Arbetare som står i en nedsänkning i marken och ett barn vid kanten på en röröppning, troligtvis bygget av Liljeholmskanalen på öster i Jönköping, med Starrgatan i bakgrunden.
Från 299 kr
Arbetare med spadar i händerna står vid en hög med sten och grus. Till vänster ses en man med finkläder och bredvid sig har han en ung pojke.
Gruppbild av arbetare framför ett nätstaket. Mannen till vänster kallades Kärrarparn. Han hade bara ett öga och arbetade som parkvaktmästare i Jönköpings stadspark.
En grupp arbetare på kartongfabriken vid Västra tändsticksfabriken i Jönköping. Övre raden: Elof Ljungqvist (2), Erik Kind (5). Nedre raden: Förman Albert Karlsson (5).
En grupp arbetare med hacka eller korp i handen. Troligen är det spårväg som anläggs genom Stadsparken norr om Stadsparksvallen i Jönköping.
En grupp arbetare, bland annat målare, på en arbetsplats i Jönköping. Mittenraden: Göte Hallin (2), Charles Olander (3), Putte Sandahl (6).
En grupp arbetare i Jönköping på 1930-talet. Bakre raden: Bernhard Johansson (1), Nils Johansson (2), Gustaf Pettersson, född 1902 (3) Främre raden: George Nilsson (2).
Arbetare framför fabriken i Ohs Bruk i början av 1920-talet. Nr 5 från höger i övre raden står verkmästare Karl August Andersson.
Medföljande text till bilderna: "1946. No. 36. Den äldsta tagen den 17 mars 1946 retucherad." Uppgifter från Munkedals HBF: "Munkedals bruk, Munkedals arbetare."
gata, hotell Savoy, hotell Horn, hästdroska, arbetare, Norra Vallgatan, mudderverk, S. C. W. Söderberg, järnvägshotell, hus, kanal, kanalen, Järnvägshamnen, kvarteret Sqvalperup
Fotot visar Anna-Stina Andersson i arbete vid Sko AB Falken, året är 1978. Hon började arbeta på denna fabrik 1975 och slutade den 31 oktober 1991, då företaget upphörde med sin verksamhet i Falkenberg.
Annexkapellet i Sankt Anna församling kom att förfalla efter att socknen erhållit ny kyrka1821. Under kyrkoherde Carl-Lennart Fogelbergs energiska ledning började man vid 1960-talets början arbeta med att restaurera byggnaden. År 1973 kunde kapellet återinvigas av biskop Ragnar Askmark.
Två kvinnor, den ena äldre med huckle, sitter intill en liten stuga vid en sjö. De ser ut att arbeta med något med händerna. Intill dem två korgare, den ena med en ljus duk.
Hyrkuskägaren J. Hertzman låter kvasten vina bland snödrivor på Lejonhjälmsgränd. Sopar gör också bankvaktmästare N. Tellander. Pojken med snöbollen är Einar Norrman som sedan kom att arbeta på Spritbolaget.
Barnarbetare. Märkpojkar vid Sunds sågverk i Medelpad omkring 1895. Pojkarna började arbeta redan i 6-7-årsåldern. Lönen var låg, i början av 1870 talet avlönades barnen med 3 till 5 öre i timmen.
Atlejéfoto, kvinnoporträtt av Hulda Lindqvist, biträde i Alma Bergmans modeaffär som låg på Kungsgatan. Alma föddes i Stockholm men kom till Varberg och började arbeta i butiken hos dåvarande ägaren, Cecilia Mattson, gift Wijklund. Alma övertog affären 1904.
