Åhus
Från 299 kr
Född som enda barn i ett enkelt skomakarhem i Norrköping fanns det utrymme för sonen att studera vidare. Det blev teologiska studier och därefter den så ofta långa vägen mot en fast prästtjänst. Ett första steg för August Wilhelm Brolin styrde till Tingstad som adjunkt i kyrkoherde Kastmans distrikt. Våren 1878 öppnades genom annans olycka möjlighet till avancemang. Komminster Julius Molander i Kaga hade avlidit och socknen var tillsvidare i behov av en vice. Brolins tid i Kaga blev emellertid kort. Redan året därpå blev tjänsten som vice pastor i Vårdsberg ledig och redan i februari månad 1879 var Brolin installerad i prästgården. Ett avgörande steg i Brolins karriär skulle komma 1882, då befordrad till ordinarie komminister i Viby socken. Känd och sannolikt respekterad i trakten kom han vidare år 1890 att erbjudas befattningen som kyrkoherde i det näraliggande Veta. Porträttet kan uppskattas till tiden omkring 1875.
Porträtt av Sofia Nilsson. Hon var född på Bergsgården i Råberga strax öster om Linköping. Fadern var rättare på gården vilket rimligtvis tryggade hennes uppväxt. Andra tider skulle emellertid stunda. Rättaren insjuknade och blev sängliggandes. Snart var han och hans maka skrivna på socknen. Det kunde betyda lite av varje men aldrig till den noterades fördel. Sofia flyttade redan som flicka till Skärkind för pigtjänst på Eggeby östergård. Efter att ha prövat lyckan på gårdar i Gistad och Lillkyrka inflyttade hon till Linköping 1853. Från 1858 var hon piga i vaktmästareänkan Sandbergs hushåll och när dennes dotter Clara vidare bildade egen familj med handlaren Carl Jacob Jacobsson följde hon henne. Sofia blev hushållet trogen förbi sin matmors död 1914 och tjänade vidare dennes dotter Anna till sin egen bortgång 1928. flickebarnet Clara Jacobsson. Dotter till köpmannen i Linköping, Carl Jacob Jacobsson och dennes maka Clara Maria Sandberg.
Porträtt av Adelaide Peyron med döttrarna Elisabeth och Sigrid. Enligt uppgift ska fotografiet vara taget i Paris 1860. Från år 1852 var Adelaide gift med Sigge Sparre och familjens östgötska anknytning ligger främst i makarnas ägarskap av godset Bjärka-Säby söder om Linköping, där man även hade sin hemvist under åren 1860-68. I moderns knä sitter Elisabeth, familjärt kallad Bibi. Född i Stockholm 1859 och uppvuxen i nämnda Bjärka-Säby och vidare Kristianstad, som var familjens hemort från år 1868. Gift i Stockholm 1889 med kapten Albin Vilhelm Holmberg. Till höger ses makarnas förstfödda barn, dottern Sigrid. Hon föddes i Malmö 1853 och kom vidare i livet att gifta sig med överståthållaren Robert Dickson. Förutom döttrarna Bibi och Sigrid hade makarna två söner. Mest bemärkt av barnen blev sedermera sonen Sixten som gått till historien med sin kärleksrelation till cirkusartisten Elvira Madigan som slutade i gemensamt självmord i ett skogsområde på ön Tåsinge i Danmark den 19 juli 1889.
Anders Johan Rosberg innehade likt många av hans kyrkliga yrkesbröder ett flertal kortvariga tjänster innan han fick en egen församling att råda över. Född i Skåne kom han via småländska Loftahammar och Ukna till Vårdnäs i Östergötland och vidare tjänstgöring i Lönsås till Hogstad, där platsen som församlingen komminister blivit ledig. Man skrev då 1863 och samma år gifte han sig med Sofia Abrahamina Arosenius, bördig från Norrköping. Äktenskapen blev dock kortvarigt. På dagen två år efter vigseln avled makan i sviterna av en svår förlossning. Efter att två år passerat den olyckliga händelsen gifte han om sig med Johanna Amalia Charlotta Pamp, även hon bördig från Norrköping. Makarna kom vidare att flytta till för Rosberg bekanta Fornåsa, där kyrkoherde Wannstedt dött vårvintern 1876 och lämnat församlingen i saknad av kyrklig ledning. Rosberg, som tillträdde tjänsten i Fornåsa 1878, hade därmed passerat 50 år och kunde äntligen leda egen församling.
