Stuga med två ingångar i Algusered, "mellersta gården norr om vägen". Algusereds gård. Dörrarna är försedda med så kallad "skunke/skonke", en inbyggd farstukvist med välvd öppning och som ofta har inbyggda bänkar längs sidorna. I förgrunden en stenmur med trappa och till vänster ett fågelbord.
Från 299 kr
Exteriörbild av Simlångsdalens Gästgivaregård. Byggnaden har valmat mansardtak med entrén i en liten utbyggnad. Ovanför denna sitter en fasadskylt, "Gästgivaregården". Tomten hägnas av en stenmur som vinklas vid infartsöppningen, flankerad med krukor på fot. På ömse sidor är rabatter anlagda i murhörnen. Framför byggnaden är en gårdsrundel anlagd med flaggstång mitt i rabatten.
Johan Ekholm står utanför sin stuga, Kullagård. Mitt på fasaden finns en öppen veranda inklädd i växtlighet och vid ena stugknuten blommar en vit flox. Trappan till verandan har tagits bort och ersatts med en farstu på ena gaveln. Framför huset ligger en stenmur. Se även bilderna EA1057 och EA1326)
Modet 20 maj 1966 En mannekäng i en kort klänning, vita strumpbyxor, skor med remmar samt med halsband om halsen sitter på en stenmur utomhus i en park. Hon har en bok i sina händer. I bakgrunden syns vatten samt en eka förtöjd vi en brygga. På andra sidan ån i bakgrunden syns människor samt hus.
Våren 29 april 1966 En mässingsorkester står uppställd för att spela i en park i centrala Örebro. I bakgrunden syns en grupp unga flickor sitta på en stenmur och betrakta dem. Nära dem sitter personer på parkbänkar. I bakgrunden sitter också grupper av människor på parkbänkar och betraktar det hela.
En tjej sitter på en stenmur vid Alberts torgs scen. Mölndalsbro i dag - ett skolpedagogiskt dokumentationsprojekt på Mölndals museum under oktober 1996. 1996_0991-1004 är gjorda av högstadieelever från Kvarnbyskolan 9A, grupp 5. Se även 1996_0913-0940, gruppbilder på klasserna 1996_1382-1405 samt bilder från den färdiga utställningen 1996_1358-1381.
MMF 1997:3485. Gunnar "Brännås" Andersson gör en trädgårdsanläggning i Brännås, han var trädgårdsmästare och lite av "allt-i-allo". Bl a gjorde han en väldigt fin stenmur på Sörgården, Gärdesgatan 7. Dit flyttade Karl och Lilly 1945. De bodde där i 23 år, sedan flyttade de till Tempelgatan.
fotografi
exteriör
Familjen Roman sitter i en slänt nedanför en stenmur. Bakom densamma ligger familjens hus. Från vänster smeden Viktor Roman med förskinn, hustrun Augusta Roman med ljust förkläde el möjligen duk över benen, sonen Erik i finkläder. Längst fram sitter barnen Karin och Gösta. Bakom dem sitter dottern Anna brevid en kvinna som möjligen är Eriks fästmö. I bakgrunden sitter sonen Carl Ture i smeds arbetskläder.
Mangårdsbyggnaden på Mårtagården och till höger en ekonomibyggnad. Mellan byggnaderna leder en grind ut till trädgården, som omges av en stenmur. Bostadshuset uppfördes 1780 av skepparen Lars Ryberg med maka Anna-Britta Hansdotter. Gården var traditionellt kringbyggd med inkörsport fram till 1879-80. Gårdsbyggnaderna blev 1982 skyddade som byggnadsminne och 2003 bildades här, tillsammans med kaptensgården Apelhögen intill, Hallands första kulturreservat. Reservatet omfattar både omgivande marker och bebyggelse.
Gravkapellet på Kustsanatoriet Apelvikens kyrkogård som stod klart 1927, samma år som kustsanatoriets arkitekt Rudolf Lange i Göteborg avled. Han upprättade alla byggnadsritningar till sanatoriet. Kyrkogården är ca 4000 kvm stor, omgärdad av en stenmur och i mitten på östra långsidan står gravkapellet i så kallad 20-talsklassicism (stiliserad, antik stil) med gavelfält (fronton) på fyra kolonner och glest tandsnitt (guttae) runt takfoten. Där finns också ett bårhus där svepning och bisättning skedde; ibland även obduceringar. Patienter som avled och vars anhöriga inte hade råd med liktransporten, som fick ske på järnväg, gravsattes här (tidigare på kyrkogården i Varberg). Även om de anhöriga sällan kunde delta hade man alltid en begravningsgudstjänst som familjen sedan fick ett referat ifrån. Psalmer, bibelord och präst redovisades och man bifogade ett fotografi på kistan och blomstergärden vid graven. Varje grav försågs med ett vitt träkors, men under andra världskriget byttes dessa ut mot små låga gravstenar. Där höggs namn, årtal och hemort in. Märkligt nog blev den förste att gravsättas på kyrkogården grundaren till sanatoriet, dr J S Almer, den 25 augusti 1927 (död den 13 maj samma år). Totalt blev 136 personer begravda här och trots många var vuxna kallas området numera ofta ”Barnens kyrkogård”. (Läs mer i artikeln här på DigitaltMuseum "Kustsanatoriet Apelviken")
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.