En man i halmhatt ligger på en säng med fötterna närmast kameran, en annan man sitter bredvid, i bakgrunden en trävägg. Lungkliniken, Eksjö.
Från 299 kr
Fo-staben, interiör. Vaktman Sundgren i vakten.
En ung man ligger på en säng med randigt överkast och läser i en tidning. På väggen hänger skjortor och uniformsjackor.
En militärpolis står med hjälm och bok i hand, samt batong hängande på sidan, vid en säng på logementet under 1960-talet.
En herre sitter på en säng och tittar in i kamerna. Han bär kavaj och slips. Han sitter omgiven av kuddar och håller händerna i knät. På väggen bakom honom hänger en tavla på Jesus.
Lavering av Fritz von Dardel föreställande interiör från gästgivargård i Småland, daterad 1844. I en säng ligger tre personer, en man värmer sina händer över elden i den öppna spisen. Vid ett bord sitter en man och skriver i en bok, en äldre kvinna står bredvid.
"A. Gustavsson, Katrineholm." En död man liggandes i sin kista i en kyrka. Post mortem, traditionen att avporträttera personer som nyligen avlidit, för att ha porträttet framme i hemmet, finns i konsten från 1600-talet och var en vanlig praktik i fotografiets barndom på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Döden var en del av livet och det var vanligt att den avlidne låg i hemmet på lit-de-parade, dvs i sin säng eller i en öppen kista där anhöriga och vänner kunde komma förbi för ett sista farväl. Innan handkameran blev vanlig togs porträtten ofta av kringresande fotografer. Genom kläder, blomster-dekorationer och olika symbolladdade element tillfördes genren en egen estetik. Porträtten fyller en tydlig minnesfunktion.
I ett rum med breda golvplankor och blommig tapet sitter en ung man med ett dragspel i knät. I andra hörnet står en säng täckt med ett vitt överkast. Vid ena fönstret står ett bord och en snurrstol i trä. Båda fönstren har vita spetsgardiner.
Post mortem, traditionen att avporträttera personer som nyligen avlidit, för att ha porträttet framme i hemmet, finns i konsten från 1600-talet och var en vanlig praktik i fotografiets barndom på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Döden var en del av livet och det var vanligt att den avlidne låg i hemmet på lit-de-parade, dvs i sin säng eller i en öppen kista där anhöriga och vänner kunde komma förbi för ett sista farväl. Innan handkameran blev vanlig togs porträtten ofta av kringresande fotografer. Genom kläder, blomsterdekorationer och olika symbolladdade element tillfördes genren en egen estetik. Porträtten fyller en tydlig minnesfunktion.
Post mortem, traditionen att avporträttera personer som nyligen avlidit, för att ha porträttet framme i hemmet, finns i konsten från 1600-talet och var en vanlig praktik i fotografiets barndom på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Döden var en del av livet och det var vanligt att den avlidne låg i hemmet på lit-de-parade, dvs i sin säng eller i en öppen kista där anhöriga och vänner kunde komma förbi för ett sista farväl. Innan handkameran blev vanlig togs porträtten ofta av kringresande fotografer. Genom kläder, blomster-dekorationer och olika symbolladdade element tillfördes genren en egen estetik. Porträtten fyller en tydlig minnesfunktion.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.