'Monterad igelkott. :: :: Text till bilden: ''Igelkotten förekommer nästan i hela Europa. Han är dum, trög och rädd och blir han skrämd, rullar han sig samman till ett klot och utspänner sina skarpa taggar i alla rigttningar. Mot vintern gräfer han sig en håla under trädrötter, buskar eller dyliket, bäddar sin vintersäng med gräs, mossa och blad samt hvilar der stilla tills vårvärmen kalla honom till ett vigtigt arbete eller förtärandet af en mängd för landtmannen skadliga insekter och larver. Om hösten då igelkotten är ganska fet, ätes hans kött på vissa orter och anses af somliga som en läckerhet.'' /August Wilhelm Malm år 1866. :: :: Serie med fotonr. 7079:1-37. Fotografierna är monterade i en liten bok, inbunden, med titel ''Fotografier öfer Däggdjur och foglar. Texter av A. W (1866). Malm. Boken återfinns i Göteborgs Naturhistoriska Museums bibliotekssamling under ''Äldretryck''. På baksidan av varje foto finns en text om arten. :: :: Se även fotonr. 5693:1-4.'

Från 299 kr

Ett år 1918 postgånget vykort med motiv av Linköpings brandstation. Adresserat till den från Vikingstad bördiga Gunhild Axbom. Vid tiden för bilden var brandstationen relativt nyligen uppförd. Den ritades i nationalromantisk stil av byggmästaren Nils Meijer med hjälp av arkitekt Nils Rosell. Även den i Linköping framträdande Axel Brunskog lämnade in arkitektförslag men fick se sig övervunnen. Som inspiration för Meijer och Rosell stod brandstationen i Wilmersdorff, Berlin. Den uppfyllde väl tidens syn på brandmannens arbete. Brandsoldaterna skall rycka ut ur en borg som ger intryck av deras farliga och aggressiva yrke. Byggnaden placerades på en för linköpingsmått mätt höjd. Därmed fick man nedförsbacke till stadens bebyggelse. I samband med inflyttandet inköptes två automobiler, en stegbil och en för manskap och redskap. Men trots att man försålde kårens hästar lät man ändå flytta över viss hästanspänd utrustning som garant utifall de nymodiga automobilerna skulle krångla. Kostnaden för bygget landade på 165 000 kronor.

Från 299 kr

Män i arbete med att lasta kolsäckar vid Kolimporten. Företaget grundades år 1935 som en fortsättning av Herman Geijers & Co AB:s under många år bedrivna kolhandel. Direkt från utlandet importerade bolaget kol och koks, som efter krossning och sortering såldes i minut i Karlstad med omnejd samt i parti till återförsäljare och industrier i Värmland. Krossning och sortering av den importerade koksen ägde rum vid ett år 1939 uppfört modernt kross- och sorteringsverk, varigenom koks erhölls i lämpig styckstorlek för alla uppvärmningsändamål. År 1940 upptog bolaget tillverkning och försäljning av bilved och bilkol, för vilket ändamål ett kapverk och större modernt krossverk för råkol uppförts vid upplaget vid yttre hamnen. Företaget bedrev försäljning av bensin, fotogen och oljor. 1944 blev företaget representant för Nynäs Petroleum AB i Värmland. Bolagets verkställande direktör var Algot Tellfors. Källa: Nyblom-Svanqvist, Näringsliv i Värmland, 1945.

Från 299 kr

Män ute på gården till Varbergs Mekaniska Verkstad i arbete med en lyftkran. Träbyggnaden ligger utmed Kungsgatan och i bakgrunden syns de s k Tvillinghusen, som ligger på var sida om Eskilsgatan. Här tillverkade man på beställning, främst redskap och maskiner som behövdes främst inom jordbruk och mejerinäringen, men vissa produkter lagerhölls också. Förutom maskinavdelning fanns även snickeri- respektive plåtslageridel. Verkstaden startades på 1850-talet (då Ungewith & Co, spistillverkning) och drevs av olika personer fram till 1890-talet då Hugo Gerlach övertog företaget och brodern ingenjör Edmund Gerlach (död 1902) blev disponent. Verkstaden hade anlagts tämligen isolerat norr om den gamla trästaden, men vid det laget låg den mellan järnvägsstationen och den nya stenstaden. Såsom ingenjörsdriven verksamhet fanns utöver gjuteri, maskinverkstad, smedja, magasin och koksbod även en ingenjörsbostad inom anläggningen. Enligt uppgift började arbetarna kl 6 och slutade 18.30. Maten fick de om vintern sitta och äta på ångpannan. (Se även bildnr VMA8141_1)