Västgöta regemente, IÂ 6, f.d. infanteriregemente. Regementets ursprung var det västgötska rytteri, uppsatt vid mitten av 1500-talet, som från 1628 utgjorde Västgöta kavalleriregemente. Detta omorganiserades 1811 till infanteri med namnet V. Regementet vapenövades från 1745 på Axevalla hed och flyttades 1916 till Vänersborg. Det drogs in 1927. Se vidare artikel i NE:http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=347639 Axevalla hed, mötes- och lägerplats 1745-1916 för Västgöta regemente och 1745- 1913 för Skaraborgs regemente, belägen i Axvall, 8 km ö. om Skara. En sänka, "Drågen", utgjorde gräns mellan regementenas områden, Västgöta i väster och Skara- borgs i öster. Åren1848, 1858 och 1865 hölls storläger på A., med också norskt deltagande. Vid A. finns en ännu intakt kulturhistorisk miljö från lägertiden bevarad. Se vidare artikel i NE:http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=121641
Ågesta kärnkraftverk. Under 2005 gjorde Tekniska museet tillsammans med Stockholms Läns Museum och Länsstyrelsen i Stockholms län en fotodokumentation av Ågesta kraftvärmeverk, Sveriges första kommersiella kärnkraftverk, Foto: Nisse Cronestrand. Bildbeskrivningar: Ingenjör Åke Bergman. Bilden föreställer: Plan 001 pumprum 01. Kylvattenpumpar P212. I bortre änden av rummet ligger bergdränagebassängen. Till bergdränagebassängen rinner vatten på utsidan av den täta plåten in till en samlingstank i rum 0020 i reaktordelen.Från denna tank pumpas vattnet vidare till bergdränagebassängen i kontroll och ställverksbyggnaden. Denna installation har gjorts efter stationens avställning. Till bergdränagebassängen rinner dessutom bergvatten från reaktor, kontroll och ställverksbyggnaderna som tidigare. En pump som går på nivåvakt och reservpump som startar vid behov, pumpar vattnet via en ledning i kulvert 105 till en plats utanför reningsbyggnaden och vidare i en ledning som slutar utanför inhängat område i ett dike som leder till sjön Orlången. Förklaring av system framgår av rapport :Statens Vattenfallsverk A23/60 5/4 1960.
Typografer och annan teknisk personal på tidningen Östgöten omkring förra sekelskiftet. Rimligtvis har de ställt upp sig på gården till tidningens tryckeri och redaktion på Storgatan i Linköping. Ynglingen i mitten av främre raden är känd till namnet. Han hette Erik Andersson och var född i Ledberg 1884. Hans föräldrar var då inhysta i socknens fattighus. Kanske var denna lägsta boendesituation tillfällig för familjen, ty efter ett par år fick de till synes något bättre som inneboende i ett antal stugor i Kaga socken. År 1895 flyttade familjen till Linköping och efter ett sista skolår fick han vidare plats vid tidningen som tryckarlärling. I september månad 1903 blev han uppsagd från Östgöten på grund av arbetsbrist. Kort därefter flyttade han till Norrköping och vidare till Stockholm, där han kom att framleva sitt liv.
