Att se världen den fotograferande människan Tekniken har alltid styrt vad och hur vi kan fotografera. Med museets samlingar som utgångspunkt gör vi i denna utställning nedslag i fotografins utveckling i Sverige från 1840-talet och in i modern tid. Utställningen visades 25 oktober 2017 19 augusti 2018 I utställningen Att se världen den fotograferande människan, visar vi ett urval ur våra samlingar. Allt ifrån kameror och övrig utrustning till bilder från olika tider. Du kan fotografera dig själv i en fotoateljé av modell 1890 eller se in i den mänskliga kroppen med hjälp av röntgen. Du kan också lära dig mer om de verktyg som fotografen Lennart Nilsson använde för att utforska den mikroskopiska världen. För 175 år sedan spreds fotografin över världen och var då en dyr och svår teknik med få användare. Fotokonsten blev stegvis mer tillgänglig för att idag vara någonting som de flesta av oss ägnar oss åt dagligen. I samband med att utställningen öppnade släpptes även boken Att se världen svensk fotografi under 175 år
Från 299 kr
Brevkort adresserat till sjuksköterskan Amanda Palm. Motiv av Vasabysten i Westerås med blomplanteringar nedanför. Text på framsidan: "den 30/8-05. Ja nu är jag i Westerås. Här mår jag godt och trivs utmärkt. Kommer hem på måndag kl. 6 efm. men om Augusta ville vara kvar på tisdag vore jag Tacksam. Till sist en helsning från Elin".Text på vänster sida: "Lilla Palma! Hjärtevarma hälsningar från oss. Ja nu har jag ..Elin hos mej, det var så roligt höra något från G-e! här mår vi bra. tillg. Lisa B_d". Text överst: "Helsa alla de öfriga". Text på höger sida: "Tack så mycket för att du kom! Jag mår godt, mycket roligt att lilla Elin kom hit. S. A_!".
Konstnärskoloni på Öströö i slutet av 1800-talet tillsammans med barn och hundar. Till höger ses den danske konstnären Joakim Skovgaard med familj (troligen mannen i vit hatt). Hustrun Agneta har vitt förkläde. Till vänster står en man och håller i en tavla. Kanske är det den danske målaren Bengt Goldschmidt (?), som också ska vara med på bilden. Bakom honom står en pojke med ok. Ägare till Öströö mellan 1885-1887 var Titus Frederik Schouw och hans syster var gift med Joakims far, PC Skovgaard. Joakim och hans två syskon, även de konstnärer, vistades därför ofta på Öströö och fann motiv till sin konst. Mannen med vita mustascher som står till vänster kan möjligen vara Schouw. När Schouw tvingades sälja godset välkomnade den nye ägaren, Elof Laurell, att konstnärerna fortsatte att komma på besök. Meddela oss gärna om du vet mer om personerna på bilden!
Polar Alaska Gastanker Daterat Malmö den 3/6 1971. "Kära Måns! -Vi fick i alla fall en liten kontakt med Dig vid vår avresa med katamaranen. Trevlig resa - där blir nog folk i sommar. I jäktet vid våra besök hann vi i alla fal med Greda ängar, Djupvik, Kaffetorpet, Borgehage m. Arentorpsrosor, Stenåsa, Berndes nyförvärvade torp - aldrig ha vi sett Öland så vackert. -I går gick jag igenom en 255.000 tonnare från köl till bryggan, 340 m lång, 26 m. hög + bryggan i sex våningar, går ut på provtur i morgon. Allt väl f.ö. . vi kommer tillbaka i juli. - Det lär ha varit 23 grader i vattnet i dag här, och det frestar på att jobba. Du hälsas från Erik och Inge."