Från 299 kr

Pingstkyrkan i Mölndal. Sionförsamlingen i Mölndal kan räkna sin tillblivelse till början av 1920-talet. Det var från början en liten skara, som sökte sig tillsammans i de olika hemmen för gemensamma andaktstunder och uppbyggelse. Så småningom växte skaran, och år 1924 kallade man en egen predikant. År 1925 ansågs tiden vara inne att bilda en fristående församling, och så tillkom Sionförsamlingen. Lokalfrågan var svår i början, men snart fick församlingen inköpa en fastighet vid Kungsbackavägen. Den omändrades till predikolokal, och år 1927 invigdes den för sitt ändamål. Pingstvännerna, som församlingens medlemmar ofta kallas, bedriver vid sidan av sin kyrkliga verksamhet även ett omfattande arbete för den yttre missionen. Församlingen har söndagsskola, barn och ungdomsverksamhet samt utövar en betydande social hjälpverksamhet. På bilden här ser du den nybyggda Pingstkyrkan vid Baazgatan. Kyrkan, som invigdes år 1972, har ett tilltalande yttre. Där finns moderna och ändamålsenliga lokaler för hela verksamheten.

Från 299 kr

fotografi, bilder, tavla

Från 299 kr

Axel Fredrik Österberg föddes i Sund socken under enkla förhållanden och faderslös redan som barn. Dessutom den enda av syskonen som överlevde barnaåren. I detta öde sökte modern möjligen bättre utsikter annorstädes och bröt upp från Ydre för ny tillvaro i Linköping. Där, med endast ett barn att föda, uppstod möjlighet för Axel Fredrik att studera. Från mitten av 1890-talet bär han titeln folkskollärare och innehade rimligen tjänst i den nya hemstaden. År 1901 flyttade han till Tåby på Vikbolandet för bostad och arbete i socknens skolhus. Under åren 1906-08 var han, som källorna anger, tidningsman i Söderköping. Vad det i detalj innebar för honom lämnas för denna beskrivning därhän, men under sistnämnda år var han tillbaka i katedern som lärare, nu i Rejmyre. Samma år gifte han sig med Hedvig Maria Blidberg, bördig från Tåby. Förstfödda barnet nedkom 1909 och året därpå flyttade den lilla familjen till Varberg, där makarna välsignades med ytterligare tre barn. Axel Fredrik avled i juli månad 1936. Hans maka kom att överleva honom i över 30 år.

Från 299 kr

Ambrotyp som fångat regementsläkarna Anders Jacob Cnattingius, Carl Anton Wetterbergh och Reinhold Bergman. Enligt uppgift är bilden tagen vid den militära övningsplatsen Malmen utanför Linköping. Cnattingius föddes i Normlösa som son till kontraktsprosten Johan Anders Cnattingius och dennes maka Maria Elisabet Schollin. Efter studier i Uppsala nådde han medicine doktorsgrad 1841 och kort därefter tillträdde han tjänsten som stadsläkare i Skänninge och bataljonsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. Från 1862 till sin död var han bosatt i Örebro för sitt arbete som regementsläkare vid Närkes regemente. Wetterbergh var bördig från Jönköping och inledde 1831 sin första högre tjänst som bataljonsläkare vid Smålands regemente. Från 1837 var han regementsläkare vid Jämtlands fältjägarregemente, för att 1847 tillträda samma tjänst vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. Han är vid sidan av sin läkargärning känd som skriftställare under pseudonymen "Onkel Adam" och utgav bland annat barntidningen Linnéa. Bergman avlade sin doktorsexamen 1855 och tillträdde samma år tjänsten som stadsläkare i Söderköping och vidare Linköping. Från 1858 även bataljonsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping och från 1861 samma tjänst vid stadens Andra livgrenadjärregementet.

