Masse har tagit en morgonbild av den fantastiska ladugården hos Karlssons sedd från lillgårdsgrinden. Till vänster står troligen Johan Karlsson framför brunnshuset med tröskhuset skymtande i bakgrunden. I bildens mitt ses själva ladugården med hoimd, hörum närmast ladporten, som syns alldeles till höger om brunnshuset. Ladugårdsflygeln i sten har halmtak med en ovanligt vacker och kraftfull avslutning upptill på de breda vindskivorna. Gaveln har en ståtlig resning med ett fönster uppe i gavelspetsen, vilket inte var så vanligt. Dessutom finns ett troligen senare upptaget fönster bredvid foderluckan mitt på gaveln. Vad denna byggnad innhållit är osäkert. Längst bort är ett fähus, svaipen i dörren är öppen och bakom skymtar en hoimdlucka. Dubbeldörren skulle kunna gå till en vagnbod. Dörren närmast hörde kanske till en vedbod, med tanke på att det ser ut att vara vedbacke på gaveln. Man har två höhäckar och på den högra står troligen dottern Rosa Johanna Maria och modern Hedvig.

Från 299 kr

Samma motiv som Bild 947 men 12 dagar senare.

Från 299 kr

Familjen Karlsson står framför manbyggnaden med redskap i händerna (lie, högaffel, stickning, räfsa), man fick inte framstå som sysslolös. Manbyggnaden är ett stort och modernt hus med dubbel fönstersättning byggt 1873 med taket täckt av spån, som nog är original på bilden. Jfr Hemmor och Gannor. Till höger skymtar brygghuset, som troligen är lite äldre. När Kauparve i slutet av 1600-talet delades i två parter, blev Lars Persson ägare till ena halvan, se Bild 918 och Bengt Hansson ägare av denna part. Bengt delade något senare sin part med sin bror Lars Hansson så de fick ¼ var. Bengt Hansson född 1647 var gift med Anna Andersdotter född 1649 och de fick två barn. Sonen Jon Bengtsson övertog parten och han gifte sig 1706 med Elisabet Tomasdotter. De fick tre barn, varav äldste sonen Hans Jonsson född 1711 gift med Britta Andersdotter från Mattsarve blev näste ägare. Han dog emellertid tidigt och parten ärvdes då av brodern Bengt Jonsson född 1714. Han gifte sig 1739 med Margareta Jacobsdotter från Fride i Lojsta. Bengt var politiskt aktiv och blev riksdagsman. Äktenskapet blev barnlöst och makarna testamenterade gårdsparten 1784 till Nils Johansson född 1741 från Amlings i Linde och Anna Johansdotter född 1750 från Rikvide på När, vilka gifte sig på Kauparve. Nils och Anna fick 8 barn, varav näste yngste sonen Johan Nilsson född 1785 blev näste ägare. Han gifte sig 1808 med Greta Bengtsdotter född 1789 från Liffride. Johan dog ung och Greta gifte om sig 1821 med Per Persson född 1794 från Hallbjäns. Greta hade 4 barn i varje äktenskap och sonen Karl Johan Johansson född 1819 från första äktenskapet köpte gårdsparten 1842, då han gifte sig med Dorotea Pettronella Persdotter född 1821 från Hägvide i Stånga. Av deras 5 barn blev det äldste sonen Johan Petter Karlsson född 1851 som köpte parten 1888. Han var gift 1886 med Hedvig Lorentina Lyander född 1863 från Hemmor grund (Botels), se Bild 644-646. De fick två barn och det blev sonen Johan Karlsson född 1890 som tog över gårdsparten 1919. Han gifte sig 1916 med Anna Jakobsson född 1893 från Bjärges och de fick baren Margareta (Greta) 1917 och Arnold 1920. Dessa gifte sig aldrig, utan blev båda kvar hemma. Arnold Karlsson tog formellt över gårdsparten 1949, men brukade den tillsammans med Greta. Hon dog och Arnold brukade hemmet ytterligare några år, varefter han sålde gårdsparten till Bertil Karlsson Hallsarve, se Bild 833. Bertil och hans son Tomas styckade av och behöll marken, medan byggnaderna med tomt såldes till Per och Christina Persson som fritidsfastighet. På bilden ser vi Johan Karlsson 16 år, fadern Johan Karlsson 55 år, modern Hedvig född Lyander 43 år och systern Rosa Johanna Maria Karlsson 20 år.

Från 299 kr

Vi ser här Kauparves nordvästra part en vårdag. Bilden är tagen från vägen ner till Nybro. Vi ser manbyggnaden och flygeln och ladugårdarna skymtande. Längst till vänster kan man ana manbyggnaden på Kauparve Petterssons part.

