Här ses den västra partens manbyggnad från åkern i söder. Enligt Lauboken är huset uppfört 1883, men frågan är om det inte är kraftigt ombyggt då. Det skulle kunna vara ett äldre hus som höjts och fått källare och moderna fönster. I bakgrunden syns den nya rätt obetydliga ladugården, jämfört med den gamla stora stenladugården, som var sammanbyggd med grannpartens.
Från 299 kr
Masse har tagit en bild av stranden så att lastningen av släke närmast ser oändlig ut. Här gick det troligen att ösa upp släke i veckor efter en god storm. De många gånger magra jordarna skulle ha gett betydligt mindre skördar om man inte haft släken.
Märkligt att man kunde veta att denna rissträng var lagd 1829, den skulle vara nästan 100 år på bilden! Men träet är vitt i den, så den är klart gammal. En "modernare" tun står bakom då man troligen tyckt att bryttunen tjänat ut.
Så här kantade av bandtunar såg alla vägar och marker ut förut. Medan skiftet pågick lagade man inte tunarna om man slapp, de skulle ju ändå flyttas när markerna hade fördelats färdigt. Masse har dubbel exponerat, men valt att behålla bilden.
Säden östes med en sädskopa, formad från en enda träbit. Här ses ett ovanligt vackert format exemplar. För att säden skulle torka och inte mögla, vände man den där den låg på loft och magasin med skopor. Säden kunde behöva ösas igenom flera gånger innan den var tillräckligt torr.
Vy över Stora torget i Linköping en tidig vårdag 1926. Byggnaden under uppförande är det så kallade Affärspalatset som efter färdigställande bl.a. skulle komma att inrymma Sydsvenska banken, Café Continental och Ateljé Röding. Bussen till höger gick i trafik mellan stadsdelarna Tannefors och Gottfridsberg.
Sedan det i Kneippen runt förra sekelskiftet tillkom kuranläggning med tillhörande hotell och restaurang, framväxte parallellt Borgs villastad i området. Den äldre bebyggelsen revs vartefter men ännu år 1907 stod denna ryggåsstuga kvar i väntan på att tomtmarken skulle köpas upp för exploatering.
1977 genomfördes en omfattande sanering av den äldre och uttjänade bebyggelsen inom kvarteret Decimalen i Linköping. Ytans norra del skulle ge plats för ett nytt bankhus och samtidigt möjliggöra breddning av gatan. De återstående husen på bilden bar vid tiden ännu gatunumren 22 och 24, men kom inom kort att rivas.
M/F Kind passerar Linköpings först uppförda förort, Johannelund. Området planlades enligt den så kallade ABCD-modellen, där A står för arbete, B för bostad, C för centrum och D för demokrati. Tanken var att man skulle kunna bo, arbeta, och ha tillgång till service i samma område, men även känna sig delaktig i sitt bostadsområde. Förebilden var Vällingby i Stockholm.
Porträtt av gossarna Gustaf Jacobsson och August Godlund. Son respektive fosterson till köpmannen i Linköping, Carl Jacob Jacobsson och dennes maka Clara Sandberg. Gustaf kom dessvärre att få ett kort liv. Han avled 1875 i tuberkulos och hjärnhinneinflammation dagar före han skulle fylla 13 år. August, som kommit till familjen från Stockholm 1870, flyttade tillbaka dit 1880.
Motala rådhus, eller vad som skulle komma att bli stadens säte för styrande och dömande. Bildens tillkomst kan uppskattas till omkring 1910, den tid då anläggningen genom gåva övergick från att ha varit privatbostad till att brukas som beskrivits. Huvudbyggnaden med sina fyra flyglar uppfördes under åren 1895-1897 som bostad för väg- och vattenbyggnadsingenjören Carl Anton Ahlbom.
Ett murrigt vykort med dystert motiv. Norrköpings stads arbets- och försörjningsanstalt sökte från invigningen 1910 sörja för stadens fattiga, kroppsligt sjuka och sinnessjuka. Behoven var avsevärda men bättre tider skulle som bekant komma. Efter ett flertal om- och tillbyggnader kunde man i slutet av 1930-talet kasta historiens vanära över ända och byta skepnad under nytt namn i Sandbyhovs vårdhem.
Rivningstomter var en vanlig företeelse under 1900-talets saneringsintensiva decennier. I väntan på ny byggstart uppläts ytorna ofta till bilparkering. Som här i hörnet av Badhusgatan och Repslagaregatan i Linköping. Tidigare låg här stadens varmbadhus. Nästa användning skulle komma att bli för ett ett vårdboende. Foto 1978.
Djurgårdsgatan 39 i Linköping ansågs ha tjänat ut vid 1970-talets slut. Huset kom att ersättas med en ny byggnad som förutom bostäder skulle inrymma Adventkyrkan. Det lilla timmerhuset invid är Vattenåkaregården, som kort efter att bilden tagits kom att flyttas till friluftsmuseet Gamla Linköping.
I förstone framgår inte motivets dramatik men en vidstående påskrift förklarar; "Störtad häst vid ett artillerianspann". Sommaren år 1900 bjöd även i stort på allvar. I slutet av juni hade mobiliseringsinkallelser för landets soldater utlysts. Man skulle som tiden sa gå från "freds- till krigsfot". Östergötlands soldater samlades på Malmens övningsfält varifrån bilden är hämtad.
En kort tid hade man om man önskade fri sikt mot Neumanska huset och det väsentligt yngre Folkets hus. Det var de omfattande rivningarna i kvarteret Ambrosia 1966 som möjliggjorde synen. Året därpå skulle det äldre huset rivas och vyn försvinna. I än högre grad när det sociala nämndhuset var byggt på det avbanade området i bildens förgrund.
Sommaren 1923 blev Reinhold Wester ny kyrkoherde i Norra Vi. Förre herden Otto Ahlborg hade gått bort året före och efter dryga året utan egen kyrkoherde skulle det nu äntligen ske ändring. Bilden har fryst installationsprocession på väg till kyrka, där Wester ses leda processionen. Längst bak i densamma skymtas biskop Johan Personne.
Sankt Larsgatan i Linköping genom ett kolorerat brevkort. Motivet kan dateras till omkring 1910. På den obebyggda ytan till vänster skulle Frimurarehotellet stå klart 1912, och grönskan till höger ersättas med Johannes Dahls sammanbyggda femvåningshus i nationalromantisk stil. Men ännu kunde Linköpings Litografiska annonsera på brandgaveln till sitt kontor.
Sankt Larsgatan 5 i Linköping. Adressens orginella nyrenässansbyggnaden uppfördes 1892-95 av byggmästare Frans August Påhlman. Fotoåret 1902 var byggnaden ännu privatägd. Påföljande år skulle Östra Centralbanans Järnväg (ÖCJ) hyra in sig i huset och från omkring 1908 även Mellersta Östergötlands Järnväg (MÖJ). Det sistnämnda bolaget kom att inköpa fastigheten 1920.
Astas Matsalar stod inför nedläggning när Östergötlands museums utsände var där för en dokumentation. Den enklare serveringen var vid tiden väl känd i Linköping och hade tillhandahållit god husmanskost i långliga tider. Matsalen låg vid dåvarande adressen Storgatan 17 och fastigheten skulle rivas för att ge plats för det blivande EPA-varuhuset. Foto 1964.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.