Vykort, "Varberg. Bäckgatan." Gatan ses från korsningen med Kungsgatan med hörnet av Stadshotellet till höger, kv Läkaren. Ett stycke ner längs gatan ses skylten och ingången till Källaren Munkens festvåning. Restaurangen med detta namn fanns under åren 1925–1977 och var ett billigare, folkligare alternativ till Stadshotellets första klassens restaurang. Fram till 1959 låg Munkens restaurang på entréplan, där Varbergs Stadshotells restaurang ligger idag. Nedanför Munken ligger Dahls kött- & charkbutik samt C J Olssons sko & läderhandel. På hörnan till huset i kv Gästgivaren till vänster ligger entrén till Erikssons butik, som skyltar för konserver, och längre ner ses Textilboden. Längs gatan ses tre olika färdmedel: cykel, bil och häst. I fonden Varbergs fästning.
Från 299 kr
Ur en fritidsfotografs samling hämtar vi denna för tiden unika vy. Den forna hälsobrunnen Ekkällan i dagens södra delar av Linköping öppnades på initiativ av Johan Otto Hagström år 1761. Denne var läkare i staden och kunde inte minst räkna sig till en av Carl von Linnés lärjungar. Brunns- och värdshusrörelsen på platsen var igång till mitten av 1800-talet. Den sista, kända annonsen för brunnsdrickning ur Ekkällan publicerades år 1861. Det höga huset invid träddungen uppfördes som värdshus och bostad för traktören 1802 och står i ett något flyttat läge ännu på sin plats, Ekkällegatan 4. Bilden visar det som minde om platsen i början av 1900-talet.
Norra Långgatan 41. Biskopsgården. Denna byggnad som uppfördes omkring1841 ägdes och beboddes 1855-1876 av biskopen Paul Genberg. Därefter var huset bostad några år åt den geniale uppfinnaren och greven Pehr Ambjörn Sparre. Dennes son var konstnären Louis Sparre gift med friherrinnan Eva Mannerheim. konsul Oskar Kreüger och hans maka grevinnnan Ebba Sparre hade här sitt hem under många år. En av deras söner Henrik Kreüger föddes här den 1882-06-24. Framstående byggnadstekniker. Fil och Tekn. Doktor blev han professor och rektor vid Kungl.Tekniska Högskolan och där efter preses i Kungl Överstyrelsen för de Tekniska Högskolorna den förste innehavaren av detta ämbete.
"Knäcken" eller "Knäckakrogen" mitt för nerfartsvägen till Pataholms köping. När forbönderna for från Kalmar hem åt Dasebygden (dasar = timmerkörare) tog de sig först en sup vid Galgkrogen, sedan i Ryssby krog och så i "Knäcken" - då var di knäckte - sist i Staby krog "om di stog". En urmakare Möller, son till sista gästgivaren lade ner rörelsen där, han var far till Möller i Njutemåla och handlanden Möller vid Pata. Möller byggde det nuvarande huset omkring 1880. På urtavlan å klockan står: E. MÖLLER. BETEL" Den äldre byggnaden låg i vinkel, till vänster. Vid vägen diverse skjul. Brunnen nere i korset kallas "Knäckabrunnen". (Hofrén)
Vi ser gården från åkrarna i väster. Manbyggnaden har fått papptak och ser prydlig ut. Uppe vid skorstenarna sitter en dam! Hustrun Anna Brita eller någon av döttrarna? Skorstenarna är ovanligt höga i Lau, ofta är de bara hälften så höga eller mindre än så, särskilt på södra Gotland. Manbyggnaden ser ut att vara blind på baksidan så när som på kammaren mitt i huset, detta var vanligt på 1700-talshusen. Brygghuset är rätt litet och det innehöll nog bara just brygg- och bakfunktionerna. Dasset är däremot stort. En rejäl vedhög fyller utrymmet mellan dasset och utfarten vid ladugårdshörnet.
Här ser vi Mårtenssons manbyggnad, vilken enligt Lauboken skall vara uppförd 1880. Det kan stämma med tanke på byggnadens proportioner, att golvet ligger en bit upp från marken, jämför flygeln, och att taket är ganska flackt och utdraget. Men huset ser ut att sakna sockel vilket det borde ha och fönstren ser äldre ut, man borde ha åtminstone något trekantsfönster också vid denna tid. Den låga brygghusflygeln ser betydligt ålderdomligare ut, den är lägre och faltaket är brantare. Den bör ha innehållit brygghus och drängkammare/snickarbod.