Från 299 kr

Vinterveden är huggen och ligger på tork, för att i augusti bäras in i vedboden, som nog ryms i magasinets högra halva. Vad den andra halva använts till är oklart. övervåningen är just magasin, det ser man på alla vädringsluckorna. När det var torr luft och lite vind, öppnade man luckorna och öste säden genom att kasta den upp i luften, så var man tvungna att göra före fläktarnas tid så säden inte möglade. I bakgrunden skymtar några av grannpartens uthus.

Från 299 kr

Här ses gårdsparten från sydost, i bakgrunden kan man ana grannparten som ligger precis under backarna. I förgrunden ser man en liten bit av den gamla vägen, som gick från Kotorget och sneddade ner söder om dessa parter och gick vidare ner mot Nybro.

Från 299 kr

Den här gårdsparten kom till 1777 när Per Olofssons och Anna Christensdotters tre söner Olof, Per och Hans delade föräldrarnas gårdspart mellan sig i tre lika stora delar. Man kan tycka att det är märkligt att en redan delad gårdspart kunde ge upphov till tre nya livsdugliga parter, men uppenbarligen lyckades man. Kanske blev man tvunga: sönerna gifte sig och fick stora familjer och alla kunde inte få plats på en part. Per Persson född 1743 fick denna part. Han gifte sig 1769 med Catarina Nilsdotter född 1747 från Fie och de fick 5 barn. Per och Catarina byggde ett nytt stenhus 1793 och fick 20 års skattebefrielse för det. Sonen Nils Persson född 1774 blev näste ägare. Han gifte sig 1796 med Brita Mattsdotter född 1770 från Sunnkörke och de fick 2 barn, varav sonen Tomas Nilsson född 1803 blev ägare till gårdsparten 1838. Han var gift 1830 med Anna Cajsa Hansdotter född 1808 från Liffride. Av deras 5 barn blev det sonen Nils Tomsson född 1836 som tog över gårdsparten. Han gifte sig 1866 med Stina Greta Persdotter född 1843 från Hallbjäns och de fick 9 barn, varav flera utvandrade, något som var mycket vanligt under 1800-talets sista årtionden. Sonen Lars Nilsson född 1870 övertog parten, gift 1903 med Fanny Larsson född 1879 från Hallbjäns. De fick inga barn, varför gården köptes 1937 av Gottfrid Hansson, vars mor Josefina född 1874 var bror till Lars Nilsson. Gottfrid Hansson född 1908 var gift 1935 med Ingrid Maria Vilhelmina Larsson född 1912 från Hemmor. Av deras 3 barn blev det sonen Karl-Erik Hansson född 1940 som övertog parten. Han avvecklade jordbruket och sålde marken för sig och gårdspartens byggnader med tomt för sig 2003 (?). Familjen Franzén köpte den avstyckade gårdsparten som fritidsbostad. På bilden ser vi troligen Nils Tomsson, 67 år, hans fru Stina Greta Persdotter, 60 år, de yngsta döttrarna Desideria, 22 år, och Emma, 19 år, samt sonen Lars Nilsson, 33 år, han som övertog parten. Den vackra manbyggnaden är en parstuga, troligen från 1800-talets mitt eller strax efter, men den också vara Per Perssons och Catarina Nilsdotters manbyggnad från 1793 som höjts och byggts om. Till vänster står en brygghusflygel som kan vara äldre. Den putsade gårdsmuren med "tak" av tre längsgående bräder är typisk, liksom grindarna, se Bild 569.

Från 299 kr

Bilden föreställer den Kauparvepart som ligger längst åt öster, här sedd från söder mot Lausbackar med Hallsarve väderkvarn uppe på backen. Manbyggnaden är en parstuga från 1800-talets mitt eller något senare. Bakbygget är nog tillkommet vid förra sekelskiftet, medan flygeln sannolikt är betydligt äldre.

Från 299 kr

Här ser vi en kvällsbild av ladugården när den är inne på sitt 5:e år. Till vänster står dass och vedbod. En modern slantun har man satt upp mot vägen.

Från 299 kr

Masse har gått ut i åkern för att få en bra bild av gårdsparten med grannen skymtande bakom. Vi ser både manbyggnaden med bakbygge och flygel, samt den nya ladugården. Den hitre delen innehöll en stor lada, ändå tycktes halmen inte få plats under tak. Den bortre delen innehöll tre sektioner med fähus, man ser gödselhögarna utanför. Petterssons på grannparten hade ju byggt en ny imponerande ladugård något tidigare, vilket säkert tilltalat Larssons tävlingsinstinkt, vilket gjorde att man byggde en ännu större ladugård!

