Porträtt av friherre Carl Lagerfelt. Efter hovrättsexamen 1811 kom han att inneha en rad tjänster vid hovet. Från 1827 hovmarskalk hos prinsessan Sofia Albertina. Efter faderns bortgång 1821 hade han blivit ägare av familjeegendomen Lagerlunda i Kärna. Inom sin hemort var han intensivt verksam i närings- och föreningslivet. Bland annat stiftare av Östergötlands läns branstodsbolag och länge ledamot i länets hushållningssällskap. Från 1828 gift med sin kusin, grevinnan Lovisa Wachtmeister.
Från 299 kr
Den gamle brukspatronen, inspektorn och jordbruksreformatorn Adolf Blüm har samlat sina nära i trädgården till hemmet invid Barnhemsgatan i Linköping. Trots sin höga ålder är han ännu sekreterare i Östergötlands hushållningssällskap och vi ser honom här sittande till bords. I övrigt ser vi från vänster sonen Henrik Blüm med sin syster Ellen intill sig. Följande, äldre man är Gustaf Blüm, bror till nämnda Adolf Blüm. På ömse sidor om värden sitter hans svärdöttrar Charlotta (Lotten) och Amanda (Minnie), gifta med Henrik respektive Gösta Blüm. Den sistnämnde står med pipa i mun intill sin hustru. Följande herrar är kamrer Titus Setterberg och Berndt Blüm, ännu en son till Adolf Blüm. Kvinnan framför dem är Hildur Setterberg, syster respektive maka till senast nämnda herrar. Barnet i Ellens knä är inte identifierad men är rimligtvis någon av Berndts och Hildurs döttrar. Enligt påskrift dateras bilden till 1890-talets mitt.
Arbetslag vid Pannebo stenbrott när Glommens hamn byggdes om 1914. Dansken L C Olesen hade fått entreprenaden för bygget och köpt berget i Pannebo (Morups Hallar) ca 2 km norr om hamnen, på villkor att stenen enbart användes till hamnarbetet. Hamnpirens stenblock höggs huvudsakligen av danska stenhuggare. För att forsla stenen anlade Olesen en godsjärnväg längs stranden mellan brott och hamn. På bilden ses ångloket "Anders Hansson" som med vagnar köptes från Falkenbergs Mekaniska Verkstad, medan syllar och räls hyrdes från Falkenbergs Järnväg. Hamnens vågbrytare från 1880 hade ganska snart visat sig vara för klena mot hårda vindar och grov sjö i Glommen. Stormar frestade på ytterligare så i januari rasade stora delar av vågbrytarna samman och lastbryggan inne i hamnen förstördes liksom flera båtar. Olika försök att skaffa medel och stöd för en upprustning gick om intet, så förfallet fortsatte och fler båtar skadades med tiden. Bättre och säkrare hamnar behövdes för de allt större fiskebåtarna och efter att Hallands Hushållningssällskap utövat påtryckningar lyckades både Glommen och Träslöv få statliga anslag till hamnförbättringar beviljade vid 1912 års riksdag. Arbetena startade 1913 och avslutades inte förrän 1919 och därpå muddrades hamnbassängen fram till 1922.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.