Stommen. Runsignum Vg 178, Vg 180
Från 299 kr
Jonstorp "Killingsö", ägare Evald Lundgren. Rest av jordkula, där Johannes Larsson och hans hustru Lotta bodde före 1920. De kallades "Jonte och Lotta". De var troligen födda omkring 1850. Johannes var i yngre dar rallare i Norrland. Båda två dog 1929 och begravdes på samma gång. Han kom på slutet till Askebäcken i Grolanda och hon till Storegården, där de dog. Möjligen är Johannes född i jordkulan. De hade 2 kor, 1 oxe, 1 får, 1 gris och hönor. De hade tre barn som dog före dem, troligen i tuberkulos, mellan åren 1910-15. Stället har tidigare varit kringflutet av vatten. Mossen utdikades omkring 1880. Vägen gick åt Brismene.
Text i album K 24: Agronom Erik Ramstedt blev 1920 ägare till Stavsjö gård i Stafsinge. Här har han radat upp gårdens drängar och pigor och hästar för fotografering. Ramstedt var den driftigaste av Stavsjös ägare. Före honom arrenderades gården av J. Frank. Ägare till gård och tegelbruk var den i Falkenberg namnkunnige apotekaren C J Brag, han som bestämde i stan så det hette " Bragen har sagt det".
Ångslupen Rex. tillhörde godsäg. N Johansson. Användes bl.a till att frakta mjölk mellan Frösåker och mejeriet på Ängsö (nuv. tvätten). Avyttrad före 1920. Ingegerd Ral f 1898, var med på denna färd. Lustresa till Sundbyholm. Grundstötte i Sundbyholms närhet. Fru Ral var vid denna resa 11-12 år gammal. Ångslup av c 10 meters längd. Helt öppen med soltak uppspänt. Bensinmotor inombords [? antingen är det en ångslup eller motorslup??] Ångslupen innehades av Sture Hals morfar på Lindö gård.... Fotografiet ingår i Kärrbo Hembygdsförenings samlingar.....Ångslupen Rex.....ägare patron N. J. Johansson, Frösåker [och] som gjorde affärsresor t ex till Örsundsbro med Rex. Här på utflykt.och grundstött... I vattnet sonen Gerhard Johansson.
Förmodligen personalen 1936 vid Kronbergs Herrekipering. Fotografens ant: Vilhelm Dahlman. 1936 Företaget grundades 1865 av Andreas Svensson som klädeshandel i förening med skrädderirörelse. Före år 1916 var företaget beläget på Västra Torggatan 10 men flyttades sen till nummer 12 på samma gata. Efter grundarens död 1907 fortsattes verksamheten av hans hustru till 1910 då den övertogs av Ernst Brodersson. År 1920 övertogs den av AB Kronberg & Co men drevs fortfarande i samma namn. 1930 lät man inreda andra våningen till skrädderi och tyglager, 1935 moderniserades samtliga lokaler och 1938 inreddes en särskild avdelning för herrkiperingsartiklar. Källa: Nyblom-Svanqvist, Näringsliv i Värmland, 1945.
Butiksinteriör förmodligen från Kronbergs Herrekipering med kläder och butiksdiskar. Fotografens ant: Vilhelm Dahlman.1936 Företaget grundades 1865 av Andreas Svensson som klädeshandel i förening med skrädderirörelse. Före år 1916 var företaget beläget på Västra Torggatan 10 men flyttades sen till nummer 12 på samma gata. Efter grundarens död 1907 fortsattes verksamheten av hans hustru till 1910 då den övertogs av Ernst Brodersson. År 1920 övertogs den av AB Kronberg & Co men drevs fortfarande i samma namn. 1930 lät man inreda andra våningen till skrädderi och tyglager, 1935 moderniserades samtliga lokaler och 1938 inreddes en särskild avdelning för herrkiperingsartiklar. Källa: Nyblom-Svanqvist, Näringsliv i Värmland, 1945.
År 1804 köpte Johan Olof Hertzman tomterna S:t Per 24-28 i Linköping och lät på dem uppföra vad som in i vår egen tid benämns som Domprostgården. Själv var han landskamrer och hade vid sidan av detta sannerligen råd med sin satsning. Året före hade han till staden och dess församlingar sålt sin påkostade fastighet invid Stora torget, som i de nya ägarnas vård omedelbart inreddes till ett kombinerat rådhus, domprostboställe med flera funktioner. Sin nya bostad blev Hertzman trogen till sin död 1836. Därefter följde ett par kortare ägarskap tills friherre Gustaf Lagerfelt till Lagerlunda köpte fastigheten som familjens stadsgård. År 1898 slöts någon form av ring efter att Hertzmans köpare av hans gamla gård inköpte hans senare -nu som Lagerfeltska gården- för att vidare disponera den som stiftets domprostboställe. Här en vy från gårdssidan omkring 1920.
Porträtt av läroverksadjunkt Magnus Wallinder. Född i ett prästhem i Stockholm 1841 kom han närmast på sin 30-årsdag till Linköping för tjänst som adjunkt vid stadens läroverk. Dagarna före hade han gift sig med Mathilda Lundelius, bördig från Östergarn. I förstone bosatte sig paret i invid Storgatan i dess nedre del för att senare skriva sig vid själva läroverket. Från år 1881 bodde makarna invid Repslagaregatan i höjd med Sankt Larskyrkan och vid den tiden hade paret begåvats med fyra barn, varav tre överlevt de kritiska barnaåren. Makarnas bägge döttrar kom likt fadern att bli lärare medan den överlevande sonen blev jurist. Wallinders äktenskapet kom att nå sin ände vid makans bortgång 1920. Han avled själv året därpå i sviterna av hjärtbesvär.
