En vattentub byggdes omkring 1950 av Korsnäs AB för sötvattenförsörjning. Tuben leder än idag vatten från det gamla En vattentub för sötvattenförsörjning byggdes omkring 1950 av Korsnäs AB. Tuben leder än idag vatten från det gamla fiskeläget Kullen i Bodaån i Skutskär via sjön Trösken till Korsnäsfabriken, där det renas. Vattentuben har en invändig diameter på 1,4 meter och en kapacitet av cirka 200.000 liter i minuten. På bilden byggs de trästöd (vaggor) som tuben kommer att vila på.
Från 299 kr
Detta grumliga repro visar miljön vid Hjulsbro kvarn och sluss 1906. Bilden är tagen i en brytningstid för området. År 1907 registreras Hjulsbro Tråddrageri & Spikfabriks AB och året därpå kommer en fabriksbyggnad stå färdig. Den gamla kvarnen, byggnaden med snedtak, rivs och mjölnarbostället på höjden byggs om till disponentbostad. Den vita byggnaden på bilden är den nya kvarnen som anlagts på motstående sida av ån.
Ångermanlandsgården är ett exempel på den kringbyggda nordsvenska gårdstyp som var vanlig i länet från medeltiden fram till 1880- talet. Gården är sammansatt av flera mindre hus för olika ändamål- mangårdsbyggnad, födorådsstuga, portloft, stall, fähus och loge. Husen kommer från olika byar i övre Ådalen. Våren 2002 eldhärjades gården. År 2003 startar återuppbyggnaden. Vedlidret byggs upp på nytt och stallet ersätts med en byggnad som flyttas från en annan plats på friluftsmuseet.
Exteriör av Ångermanlandsgården.; Ångermanlandsgården är ett exempel på den kringbyggda nordsvenska gårdstyp som var vanlig i länet från medeltiden fram till 1880- talet. Gården är sammansatt av flera mindre hus för olika ändamål- mangårdsbyggnad, födorådsstuga, portloft, stall, fähus och loge. Husen kommer från olika byar i övre Ådalen. Våren 2002 eldhärjades gården. År 2003 startade återuppbyggnaden. Vedlidret byggs upp på nytt och stallet ersätts med en byggnad som flyttas från en annan plats på friluftsmuseet.
Nya Teaterhuset byggs upp 1997 - 1998. En bild inomhus på ett stort rum. På golvet står det en person som tittar åt höger, bilden är tagen bakifrån. Framför personen från markhöjd är det en uppbyggnad som det ligger lösa plankor på. På uppbyggnaden står det även en stol, och inplastade förpackningar med isolering och en lång stege står lutad mot väggen. Det är en stor öppning i mitten av väggen in till nästa rum. Man ser ladans bjälkar rama in fotot.
Nya Teaterhuset byggs upp 1997 - 1998. En bild inomhus på två personer som sitter på knä och arbetar med byggnation. Den ena personen håller en stor bräda i händerna. Framför personerna ligger det många lösa plankor, och på plankorna finns en cirkelsåg. På golvet ser man ett vattenpass, en hammare och en måttstock. På sidan på en bjälke står det fleratalet Coca-cola flaskor som är fyllda med troligtvis vatten.
Framställning med tekniska brister som detta till trots bär stora värden. Vy från Risbrinkens höjder mot Hejdegården med Tannefors i fonden. Närmast åskådaren till vänster den charmerande stadsägan 487 utmed Risbrinksgatan, vars numera ödetomt ännu skvallrar om livet som här passerat. Till höger ses den ännu bestående Druidgården. Längs Hejdegatan har stråkets första hus rests. Hejdegatan 14 byggs i stunden ut med en länga jäms den ännu inte utlagda Villagatan. Fastigheten kom vidare att erhålla adressen Villagatan 1. På Tannefors-sidan finns annat att upptäcka för den intresserade. Odaterad bild som kan preciseras till 1913.
