Stoppljus på systemet, 3 juni 1965 En yngre man handlar på Systembolaget. Han betjänas av en kassörska som står bakom disken. Hon håller ynglingens plånbok med identitetskort i handen. Bredvid kassörskan bakom disken står en man och betraktar tillsammans med henne den unge mannens legitimation. Han är klädd i mörk kostym och bär glasögon. I bakgrunden syns hyllor med vin- och ölflaskor. Även vid kassaapparaten står vinflaskor. Kassörskan är klädd i mörka arbetskläder med vit krage upptill samt en vit blus inunder. Hon har små örhängen och kortklippt, fluffig frisyr. Ynglingen är klädd i mörk manchesterkostym samt mörk skjorta och slips. Han vinkar med ena handen mot kameran.
Från 299 kr
Nationalmuseum 1 31 maj 1966 Två män håller upp en tavla föreställande Simeon och Jesusbarnet. De håller på att packa upp den ur en låda som ligger på golvet. En av männen är klädd i ljus kostym och den andre mannen bär arbetsrock. En man i svart kostym står i knäböjande ställning nära tavlan på golvet. En kvinna i svart kappa står bredvid honom och håller ett papper i sina händer. Tre stycken polismän står i rummet även. Ytterligare en man syns delvis bakom mannen i arbetsrock.
Porträtt av Gustaf Lindström, underlöjtnant vid Västerbottens regemente I 20. Se även bild AMA.0000845 och AMA.0007816. Text på baksidan: "Pater! På samma gång jag sänder Dig mitt ringa konterfej anhåller jag att såsom tecken på Din faderliga ynnest få förr eller senare mottaga Ditt konterfej. Som Du väl vet försökte jag att gå i fädrens fotspår och mitt sista spår såsom elev vid Krigsskolan bär rummet 11 på turlistan. Och slutligen önskar Dig god fortsättning på 98an af Din babian. Gustaf Lindström, f.d. 284."
Ett äldre par sitter vid bordet i ett ombonat finrum som har två skänkar med prydnadssaker såsom fotografier och karaffer, en spegel med initialerna ICID och årtalet 1870, väggur och en textilampel som hänger från taket. Bordet har dubbla broderade dukar och på brickan står en kaffeservis i metall bredvid kakfatet på hög fot med veckad glasskål. Både tapeter och textilier bär jugendprägel men tapetbårdens dekor avviker med motiv av väderkvarnar och segelbåtar. I fönstret är rullgardinen med en hus- och landskapsdekor nerdragen. (Möjligen samma par på bildnr GEB238)
Ånnaboda 29 januari 1968 En kvinna och en man som har skidor på fötterna samt stavar i händerna står på toppen av en backe i Ånnaboda tillsammans med sitt lilla barn som sitter mellan dem i en pulka. Mannen sitter på huk vid det lilla barnet. Han är klädd i svart rock, mörk keps, svarta byxor, svarta pjäxor samt bär glasögon. Kvinnan är klädd i ljus mössa, mörk jacka, mörka byxor, ljusa sockor och svarta pjäxor. Det lilla barnet är klätt i ljus mössa och svart jacka med vita pälskanter. Alla tre står med ryggarna mot kameran.
Wadköping (...?), 30 augusti 1968 Tre herrar som är skådespelare repeterar en föreställning utomhus i Wadköping. En av herrrarna sitter i förgrunden klädd i svart kavaj, vit skjorta, ljus slips, ljusa byxor, mörka strumpor och mörka skor. Nära honom står en herre som är klädd på samma sätt och därtill bär glasögon. Han heter Curt Skanebo. En lång bänk står bakom honom. Bakom denna står den tredje herren klädd i mörka solglasögon, vit kavaj, vit skjorta, mörk slips, ljusa byxor och mörka skor. Byggnader syns i bakgrunden.
Arboga Mekaniska Verkstad. Kunder besöker Meken för att titta på tråddragmaskiner. Mannen längst till höger är Sune Hanaeus. Sju herrar i ytterkläder. En man är barhuvad, tre bär hatt, två har ryssmössa och en har krimmelmössa. 25 september 1856 fick AB Arboga Mekaniska Verkstad rättigheter att anlägga järngjuteri och mekanisk verkstad. Verksamheten startade 1858. Meken var först i landet med att installera en elektrisk motor för drift av verktygsmaskiner vid en taktransmission (1887). Gjuteriet lades ner 1967. Den mekaniska verkstaden lades ner på 1980-talet. Läs om Meken i Hembygdsföreningen Arboga Minnes årsbok från 1982.