Från 299 kr

Motiv från 1898 års industriutställning i Linköping. Bland utställarna i läroverkets gymnastiksal var främst möbelindustrin representerad men bland 62 demonstratörer visades även prov på sko- och sadelmakeri, musikinstrument, stenarbeten och till och med velocipeder med mera. En avdelning visade fotografier och i sammanhanget möjligtvis den publicerade bildens största värde. Den visar prov på ytterst få kända fotografier av den drivne amatörfotografen Oskar Lindsten. Genom utställningens prislista vet vi att han medverkade i utställningen vid sidan av storheter på området som Swen Swenson och Didrik von Essen. Han har tacksamt satt sitt namn på fotografiet och sannolikt förekommer fler av hans verk mot utställningslokalens bortre vägg. Om denne Oskar Lindsten är känt att han var anställd vid Stillströms måleri och att han vid sidan av sitt egentliga arbete verkade som fotograf. Som sådan visade han återkommande vad tiden kallade "ljusbilder" i Linköping med omnejd. Med hjälp av en egentillverkad gasljusbelysning ska hans förevisningar varit spektakulära. I en återfunnen notis i Östgöten 1897 talas det till och med om "en och annan rörlig bild". Trots att Lindsten flitigt omnämns i tidens lokalpress och tycks varit väl känd är som nämnts hans fotografiska kvarlåtenskap närmast okänd. Skäl kan vara att han redan vid dryga 30 år avled i sviterna av lungsot och att han, som Östgöten skriver, "var den siste af sin slägt".

Från 299 kr

Den från värmländska Visnum bördige Hugo Wänerman inflyttade till Linköping 1887. Det främsta skälet torde varit erbjudande om tjänst som adjunkt vid stadens läroverk. Han skulle i dagarna för den nya tjänsten fylla 35 år och enligt källorna var det hans första akademiska arbete efter den examen han avlagt i Uppsala nästan 15 år dessförinnan. Orsakerna till detta, som här inte är platsen att närmare gå in på, förklaras rimligen av annan utkomst som dittills varit honom till belåtenhet. Även hans vidare väg mot äktenskap var maklig, men på årets sista dag år 1900 kom det att ske i Asby kyrka. Bruden, Karolina Fredrika Du Rietz från Tångby, hade även hon väntat, fyllt 50, men giftemålet var uppenbarligen ändå förhastat, ty redan året därpå upplöste de äktenskapet utan att ha varit skrivna på gemensam adress. Ny möjlighet för Wärnerman att knyta hymnens band uppstod i änkefru Paulina Bengtssons plötsliga uppenbarelse i deras gemensamma grannskap i Linköping. I februari månad 1905 hade hon från Stockholm kommit till staden, och följande år stod vigsel mellan dem. Paulina var till åldern yngre men likväl bortom möjlighet för fler barn än sina bägge söner från ett tidigare äktenskap. Dessa var vid tiden emellertid tonåringar och snart utflugna. Makarna Wärnerman bodde i förstone invid Stora torget men flyttade i början av 1910-talet till ett då nyligen uppfört bostadshus i hörnet av Drottninggatan-Hamngatan. Deras äktenskap varade till Hugo Wänermans död den 12 juli 1923.

Från 299 kr

En typisk massebild, där man direkt lägger märke till hans pedagogiska förmåga: han ställer upp 6 redskap på jämna avstånd på en bräda mot en vägg, så de tydligt framträder. Han vill så tydligt som möjligt visa hur redskapen ser ut. Spaden är av uråldrig typ, vilken ännu användes in på 1900-talet, innan fabriksgjorda med hela metallblad slog igenom. Denna spade är järnskodd genom att ensmidd "hylsa" med skarpa kanter är trädd på skaftet. Upptill avslutas järnskoningen med en utstickande ögla på var sida. Genom öglans hål är en spik slagen in iträet, vilket håller järnskoningen på plats. Att kunna smida sådana järnskoningar i gårdens smedja tillhörde den tidens allmänbildning. Skaftet är breddat upptill och försett med en greppvänlig valk baktill och inte genombrutet som på moderna spadar. Skaftet är rakt och dess enkla formgivning elegant. Greparna användes främst vid arbete med gödsel och släke. Den vänstra är av modernare slag med smidda horn, möjligen kluvna ur ett och samma järnstycke. Fästet sitter baktill längst nere på träskaftet, där en genomgående nit och en järnring längst ner håller hornen på plats. Skaftet är rätt långt och något böjt och dess avslutning upptill är likt en gaffels, inte en spades. Greparna 2, 3 och 4 är alla gjorda av trä med järnskodda horn fästade med nitar. Greparna är välarbetade med tappade och pluggade slåar. Själva skaftets nedre del utgör det mellersta hornet. Skaften och hornen är kraftigt böjda, vilket innebär att man varit tvungna att leta efter självvuxna ämnen att tillverka dem av. Grepe nr 5 är något annorlunda genom att hornen är platt avsmalnade utan järnskoning. Den är heller inte lika böjd som de övriga. Den är också den största av greparna.