Bild tagen vårvintern 1908. Annexet saknas och byggs några år senare och till vänster skymtar "schatullet" som plockas ner inom kort och återuppförs på Herrhagen, okänt var. På tomten är Ludvig Martins nybygge, under lång tid med posten som hyresgäst, inflyttningsklart 1910. Läroverkets gymnastiksal är oputsad, saluhallen är under uppförande och den invigs 30 oktober 1909, gamla lasarettet används som brandstation sedan 1905 och villan till höger, traditionellt kallad "bankens trädgård", ägd av översånglärare Lindh står kvar ett femtontal år och på den tomten invigs Baptistförsamlingens tabernakel 1925. Notera att skolgården är rena leråkern vid en blöt vår.
Vy över Skoghallsverken. Fotografens ant: A.B. Rylander o Asplund, Stockholm tagna i Skoghall 1936. Elektrokemiska fabriken byggdes av Uddeholms AB i Värmland. Uddeholm ägde stora skogar och stålverk under lång tid och under slutet av 1800-talet började man med massaindustri. Till massaindustrin behövdes klorkalk för blekning och en del lut. Anläggningarna i Värmland hade besvärligt med transporter varför idén om egen tillverkning kom upp. 1910-talet. Under denna period byggdes en första anläggning i Stjernsfors för klorkalk, vilken gick under 1916 - 1917. 1918 flyttades delar av anläggningen till Skoghall där massaindustrin precis byggdes upp. Fabriken i Stjernsfors lades ned så fort anläggningarna i Skoghall hade kommit igång. 1920-talet. Konjunkturen var extremt besvärlig 1921 för den svenska kemiindustrin och 50% av arbetarna avskedades. Fabriken på Skoghall utvecklades emellertid och 1924 utökas kapaciteten med nya celler. 1929 utökas kapaciteten ytterligare och man bygger en kondenseringsanläggning för flytande klor. Flytande klor transporteras nu på järnväg. 1950-talet. Ättiksyra behövdes som råvara och en fabrik baserad på sulfitsprit från Skoghall sattes upp. Ammoniak kunde tillverkas 1955 eftersom klorproduktionen ökat tillräckligt för att vätgas skulle bli tillgänglig som råvara. 1958 byggdes den sista kvicksilvercelltypen. Fabrikens grundare Sten Kjellgren avgår med pension 1955 och under 1956 läggs inriktningen om mot färre produkter i större volymer. 1960-talet. Ättiksyratillverkningen läggs ned. Natriummonokloracetat börjar tillverkas 1964. En ny monoklorättiksyrafabrik är klar 1961. Tritillverkningen från acetylen blir omodern och 1969 byggs en ny trifabrik på licens av PPG i USA. Källa: http://www.basechemicals.akzonobel.se
Större grupp män på svetsningskurs vid Skoghallsverken. Elektrokemiska fabriken byggdes av Uddeholms AB i Värmland. Uddeholm ägde stora skogar och stålverk under lång tid och under slutet av 1800-talet började man med massaindustri. Till massaindustrin behövdes klorkalk för blekning och en del lut. Anläggningarna i Värmland hade besvärligt med transporter varför idén om egen tillverkning kom upp. 1910-talet. Under denna period byggdes en första anläggning i Stjernsfors för klorkalk, vilken gick under 1916 - 1917. 1918 flyttades delar av anläggningen till Skoghall där massaindustrin precis byggdes upp. Fabriken i Stjernsfors lades ned så fort anläggningarna i Skoghall hade kommit igång. 1920-talet. Konjunkturen var extremt besvärlig 1921 för den svenska kemiindustrin och 50% av arbetarna avskedades. Fabriken på Skoghall utvecklades emellertid och 1924 utökas kapaciteten med nya celler. 1929 utökas kapaciteten ytterligare och man bygger en kondenseringsanläggning för flytande klor. Flytande klor transporteras nu på järnväg. 1950-talet. Ättiksyra behövdes som råvara och en fabrik baserad på sulfitsprit från Skoghall sattes upp. Ammoniak kunde tillverkas 1955 eftersom klorproduktionen ökat tillräckligt för att vätgas skulle bli tillgänglig som råvara. 