Sittande från väster: 1.Konduktör Berg, 2.Stationsskrivare Strandkvist 3. Stationsskrivare Axel Andersson, 4. Stationsskrivare Norberg 5. Stins Fernström, 6. Stationsskrivare Krag, 7. Karl Grönberg 8. Stationsskrivare Karl Nilsson Stående främre raden från vänster: 1. Kolvakt ?, 2. Konduktör Lindström 3. Smörjare Gottfrid Persson, 4. Stationskarl Sven Olsson 5. Stationskarl Nils Persson, 6. Banvakt Karl Andersson, 7. ? 8. Stationskarl Emil Lang, 9. Stationskarl Johan Hilding Nilsson 10. Stationskarl Petter Svensson Stående bortre raden från väster: 1. Stationskarl Nyström, 2. ? 3. Kolvakt Svante Johansson, 4. Stationskarl Karl Olsson 5. Kolvakt Ahnfelt, 6. ? Kortet torde vara taget år 1899 enligt en anteckning på baksidan av orginalet. Orginalet tillhör Ragnar Nilsson, SJ banavdelning, Klippan. Personuppgifterna ovan har den 1963-03-23 lämnats av före detta Förste kansliskrivare Sture Åkesson, Klippan
Från 299 kr
Trähusbebyggelse längs Torggatan, sett mot torget i väster. Det ligger hästlort på kullerstensgatan och en hästdragen vagn ses svänga in på Östra Långgatan. Närmast till höger ligger kv Hattmakaren och därefter kv Apotekaren. Hörnhuset där byggdes om senast 1903 och fick två våningar. På husen i kvarteret Apotekaren syns skyltar: "Beklädnadsmagasinet Axel Lindahl", "Hj. Sjöberg mjöl och ?-handel". Till vänster under klockan: "Guldsmed Andersson", som ligger i kv Sadelmakaren. Fototid: troligen 1890-tal.
"Hela familjen har tagit på sig helgdagskläderna och gått ut i vinterkylan för att befästa minnet av och sorgen efter sin sistfödde, som skördats av döden. Detta hände på Jomasbacken, ett ställe väster om Fågelsjön. Där bodde då den här familjen: fadern hette Johannes Källman, som levde mellan 1872 och 1956 och hans maka, Märta Viktoria, som var född 1880 och avled 1944." Ur boken "Fågelsjö - by i Orsa finnmark" (1983).
Vykort, "Varberg. Utsikt från Påskberget. 'Sista kanonen'" Vy över staden mot väster med fästningens sista kanon i förgrunden, som år 1897 placerades här efter att ha sålts på offentlig auktion tidigare samma år. Köpare var skeppsmäklare Gustaf Magnusson som sedan tillsammans med färgaren J V Lindqvist, järnhandlare Hartvig Bolander, bagaremästare Victor Persson, garverifabrikör Valdemar Holmberg samt handlanden C M Lindström skänkte kanonen till Varbergs stads plantering. Det stora vita huset till höger om kanonen är det s k Thamska huset.
Vy över Varbergs centrum mot norr. Nedtill syns den oktagonala grunden efter en kvarn. På Stora torget, centralt i bilden, står torgbodar och olika fordon är parkerade mot kyrkans tomt. En buss är på väg in mot torget från vänster. Vid Västra Vallgatan till vänster ligger Gerlachska villan, i höjd med Stadshuset/Stadshotellet. Väster om bangården markerar den 50 meter höga skorstenen läget för Yngeredsfors ångkraftstation.
Vall, beläget väster om Gävle i Valbo socken, var under medeltiden prästbord. Från 1602 var Vall kungsladugård under Gävle slott och därigenom kom dess avkastning att ingå i landshövdingens löneförmåner. Vall inkorporerades med Gävle stad 1919. I början av 1859 blev Vall lantbruksskola. Som sådan tjänstgjorde den till 1889. Därefter uppläts Vall till översteboställe för chefen för Hälsinglands regemente. (Se boken: "Från Gästrikland". årgång 1964)
Halskläde broderat i tambursöm (38). Särk, märkt "AOD 1859" i korssöm (37). "Helskuren särk av bomull, s k helsärk märkt 'AOD 1859', (brudsärk), Anna Olsdotter, Väster Hästbo 10, 'Pellpers'. Enligt Annika Berglund, Torsåker i vars ägo särken finns idag (2008). Enligt uppgift användes särken vid amning, därav den vida kragen och halslinningen. Samma märkning återfinns i Ulfsparresamlingen på Per Erikssons linne men med hans initialer, PE.