Det här var ytterligare ett av småställena nedåt Nybro tillkomna på 1800-talets slut. Platsen tillhörde före skiftet När och kallades Sandbo Ajnar Förste kände ägaren till detta ställe var Lars Johanssons Kauparve son Niklas Larsson född 1835. Han gifte sig 1862 med Lena Cajsa Clasdotter född 1841 från Hallbjänne på När. De fick 4 barn, men inget tog över stället, utan Niklas sålde det 1895 till Ferdinand Jakobsson uppe på första Hallsarveparten härifrån sett. Ferdinand sålde stället till fiskaren Anton Petter Boberg född 1837 från Bomunds i Hammaren på När, gift med Brita Cajsa Tomasdotter född 1833 från Kauparve idag Franzéns part. Petter och Brita Cajsa bodde före köpet i en liten stuga som stod mellan manbyggnaden och ladugården på Kauparves sydligaste part. 1917 var Bobergs gamla och sålde stället till Gunnar Jakobsson född 1896, son till ovannämnde Ferdinand Jakobsson på Hallsarve. Gunnar gifte sig detta år med Hermanna Olsson född 1892 från Alskog och de fick två barn. Gunnar var småbrukare och fiskare. Efter hans död såldes det mesta av marken ifrån och stället köptes 1973 av försvarsdirektören Ove Silvén född 1920 i Visby. Han bodde här till 2000 (?), då stället Köptes av Kaupre Ridsport. Bilden visar Petter Bobergs ladugård bestående av två byggnader, troligen hitflyttade av Niklas Larsson på 1860-talet när stället etablerades. Det är bulbyggnader, där den högra byggts till åt vänster med en lada i resvirke. Den vänstra ladugårdsbyggnaden har innehållit en fähusdel med hoimd, hörum, och höjts med ett foderloft. Den högra innehöll troligen dubbelt fähus med hoimd på gaveln och lada till vänster. Det ser inte ut som om ladugården är särskilt använd. Petter Boberg var nog fiskare och inte lantbrukare. Till höger skymtar Olof Laurells manbyggnad, se Bild 964. Ställena låg med tomterna mot varandra och en bit ut på åkrarna från vägen sett jämfört med idag.
Före utblåsningen av kokarens innehåll till massabingarna sänktes trycket till ett eller annat kg/cm övertryck.Den utblåsta svalesyrlighetshaltiga ångan leddes till någon av råsyrebehållarna, vars innehåll därvid förstärk- tes till koksyra.Bilden visar hur de båda bröderna Lothson (förste och andre kokare) med vattenslangar spolar ut kvarblivna rester ur kokaren. >> I massabingarna, som var försedda med silbotten, skedde en första tvättning av massan.När vattnet sjunkit undan, transporterades massan vidare till si- leriet via bandtranportör i bingens botten och därpå följande skoptranspor- tör.Vid tiden omkring 1920 måste ännu placeringen av massan på transportban- det ske för hand.En "massaösare" var en gång nära att förlora livet, när blåsning av misstag påbörjades till den binge, där han befann sig.Normalt skulle alltid massaösaren vara ur bingen, oavsett till vilken binge blåsningen skedde.I taket ovan kokaren syns de båda luckor från de ovanlig- gande flisbingarna, genom vilka den huggna vedflisen tappades ned i kokaren via påsatta kåpor av väv.När taket i kokeriet en gång höjdes, förlorade bingarna delvis sin trattform, vilket nödvändiggjorde handarbete, när bingarnas innehåll inte var så stort.
Knaparydsstugan - Onsalas äldsta ryggåsstuga, sannolikt uppförd under 1600-talet. Knaparydet betecknade en gång de skoglösa och bergiga markerna mellan Vikaholm och Gjövik ägda av Råö säteri/Knapagårdarna. Över seklerna hände det att delar av den bördigare marken "intogs", d v s inhägnades för nyodling, och att små bostäder uppfördes på ofri grund. Det var fattiga som bebodde dessa "lägenheter". Lägenheten med Knaparydsstugan var minst, men var redan under 1600-talet ett torp kallat Lyckerij eller Ryet, lydande under säteriet. Den lilla ryggåsstugan var sammanbyggd med ladan och taken täcktes med långtång och senare med torv (tegeltaket tillkom före 1920). Hushållet bestod av ca 6-8 personer, men männen gick på sjön så kvinnor och barn fick sköta om det lilla man hade av odling och djur. Dessa "backhussittare" på Knaparydet fick understöd av socknens fattigkassa för att klara livhanken. Sally Therese Andersson (f 1879) och hennes dotter Ethel blev de sista av fyra generationer av samma sjömanssläkt att bebo Knaparydsstugan. Sally Therese hade löst in tomten 1937 och sålde den på 1950-talet. Nordhallands Hembygdsförening och Onsala Hembygdsgille köpte stugan och flyttade den med inventarier till Utholmen i Gottskär. Uthuslängan kortades då av med ca 1/3. Dessvärre blev byggnaden vandaliserad och därför flyttad 1985 till en plats vid kyrkstallarna intill Onsala kyrka där den fortfarande (2022) står kvar.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.