Tändstickstillverkning vid Växjö tändsticksfabrik. Wäxiö tändsticksfabrik anlades 1868. Initiativtagare var handlanden Carl Schander som inspirerats av bröderna Lundström i Jönköping och tillsammans med bokhandlaren CG Södergren startade de Wäxiö tändsticksfabrik. Fabriken var belägen i området något väster om stadskärnan. Fabriken bestod av huvudbyggnad uppförd i parmsten jämte några flygelbyggnader och lagerhus i trä. Några år efter starten fanns ett åttiotal anställda varav hälften kvinnor. År 1875 hade man uppnått nära 150 anställda och årsproduktionen uppgick till ett värde av cirka 200.000 kronor. Flera ägare, uppgång och nergång Södergren lämnade fabriken efter några år och Schander stod kvar som ensamägare till 1887 då han sålde till Swedish Match Company i London. Som disponent ledde Schander tändsticksfabriken till 1891 då Knut Johansson tillträdde. 1913 tog Förenade Tändsticksfabriker med Ivar Kreuger över fabriken och verksamheten expanderade kraftigt. Fabriken byggdes till och försågs med maskinell utrustning samtidigt som produktionen ökade och antalet anställda var 1920 uppe i 400 och med ett tillverkningsvärde av 3.603.000 kronor. Huvudsakligen exporterades tändstickorna till Amerika och Indien men sen gick det raskt utför. 1921 med depression och osäkerhet i världen fanns det bara plats för 290 anställda och inte fulla veckor. Timlönen hade efter hand sjunkit från 1:30 till 73 öre med 10% tillägg för de som arbetar tre dagar i veckan eller mindre. En arbetares årsinkomst beräknas då ligga mellan 1060 - 1213 kronor. Fackföreningen begärde också hos stadsfullmäktige att arbetarna skulle befrias från skatt. Sedan 1917 ägs nu fabriken av Svenska Tändsticksaktiebolaget, det största företaget i världen inom sitt område. Fabriken utplånad av brand Den 30 maj 1922 inträffade en brand som fullständigt lade fabriken i ruiner och som också hotade den övriga bebyggelsen runt omkring. En nattvakt upptäckte branden vid 22-tiden i några sticktorkskåp och försökte förgäves släcka själv. Brandkåren tillkallades men eldsvådan fick snabbt fäste och redan efter en kvart var sju av fabrikens träbyggnader övertända. Vid 1-tiden på natten var man herre över elden och de omkringliggande fastigheterna räddade. Tändstickstrusten beslöt efter branden att fabriken inte skulle återuppbyggas man hade ju fler fabriker igång. För många anställda följde nu en längre tid av arbetslöshet. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/vaxsjo_tandstiksfabrik.htm)
Wäxiö tändsticksfabrik anlades 1868. Initiativtagare var handlanden Carl Schander som inspirerats av bröderna Lundström i Jönköping och tillsammans med bokhandlaren CG Södergren startade de Wäxiö tändsticksfabrik. Fabriken var belägen i området något väster om stadskärnan. Fabriken bestod av huvudbyggnad uppförd i parmsten jämte några flygelbyggnader och lagerhus i trä. Några år efter starten fanns ett åttiotal anställda varav hälften kvinnor. År 1875 hade man uppnått nära 150 anställda och årsproduktionen uppgick till ett värde av cirka 200.000 kronor. Flera ägare, uppgång och nergång Södergren lämnade fabriken efter några år och Schander stod kvar som ensamägare till 1887 då han sålde till Swedish Match Company i London. Som disponent ledde Schander tändsticksfabriken till 1891 då Knut Johansson tillträdde. 1913 tog Förenade Tändsticksfabriker med Ivar Kreuger över fabriken och verksamheten expanderade kraftigt. Fabriken byggdes till och försågs med maskinell utrustning samtidigt som produktionen ökade och antalet anställda var 1920 uppe i 400 och med ett tillverkningsvärde av 3.603.000 kronor. Huvudsakligen exporterades tändstickorna till Amerika och Indien men sen gick det raskt utför. 1921 med depression och osäkerhet i världen fanns det bara plats för 290 anställda och inte fulla veckor. Timlönen hade efter hand sjunkit från 1:30 till 73 öre med 10% tillägg för de som arbetar tre dagar i veckan eller mindre. En arbetares årsinkomst beräknas då ligga mellan 1060 - 1213 kronor. Fackföreningen begärde också hos stadsfullmäktige att arbetarna skulle befrias från skatt. Sedan 1917 ägs nu fabriken av Svenska Tändsticksaktiebolaget, det största företaget i världen inom sitt område. Fabriken utplånad av brand Den 30 maj 1922 inträffade en brand som fullständigt lade fabriken i ruiner och som också hotade den övriga bebyggelsen runt omkring. En nattvakt upptäckte branden vid 22-tiden i några sticktorkskåp och försökte förgäves släcka själv. Brandkåren tillkallades men eldsvådan fick snabbt fäste och redan efter en kvart var sju av fabrikens träbyggnader övertända. Vid 1-tiden på natten var man herre över elden och de omkringliggande fastigheterna räddade. Tändstickstrusten beslöt efter branden att fabriken inte skulle återuppbyggas man hade ju fler fabriker igång. För många anställda följde nu en längre tid av arbetslöshet. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/vaxsjo_tandstiksfabrik.htm)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.