Från 299 kr

Karaktärsfullt porträtt av Axel Sparre. Född på Vinäs slott i Västra Ed 1839 som son till baron Casimir Sparre och dennes hustru, grevinnan Carolina Lewenhaupt. Familjen fick östgötsk anknytning genom faderns förvärv av Lambohovs säteri söder om Linköping år 1850 och rusthållet Hjälmsäter i Örtomta socken år 1856. När föräldrarna bröt upp från länet för att flytta till Västervik 1859 var Axel redan inskriven som kadett vid Karlberg och därmed utflugen och egen. Efter sin militära utbildning tjänstgjorde han från sommaren 1861 en kortare tid vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. Redan 1862 förflyttades han till Andra livgardet i Stockholm, nådde löjtnants grad och begärde avsked 1875, vilket han sedermera beviljades med kaptens grad. Hans håg stod ändå till konsten. Vid sidan av sitt militära arbete var han från år 1866 inskriven vid Konstakademien. Efter examen följt av studieresor till Düsseldorf och Paris kom han att bli erkänd inom främst genre- och historiemåleri samt porträttkonst. Under perioden träffade han sin blivande hustru, Emma Munktell, som även hon bedrev konststudier i nämnda studieorter. Efter en period som ägare av Tranbygge gård i Uppland blev Axel Sparre från 1880 ånyo boende i Östergötland. Platsen var godset Sörby i Örtomta socken och här blev han kvar tillsammans med hustrun och dottern Märta tills de år 1885 bröt upp för ny tillvaro i Göteborg och vidare åter till Stockholm. Efter makarnas skilsmässa 1891 återfinns Axel på ett flertal bostadsadresser i Stockholm tills han i mars månad 1906 flyttade till Linköping för en plats i en yngre brors hushåll. I slutet av år 1909 bröt denne kringflyttande man upp en sista gång och bosatte sig i Östra Eneby församling i Norrköping. Här avled han den 23 oktober 1910. Han var då skriven som boende på Leonardbergs pensionat.

Från 299 kr

Enligt påskrift porträtt av fröken Anna Wiström, Öjebro. Tolkat vara Anna Wiström, född i Öjebro backekvarn 1844 som dotter till byggmästare Gustaf Wiström och dennes maka Brita Lisa Svensdotter. Här porträtterad något av 1860-talets år. Hennes mor avled redan 1855 och lämnade maken ensam med sju barn. Trots vad som var brukligt gifte han inte om sig utan tycks ha klarat föräldraskapet utan hustru eller med hjälp av varken stadigvarande hushållerska eller ens piga. Åren gick till synes sin gilla gång för familjen. Först i november månad 1869 bröt Anna upp för att flytta till Lommaryd i Jönköpings län, där hon som mamsell kom att ingå i kyrkoherdeparet Wiströms hushåll, rimligtvis släktingar till Anna. Efter ett år i Linköping var hon tillbaka i Öjebro lagom till årskiftet 1976/77. Fortfarande som mamsell men nu hos en äldre syster och hennes make i Solbergakvarnen. Ännu en lång period löper i Annas liv utan att källorna anger något anmärkningsvärt, förutom en kort notis om att hon vistas i Ramstorp i Bjälbo utan att vara skriven i socknen. En förklaring kommer 1895, då hon verkligen skriver sig i Bjälbo och tar tjänst, eller troligtvis fortsätter sitt arbete, som hushållerska hos hemmansägare Adolf Fritz Peterstrand i Ramstorps västergård. Denne var sedan en tid änkling men även till åren kommen för lantbruksarbete. År 1902 sålde han därför gården och bröt upp för ett mindre ansträngt liv i Skänninge. En hushållerska ansåg han sig alltjämt behöva så Anna flyttade med. I stadens gård nummer 10 framlevde de vidare till Annas bortgång den 17 mars 1913.

