Porträtt av länsmaskinist John Carlsson i Linköping. Hans yrkestitel kan behöva förklaras och finner sitt behov i industrialismens alltmer ökade mekanisering inom jordbruket. Hushållningssällskapet i Östergötland hade inrättat tjänsten redan 1875 men indragit den under 1880-talet på grund av ekonomiska skäl. Behovet av stöd till jordbrukare vid uppsättningar och reparationer av jordbruksmaskiner kvarstod dock och år 1888 återinfördes tjänsten ånyo och från 1891 innehades den av den avbildade John Carlsson. År 1905 utgav han "Rådgifvare för maskinägare, smeder och skötare ....". Foto omkring 1900.
Från 299 kr
Bild ur en ursprungligen privat fotosamling som vore svår att lokalisera utan stöd. Lyckligtvis finns sådan i detta fall i form av påskriften "Hagadal", vilket vidare kunnat preciseras till Hagadal i Linköping. Närmare bestämt låg den lilla gården i vad som idag är stadens sjukhusområde, invid den omdragna Smedstadvägen (Hälsovägen) och utmed vägen ungefär vid platsen för sjukhusets södra entré. Mycket har således förändrats på platsen sedan bilden togs omkring år 1920.
Familj samlade på trappan för fotografering. Platsen tolkas vara Ljungs-Säby i Ljung socken och tiden omkring förra sekelskiftet. Källorna ger även stöd genom den familj som arrenderade gården vid tiden; makarna Carl Sebastian Nilson och Ida Maria Liljeblad, barnen Elsa, Siri, Halvdan, Hilding och Wahlborg. I hushållet fanns även svägerskan Klara Fredrika Liljeblad. Varken personerna eller platsen har kunnat bestämmas men anslutande bilder av fotografen indikerar Ljung socken.
En gaffeltruck med last av paketpåsar på vanlig standardpall - fixerad på pallen med sadelgjordsband - är på väg in i en godsvagn där pallarna lastas på varandra. Nyheten har prövats mellan Stockholm Ban och Ånge. Genom gaffeltrucken slipper man det tunga och ryggpåfrestande arbetet att lyfta säckarna ovan axelhöjd. Utrymmesförlusten blir inte stor och för de lösgående paketen blir behandlingen skonsam - med eller utan fixeringsband. För paketsäckar måste användas stöd som tillåter stapling, har försöken visat. Ragnar Ottosson, en av SJ:s instruktionsförare, demonstrerar.
"Karantänsförläggning" på Kvarnbyskolan för överlevare från koncentrationsläger i Tyskland och Polen 1945. Skolan fungerade under denna sommar som beredsskapssjukhus. Åtta personer står bredvid varandra utanför Kvarnbyskolan. Det är fyra män (flyktingar) och fyra sjuksköterskor. Femte personen från vänster är en man klädd i pyjamas som håller två sköterskor i armarna för att få stöd. Längst till höger ses Abraham Frischer (1923 - 2009). Relaterade motiv: 2024_1281 - 1299.
Arkeologisk utgrävning i Tulebo mosse, augusti 1993. Detta är en av de två platser där Mölndals stadsmuseum med stöd av Torsten Söderbergs stiftelse gjorde dataspelet Fylgja år 2012. Fylgja är ett äventyrsspel för barn i åldrarna 8-12, med syfte att levandegöra forntiden och väcka intresse för de märkliga platser som döljer sig omkring oss. Historien utspelar sig på två unika arkeologiska fyndplatser i Kållered, Mölndal.
fotografi
Hösten 1953 gjordes i samband med ombyggnad av vägen mellan Linköping och Vreta kloster, upptäckten av en omkring 4500 år gammal dubbelgrav . Undersökningen genomfördes längs perioden 16-28 november under ytterst ogynnsamma väderleksförhållande med stark kyla, men kunde slutföras väl med stöd av vägentreprenörens hjälpsamhet med anordningar för uppvärmning av arbetsplatsen. Bilden visar gravens kvinnliga skelett med hennes gravgåvor. Bakom kvinnan ses skelettet efter en hund. De små benen mellan tassarna skulle senare tolkas vara rester efter ett spädbarn. Gravens manliga skelett är utom bild.
Inramat fotografi under glas. Smal, betsad ram. Fällbart stöd av trä. De avporträtterade är de så kallade Domkapitelsfruarna. Dessa hade vid tiden en syförening som sammanträdde samtidigt med Domkapitlet. Sittande från vänster ses fru Petri (ej identifierad), Nanna von Knorring (gift med domprost, sedermera biskop, John Personne, Maria Flensburg (gift med biskop Otto Ahnfelt) och Agnes Johansson (gift med rektor Albert Vaernéus). Stående från vänster ses Augusta Lindberg (gift med lektor Karl Hagström), Mathilde Liljencrantz (gift med teologie doktor Carl Adolf August von Engeström), fru Elida Holm (ej identifierad), Hildur Arpi (gift med lektor Karl Vilhelm Beckman) och Ellida Fehrnström (gift med lektor Oscar Klockhoff).
