare kjolar än de vuxna, annars är skillnaden inte så stor.
Rågen skars med lie. Det var viktigt att slå med jämna tag, så man kunde lägga av den skurna rågen jämnt och snyggt med alla strån liggande parallellt. Efter varje karl gick en kvinna som tog hand om den skurna rågen. Hon tog ett fång och band ihop det med en näve strån till en kärve, skäupä på gotländska. Skäuparna ställdes sedan upp i rader på åkern för att torka. Här ser man att arbetet är lite högtidligt, kvinnorna är ganska finklädda och har särskilt fina hattar, medan karlarna är mera vardagligt klädda. Damerna snyggade kanske till sig särskilt för fotografen? Personerna är Christian Petter Persson, 68 år, t v av karlarna. Vidare hans hustru i andra äktenskapet Elisabet, 43 år, t h av kvinnorna. T v står Elisabets mor Eva Sofia Jacobsdotter, 72 år, som flyttade till Smiss när hon blev änka. T h står fostersonen Artur Fredrik Karlsson, 18 år. Bilden är tagen på åkern väster om gården mot Käldvägen.
Gödseln är utkörd på åkern och lagd i små högar från vagnen. Kvinnorna sprider ut den med moderna grepar (?), båda med vänsterhandsfattning. Det var ett rätt tungt och tidsödande arbete att sprida ut gödseln jämnt över hela åkern. Eftersom arbetet utförs i juli, har åkern sannolikt legat i träda och skall nu besås med höstsäd. Kvinnorna är troligen t v Johan Karlssons fru Hedvig 42 år när bilden togs och t h dottern Rosa Johanna Maria 20 år. De är klädda i den tidens kvinnoarbetskläder med grova förkläden. Men de har hattar i stället för huvuddukar. I bakgrunden ses gården vid Kauparve, det är den parten som ligger intill Käldvägen alldeles under Lausbackars sydligaste del. Man ser att den gamla ladugårdslängan i bulteknik t v har agtak, medan de nyare t h troligen har halm- resp spåntak. Något av manbyggnaden och flygeln syns t h. I bildens högra kant skymtar en liten väderkvarn, en stolpkvarn som har tillhört Hallsarve, sedan länge riven.
När Gotland under 1700-talet blivit allt skogsfattigare, blev man på 1800-talet tvungna till att gå över till hägnader av sten. Hade man tillgång till sten var det inte särskilt besvärligt, men det tog mycket längre tid att lägga en stentun. Fast det fanns också en praktisk sida: hade man en åker som innehöll mycket sten som man ville bli av med, kunde man med fördel nyttiggöra den stenen i en stentun runt hela eller delar av åkern. Det blev vanligt att man baxade och plockade av det material som stod till buds och la en stentun av det, all sten skulle användas. Det här gav upphov till mycket personliga stentunar, dels beroende på hur materialet såg ut, dels på skickligheten och lusten hos den som gjorde arbetet. Här är en gråstenstun av hopplockad sten i olika storlekar hemma hos Fie Jakob Karlsson, där hans väderbitna kvarn som blev reparerad året därpå skymtar.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.