1958 byggdes den sista kvicksilvercelltypen. Fabrikens grundare Sten Kjellgren avgår med pension 1955 och under 1956 läggs inriktningen om mot färre produkter i större volymer. 1960-talet. Ättiksyratillverkningen läggs ned. Natriummonokloracetat börjar tillverkas 1964. En ny monoklorättiksyrafabrik är klar 1961. Tritillverkningen från acetylen blir omodern och 1969 byggs en ny trifabrik på licens av PPG i USA. Källa: http://www.basechemicals.akzonobel.se
Anna Josefina Gabrielsdotter, Skrape-Fina kallad, vid sitt hem i Dagsås. Hon föddes 1865 den 19 april. I backstugan till höger bodde hon med sin egen familj och huset till vänster fungerade som ladugård. Fina fick åtta barn, varav två inom äktenskapet åren 1891-1897 med Gustaf Karlsson (1839-1897), övriga fäder var "okända" och två av barnen dog som små. Sitt sista barn fick hon som 53-åring år 1908. Yngste sonen Hugo bodde kvar med henne i backstugan tills hon dog 1957. Stugan har ett rum på ca 9 kvadratmeter. Backstugor kallas så för att de byggs in i en "backe", så både golv och vissa väggar består av jord. På så vis gick det inte åt så mycket byggmaterial, för i backstugor bodde de allra fattigaste. Josefina försörjde sig genom att hjälpa folk i trakten i hushållet såsom att tvätta, spinna, sticka och även sälja bär och blommor som hon plockade. Sin egen lilla trädgård var hon mycket mån om. Hugo bodde kvar till 1968 då han uppförde och flyttade till ett nytt hus i backen ovanför backstugan. Han överlät då hemmet med ett stycke mark till hembygdsföreningen. Utöver de båda intakta husen på bilden finns även utedasset och jordkällaren kvar och utgör numera en välbevarad kulturmiljö att besöka.
1899-07-02 Levererad av William Lindbergs Verkstads- och Varfs AB som Kimito till Åbo Skärgårds Ångbåts AB, Finland. Trafik på traden Åbo - Hangö. 1916-03-22 Rekvireras av Ryska flottan som mintransportfartyg med kapacitet för 40 minor. 1918-04-22 Beslagtas av Tyska marinen i Helsingfors hamn som krigsbyte. Återlämnas till Finland. 1922-08-03 Såld till Rederi AB Norrleden, Ljusterö för 900.000 FIM och omdöpt till Norrleden I. Trafik på traden Stockholm - Vaxholm - Bergshamra. 1923 Ombyggd vid Bergsunds Mekaniska Verkstad för 39.025 kr. Lastrummet under däck byggs om till en stor salong samt tre hytter och överbyggnaden förlängs. 1925-03-27 Såld till Waxholms Nya Ångfartygs AB, Vaxholm för 95.000 kr och omdöpt till Sunnan. Insatt på traden Stockholm - Saltsjöbaden - Dalarö (Vadviken). 1926 Extrabåt. 1947 Trafik på traderna Stockholm - Dalarö - Ornö - Utö och Stockholm - Stavsudda - Möja. 1948-05 Flyttas till traderna Stavsnäs - Runmarö - Sandhamn - Harö och Stavsnäs - Nämdö - Mörtö. 1948-10-18 Flyttas till traden Stockholm - Elmsta. 1949 Åter trafik från Stavsnäs 1951 Grundstöter vid 18-tiden strax intill Hasselö brygga på tur från Sandhamn mot Stavsnäs. Fartyget orkar helt enkelt inte backa ut från bryggan i den hårda stormen som råder vid olyckstillfället, utan driver med sidan in mot land. För att inte riskera en värre olycka tvingas man till slut köra med stäven före upp på land för egen maskin. De 10-tal passagerarna tar sig i land utan missöden och körs senare till Stavsnäs av Haröfiskaren Gunnar Andersson. Fartyget flottas dagen efter kl. 09.00 av Transportbolagets Tyr och går sedan för egen maskin in till Stockholm för översyn och reparation. 1952-02 Upplagd vid Hammarbyverken. 1956 Skrotas nedanför Skurubron i Nacka. (Skärgårdsbåtar.se)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.