Från 299 kr

Enligt påskrift porträtt av Tibell, Linköping. Torde på goda grunder motsvara Carl Fredrik Wilhelm Tibell. Han kom till Världen i augusti månad 1833 som källorna anger på "oangiven ort" och utan tillkännagivna föräldrar. Han gavs födelsedag den 8:e och döptes den 14:e av domkyrkokomminister Samuel Gustaf Örtengren. Fältläkare Carl Bånge och löjtnant Fredrik Wilhelm Hjelm förbarmade sig som dopvittnen och möjligtvis även som faddrar, som därmed i någon form säkrade gossens vidare öde. Och visst kom det att gå bra för honom, åtminstone i livets början. Hans tidigaste öden har inte utretts för denna uppgift men år 1842 flyttade han till nämnda löjtnant Hjelm som upptagit honom som fosterbarn i sitt hem i Norrköping. Han hade då erhållit efternamnet Tibell. Han kom tidigt i arbete. I förstone som bodgosse hos handlare Enhörning i Norrköping och vidare hos Schlesinger. När den sistnämnda etablerade handelsrörelse i Linköping engagerade han Tibell som handelsbetjänt. Lyckans stjärna tycks nu lyst över Tibell. I november månad 1858 gifte han. Bruden hette Elisabeth Theriesia Askenbeck som året därpå nedkom med dottern Ebba Elisabeth och år 1861 fick de ännu en dotter, Signe Theofila Maria. Vid tiden blev han även egen konfektionshandlare med firma Carl Tibell & Co. Men lyckan kom inte att stå honom bi. I juni månad 1863 avled yngsta dottern och till hösten även hustrun i lungsot. Tibells handelskap verkar gått om intet och han trevade sig fram som betjänt hos handlare Brobeck, för övrigt gift med en syster till Tibbels avlida hustru. Periodvis anges Tibell även vistats i Norrköping, där han även skrev sig 1879, men var tillbaka i Linköping redan året därpå. Nu verkade han stå utan skyddsnät. Hans adress blev nämligen stadens fattighus och efter några år i armod avled han i sviterna av alkoholism.

Från 299 kr

Scanpump i Mölndal. I mitten av 80 talet fanns funderingar att flytta tillverkning av pumpar från Gothia pump i Höör till pumptillverkningen i Mölndal. För att visa samt att intressera de som var anställda på Gothia att det fanns möjligheter att flytta till Mölndal och få arbete på pumptillverkningen där, bjöd man därför hit de anställda i Höör f;r att tillsammans med sina familjer se vilka möjligheter som fanns för utveckling och anställning. På bildenhälsar VD Hans Borneson de hitresta från Höör välkomna till Mölndal. Undertecknad visade verkstaden och efter detta fortsatte undertecknad att med buss transportera samtliga runt i Mölndal för att marknadsföra densamma, både visa bostadsområden samt naturområden runt staden. M.V.H Lennart Wall Anställd 51 år på “Pumpen” (Längst av alla) (2015-10-11) Jo det byggdes nytt i orten Höör under pompa och ståt. Det var flera “tunga” besökare från näringslivet i regionen vid invigningen av den nya fabriken som levde några år. Det som sedan hände var att den typen av pumpar som tillverkades på Gothia var av större del fartygspumpar. Då marknaden för dessa avtog kanske p.g.a konkurrens från Asien så blev det som man uttryckte sig Gothia “blöder” ett uttryck för att det ej var lönsamt längre. Då undertecknad deltog i samtalen om nedläggning av Gothia samt eventuell flytt till Mölndal var intresset mycket svalt för en flytt till Mölndal. De flesta som hade anställning på Gothia hade ju villor, barn samt bekantskapskretsen på orten. Några enstaka nappade på erbjudandet, oftast hade de någon form av specialkunskap så deras förhandlings möjligheter var av större dignitet. (2015-10-12)

