Björn Ekman (1913 - 1992) och Mary Ekdahl (1920 - 1988, gift Ekman) firar nyår 1941 på M/S Roxen i Oxelösund. Paret har fotograferat varandra, ståendes på däck. Text och illustration gjord av Mary: "Vintersol och värme trots -28 grader. Klocka ring."
Från 299 kr
Lavering , lavyr, målning med en enda färgton i tusch, akvarell, sepia, bister, bläck etc., ofta med olika grader av utspädning, så att ett spel av valörer uppnås. Laveringen kan ses som en art av teckning, eller som en målerisk bearbetning av teckningen. Tekniken brukades särskilt mycket under 1600- och 1700-talen. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=238635
Köldvagn SJ GHz 43154 utvecklad från en standard G-vagn. SJs första vagn för transport av djupfrysta produkter ner till -20 grader och lägre. Den utvecklades genom ett samarbete mellan SJ och Helsingborgs Fryshus och var försedd med eldrivna kylmaskiner på 10 kW.
Gustav Jansson, på kuskbocken, kör årets Lucia, Ingrid Zettergren. Ingrid tyckte att detta var en fantastisk upplevelse men hon frös. Det var -13 grader den kvällen. Hon har batteriljus i håret och en hökärve i knät. Vagnen är pyntad med julstjärnor och Gustav har en vagnslykta intill sig.
Inför julen 1951 väntade 30 ton julskinkor i ÖAFs Östergötlands andelsslakteri i Linköping. Verkmästare Gotthard Lind visar skinkorna som förvarades i ett kylrum med temperatur - 26 grader. Fotot publicerades i Östgöten den 20 oktober 1951. Julskinka. Julmat. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Skioptikonbild från Institutionen för fotografi vid Kungliga Tekniska Högskolan. Använd av professor Helmer Bäckström som föreläsningsmaterial. Bäckström var Sveriges första professor i fotografi vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm 1948-1958. En serie tennisbollar, fotograferade med vidvinkelobjektiv. Objektivets huvudaxel var riktad mot bollen längst till höger? Vinkeln till bollen längst till vänster var ca 50 grader? För mer info se: Bäckström, Helmer. Fotografisk Handbok. Natur och Kultur. Stockholm. 1942. s. 161.
'Bildtext: ''Pegmatitgång. 6-7 meter bred. Riktning 270 grader.'' Närbild på pegmatitgången. I fonden fabriksbyggnader / oljeraffinaderier. Se även fotonr. 6970:66. :: :: Ingår i serie med fotonr. 6970:1-1125, dokumentation av Hisingens naturgeografi, visande landskapsformerna i stora drag och gjord inför exploateringen av området. Platserna för fotograferingen finns utsatta på karta i skala 1:4000 som finns på Göteborgs Naturhistoriska musem. Fotoriktningen mättes med kompass i gammalgrader.'
'Närbiild. Bildtext: ''Häll med räfflor och plastisk skulptur. Räfflornas riktning 240 grader.'' Lavbevuxen häll nedanför trähus. Trekantigt mindre block med någon form av information, ser ut att stå P i en cirkel bl.a. :: :: Ingår i serie med fotonr. 6970:1-1125, dokumentation av Hisingens naturgeografi, visande landskapsformerna i stora drag och gjord inför exploateringen av området. Platserna för fotograferingen finns utsatta på karta i skala 1:4000 som finns på Göteborgs Naturhistoriska musem. Fotoriktningen mättes med kompass i gammalgrader.'
Masse har medvetet tagit en miljöbild vid Hallgrens boställe. Till vänster skymtar bostadshuset och till höger Södergrens märkliga väderkvarn. Den lilla resvirkesboden har Anton vridit 90 grader. Men framförallt har han byggt en ny ladugård. Den är så ny, att han ännu inte hunnit måla gaveln! Det är en bulladugård, vilket var en väldigt gammalmodig konstruktion vid den här tiden. Den liksom hela boplatsen övergavs bara 13 år efter det att bilden togs. Anton hade nog tänkt utöka ladugården ut till vägen, skjulet på gaveln framstår som provisoriskt och foderluckan i takfoten var nog tänkt att sitta mera mitt på taket när ladugården blivit utbyggd.
