Handikappade Kenneth Lundin bowlar i Kållereds bowlinghall, år 1983. "Kenneth Lundin ger ett fint prov hur bowlingsklotet skall spelas ut. Han är en av de tjugofem eleverna från Omsorgsstyrelsen, Stretered Kållered som får denna möjlighet att deltaga i Kållereds Bowlingshalls utbud när det gäller handikappidrotten." För mer information om bilden se under tilläggsinformation.
Från 299 kr
Handikappade Kenneth Lundin bowlar i Kållereds bowlinghall, år 1983. Kenneth Lundin ger ett fint prov hur bowlingsklotet skall spelas ut. Han är en av de tjugofem eleverna från Omsorgsstyrelsen, Stretered Kållered som får denna möjlighet att deltaga i Kållereds Bowlingshalls utbud när det gäller handikappidrotten. För mer information om bilden se under tilläggsinformation.
reklam, vykort
Magnus Adolf Pontin inledde sin långa militära karriär vid Första livgrenadjärregementet i Linköping kort efter sin examen i Uppsala 1824. Han erhöll majors avsked från regementet så sent som 1868. Från 1835 var han gift med Hedvig Charlotta Durling. Makarna kom över åren att arrenderade ett flertal gårdar, varav Sunnanå och Falla i Torpa, Tomta i Svanshals och Saxtorp i Ljung utgör några prov på makarnas boställen. Han avled 1887 efter att ha varit änkling i 15 år.
Ett över 100 år gammalt fotografi som skulle kunna vara taget idag. Det har heller inte funnits några skäl att förändra Isak Gustaf Clasons kanske första prov som villaarkitekt. Att karriären tog sin början i Åtvidaberg har sin förklaring i hans kamratskap med Theodor Adelswärd. När det vid baroniet uppstod behov av en ståndsmässig bostad vid sidan av godsets huvudbyggnad, ombads Clason inkomma med ett förslag i engels-amerikansk stil. Komplexet stod klart i slutet av 1880-talet.
Konsul Anders Ljungstedts donation för en skola med praktisk inriktning i födelsestaden Linköping, kom att få stor betydelse för stadens skolväsen. Ljungstedts precisa önskemål blev emellertid svåra för stadens styrande att upprätthålla och tolkningar skapade över tid såväl förbistring som prov på ekonomisk kreativitet visavi Ljungstedts friskola och kommunens folkskola. År 1858 stod bildens skolbyggnad klar invid Kungsgatan, som trots donatorn namn endast i liten utsträckning kom att erbjuda skolgång med praktisk inriktning. Odaterad bild från sekelskiftet 1900.
Statens Järnvägar, SJ gjorde stora prov med tryckluftbromsade tåg 9-13 augusti 1920 i backarna på linjen Ånge-Bräcke. Tåget står i södra infarten till Bräcke station. Loken är två vedeldade E-lok med tryckluftbromsapparater och troligen är det E 1460 och E 1461 (enligt annat foto från proven). Första vagnen är en inlånad Preußisk mätvagn med nummer 8952. Tågsättet består av 132 axlar med en vikt av 1266 ton och det är 694 meter långt.
Stenåsa kyrka Stenåsa kyrka, vid östra landborgen, består av ett rektangulärt kyrkorum med kor i öster. Sakristia i norr och torn i väster. Kyrkan, som stod färdig 1831, föregicks av en medeltida stenkyrka.. Spår av en träkyrka påträfades vid renoveringen 1956. De vitputsade murarna täcks av sadeltak. Tornet kröns av en lanternin. Ingångar i väster och mitt på sydfasaden leder in till kyrkorummet. Fönsteröppningarna i sakristian är spetsbågiga. Interiören präglas av den dekormålning, tillkommen 1902, som pryder valv och väggar. Kyrkans inre är ett gott prov på sekelskiftets renoveringsambitioner.
Masse visar här och på följande 7 bilder prov på olika lekar, vilka är svåra att förklara. Rövkrok har stått sig genom tiderna och är en gren i Stångaspelen varje sommar. Den går ut på att två personer ligger armkrok och skavfötters med benet närmast den andre stickande upp i luften. Så skall man försöka kroka tag i den andres ben och med benkraft försöka dra runt den andre personen. Här leker man sådana lekar som det ser ut vid Nöigärde eller Masarbods fiskeläge.