Från 299 kr

Porträtt av Abraham Ahlquists (1794-1844) Ahlqvist gick i skola i Kalmar 1804; student i Uppsala höstterminen 1813; fil mag 1818-06-16; prästvigd samma år 20/12 i Kalmar; collega scholæ i Kalmar 1820-09-15; konrektor 1826-03-28; pastoralexamen 1825-04-30; kyrkoherde i Runstens församling samma år 22/9, tillträdde 1827-05-01; prost över egen församling 1831-09-18; kontraktsprost i Ölands medelkontrakt samma år 14/12; riksdagsman 1828 och 1834; inspektor för pedagogien i Borgholm 1841; medlem av Götiska förbundet 1825; korresponderande ledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien 1829; samma akad:s ombud på Öland samma år; ledamot av Kungliga Lantbruksakademien 1831; av Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia 1833; av Det Kongelige Nordiske Oldskriftselskab i Köpenhamn 1834 m fl lärda samfund. Hans Ölands historia och beskrifning 1822-27, har vunnit stort anseende och hans Anmärkningar öfver Ölands fysiska beskaffenhet och vegetation 1821, lämna, liksom hans Flora Runsteniensis 1815-17, viktiga bidrag till kännedomen om det blomsterrika Ölands naturförhållanden. Han gav också bidrag till Nils Isak Löfgrens utgåva av ett herdaminne för Kalmar stift, Clerus Calmariensis. Under sin tid i riksdagen använde han tiden mest till arkivforskningar, varav frukten blev hans Bidrag till svenska kyrkans och riksdagarnes historia ur Presteståndets archiv fr. 1523-1649, ett arbete vari han biträddes av prostarna Sven Peter Bexell och Anders Lignell, men som aldrig hann avslutas före hans död. Ahlqvist är en typisk representant för den s.k. linnéanska prästtraditionen. Död 1844-07-09 klockan 18 vid Vickleby Hälsokälla i Stora Frö i Vickleby socken, av leverinflammation och nervfeber. Begravd 1844-07-19 vid Runstens kyrkas södra sakristivägg tillsammans med sin hustru och dottern Catharina Helena. Gift 1826-09-01 i Kalmar stadsförsamling med jungfrun Sara Gustafva Bruun, född 1801-05-04 i Kalmar stadsförsamling, död där 1866-01-21 av bröstkramp, 64 år, 8 mån, 17 dagar gammal, dotter till handlanden i Kalmar Peter Bruun och Sara Maria Brandtberg. Barn: Barn: Pehr Ahlqvist, född 1827, tullkontrollör, död 1878. Sara Maria Ahlqvist, född 1831-01-13 i Runstens sn, död ogift och barnlös 1879-09-20 i Resmo sn. Hilda Augusta Ahlqvist, född 1832-10-17 i Runstens sn, död 1896-03-04 i Vislanda sn. Gift 1854-08-22 i Runstens sn med kyrkoherden i Resmo församling Carl Ludvig Carlsson Johanna Charlotta Ahlqvist, född 1836-03-08 i Runstens sn, död ogift och barnlös 1895-05-01 i Mörbylånga sn. Alfred Gustaf Ahlqvist, född 1838; lektor vid H:a lärov, historisk författare; död 1881. Catharina Helena Ahlqvist, född 1840-12-13 i Runstens sn, död där 1841-06-11.