Brevkort, "Helsning från Harplinge" med sekundär notering: 1 m. norr om Halmstad. Motivet verkar vara en mindre industri med flera tegelbyggnader täckta med plåttak och flera skorstenar. Meddela oss gärna om du känner till byggnadernas funktion! Mellan husen ses i bakgrunden Harplige väderkvarn uppförd 1895 av godsägare Gustaf von Segebaden, Fjälldalen. Den är av holländsk typ vilket innebär att hättan vrids med vinden. Kvarnen är dessutom ”självseglande” eller ”självdrejande”, dvs vingarna regleras automatiskt efter vindriktningen och vindstyrkan. Detta kräver bl a ett sinnrikt system med vridbara luckorna på vingarna. Självseglingstekniken introducerades i slutet av 1800-talet och kom att bli den sista stora innovationen inom tekniken att mala säd med vindkraft. Harplinge väderkvarn tillhör därmed den yngsta generationen av väderkvarnar och finns upptagen i Halmstads kommuns kulturmiljövårdsprogram. Användningen lades ner 1967 men efter renovering år 2000 blev den åter funktionell.
Pingstkyrkan i Mölndal. Sionförsamlingen i Mölndal kan räkna sin tillblivelse till början av 1920-talet. Det var från början en liten skara, som sökte sig tillsammans i de olika hemmen för gemensamma andaktstunder och uppbyggelse. Så småningom växte skaran, och år 1924 kallade man en egen predikant. År 1925 ansågs tiden vara inne att bilda en fristående församling, och så tillkom Sionförsamlingen. Lokalfrågan var svår i början, men snart fick församlingen inköpa en fastighet vid Kungsbackavägen. Den omändrades till predikolokal, och år 1927 invigdes den för sitt ändamål. Pingstvännerna, som församlingens medlemmar ofta kallas, bedriver vid sidan av sin kyrkliga verksamhet även ett omfattande arbete för den yttre missionen. Församlingen har söndagsskola, barn och ungdomsverksamhet samt utövar en betydande social hjälpverksamhet. På bilden här ser du den nybyggda Pingstkyrkan vid Baazgatan. Kyrkan, som invigdes år 1972, har ett tilltalande yttre. Där finns moderna och ändamålsenliga lokaler för hela verksamheten.
Jordbruksbebyggelse i Fässberg, Mölndal. På bilden ser du Torsgården och Västergården i Fässbergs by. Till höger syns en del av Frölundagatan. Här är en gammal bygd, där människor bott sedan urminnes tid. Namnet Fässberg är också uråldrigt, sannolikt från järnåldern. På den tiden stod havet mycket högre än nu. En havsvik gick då in i dalgången mellan Balltorp och Fässberg. Vattnet var så pass djupt, att båtar kunde användas i viken. Just här vid Fässberg fanns ett ställe, där man kunde "fästa" båtarna med en fånglina, som också kallades "fästa". Av detta har sedan namnet Fässberg uppkommit. Fässberg skulle då betyda "en förtöjningsplats vid berget". Berget, där båtarna fastgjordes, kallas numera Jordlunden eller mera allmänt Jolen. På 1200-talet byggdes här i närheten Fässbergs gamla kyrka. Då blev Fässberg det gemensamma namnet på socknen, som senare blivit Mölndals stad. Här är en bördig jordbruksbygd. Åkrarna har ju ursprungligen varit gammal havsbotten.
Sop-pressen i Kärra. Soppressen i Kärra tar emot alla sopor och allt hushållsavfall från Mölndals kommun. Avfallet föres med särskilda sopbilar hit till Kärra. Här tippar bilarna av sin last i övre delen av byggnaden, som du ser på bilden. Avfallet glider ned i en soppress. Där pressas soporna samman till stora balar, som sedan forslas bort för att brännas upp. Detta sätt att oskadliggöra avfallet är bra ur hygienisk synpunkt. Förr forslades soporna och hushållsavfallet till "Tippen på Kikås" men det var inte alls lämpligt, och dessutom spreds en obehaglig stank och lukt vida omkring. En mängd råttor, kråkor, måsar och flugor drogs till tippen. Dessa levde på avfallet. Genom tillkomsten av soppressen i Kärra har ovan nämnda olägenheter helt försvunnit. Vid pressen finns inga råttor, och någon obehaglig lukt kan knappast märkas där.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.