Här har Masse helt plötsligt fogat in en bild på det torp som han bodde i som fritidshus! Han och hans fru Majken född Sundahl hade köpt torpet 1907 av Hans Karlsson på Hallsarve, vän till Klintbergs. Hur Karlssons blivit ägare är oklart, men marken tillhörde ursprungligen Kauparve och hade tidigare möjligen hört till den part som Hans ursprungligen kom från. Fastigheten bebyggdes omkring 1860 av Nils Petter Persson född 1833 i Stånga, gift 1860 med Anna Greta Boddin född 1841 från Bönde. De fick tre barn, men ingen av dessa tog över stugan och därefter köpte Klintbergs den. Masse och Majken hade den till Majkens död 1933, då dottern musikläraren Maja Klintberg född 1889 ärvde den. Hon hyrde ut ladugården, som blivit ombyggd, till vandrarhem åt Svenska Turistföreningen. Maja sålde omkring 1947 torpet med tillhörande 12 tunnland mark, liksom Allmänningen som hon köpt året före till läroverksläraren Martin Klint i Visby. Hans son (?) Lars Klint med fru Lotten ärvde sedan fastigheten och därefter deras dotter Liselott med make Berni Gumauskas, vilka nu är ägare till fastigheterna. Till vänster ser vi Nils Petter Perssons lilla ladugård, troligen med kohus till vänster och stall till höger. Därefter ses några småbodar. Till höger ses bostadshuset, vilket kan vara ett 1700-tals bulhus i grunden, flyttat hit och inpanelat. Den stora oxeln mitt i bilden var vid förra sekelskiftet det enda trädet på denna dela av Laus backar.
Från 299 kr
Halmtaken verkar vara alldeles nylagda på denna bild av ladugårdsbyggnaderna. Längan mot vägen innehåller fähus medd två gödseldörrar och flera fönster. Ladan är mycket stor och bör också ha använts till hö och inte bara halm. Man ser vilken omsorg man lagt ner på att få vackra byggnader man jämn fönstersättning. I ladans gavelspets sitter ett stort rikt spröjsat fönster i tidens smak, vilket gav ljus in till foderloftet. Till höger skymtar magasin, brygghus och manbyggnad.
Ladugårdsbyggnaderna har förnyats rejält sedan Bild 832 och 834. Bara magasinet och vedboden på dess hitre gavel står kvar, magasinet har förlängts med en sektion som det ljusa taket visar. Den gamla stenbyggnaden med brant faltak är borta, liksom tröskhuset (möjligen ombyggt) och hela den gamla ladugården och en helt ny ladugård med fähusdel i sten och foderloft i trä under halmtak har uppförts. Hela längan mot vägen innehåller stall, kohus, grishus mm, medan den breda och höga delen hitåt innehåller lada med mycket stort loft.
Masse har tagit en bild både av en gotländsk idrott och av en gårdsmiljö. Familjen Karlsson på Hallsarve var Masses vänner och det finns många bilder från denna gårdspart. Här spelar man pärk, ett mycket gammalt bollspel med två lag, en föregångare till tennis. Mannen längre bort i mitten skall serva och med handen slå bollen in i rutan, pärken, som ligger utlagd framför den främre mannen, som står beredd och ska ta emot serven. Uthusbyggnaderna på denna Hallsarvepart är från olika tidsåldrar. Byggnaden längst till vänster innehåller flera bodar och har magasin på loftet, därav alla små vädringsgluggar. Den är troligen byggd fram emot 1800-talets slut. Nästa byggnad med låga stenväggar och högt brant faltak är gammal, kunde nästan vara från 1700-talet, okänd funktion. Sedan följer ett tröskhus under faltak från 1800-talets andra hälft. Ladugården är byggd eller ombyggd till det här skicket på 1880-talet av fönstren att döma. Den innehåller lada bakom tröskhuset, därefter fänhus med hoimd, hoimdluckan syns tydligt mitt på väggen.
Masse passade på och tog denna bild av Lars Per Hallanders ladugård innan den revs, se Bild 830. Om den är i bul eller knut går inte att se på bilden, men den är täckt med ag. Den kan härstamma från partens tillkomst omkring 1785. Den innehöll troligen fähus i vänstra halvan och lada i den högra. Oluffs och Catarinas manbyggnad från 1810 bör ha stått kvar till denna tid, men kanske hann Masse inte avbilda den innan den revs?
Den lilla gården ligger lummigt i fd ängesmark. Här ser vi ladugården med verkstad i vänstra ändan. Till höger ligger fähuset och i mitten är det lada. Sonen Ragnar byggde en ny betydligt större ladugård 1937.