Från 299 kr

Porträtt av Abraham Ahlquists (1794-1844) Ahlqvist gick i skola i Kalmar 1804; student i Uppsala höstterminen 1813; fil mag 1818-06-16; prästvigd samma år 20/12 i Kalmar; collega scholæ i Kalmar 1820-09-15; konrektor 1826-03-28; pastoralexamen 1825-04-30; kyrkoherde i Runstens församling samma år 22/9, tillträdde 1827-05-01; prost över egen församling 1831-09-18; kontraktsprost i Ölands medelkontrakt samma år 14/12; riksdagsman 1828 och 1834; inspektor för pedagogien i Borgholm 1841; medlem av Götiska förbundet 1825; korresponderande ledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien 1829; samma akad:s ombud på Öland samma år; ledamot av Kungliga Lantbruksakademien 1831; av Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia 1833; av Det Kongelige Nordiske Oldskriftselskab i Köpenhamn 1834 m fl lärda samfund. Hans Ölands historia och beskrifning 1822-27, har vunnit stort anseende och hans Anmärkningar öfver Ölands fysiska beskaffenhet och vegetation 1821, lämna, liksom hans Flora Runsteniensis 1815-17, viktiga bidrag till kännedomen om det blomsterrika Ölands naturförhållanden. Han gav också bidrag till Nils Isak Löfgrens utgåva av ett herdaminne för Kalmar stift, Clerus Calmariensis. Under sin tid i riksdagen använde han tiden mest till arkivforskningar, varav frukten blev hans Bidrag till svenska kyrkans och riksdagarnes historia ur Presteståndets archiv fr. 1523-1649, ett arbete vari han biträddes av prostarna Sven Peter Bexell och Anders Lignell, men som aldrig hann avslutas före hans död. Ahlqvist är en typisk representant för den s.k. linnéanska prästtraditionen. Död 1844-07-09 klockan 18 vid Vickleby Hälsokälla i Stora Frö i Vickleby socken, av leverinflammation och nervfeber. Begravd 1844-07-19 vid Runstens kyrkas södra sakristivägg tillsammans med sin hustru och dottern Catharina Helena. Gift 1826-09-01 i Kalmar stadsförsamling med jungfrun Sara Gustafva Bruun, född 1801-05-04 i Kalmar stadsförsamling, död där 1866-01-21 av bröstkramp, 64 år, 8 mån, 17 dagar gammal, dotter till handlanden i Kalmar Peter Bruun och Sara Maria Brandtberg. Barn: Barn: Pehr Ahlqvist, född 1827, tullkontrollör, död 1878. Sara Maria Ahlqvist, född 1831-01-13 i Runstens sn, död ogift och barnlös 1879-09-20 i Resmo sn. Hilda Augusta Ahlqvist, född 1832-10-17 i Runstens sn, död 1896-03-04 i Vislanda sn. Gift 1854-08-22 i Runstens sn med kyrkoherden i Resmo församling Carl Ludvig Carlsson Johanna Charlotta Ahlqvist, född 1836-03-08 i Runstens sn, död ogift och barnlös 1895-05-01 i Mörbylånga sn. Alfred Gustaf Ahlqvist, född 1838; lektor vid H:a lärov, historisk författare; död 1881. Catharina Helena Ahlqvist, född 1840-12-13 i Runstens sn, död där 1841-06-11.

Från 299 kr

Familjegrupp sju personer i gröngräset. (Kaffedrickande). Bilden är tagen på Almö-Lindö i Mälaren mellan Västerås och Lindö, ca 1918 då familjen gjorde en utflykt dit. Ön hörde till Fullerö herrgård. Det var en betesmark för djur. Där fanns då bara en gård som drevs av en man som hette Karlsson. Hans son gifte sig så småningom med Ulla (givarens kusin, dotter till hans morbror Evert). Översta raden från vänster till höger: OSKAR ERIKSSON, född 29/9 1885. Gift med givarens moster Elna, syster till hans mor Edit. Givaren berättar "Elna och en annan syster som hette Astrid startade en söndagsskola i Fiskars under Fullerö. Deras far, min morfar var fiskare där. Oskar hade en speceriaffär i utkanten av Eskilstuna. 1926 då jag var 12 år cyklade jag från Norberg till Eskilstuna och fick vara hos honom på sommaren och fick då jobba i affären. Det var roligt. Jag vägde strösocker och mjöl och sånt i påsar. Och så fick jag åka ärenden till Hakonbolaget och hämta saker." HUGO ANDERSSON, givarens morbror, född 20/11 1889. Givaren berättar: "Han var lite äventyrlig av sig och gav sig ut på sjön på långfärd på lastfartyg. Så småningom kom han hem och när morbror Evert tog arrendet på Ridön så följde han och hans familj med. Hugo hjälpte till på gården och bodde i ett hus som kallades Oppegården. Han var pingstvän och en gång tog han med sig en statare som hette Kling till ett möte i Västerås. Det blåste på sjön så när de åkte hem fick de landa på en holme över natten. Därför kom de inte hem förrän frampå middagen på måndagen. Morbror Evert blev ilsken för det tog ju bort Klings arbete. Hugo gjorde väl inte så mycket men statarens arbetsdag betydde mycket. Det var hårda bud!" Algot Lindström (enligt kompletterande uppgifter från Marianne Kindgren, givarens släkting) Andra raden: GIVARENS BROR OLOF "Olle" troligen ca 6 år gammal. GIVARENS MOR EDIT ANDERSSON GIVARENS MOSTER RUT ANDERSSON född 29/4 1902. Hon blev lärarinna i Hälsingland i Gnarp och Grängsjö. Kom senare till Stockholm där hon bodde i Bromma. Hon var religiös men inte sträng utan köpte biljetter till revyer "och sånt" när givaren och andra kom på besök. Skrev senare ett testamente och delade sin egendom mellan sina syskonbarn "så att det skulle bli rättvist". Hon gifte sig aldrig, men en gång i Hälsingland lär hon ha varit förälskad. Det blev dock inget med det - kanske var hon för sträng mot sig själv. Längst fram: GIVARENS MORBROR EVERT ANDERSSON, född 2/2 1900.