fotografi, bilder
Vid tiden kring nyåret 1905 presenterade en grupp entreprenörer den djärva idén att starta ett betydande sockerbruk i Linköping. Hundratals nya arbetstillfällen skulle skapas och dessutom skulle underlaget för de smalspåriga järnvägslinjerna runt staden väsentligt förbättras. Men det kom med kravet att Linköpings stad skulle ställa mark till förfogande och finansiellt stöd. Turerna kring sockerbrukets etablering skulle föra för långt att i detalj beskriva här men det kan noteras att allt gick remarkabelt fort och inte utan kritik. Bolagets aktier släpptes redan i februari 1905 och i början av mars månad hölls konstituerande stämma. Blott två dagar efter bolagsstämman inleddes byggnadsarbetena trots att man ännu inte ägde marken. Till sommaren sysselsatte bygget omkring 300 man som arbetade dygnet runt. Den 4 oktober startade tillverkningen och under påföljande lördag levererades det första råsockret. Maken till företagsetablering är svår att finna. Här en vy från Nykvarnsparken kort efter färdigställandet.
Montering av skorsten på regementets nya värmecentral den 10 oktober 1972. Obs. Tio bilder. Bild 1: Fundamentet på vilken den stora skorstenen skall skruvas fast. Bild 2: Övre halvan av skorstenen under förflyttning till sin monteringsplats. Bild 3: Nedre halvan av skorstenen håller på att lastas av från lastbilen. I bakgrunden syns den nya byggnaden till maskincentralen. Bild 4: Nedre halvan läggs ned på stöd. Bild 5: Den övre halvan av skorstenen, på yttersidan syns påsvetsade plåtspiraler för vindstabiliseringen. Bild 6: Det krävdes kraftiga kranar för att klara alla lyft. I bakgrunden syns by 10 (Sörmlandssalen, markan och ubefmäss) Bild 7: Flera kranar i samverkan för att få den nedre skorstenen i rätt läge. Bild 8: Nu är skorstenen hopsatt och lyftet påbörjat. Bild 9: Lyftet fortsätter, i förgrunden dom två oljecisternerna. Bild 10: Nu står skorstenen på plats.
Här har Masse byggt upp bilden på ett fantastiskt sätt. Spitsplogen står med stöd aven liten käpp, så man tydligt ser dess form. Gräset utgör en diskret bakgrund förplogen. Plogen omramas av en vedbod med grenhögar och vedtravar och bakom dessa står ett par träd, varav det större är en oxel. Spitsplogen är ett sk sulårder som man från bronsåldern och framåt använt för brytning och luckring av åkerjorden, både på åkerns längd och bredd, varefter man harvade. Spitsplogen är symmetrisk och föser jorden åt båda sidor. Den består av järnskodd fot som fyser i marken. Den är fäst vid en böjd dragstång av självvuxet virke samt en lite styrstake baktill. Spitsplogen fortsatte att användas även efter det att vändplogen slagit igenom och då främst vid uppdragande av rader till potatis och senare till upptagning av dessa. Se Bild nr 9 och 12! Bilden är tagen på Jakob Karlssons, Fäi-Jakås, gård. Vedboden är ett bulhus klätt med bräder. Taket är täckt med spån. På nocken sitter en en fågelholk, något som förr var vanligt på hus och i träd. Bilden visar också en stor grenhög med ris och två s k flovedsstaplar, ved för den kommande vintern liggande på tork. Grenar högg man i bitar, även ganska grova sådana, medan floveden var så pass grov att den måste sågas, vilket tog längre tid. Ris och smågrenar samt tjocka bitar eldades i öppna spisen, medan medelstor rakvuxen ved användes till järnspisen och kakelugnen. Det gick åt stora mängder och ved var ofta en bristvara.
Prosten Christian Stenhammar blickar myndigt mot oss från en helt annan tid. Född 1783 har han levt ett långt liv som nu går mot sitt slut redan före avskaffandet av ståndsriksdagen, vatten och brödstraff, svenska kolonier och annat som känns väldigt avlägset. Han beskrivs varit spränglärd tillika stockkonservativ. Som stöd för hans intellektuella läggning kan listas hans utnämning till teologie doktor och docent i fysik, medlemskap i Vetenskapsakademien, representantskap vid riksdagen och skriftställare inom så skilda ämnen som historia, politik, geografi, fysik, zoologi och botanik. Som exempel på hans samhällsbevarande önskan som politiker kan hans reformkritik mot lika arvsrätt och avskaffandet av kroppsstraff nämnas. Han växte upp i Västra Eds kyrkoherdeboställe som näst yngst av faderns 14 barn. Efter gymnasiestudier i Linköping skrev han i februari månad 1801 in sig vid Uppsala universitet vilket bland annat kom att leda till hans nämnda docentur i fysik. Från 1811 var han anställd som adjunkt och sedermera lektor och rektor vid Linköpings gymnasium. Parallellt var han även så kallad prebendekyrkoherde i Törnevalla. År 1830 bröt han upp från tjänsten i Linköping, som han ansåg ha "förslöat tanke och kraft" för att istället slå sig ned som kyrkoherde i Häradshammar på Vikbolandet. Där kom han vid sidan av rikspolitiken och botaniska resor bli kvar som nitisk församlingspräst livet ut.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.