Denna lilla gård kom till 1910 då Arvid Persson född 1877 från Mattsarve köpte jord av Lars Per Hallander Hallbjäns, vilken sålde bort hela denna gårdspart i smålotter. Arvid var gift 1903 med Hanna Byström född 1871 från Alskog och de bebyggde boplatsen. Detta bostadshus byggde de 1912 och byggde till det 1924. Huset är uppfört av resvirke med liggande panel och taket är täckt med spån. Det ser lite äldre ut än 4 år gammalt, men kan knappast vara det. Vid husets baksida står Hanna och Ragnar. Man ser att husets gavel är provisorisk, man har redan från början planerat för en tillbyggnad. Den märkliga lilla kvarnen (?), som är under uppbyggnad, skulle man ha velat se en närbild på!
Denna lilla gård kom till 1910 då Arvid Persson född 1877 från Mattsarve köpte jord av Lars Per Hallander Hallbjäns, vilken sålde bort hela denna gårdspart i smålotter. Arvid var gift 1903 med Hanna Byström född 1871 från Alskog och de bebyggde boplatsen. Detta bostadshus byggde de 1912 och byggde till det 1924. Huset är uppfört av resvirke med liggande panel och taket är täckt med spån. Det ser lite äldre ut än 4 år gammalt, men kan knappast vara det. Det är sannolikt Arvid 39 år och hans fru Hanna 45 år som sitter mot husväggen. Sonen Ragnar 12 år står nog bredvid trappan, men den som står på den är okänd.
Masse har medvetet tagit en miljöbild vid Hallgrens boställe. Till vänster skymtar bostadshuset och till höger Södergrens märkliga väderkvarn. Den lilla resvirkesboden har Anton vridit 90 grader. Men framförallt har han byggt en ny ladugård. Den är så ny, att han ännu inte hunnit måla gaveln! Det är en bulladugård, vilket var en väldigt gammalmodig konstruktion vid den här tiden. Den liksom hela boplatsen övergavs bara 13 år efter det att bilden togs. Anton hade nog tänkt utöka ladugården ut till vägen, skjulet på gaveln framstår som provisoriskt och foderluckan i takfoten var nog tänkt att sitta mera mitt på taket när ladugården blivit utbyggd.
Masse har stått på landsvägen Körkakarskväiar utanför Hallgrens bostadshus och tagit den här bilden upp mot Hallbjäns kvarn. Vi ser Hallgrens lilla bulladugård med halmtak, vilken sannolikt blev uppförd när denna boplats etabelerades omkring 1850. På baksidan står en bulbod som kan vara äldre än bulladugården. Till höger står en enkel resvirkesbod som nog är tämligen nybyggd. Namnet August måste vara fel, det skall vara Anton.
Denna idylliska bild visar två boplatser söder om den kvarvarnde Hallbjänsparten, den ladugårdsgavel som skymtar längst till höger tillhör södra Mattsarveparten. Den hitre boplatsen kom till omkring 1850 som en avstyckning från den nordligaste Hallbjänsparten, då en son därifrån, Jakob Larsson född 1829, fick en bit jord att bygga på av sin far. Jakob tog sig namnet Hallgren och gifte sig 1853 med Lena Jacobsdotter född 1826 från Alva. Det kan vara de som byggde huset vi ser på bilden, men det verkar ålderdomligare med sitt sidförskjutna fönster och sina proportioner, så det kan vara ett äldre bulhus som de köpt och flyttat hit. Jakob och Lena fick döttrarna Christina Katarina 1853 och Anna Margareta 1857. Jakob drunknade redan 1860 och Lena gifte om sig 1862 med Anders Olofsson född 1831 från Mattsarve och de fick dottern Maria Olivia 1863. Ingen av döttrarna ärvde stället, utan det gjorde Anna Margaretas son Anton Hallgren född 1887. Han gifte sig 1912 med Linda Olsson född 1891 från Hallsarve och de fick tre barn. Anton dog 1927 och Linda gifte om sig 1929 med Reinhold Hansson vid Snausarve och flyttade dit. De fick två barn tillsammans, Sigrid Greta Johanna 1930 och Robert Villy 1933. Inget av barnen tog över boplatsen vid Hallbjäns och byggnaderna revs omkring 1935. Personerna på bilden kan vara Linda Hallgren 21 år med sonen Lennart 1 år på armen, Lindas mor Anna Margareta Hallgren 55 år och Lindas far. Bostadshuset i bakgrunden uppfördes av Arvid Södergren och var nybyggt när Masse tog denna bild.
Masse har tagit två bilder av uthusen och satt ihop. Längst till vänster står en mycket gammal bulbod, den kan ha varit en strandbod tidigare. Taket har skjutit ut mycket längre utanför ingångsgaveln från början än vad det gör på bilden, se det utstickande hammarbandet på gavelns högra sida. Det är ett mycket ålderdomligt tecken. Om boden varit vedbod eller hönshus eller något annat är oklart. Sedan ser vi ladan och ladugården med portlider. Ladugården har haft en båsrad till höger respektive till vänster om dörren, med plats för 1-2 hästar, 2-3 kor, 1-2 ungdjur och någon kalv. Skjulet till höger tycks ha varit delat i två delar. Den vänstra skulle ha kunnat vara hönshus, den högra kanske dass. Kvinnorna har inte gått att identifiera, men de borde vara dottern Elin och modern Hanna.