Här ser vi det mycket gamla huset från andra håller. Baksidan är blind, här finns bara en dörr, vilken kan ha gått till ett minimalt kök på husets baksida, iom att man lagade mat över öppen eld, behövde man inte kosta på sig ett fönster. Möjligen kan det vara ett igensatt fönster längst bort mot hörnet tillhörigt vardagsstugan. Salen hitåt har bara ett fönster på gaveln. Så fönsterfattiga var bostadshusen för 250-300 år sedan. Väggarnas bular är hellängdare utan skarvar, vilket också är ett mycket gammalt tecken. Dörrposterna fungerade här som mötare, stående stolpar där bularna skarvades.
Här är ytterligare en intressant bild från den gårdspart som Per Olsson med familj flyttade upp till. Vi ser den nybyggda husdelen från 1908 t h och hur man förberett en fortsättning av den på den gamla husdelens plats. Halva det gamla huset står ännu kvar. Det branta taket och skorstenens placering visar att det haft faltak tidigare. Det har ett bakbygge som är ett inpanelat bulhus. Detta bakbygge är något höjt och har därför fått lite lustiga proportioner. De tätt sittande fönstren tyder på ett ursprung i 1700-talet. T v syns bulbrygghuset, se Bild 998. Bakom det skymtar delar av den nya och den gamla ladugården.
Denna boplats kom till 1906 när skräddaren och affärsinnehavaren August Löfgren född 1868 från Hemmor köpte tomten från Liffride. Han gifte sig 1921 med Elinda Persson född 1891 från Mattsarve och de fick barnen Axel 1915 och Einar 1922. Einar tog över fastigheten och byggde där upp ett trädgårdsmästeri, vilket han bedrev upp i hög ålder. Einar Löfgren dog 2010 och fastigheten såldes till Agneta och Ernst Ödegaard, vilka varit sommarboende i Lau i flera decennier. Bostadshuset från 1906 brann ner på 1910-talet, därför är kanske huset inte med på bilden. Ett nytt hus byggdes 1917, vilket finns kvar intakt. Uthusen på bilden finns däremot inte (?) kvar idag.
Denna lilla gård kom till 1910 då Arvid Persson född 1877 från Mattsarve köpte jord av Lars Per Hallander Hallbjäns, vilken sålde bort hela denna gårdspart i smålotter. Arvid var gift 1903 med Hanna Byström född 1871 från Alskog och de bebyggde boplatsen. Detta bostadshus byggde de 1912 och byggde till det 1924. Huset är uppfört av resvirke med liggande panel och taket är täckt med spån. Det ser lite äldre ut än 4 år gammalt, men kan knappast vara det. Det är sannolikt Arvid 39 år och hans fru Hanna 45 år som sitter mot husväggen. Sonen Ragnar 12 år står nog bredvid trappan, men den som står på den är okänd.
Det är en storslagen gårdsanläggning Oskar och Emma Danielsson byggde. Manbyggnaden från 1912 är en hög parstuga med dubbel fönstersättning i modern utformning. På baksidan finns ett köksbakbygge. Huset står på en hög blockimiterad sockel, innanför vilken det finns en källarvåning. Taket är täckt med papp i lodstående vådor och skorstenarna är höga och gjorda av tegel. Flygeln byggdes redan 1904 och här bodde man nog några år innan manbyggnaden var klar. Den innehåller brygghus, drängkammare och ...? med sädesmagasin på loftet. Mellan byggnaderna skymtar smedjan. Det ser ut som om hela trädgården är full av högvuxna foderbetor!
Det här är snarare den norra än den östra gaveln. Att få sol på den är mycket svårt, bara några sena kvällar kring midsommar är möjlig. Det har funnits några få flistakshus på Gotland med full övervåning och loft, men det här på Botvide är det enda kvarvarande, så det är förståeligt att Masse blev tagen av huset och tog många bilder. Man ser tydligt ändarna av faltaket som flisen ligger på. Flisen låg kvar till omkring 1950, då man rev av den och spikade på pannplåt i stället. Man planerar att återlägga flistaket med nya flis från Millklint 2011.
Denna handelsbod uppfördes 1905 av August Löfgren från Hemmor. Han sålde den redan 1908 till Ida Weström som bodde i Garde och ägde en handelsbod där. Ida sålde handelsboden 1925 till Helny Ahlqvist från Fröjel, som drev den till 1943, då Nils Pettersson från Vänge köpte den. Han sålde den 1947 till Ingvar Thomsson från Dalbo på När. Handelsboden skadades svårt av brand 1949 och då köpte Ingvar mark tillhörande Hemmor strax väster om Lau kyrka och byggde där en modern affär med bostad på övervåningen. Den gamla handelsboden köptes och reparerades 1950 av Harald Vinberg från Hallsarve. Huset är senare om- och tillbyggt och är en permanentbostad idag.