Från 299 kr

Familjegrupp sju personer i gröngräset. (Kaffedrickande). Bilden är tagen på Almö-Lindö i Mälaren mellan Västerås och Lindö, ca 1918 då familjen gjorde en utflykt dit. Ön hörde till Fullerö herrgård. Det var en betesmark för djur. Där fanns då bara en gård som drevs av en man som hette Karlsson. Hans son gifte sig så småningom med Ulla (givarens kusin, dotter till hans morbror Evert). Översta raden från vänster till höger: OSKAR ERIKSSON, född 29/9 1885. Gift med givarens moster Elna, syster till hans mor Edit. Givaren berättar "Elna och en annan syster som hette Astrid startade en söndagsskola i Fiskars under Fullerö. Deras far, min morfar var fiskare där. Oskar hade en speceriaffär i utkanten av Eskilstuna. 1926 då jag var 12 år cyklade jag från Norberg till Eskilstuna och fick vara hos honom på sommaren och fick då jobba i affären. Det var roligt. Jag vägde strösocker och mjöl och sånt i påsar. Och så fick jag åka ärenden till Hakonbolaget och hämta saker." HUGO ANDERSSON, givarens morbror, född 20/11 1889. Givaren berättar: "Han var lite äventyrlig av sig och gav sig ut på sjön på långfärd på lastfartyg. Så småningom kom han hem och när morbror Evert tog arrendet på Ridön så följde han och hans familj med. Hugo hjälpte till på gården och bodde i ett hus som kallades Oppegården. Han var pingstvän och en gång tog han med sig en statare som hette Kling till ett möte i Västerås. Det blåste på sjön så när de åkte hem fick de landa på en holme över natten. Därför kom de inte hem förrän frampå middagen på måndagen. Morbror Evert blev ilsken för det tog ju bort Klings arbete. Hugo gjorde väl inte så mycket men statarens arbetsdag betydde mycket. Det var hårda bud!" Algot Lindström (enligt kompletterande uppgifter från Marianne Kindgren, givarens släkting) Andra raden: GIVARENS BROR OLOF "Olle" troligen ca 6 år gammal. GIVARENS MOR EDIT ANDERSSON GIVARENS MOSTER RUT ANDERSSON född 29/4 1902. Hon blev lärarinna i Hälsingland i Gnarp och Grängsjö. Kom senare till Stockholm där hon bodde i Bromma. Hon var religiös men inte sträng utan köpte biljetter till revyer "och sånt" när givaren och andra kom på besök. Skrev senare ett testamente och delade sin egendom mellan sina syskonbarn "så att det skulle bli rättvist". Hon gifte sig aldrig, men en gång i Hälsingland lär hon ha varit förälskad. Det blev dock inget med det - kanske var hon för sträng mot sig själv. Längst fram: GIVARENS MORBROR EVERT ANDERSSON, född 2/2 1900.

Från 299 kr