Fie Oskar Larsson, 48 år, står på gården med särskild träskokränke och låtsas borra ur utrymmet för foten i träskon. Han har en borr av uråldrig typ, mot kränkan står två skedborrar lutade samt en yx, ett par av de verktyg som krävdes. Träskorna är fastkilade i urtak i kränkan. Oskar har sina traditionella arbetskläder och vegakeps. I bakgrunden ligger en jättestor grenvedshög. Den ser ut att räcka länge, men denna typ av klen ved med mycket luft emellan brann upp fort. Se Nr 245!
Från 299 kr
Liten, enkel stuga med väggar av liggtimmer. Till höger i bild finns ett uthus med fasad av stående lockpanel. Stugan har ett relativt flackt sadeltak, klätt med takpannor. Uthuset har ett pulpettak. Stugan har ett fönster i en luft, spröjsat i tolv rutor. Intill fönstret finns antingen en igensatt dörr, alternativt en dörr av samma liggtimmer som väggarna. På gaveln syns ännu ett fönster. Uthuset har även det ett enkelt, spröjsat fönster precis under tak. Ovanför stugfönstret finns en skylt: "Bergshyddan". Stugan är omgiven av träd och grönska.
Himla lust. || Swea pust. || [Av nåd beskärd]. || I död förärd.
'Monterad svart bölapa. :: Text till bilden: ''Svarta bölapan förekommer i Brasilen. Af namnet erfar man redan, att hennes ljud ej är behagligt för våra öron. Hennes struphuvud har en egen bygnad, hvadan hennes ljud eger en ofantlig styrka, som dånar vidt öfver nejden, då hon från någon trädtopp i skogen, i solljuset, som hon högt älskar, gifver luft åt sina känslor. Bölapan är trög, klättrar långsamt men säkert och lever af frukter och insekter. Hon blir lätt tam, men är olidlig både för sitt ljud och sin efterhängsenhet. Hennes kött ätes allmänt i Brasilien. /August Wilhelm Malm år 1866. :: :: Serie med fotonr. 7079:1-37. Fotografierna är monterade i en liten bok, inbunden, med titel ''Fotografier öfer Däggdjur och foglar. Texter av A. W (1866). Malm. Boken återfinns i Göteborgs Naturhistoriska Museums bibliotekssamling under ''Äldretryck''. På baksidan av varje foto finns en text om arten. :: :: Se även fotonr. 5693:1-4.'
Masse har inväntat det rätta släpljuset på gaveln, varje detalj framträder tydligt och skuggor syns från sidoåsens ände och vindskaidsraften, stången längst ut som agen skall vara virad kring, men här har agen blåst bort. Raftarna, som agen ligger på, står på väggarna och stödjer sig mot de kraftiga åsarna högt uppe, vars ändar sticker ut på gaveln. Gaveln är byggd ända upp i nock i sten, utom en liten triangel högst upp, vilken släpper in lite ljus och luft, samt också ladugårdssvalan, som måste kunna komma in. Högt uppe sitter små vindögon skapade av vinkelställda stenar, detta är foderloftets enda ljusinsläpp jämte det från nocken. Man ser fyra rader med små träpluggar i väggen. Det är resterna efter byggnadsställningens bommar, vars ändar byggdes in i murverket när ladugården uppfördes, så gjorde man med alla stenbyggnader från 1100-talet och framåt. När byggnaden var färdig och man tog ner ställningen, högg man av bomändarna jäms med väggytan och putsade oftast över dem. Men här sticker de ut lite. Det gör också bjälklagens ändar längs långsidorna, säkrade med blaigare, stora träkilar. Masse har även sneglat på motivet t h om ladugården. Lammhushörnet som skymtar ramar in gården innanför. Där ser man en vagn och i bakgrunden skymtar grannpartens nya manbyggnad.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.