Västra infarten till Linköping 1959. Detta är Vallerondellens föregående. I bildens högra del ser man Vallaskogen och utanför bild till väster finns Folkets park. Bil. Skylt. Trafik. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Hallsarve Oskar och Hans Karlsson sätter om en gammal tvåbandstun, man har blandat nytt och gammalt virke. Fadern Hans knyter i den uppvärmda underbanden och sonen Oskar knyter i överbanden, inte styttstaursbanden, för det står ingen styttstaur, stödjande sidostör, där. Rätt klena och krokiga stör tyder på materialknapphet. Bilden ser ut att vara tagen väster om Fie JO Larssons, kyrkan skymtar t h och troligen är det Sunnkörke som syns t v. Se Nr 212.
Den här parten ligger alldeles väster om Kotorget. Den kom till på 1720-talet, då en klyvning av ursprungsparten skedde. Enligt Lauboken skall denna manbyggnad ha varit uppförd 1870. Det kan stämma med det utseende huset har med källare, utdraget tak och fönstrens placering på långsidan. Men huset har ingen sockel, vilket det borde ha haft, och dörren är 1700-talsmässig. Manbyggnader med s k pulpetfrontespiser var tämligen vanliga i Lau, men dess hus hade i regel brutna tak som Liffride, Bönde och Kauparve.
Ett stort antal kvinnor i ljusa fina kläder med stora hattar har räfsat ihop en mängd små höhögar, köislingar kallade. Tranänget var socknens största änge och ägt av kyrkan. Det låg väster om skolan och gick ner till myrvägen mot Raotarve. Laubornas dagsverke till kyrkan var att slå änget. På 1890-talet överläts hötäkten till fem gårdsägare i Lau, vilka upprätthöll traditionen med en högtidlig slåtterfest. För att klara av slåttern med tillhörande höräfsning fordrades det mycket folk. Se Bild 112.
Masse har tagit två bilder av gårdsparten från änget i väster. Ladugårdens gavel och fähusets långsida syns någorlunda. Man kan se att fönstren håller på att förstoras på ladugårdsgaveln. På fähusets vägg i skydd av det utstickande taket hänger en lång stege. Det var mycket vanligt att man hade en eller två långa stegar och eftersom dessa var av trä, måste de skyddas för väder och vind.
"Sjön vid Borggårds bruk 1893-95" är den platsrelaterade information som följer motivet. Vattenspegelns relativa vidd tar oss till sjön Lilla Tron ett stycke väster om bruket. Med bilden följer även ett försök att namnge personerna. I gruppen vid skogsbrynet föreslås kandidat Axel Jonsson (överst) och sittande fröken Lovisa Lethenström vid fru Mimmi Trägårdh (säker). Kvinnan invid det förmodade bykhuset förblir okänd, medan gossarna i ekan identifieras som bröderna Folke och Sven Trägårdh. Defekterna vid bildens hörn förklaras av en av fotografen retuscherad vinjettering.
Motiv mot del av Stora torget i Linköping. Vy mot väster. Enligt påskrift togs bilden i juni månad 1884. Närmast till vänster ses del av makarna Qvilléns gård. Handlare Lars Eriksson öppnade sin butik i hörnhuset 1880. Till höger Hushållningssällskapets fastighet. Byggnaden uppfördes efter att en tidigare fastighet raserats i en eldsvåda 1864. Länge drevs Sahlström bokhandel i gatuplanet, etablerad av Peter Mathias Sahlström. I bildens övre högra hörn skymtar domkyrkans nya torn som vid tiden höll på att färdigställas.
In på gården i vad som i Linköping var ett av Tannefors kvarter. Fotoåret 1926 hade en ny fastighetsindelning börjat införas i staden och just Tannefors kvarter erhöll kvadrater med namn på begynnelsebokstaven D. Området väster om Trädgårdstorget namngavs Delfinen och där hittar vi förklaringen till namngivningen av Definpalatset som sedan 1927 pryder torgets sida. På samma plats stod fotografen för att dokumentera tiden före husets tillkomst.
Del av Tanneforsgatan i Linköping med utblick mot Stora torget. Året är 1968 men en nutida betraktare känner igen sig i det mesta. Dock kommer trähuslängan till vänster att rivas kort efter fototillfället för att ge plats för ett modernt affärshus. Även Hushållningssällskapets fastighet, det lägre huset i fonden, kommer vidare att jämnas med marken för att ge yta för affärshuset Filbyter. Vy mot väster från Tanneforsgatans skärning med Klostergatan.
Interiör från nya kyrkan i Skärkind. Kyrkobyggnaden uppfördes under åren 1835-36 efter ritningar av Justus Weinberg. Som byggmästare anlitade församlingen den välrenommerade byggmästaren Abraham Nyström. Interiören blev rymlig med tunnvälvt tak och korsarmar i öster och väster. Ett blixnedslag 1906 tilltvingade ett omfattande restaureringsarbete. Arkitekt Erik Lallerstedt förvandlade den enkla empirekyrkan till en livlig jugenddekorerad helgedom. Predikstolen är dock ursprunglig och utfördes av byggmästarens son, Johan Nyström.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.