Våxtorps kyrka och kyrkogård, fotograferat från väster. Kyrkan har ursprung i 1200-talet. Det breda tornet i väster med trappstegsgavlar, här under renovering, antas härröra från senmedeltid, men fick sin nuvarande, historicerande utformning efter en brand 1884-85. Kyrkan har varit knuten till Vallens slott i närheten, som hade s k patronatsrätt ända fram till 1922, då sådan rätt avskaffades i Sverige. Tidigkristna stormän uppförde egna kyrkor till sina gårdar och hade därmed rätten att själva välja präster och förfoga över kyrkans inkomster. Sådana enskilda kyrkoägarna kallades "patronus". Patronatsrätten kunde vara antingen reell, och följa med egendomen, eller personell och därmed följa en viss släkt. Det förstnämnda blev vanligast i Sverige. Under press från katolska kyrkan modifierades rätten med tiden. Den blev antingen förenad antingen med rätten att uppbära kyrkans inkomster (och därmed även skyldigheten att underhålla dess skick), eller rätten att välja präst (kyrkoherde). Till skillnad mot i Sverige lät man vid reformationen under 1500-talet i Danmark kyrkorna behålla sin andel i tionden och övriga ägodelar. Så kom det sig att den "lukrativa patronatsrätten" senare endast förekom i Halland och övriga forndanska landskap.
Från 299 kr
Grav prydd med sju pärlkransar av olika typ. Även på graven i bakgrunden ligger sådana. Detta blev från omkring sekelskiftet 1900 en vanlig gravdekoration i södra Sverige. Modet spreds från Frankrike på 1870-talet och tillverkningen kom till stor del att ske i södra Tyskland. Pärlkransarna bestod av sammanflätad ståltråd som dekorerades med glaspärlor i olika färger och modeller, vilka då börjat massproduceras. I mitten av kransen lades en religiös figur skapad av gips, celluloid eller annat, t ex ett kors eller en ängel, under en glaskupa. Text kunde också införlivas i dekoren. Pärlkransarna importerades och kunde köpas av pappershandlar, handelsträdgårdar m fl. På somliga ställen kunde fattiga låna en pärlekrans.
Tvååkers kyrka i Halland. I förgrunden en låg, putsad mur och längs uppfarten till kyrkan står två gravstenar i form av obelisker.
Hunnestads kyrka sedd från vägen mot absiden.
Flygfoto över Söndrum med kyrka och kyrkogård med omgivande bebyggelse och havet i bakgrunden.
Flygfoto över Slöinge kyrka och kyrkogård med omgivande odlingslandskap. På åkern nedtill står elstolpar.
Gravkapellet på Kustsanatoriet Apelvikens kyrkogård i Varberg. Bilden var publicerad i Hallands Nyheter, 1944-04-29 i artikeln "Där soldoktorn vilar". I bildens nederkant ses flera nyplanterade träd och inga vita kors syns, så troligen är fotografiet äldre.
Gravplats och minnessten över Kustsanatoriet Apelvikens grundare Doktor J S Almer på sanatoriets begravningsplats.
Grav vid obeliskformad gravsten för Lovisa Svensson, död 30 januari 1909. Gravkullen täcks av granris, en blomsterbukett och två s k pärlkransar. Detta blev från omkring sekeskiftet 1900 en vanlig gravdekoration i södra Sverige. Modet spreds från Frankrike på 1870-talet och tillverkningen kom till stor del att ske i södra Tyskland. Pärlkransarna bestod av sammanflätad ståltråd som dekorerades med glaspärlor i olika färger och modeller, vilka börjat massproduceras. I mitten av kransen lades en religiös figur skapad av gips, celluloid eller annat, t ex ett kors eller en ängel, under en glaskupa. Text kunde också införlivas i dekoren. Pärlkransarna importerades och kunde köpas av pappershandlar, handelsträdgårdar m fl. På somliga ställen kunde fattiga låna en pärlekrans.
Kyrkan i Onsala sedd från nordväst. Trätornet är från 1700-talets mitt. I förgrunden en grav med smidesstaket.
Köinge gamla kyrka sedd från söder med klockstapeln i bakgrunden, i förgrunden en våtmark.
Bild från en begravning på Veddige kyrkogård. I förgrunden står på granrisbädd en grönmålad lår där kransarna placerats. Bland de sörjande i bakgrunden finns herrar i cylinderhatt och en dam i sorgeflor.
En man med käpp, en pojke, ett hästekipage utanför kyrkomuren runt Abilds kyrka.
Vy över sjön mot Nösslinges muromgärdade kyrka i Halland. Endast tornet syns och lite av kyrkan till höger i bild (på brukskopian).
Vy över Stadsgården och Katarinaberget från Kastellholmen.
Invalidmonumentet
Muhammedansk kyrkogård
Grindpartiet vid Onsala kyrktorn till kyrkogården. Vid den ena grindstolpen står en cykel. 1836 blev kyrkogården försedd med grindarna och 1893 planterades almar runt kyrkogården, på initiativ av kapten Alexander Hulthén på Stora Lyngås.
Kungsgatan i vinterskrud sedd mot norr. Till höger ligger kvarteret Pilhagen och till vänster gamla kyrkogården. Längre fram ses kyrktornet vid torget.
Gatukorsning. Rakt fram går Östra Vallgatan och till höger går Träslövsvägen. Bilden är tagen mot norr. Till höger ligger gamla kyrkogården.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.