Sju män i uniform utanför en (förmodad) lotsstuga med havet skymtande i bakgrunden. Ytterligare en man kikar ut genom fönstret till höger. De två som står till höger är flottister och övriga förefaller vara lotspersonal med olika grader. Tre av dem tycks bära märket för kronolots på mössan och de två sittande har lotsuniformens enkla v-ställda bandchavroner nedtill på ärmarna (mästerlotsar har två band). Mannen vid dörren håller i en tubkikare och den ena flottisten i en flagga. Beställare: Lotsförman Bergström. (Männens ansikten är retuscherade på negativet.)
Mölndals konstisbana år 1973. Den invigdes hösten 1959 och låg invid Mölndalsån mitt emot Centrallasarettet. Den var mycket uppskattad av ungdomen i bygden för här kunde skolungdomen träna på skridskor och spela ishockeymatcher. Under högsäsong var isbanan fulltecknad på kvällarna vid idrottsföreningarnas tävlingsmatcher. Dessutom uppläts isbanan till allmänheten för motions- och nöjesåkning. Isbanan var uppbyggd på en jämn bädd av sand och grus, på vilken ett invecklat rörsystem låg. Rören vilade på ett underlag av "syllar" eller ribbor över hela planbädden. Mellan rören var ett avstånd på cirka 10 cm. Över detta var det påfyllt med grus mellan rören, så att dessa nästan täcktes. För att frysa själva istäcket däröver fordrades att underlaget först frusits ned och fått "tjäle". En kylvätska, bestående av ammoniak, pumpades in i rörsystemet. Kylvätskan höll vid utpumpningen en temperatur av cirka -20 grader. När kylvätskan återkom från systemet hade den en temperatur av cirka -5 grader. Vatten spolades då över bädden och frysningen av istäcket började. Istäcket var ca 5 cm tjockt. Kylvätskan cirkulerade sedan oavbrutet i rörledningarna för att hålla istäcket lagom fruset. För att undvika sprickbildningar i isen måste kylvätskans temperatur noggrant varieras, allt eftersom den omgivande luftens temperatur steg eller föll. 1978 flyttades Mölndals gamla isbana till Kållereds sportanläggning där den återigen började att användas omkring 1978-1979.
Polar Alaska Gastanker Daterat Malmö den 3/6 1971. "Kära Måns! -Vi fick i alla fall en liten kontakt med Dig vid vår avresa med katamaranen. Trevlig resa - där blir nog folk i sommar. I jäktet vid våra besök hann vi i alla fal med Greda ängar, Djupvik, Kaffetorpet, Borgehage m. Arentorpsrosor, Stenåsa, Berndes nyförvärvade torp - aldrig ha vi sett Öland så vackert. -I går gick jag igenom en 255.000 tonnare från köl till bryggan, 340 m lång, 26 m. hög + bryggan i sex våningar, går ut på provtur i morgon. Allt väl f.ö. . vi kommer tillbaka i juli. - Det lär ha varit 23 grader i vattnet i dag här, och det frestar på att jobba. Du hälsas från Erik och Inge."
Reprofoto av linköpingsorginalet "Springare-Gusta". Omkring förra sekelskiftet var han genom sin egendomliga klädsel och uppträdande en välkänd figur i staden, dock utan att ligga ordningsmakten till last. Sitt smeknamn fick han genom särdraget att allt som oftast ta sig fram springande. Sommartid sprang han gärna medsolsvarv runt sjön Roxen med start och mål på Stora torget. Runt just den sträckan hade han namngivit ett knappt 100-tal platser med minst sagt märkliga namn som, "Tre lorte högt", "Tre lorte lågt", "Nittinie grader min polhöjd i lågt lufttryck" och "Hallå" för att nämna några som bevarats till eftervärlden. Uttrycket "Rystadskravel" får vi förmoda var exempel på hans omdöme av ortsbor. Bakom hans ryktbarhet fanns naturligtvis en människa av kött och blod. Arkiven ger oss oförblommerad fakta. Hans egentliga namn var Gustaf Ferdinand Andersson och han föddes i Lofta socken 1858 som son till stalldrängen Anders Petter Andersson och hans maka Emma Gustava Gustafsdotter. Efter en rad omflyttningar hamnade familjen från år 1875 i Linköping. Gustaf Ferdinand blev kvar i föräldrahemmet tills modern gick bort som änka 1905. Därefter togs han in i stadens fattigvårdsinrättning och kvarblev där till sin död 1924.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.