Masse har klättrat över halvtunen, en låg gråstenstun påbyggd med ett par trolar, och gått in i grannens kalvgård och tagit en bild på ladugården tidigt en solig morgon. Vi ser den något lägre ladugården och den lite högre ladan och det underliga skjulet på gaveln, vilket verkar ha ett halmtäckt faltak!? Till vänster skymtar en ännu märkligare bulbod, se Bild 818.
Denna kvällsbild visar ladugården sedd från hagen intill vägen Bandeläins kväiar. Den vänstra delen är äldst och troligen härstammande från denna boplats tillkomsttid vid 1800-talets mitt, en inpanelad bulladugård som höjts med ett foderloft. I mitten är ett portlider, den lilla gårdens infart. Till höger står en lada i resvirke från 1912 och alltså bara 2 år gammal på bilden. Ingen av byggnaderna har några fönster här på baksidan, det är bara ladan son har portar. På ladugården finns en minimal gödsellucka mitt på. Båda halmtaken verkar vara nylagda. Allra längst till vänster finns ett märkligt tillbyggt skjul, se Bild 817-819! I bildens vänstra kant skymtar taket på granngårdens ladugård och till höger syns bostadshuset.
Enligt släktberättelsen kom denna boplats till genom att en kvinna med dotter kom från Anga, där hon lämnat sin elake man, och här uppförde detta hus. Kvinnan och dottern skulle ha plockat sten i sina förkläden på markerna runt ikring och burit den hit. Hjälp med byggandet skulle de ha fått av bönder där modern gjorde dagsverken. Dottern hette Catarina Johanna Johansdotter född 1843 i Anga. Hon gifte sig med Johan Petter Johansson född 1844 på När och de fick 6 barn. Äldsta dottern Hanna född 1874 gifte sig 1903 med Johan Gustafsson född 1863 från Småland och de köpte stället 1909. Deras enda barn Elin född 1900 gifte sig 1920 med grannens son Henrik Östman född 1891 från Bjärges, se Bild 586, 587, 589 och 590 och de köpte stället 1925 av Elins föräldrar. De uppförde en ny manbyggnad i trä 1922 bredvid det gamla huset. Elin och Henrik fick tre barn, de två döttrarna flyttade till Stockholm och sonen Henrik drev den lilla gården fram till 1958, då han dog. Dottern Elna Rehnström köpte sedan fastigheten i slutet på 1970-talet och hennes dotter Lisbeth Jansson-Söderström och son åke Rehnström köpte stället 1982 och använder det sedan dess som fritidsfastighet med sina familjer. På bilden ser vi i mitten Elin Gustafsson 12 år. Av de två kvinnorna kan hon till höger vara Elins mor Hanna Johansdotter 38 år och den vänstra antingen Elins mormor Catarina Johansdotter 69 år eller någon av mostrarna Lina, Augusta eller Selma, det är svårt att från bilden avgöra åldrarna. Bostadshuset finns kvar oförändrat, men tillbygget på baksidan är sedan länge borta. I bakgrunden skymtar flygeln, vars högra del rymmer ett brygghus och dess vänstra en källare.
Detta ställe uppe på backarna kom till vid 1800-talets mitt. Det består av en liten manbyggnad i sten, senare utbyggd längs baksidan med kök och verkstad under spåntak. Till höger står en flygel med brygghus av ett inpanelat bulhus och en källare i sten under faltak. Bakom skymtar ladugården och ladan under halmtak. Räcktunar avgränsar tomten mot de mycket magra åkrarna i förgrunden. Men: Det tycks ha funnits en gårdpart här tidigare, Bild 999.
De låglänta och fuktiga delarna av Lau innehåller mycket björk. Här är troligen en gräns mellan två ägare, vilken man låtit växa igen med björksly.
Masse har medvetet ställt sig så att manbyggnaden och ladugården skulle hamna bredvid varandra på bilden. Detta var möjligt just genom byggnadernas nya placeringsideal, där manbyggnaden vänder sin framsida mot vägen och ladugården står som en yttre flygel till höger därom. Man ser att manbyggnaden har fått sin inplanerade veranda uppförd, se Bild 805. Mitt på ladugårdens baksida står tröskhuset med lite gammalmodigt halmtak. Det är mera slutet än äldre tiders tröskhus, vilka hade mindre stenpelare i hörnen och öppet däremellan.
I änget utanför tomten placerade man den brandfarliga smedjan. Den är byggd av sten med undermurat tegeltak och har fönster, något man förr inte kostade på smedjor. Dubbeldörrarna går utåt, så man kunde ta in stora saker och att dörrarna inte var i vägen inne. Utanför står två slipstenar, i regel slipade man finare eggverktyg på en särskild sten. Smedjan ser likadan ut idag.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.