Foto i svartvitt visande passagerarångfartyg DIANA. Reg.nr 1641. Brt 289,42, netto 195.15. 320 HKR maskineri, insatt 1869, då det ursprungliga maskineriet byttes ut. Båda maskinerierna leverades av Bergsunds Mek.Verkstad. Fartyget byggdes vid Stora Varvet i Stockholm 1856 /Willian Lindberg, Södra varvet/ för Hernösands Ångf.AB Hernösand. Fartyget uppkallades efter rederinamnet. Enl. inte bekräftade uppgifter skall fartyget ha sålts till Uleåborgs Ångf.AB 1866 och erhållit namnet POIKOLA[Fel POHJOLA]. Återköpts till Sverige i så fall senast 1869 av Hudiksvalls Ångf.AB Hudiksvall och även nu erhållit samma namn som rederiet. Såld 1882 till Göteborg för Ång.AB Göteborg -Kiel, redare C A Möller. Namnet blev nu DIANA och 1883 undergick fartyget ombyggnad. r 1902 överfördes fartyget på Rederi AB Teutonia/E.Roberg/. Fartygets nyttjande i reguliär trafik upphörde omkring årskiftet 1907-1908. Under 1908 tjänstgjorde fartyget som logementsfartyg för Sveriges Redarförening, men någon ändring av fartygets art företogs ej. År 1909 inköpte Redarföreningen fartyget och apterade det till logementsfarttyg år 1910 och därmed avfördes från registret som pråm.
Registrerat och information från 2003: Båten Annie, byggd på varv som fanns i Åsen. Berättelse av Pelle A Frisk, 9 januari 2018. Galeasen Annie är byggd i Sjötorp år 1897 av skeppsbyggmästare Groht. Under 20 år hade hon sin hemvist i Björsätersviken, i vattnet utanför godset Åsen som ägdes av Wallenius, som också var redare. Hamn fanns ej vid Åsen utan sskutan fick ankras upp. Efter 1920 fick hon sin hemmahamn i Mariestad. Hon ägdes av Wallenius och Ernst Gustav Frisk (som var min farfar). Min far Gotthard seglade under många år med M/S Annie. Berättelse om E. G. Frisk finns i en skrift: Sjökaptenen Ernst Gustav Frisk "Den siste vikingen" Skriften, som är författad av sonsonen Pelle A Frisk, kan rekvieras å Qvarnstensgruvan i Lugnås.
Norra Knapegården i Onsala med manbyggnaden i förgrunden och ekonomibyggnaderna bakom denna. Skepparen Peter Clase var den som genom ny- och tillbyggnader under 1820-30-talen gjorde att gården blev kringbyggd. Drygt 100 år senare började huset disponeras som arrendatorsbostad, vissa byggnader blev överflödiga och togs ner, vilket syns på bilden. Trädgården hägnas av en stadig stengärdsgård och utanför breder egendomens odlingslandskap ut sig. Knapegårdarna springer alla ur Onsalas enda säteri, Råö säteri. Allt eftersom ägorna delades upp och fler gårdar byggdes gavs de olika namn sinsemellan, även om alla var Knapegårdar. Denna kallades "Där borte", den ursprungliga sätesgården för "Där framme", dess annex för Lilla Knapegården och mellangården benämndes "Där oppe". Ägarna har genom historien varit idel sjöfolk - Onsalas skepparadel - såsom skeppare, kaptener, lotsmän, redare och liknande, utöver att de brukade sina stora markarealer.
Porträtt av Per Wilhelm Casparsson. Uppvuxen på sin mors Ulrika Maria Scharps gods Harvestad i Landeryd och efter hennes omgifte styvson till överste Hampus Mörner. Kadett år 1870 och vidare underlöjtnant vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. Sedermera löjtnant men tvingades avträda sin militära karriär på grund av sjukdom. Från 1885 gift med Anna Helena Karolina Frick. Paret bodde på Saxtorp i Ljung socken men lämnade länet 1889 för nytt boende i Gränna. Foto omkring 1870.
I samband med sin inflyttning till Linköping gjorde sig David Berkow ärende till Clara Wahlströms ateljé vid Repslagaregatans norra ände. Sitt klingande efternamn hade han lagt till sig med under sina studieår. Nu var de förbi och i bagaget till Linköping hade han några års arbete hos kronofogden i Väderstad. I Linköping etablerade han sig som så kallad landskontorist vid Länstyrelsen och kvarblev som sådan till pensioneringen. Där emellan kom giftemål med Gurli Teresia Zander och vidare två döttrar, födda 1917 respektive 1920.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.