Nykvarns värdshus uppfördes 1843 för att främst möta resande till Linköping via Göta kanal. Anläggningen kom med tiden att få en bredare användning som allmänt nöjesetablisemang för Linköpingsborna. Särskild glans sägs infunnit sig när passagerarfartyg från Stockholm var att vänta. Inte sällan en sorglustig entré genom åns slingrande lopp, där det ringa vattendjupet och dyiga botten satte kaptenerna på prov. Ett "socitetsspektakel" skrev samtiden och stadens tidningsman Palmær fyllde på med följande rader, "Stångån vid sitt utlopp i Roxen, liknar en svensk akademisk oration. Djupet är obetydligt och slingringarna taga ingen ände". Verksamheten vid Nykvarn värdshus upphörde 1906, efter siste arrendator avlidit och kort därpå revs byggnaden.
Vy mot Allardska gården eller som oftast kallad Portlösa i Linköping. Tiden är omkring 1890. Gårdens första benämningen har sin grund i affärsmannen Edvard Gustafsson, som genom sitt äktenskap med modehandlerskan Hilda Aurora Allard antog hennes efternamn. Makarna blev ägare till fastigheten år 1900. Benämningen Portlösa har huset fått efter den ursprungliga avsaknaden av entréer mot Hospitalstorget. Gården ägdes tidigare av stadens då mest ansedda och anlitade byggmästare, Jonas Jonsson. Denne lät 1857 uppföra huset och gav den ett tydligt prov på den så kallade Jonsson-empiren.
Djurgårdsgatebacken i Linköping. Ett fruset om än arrangerat ögonblick där hela och rena barn visar prov på hjälpsamhet. Området utmed Djurgårdsgatans vänstra sida hade vid tiden börjat bebyggas med en relativt brokig samling bostäder. Platsens forna utjordar med åkerlyckor hade lagts igen och givit plats för enkla hus för att möta den stora inflyttningen till staden. Stolplyckans barnrikehus kom med tiden kanske inte att främst förknippas med renlighet och prydlighet men gav ändå omvittnat utrymme för glädje och gemenskap. Vid fototillfället bodde upplysningsvis fotografen i det tornförsedda huset i fonden.
Skioptikonbild från Institutionen för fotografi vid Kungliga Tekniska Högskolan. Använd av professor Helmer Bäckström som föreläsningsmaterial. Bäckström var Sveriges första professor i fotografi vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm 1948-1958. Monokel. Hadsen. Prov med Hertsbergs apparat för bestämmning av fokusdifferens. [Enligt Handbok 1 sid.83: Fotografi av en lykta med lysande text. Ordet "blått" lyser med blått ljus, "gult" med gult ljus osv. Bildens olika sektorer har tagits i etapper med 3 mm förskjutning av plåten mellan fotograferingarna. Som synes visar inte alla olikfärgade texter skärpa på samma sektor.] För mer info se: Bäckström, Helmer. Fotografisk Handbok. Natur och Kultur. Stockholm. 1942. s. 83.
F6 Karlsborg februari 1940. Italienska flygplanet Fiat G50 i F6 tygverkstad. Alla planen, ca 30 st utom de 2 första mellanlandade på F6 för skottställning och prov med vapeninstallation vilket utfördes av den italienske mekanikern Passeri. De flygplan som hämtades i Trollhättan (ca 16 st), flögs till Karlsborg samt vidare till Västerås för överlämning till finska förare, utfördes av förare ur F6: Fanj. Gottfrid Lundberg, Fanj. Nils Ellenfors och serg. Henry Pehrson. Albumet är en del av en donation från Karl-Axel Hansson, Karlsborg. Förteckning över hela donationen finns i albumet samt som Word-dokument.