Skogs kyrka i Ångermanland vid E4 ca 1 mil norr om Sandöbron är medeltida med rektangulär grundplan och rakslutet kor. Experter hävdar att uppförandet påbörjades vid slutet av 1200-talet. Klockstapeln är av sk bottnisk typ, uppförd under1700-talet. Den mindre är daterad 1350-1400-talet. Inredningen bär vittnesbörd om traktens verksamma konsthantverkare. Predikstolen i senbarock, skuren av Christian Kramm. Altaruppsatsen i kraftig rokoko utförd 1783 av Jon Göransson/Westman. Målad och förgylld 1786 av mäster Wagenius från Sundsvall. Korfönstret signerat Bengt Hamrén insatt vid restaureringen 1935. Triumfkrucifix från 1300-talet. Dopfunten i kalksten är från 1300-talet medan ljusstaken därintill är från 1400-talet. Kyrkans äldre inventarier, Madonna från omkring 1300, ett altarskåp från början på 1500 talet och en S:t Mikaelsbild från 1300-talet är deponerade på Länsmuseet Västernorrland.
bröllop
Vy över förfallna byggnader. Marken i förgrunden är präglad av hårt betestryck eller slitage. Till vänster om den närmsta byggnaden är en torr, öppen och upptrampad yta med nässlor och sten. Direkt framför byggnaden syn en hög med torrt granris. Två av de bortre byggnaderna har spåntak. På gården framför dem ligger högar med bråte och brädor. Där syns också flera höns som springer löst. Bakom dessa byggnader syns taket av ett bostadshus. Till höger om den närmsta byggnaden ligger en hög med kärvar av lövhö. En gärdesgård i trä löper från den bortersta knuten. Bakom den sitter två män på en bergknalle. De bär vita skjortor med svart väst och hatt. Marken bakom dem är öppen och längre bort syns ytterligare en gärdesgård. Därefter syns en blandskog.
Ateljéporträtt som bär 1870-talets särmärken i form av tidens mode i klädedräkt och håruppsättning. Här förmedlat av fru Selma Harling, född Zanderholm. Harling efter sitt giftemål med järnhandlaren i Linköping Otto Harling och flicknamnet efter fadern, målarmästaren Johan Zanderholm. Född 1839 som yngst i en rad systrar blev de tidigt moderslösa. Fadern gifte som brukligt om sig i hast men blev efter blott ett halvår ånyo änkling. En äldre fosterdotter tillsammans med en inflyttad syster till målarmästaren tycks vidare stått för barnens husliga uppfostran. Vid tiden för fotografiet var Selma relativt nyligen gift och bodde med maken i en centralt belägen stadsgård nära domkyrkan. Där skulle hon komma att framleva sitt barnlösa äktenskap och större delen av sin långa änkotid. Hon avled av hög ålder 1930.
Hovfotograf Walter Olson, Kalmar, tillsammans med två tyska SA-män vid ett monument nära Sommerbachskopf i Tyskland. Monumentet är ett gravkomplex på den 931 m höga Sommerbachskopf, byggt av handelsråd Oskar Will, ägare till Venus vapenfabrik, till minne av hans söner Hugo Will 1914 och Fritz Will 1914 som dog i första världskriget. Den byggdes av byggmästare Lange från Mehlis och företagen Bieräugel från Zella St Blasii och Günther och Wendel från Suhl. Begravningen ägde rum den 22 augusti 1915 med stort deltagande från befolkningen. Gravkomplexet har en bred trappa och en matt, starkt lysande sandstenspyramid, som bär bibelversen krönt med eklöv: Ingen har större kärlek än denna, att han ger sitt liv för sina vänner. . Ev. Joh 15 v. 13 Vila i frid., inskriptionen med de fallnas namn och en relief som visar lejonet från Thermopylae syns. 1998 totalrenoverades graven av staden Zella-Mehlis.
Enligt Lauboken är smedjan helt i bulkonstruktion med faltak byggd 1880. Om det stämmer är det väldigt sent för en så pass gammalmodig byggnad. Särskilt anmärkningsvärd är stolpen, mittsulan, på gaveln, vilken bär upp nockåsen. Det här är ett förhistoriskt sätt att bygga på, vilket har levt kvar i enklare byggnader långt fram i tiden. Att en byggnad med en sådan konstruktion finns kvar är unikt. Dess proportioner vittnar också om äldre förebilder. Smedjan ligger öster om gårdens övriga byggnader i kanten av beteshagarna. Man ansåg att smedjor var brandfarliga och därför placerades de ofta en bit från övriga byggnader. Denna byggnad förföll sakteliga, men revs tack och lov inte bort. 2007 (?) mättes smedjan upp av studenter på Högskolans byggnadsvårdsutbildning och därefter gjorde man en exakt kopia av den, det ursprunliga virket var så murket, att det inte gick att återanvända. Fastighetsägaren stod för framtagningen av virket.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.