På andra sidan muren något till vänster om mannen platsen för den i maj 1937 utgrävda hällkistan.
Från 299 kr
Från utgrävningar vid Hässleby, Öland.
Utgrävning vid Skedemosse 1961.
Antikvarie Ulf Erik Hagberg vid Störlinge 4/11 1964 i en hällkista. Hällkistor är kända från Västeuropa, Medelhavsländerna och Orienten, till Sverige kommer gravtypen troligen via England. Gravar liknande de nordiska förekommer i nordvästra Tyskland. En yngre form helt under jordytan kan följas ned till Ukraina. I Danmark har hällkistorna sitt huvudområde på östra Jylland. Från Norge känner man till ett 10-tal, alla på Östlandet. Hällkistor förekommer i Sverige främst i Götalandskapen med en koncentration till södra Småland, Värmland och Närke. Gravtypen är även vanlig i Dalsland och Uppland, och så långt norrut som i Ångermanland känner man till hällkistor, om än yngre än de mer sydligt belägna. Antalet torde uppgå till inemot 2 000. Det råder en stor svårighet att klassificera många fornlämningar i fält, vilka berör denna typ. Många kallas stenkammargravar, där de ofta antas vara hällkistor ifall de inte kan påvisas vara dösar eller gånggrifter. Enligt Riksantikvarieämbetets fornminnesregister finns det 649 sådana hällkistor i Västergötland, 129 i Dalsland, 97 i Bohuslän, 70 i Halland och runt 100 i Värmland. Därtill finns ett mycket stort antal i Småland, samt ett visst antal i Skåne och övriga landskap i södra Sverige. (Uppgifterna hämtade från Wikipedia)
Ebba-Stina Carlsson och fil.stud. Gunnel Forsberg.
Margareta Beskow, Ulf Erik Hagberg och okänd man sysslar med arkeologi i Bredsättra socken.
Utgrävningar vid Ormöga 23/9 1963, K-G Petersson. Man hittade mycket djurbensmaterial här och kunnat konstatera att nötboskap har varit Ormögas viktigaste köttproducent. Jakt och fiske utgorde ett betydelsefullt inslag i befolkningens dagliga livsföring. Grönlandssäl har för första gången påträffats i förhistoriskt benmaterial från Öland.
Från utgrävning i Ormöga 23/9 1963. Man hittade mycket djurbensmaterial i Ormöga och har kunnat konstatera att nötboskap har varit Ormögas viktigaste köttproducent. Jakt och fiske utgorde ett betydelsefullt inslag i befolkningens dagliga livsföring. Grönlandssäl har för första gången påträffats i förhistoriskt benmaterial från Öland.
Utgrävning vid Skedemosse med Ulf Erik Hagberg och kung Gustaf VI Adolf.
Fynd från Skedemosse, 20/7 1962, bland annat en slipsten.
Utgrävning pågår vid ett gravfält i Folkeslunda.
Fynd från Törnbottens gravfält 24/8 1961.
Utgrävningen i slottsfjärden 1932-1934 under ledning av Harald Åkerlund. Bedrevs som AK-arbete. Fyllmassorna användes för att bygga upp nuvarande Tjärhovet. I den syrefattiga lera hade det organiska materialet bevarats väl. Varför man forutom keramik även fann ett flertal fartyg samt smärre fynd som handskar och skor.
Från utgrävningen av kärntornet i Borgholms slottsruin sommaren 1929.
Utgrävningar vid Skedemosse - Ulf Erik Hagberg.
Fynd från Skedemosse 1961. Svärd och yxor.
Ragnhild Boström och Sölve Göransson med okänd vid Ottenby kapell. Ruinen efter S:t Johannes kapell är belägen en halvmil söder om Ås kyrka, intill vägen mot fyren Långe Jan. Kapellet uppfördes under 1200-talets senare del och övergavs vid 1500-talets slut. Kapellruinen mäter 25x13 meter med intill fem meter breda murar och omges av en enkel kyrkogårdsmur. Vid uppförandet av fyren på 1780-talet, revs de då ännu stående murarna för att användas som byggnadsmaterial. I anslutning till ruinen ligger den så kallade Rosenkinds källa. Linné benämner för övrigt 1741 platsen Rosenkinds kapell. (Uppgifterna är hämtade från Länsstyrelsen)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.