Masse har fotograferat denna Botelspart från beteshagen mellan de båda parterna väster om landsvägen. Denna part låg tidigare på andra sidan vägen ihopbyggd med grannparten där. Vid en eldsvåda i advent 1865 brann dessa båda parters uthus upp. Troligen flyttades denna gårdspart till västra sidan av vägen efter branden. Bakom spjälstaketet syns en stor manbyggnad i parstugeform, möjligen byggd strax efter 1865, vilket stämmer väl med stil och storlek. Huset innehöll troligen en vardagsstuga till vänster, kök i mitten och en stor sal t h. Dubbla fönster uppe på gaveln tyder på en inredd gavelkammare. T h syns gaveln till en något yngre brygghusflygel. I bakgrunden skymtar ladugårdens halmtak.
Här ses den år 1910 uppförda nya manbyggnadens baksida, framsidan vetter mot vägen, till skillnad mot den gamla manbyggnaden som hade gaveln mot vägen. Det nya huset är byggt i trä med källare i sten, köks- och kammarbakbygge med vardagsingång och under den nedgång till källaren. Detta måste ha varit en stor investering, vilken man klarade av trots att barnen Oskar och Berta löstes ut med sammanlagt 10 hektar av gårdens omkring 40 hektar jord. Sonen Anton och hans fru Elin övertog gården 1917. Personerna är troligen fadern Petter Olofsson, 58 år, styvmodern Sofia Katarina, 51 år och sonen Anton Olsson, 30 år.
Den i äldre tider benämnda Neumanska gården i Linköping. Uppkallad efter målarmästaren August Neuman, som år 1886 erhöll tillstånd att uppföra fastigheten. I gatuplanet drev han sin tapet- och färghandel. En granskning av butikens skyltning visar att han vid sidan av mer självfallna varor även sålde fiskeredskap och till och med krocketspel. Huset låg fram tills det revs 1967 utmed Ågatan nära korsningen mot Gråbrödragatan. Till höger skymtar Huitfeltska gården som nedmonterades 1949 för transport till Gamla Linköping. För övrigt friluftsmuseets första byggnad. Bilden har lämnat oss odaterad. Ett rimligt antagande kan vara omkring år 1890.
Miljö i Linköping som för sin orientering kräver en numera hög ålder eller en synnerligen god kännedom om stadens äldre uttryck. I blickfånget Repslagaregatan 25 som motsvarar del av dagens affärs- och kontorshus som i sin längd fyller ytan mellan Nygatan och det förra Sparbanks-huset. Vid tiden för bilden, 1963, mötte Göran Dyks gata ännu Repslagaregatan. Notera den sistnämnda gatans smala löp från den öppna ytan och i dess riktning mot Storgatan. Den öppna ytan, då bilparkering, kom förövrigt ge plats för varuhuset Gyllen.
Makarna Hydén med döttrar och gäster vid sommarbostaden Talludden i Sandvik. Upplysningsvis uppfördes huset ursprungligen på den så kallade Kreatursvallen i Linköping i samband med 1898 års lantbruksmöte i staden, men flyttades därefter till en natursköna plats med utsikt över sjön Roxen. På verandan ser vi från vänster Gottfrid Söderberg, svåger respektive bror till makarna Hydén, följd av fru Maria Sofia Hydén, född Söderberg. Mot stolpen lutar sig Axelina Lundblad, dotter till den äldre mannen mellan barnen, kamrer Axel Lundblad. Barnen är makarna Hydéns döttrar Anna och Lisa. Längst till höger i bild sitter fadern, järnhandlare Mauritz Hydén. Fotoår omkring förra sekelskiftet.
Tinnebäckens flöde utmed området Sandbäcken i Linköping. Det var ingen slump att fotografen sökte sig till ett av bäckens större fall just våren 1924. Året bjöd på ett särdeles kraftigt vårflöde som i hela landet hamnade på vykort. Av lokalhistoriskt värde fick vi i detta fall även en god återgivning av den sällan avbildade huvudgården till fastigheten Sandbäcken. Den långa huslängan uppfördes ursprungligen omkring 1810 som bostad för bruksarbetare vid ett då nyanlagt tegelbruk på platsen. Huset kom över tid att om- och tillbyggas för att slutligen rivas 1958.
En tagning med brister. Värdet bottnar i att platsen kan lokaliseras och att de bägge flickorna namngivits. Central-Hotellet låg vid norra änden av Repslagaregatan, gränsande mot Järnvägsparken. Flickorna sitter i kanten av parken och vi ser hotellets baksida. Huset invid dem kom senare att byggas till och sammanbyggas med hotellfastigheten. Allt är idag sedan länge rivet. Flickornas närvaro förklaras av att de bodde i området, döttrar till överste Wilhelm Reuterswärd och Carolina af Robson. Kristina och Eva var deras namn, födda 1884 respektive 1885. En uppskattning av systrarnas åldrar vid tiden torde ge en datering omkring 1892-95.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.