Motiv från 1898 års industriutställning i Linköping. Bland utställarna i läroverkets gymnastiksal var främst möbelindustrin representerad men bland 62 demonstratörer visades även prov på sko- och sadelmakeri, musikinstrument, stenarbeten och till och med velocipeder med mera. En avdelning visade fotografier och i sammanhanget möjligtvis den publicerade bildens största värde. Den visar prov på ytterst få kända fotografier av den drivne amatörfotografen Oskar Lindsten. Genom utställningens prislista vet vi att han medverkade i utställningen vid sidan av storheter på området som Swen Swenson och Didrik von Essen. Han har tacksamt satt sitt namn på fotografiet och sannolikt förekommer fler av hans verk mot utställningslokalens bortre vägg. Om denne Oskar Lindsten är känt att han var anställd vid Stillströms måleri och att han vid sidan av sitt egentliga arbete verkade som fotograf. Som sådan visade han återkommande vad tiden kallade "ljusbilder" i Linköping med omnejd. Med hjälp av en egentillverkad gasljusbelysning ska hans förevisningar varit spektakulära. I en återfunnen notis i Östgöten 1897 talas det till och med om "en och annan rörlig bild". Trots att Lindsten flitigt omnämns i tidens lokalpress och tycks varit väl känd är som nämnts hans fotografiska kvarlåtenskap närmast okänd. Skäl kan vara att han redan vid dryga 30 år avled i sviterna av lungsot och att han, som Östgöten skriver, "var den siste af sin slägt".
Från utgrävningen av borgruinen Falkenberg 1885 föreligger foton med fyra olika motiv, nedan numrerade 1-4. Motiven finns i olika varianter antingen beroende på skilda tagningar eller troligen med olika maskeringar vid kopiering. Varianterna skiljes nedan genom bokstavsbeteckningen A -C beträffande kopior 1996 från Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer, Antikvarisk Topografiska arkivet (ATA), och D - F kopior i Falkenbergs kommunarkiv. G på Falkenbergs museum Almqviska fotosamlingen G 24 resp. R 111. Motiv 4 4A "Falkenbergs hus fr. S.S.V. efter raseringens början. Fot. 1885" (kopia på Fbg:s museum 00146:1 C3) 4B "Diar. 2355/1923. Fot.1885 då mellersta Hallands järnväg bygdes." (kopia på Fbg:s museum 00146:2 C3) 4D "Prov grävning av Falkenhus ruin år 1885" (kopia i Fbg:s kommunarkiv "blått album") 4E "Foto av fästningsplatsen, då järnvägens spår drogs 1885 över fästningsgrunden" (kopia på Fbg:s museum 00146:4, C5.) 4F "N.J. Björsell Warberg" (kopia i drätselkammarens handlingar 1937-06-15 § 255, bilagor Alc:18. Foto publicerat i Falkenbergs Tidning den 17 dec. 1936.) 4G (kopia Almqvistska fotosamlingen, pärm 3, sid 87, röd 111. Fbg:s museum. Neg. i kommunarkivet nr. 994)
"Skelettdelar av säl från ishavslera i Västergötland. Funna den 28 nov. 1922 vid brunnsborrning, ungefär 1 mil söder om Lidköping, Norra Härene socken, Rotegårdstomt. Benen lågo på ett djup av omkring 12 meter under markens yta i blågrå lera av såpartad konsistens. Under skelettet bildade lerlagren ytterligare en nära 10 meter djup bädd, vilande på grus. (Borrhålets diameter var ung. 45 cm.) Skelettdelarna utgöres av högra lårbenet, främre delen av högra bäckenet med ledskål, två ländkotor, tre bröstkotor, övre delen av två bakre vänsterrevben samt några bitar av revben m.m. Enligt bestämning utförd av professor Henrik Munthe i Stockholm o amanuens E. Dahr i Lund, tillhöra dessa ben med all sannolikhet grönlandssäl, Phoca groenlandica. Lårbenets längd c:a 9 cm, anger att sälen varit mellan 1 1/4 och 1 1/2 meter lång. Preparatet visar även prov å den lera, som omgav benen och i vilken skalfragment av ishavsmusslan Yoldia arctica genom slamning anträffats. Djuret levde i det ishavssund, som vid istidens slut - sannolikt för omkring 10.000 år sedan - sträckte sig över det nuvarande mellansvenska låglandet och på vars botten den varviga leran, inbäddande rester av döda ishavsdjur, avsatte sig. De på Kinnekulle högst belägna strandmärkena (efter det forna ishavet) ligga nära 130 meter över den nutida havsytan eller 85 meter över Vänerns yta och c:a 60 meter över den trakt, där valfyndet gjordes".
Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr [1]. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.