Kyrkan av sten med smalare kor härrör från 1200-talets början. Enligt traditionen byggdes den 1228 av Erik läspe och halte till minne av faderns segrar vid Lena 1208 och Gestilren 1210. Den förlängdes mot väster samt välvdes på 1400-talet varvid också södra vapenhuset byggdes. De tre takryttarna uppfördes enligt traditionen på 1500-talet till minne av att Birger Jarl, hans son Valdemar och kung Håkon IV Håkonsson av Norge påskdagen 1258 bevistat högmässan i kyrkan. Vapenhuset i väster byggdes 1716. Kyrkorummets rika målningsdekor tillkom 1749; därunder finns målningar från 1400-talet, tillskrivna Amund. Altaruppsatsen och predikstolen är från 1694. En madonna härrör från 1200-talet och dopfunten från 1100-talet. Uppgift hämtad i NE: http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=233605 Nationalencyklopedin 2002-08-22
Från 299 kr
Kyrkan av sten med smalare kor härrör från 1200-talets början. Enligt traditionen byggdes den 1228 av Erik läspe och halte till minne av faderns segrar vid Lena 1208 och Gestilren 1210. Den förlängdes mot väster samt välvdes på 1400-talet varvid också södra vapenhuset byggdes. De tre takryttarna uppfördes enligt traditionen på 1500-talet till minne av att Birger Jarl, hans son Valdemar och kung Håkon IV Håkonsson av Norge påskdagen 1258 bevistat högmässan i kyrkan. Vapenhuset i väster byggdes 1716. Kyrkorummets rika målningsdekor tillkom 1749; därunder finns målningar från 1400-talet, tillskrivna Amund. Altaruppsatsen och predikstolen är från 1694. En madonna härrör från 1200-talet och dopfunten från 1100-talet. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=233605
Bild av Villa Vik, bostaden som Kristina Nilsson- berömda operasångerskan från Värend, småland, köpte och bodde sin sista tid i livet. Text framsida kort: "Från Sveriges Bygder. Grefvinnan Casa de Mirandas (Kristina Nilssons) villa Wik". Text baksida kort: "Bäckedalen den 17 nov. 1908. Tusen tack för det kärkomna bref. Skall snart skrifva svar. Vi alla har hälsan, hälsningar medföljer till eder alla. Detta är ett litet minne på Elisabeth-dagen af svägerska Amanda Johansson".
Stiftsekreterarebostället klingar rimligtvis obekant för de flesta Linköpingsbor. Stadsbor med långt minne kommer kanske ihåg huset som en präktig byggnad invid fängelset och i öster gränsande mot Domprostgården och korsningen Storgatan-Barnhemsgatan och Drottninggatebacken. Här skymtar endast husets västra gavel bortom lövverket. Mer igenkännligt torde det så kallade Lorichska huset vara vars tak syns i bildens bakgrund. Vad vi tydligt ser är stiftsekreterareboställets stallbyggnad, som låg tills det revs utmed Storgatan. Här rivningsåret 1967.
Gumpekulla är namnet på kullen mitt i dagens bebyggda Stångebro öster om centrala Linköping. Enligt äldre uppgifter ska det ha funnits flera resta stenar i området. År 1733 beskrev lektor Peter Schenberg platsen på följande sätt: hwarpå än månge långe stenar finnas, antingen stående eller liggande till bevis och widermäle..." Kvar står den så kallade Gumpekullastenen varpå årtalet 1598 står skrivet till minne av slaget vid Stångebro. Här en exklusiv men dessvärre av tiden påverkad dokumentation från omkring sekelskiftet 1900.
Stationen öppnades 1877. Tvåvånings stationshus i tegel. Expeditionslokalerna och väntsalen utökades 1905 och därmed flyttades tjänstebostaden för stationsföreståndaren till andra våningen. Mekanisk växelförregling . Stationen öppnades 1.9.1877. Endast hållplats fram till 1881 då ett provisoriskt stationshus uppfördes. Kombinerad poststation från 15.9.1877. Nytt stationshus uppfört 1886, tillbyggt 1906 och ytterligare ombyggt 1936. Lokstall för tio lok år 1945. Strax norr om stationen står den sk Pella-stenen till minne av en banvakt som blev påkörd där
Den medeltida kyrkan med sin karakteristiska profil sägs vara uppförd av Kung Läspe och Halte till minne av hans fars segrar vid Lena 1208. De tre tornspirorna lät kung Valdemar uppföra efter påskgudtjänst 1258. Kungslena kyrka vid Varvsbergets fot uppvisar en interiör, som genom valvens rika målningskonst ter sig ovanligt förnäm. Den nuvarande dekoren, som har ett underliggande skikt av figurmålning från 1400-talet, utfördes 1749 av mäster Risberg från Skövde. Dess huvudmotiv är det under karolinsk tid vanliga, frodiga bladverk, som kallades akantus.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.