Från 299 kr

Här ser vi den stora moderna ladugården i all sin glans! Det här var säkert ett prestigebygge för gårdsparten inför dubbelbröllopet samma år. Ingen som kom förbi kunde undgå att lägga märke till den präktiga och vackert utformade byggnaden. Den stod kvar men i förfallet skick till Gudrunstormen 2005 (?), då bortre halvan blåste ner. Till vänster står en ungmansstång av en hög smal välbarkad gran, kring vars övre del man virat en girland.

Från 299 kr

Denna ålderdomliga ladugård fångade Masses intresse och han tog ytterligare en bild av den 6 år efter den förra. Nu var ladugårdens tid förbi, för året efter revs den och en ny mycket stor och modern ladugård byggdes i stället, se Bild 931. Den fick inte plats på det gamla stället, utan byggdes till höger om denna gamla ladugård stående med gaveln mot landsvägen. Egentligen var den gamla ladugården inte utsliten, den ser ut att ha varit i rätt gott skick, men den var gammalmodig. Längst till vänster skymtar ett hörn av grannpartens uthus, nu mera urrivet än på förra bilden, se Bild 927.

Från 299 kr

Det verkar som om Masse 1904 medvetet valt ut att fotografera miljöer som han uppfattade som särskilt hotade av rivning eller annan förändring. Uppenbarligen var han ute i sista stund på många ställen, eftersom det visade att byggnaderna och annat som han avbildade i många fall försvann strax efteråt. Här har han fotograferat uthusbyggnaderna på Kauparves södra part medan de ännu stod ute mot vägen. Kanske var han sur på sig själv att han missade ladugårdarna på grannparten när de revs året innan. Vi ser ekonomibyggnaderna från trädgården. Till vänster står en bulbod under faltak med en tillbyggd redskapsbod (?) på gaveln. Vad bulboden innehållit är oklart, men dubbelportarna under foderluckan tyder på att där har det varit vagnbod. Högra delen kan ha innehållit lammhus och andra utrymmen för smådjur. Ladugården innehöll ett fähus till vänster om portlidret, dörrarna är skymda av bulboden. Utrymmet närmast portlidret rymde en hoimd, hörum, luckan sitter i vägen. Det var den enda delen av uthusbyggnaderna som var i sten. Efter portlidret fanns ytterligare ett fähus, troligen för nöt, som har en sommardörr av spjälor isatt. Mellan foderluckorna var det troligen en hoimd. Under och till höger om den dubbla foderluckan syns portarna till ladan och till höger därom skymtar tröskhuset. Ladugårdens tak är täckt med halm, tröskhusets med falor. På gårdsplanen står en höhäck. Tvätt torkar på staketet. Masse har glömt sin kameraväska. Det är svårt att tro att dessa byggnader bara skulle vara drygt 30 år gamla. Man kan nog ifrågasätta uppgiften om att parterna flyttades 1870, det verkar som om boplatsen fanns redan innan.

Från 299 kr

Masse tog många bilder av stranden vid Nöju, se Bild 449-454, 468, 481, 197-198, 1402. Här är motivet i första hand stängslet med de stenfyllda träkistorna som Masse har varit ute efter, utstugor kallade. Det var viktigt att kunna stänga av för betande djur även om det var lågvatten. Utstugorna måste vara kraftigt byggda för att klara av stormar och sjöis. Denna blåsiga sommardag tog Masse flera bilder härifrån. På andra sidan Lausviken skymtar stranden i Alskog och Ljugarn.

Från 299 kr

Masse har gått ner på stranden mitt inne i Lausviken en högsommardag med extremt lågvatten. Alla gråstenar i strandkanten och ute där det brukar vara vatten är synliga. Bilden är tagen ungefär utanför dagens badplats i Lausviken. Masarbods fiskeläge borde vara alldeles utanför bild t v och skogen ligger i grannsocknen Alskog, längst t h ligger Ljugarn.

Från 299 kr

Lau käldu är efter Hångers källa i Lärbro Gotlands mest kända källplats. Det mycket goda vattnet har attraherat både människor och djur i långliga tider. Än idag hämtar massor av människor vatten här till mat och dryck. Bilden visar hur man fört in ett par urholkade stockar i sluttningen, i vilka vattnet rinner ner till en ho, s k haggvann. 1918 bestämde Lau kommun att Käldu skulle moderniseras och man byggde det Käldhus med vattenstråle och den bassäng som används än idag. På bilden ser vi Käldu 1907. Haggvannen finns kvar idag som ett minne, liggande intill den stig som går upp på backarna t v i bilden. Man ser också att backanten är helt kal, idag är här frodig grönska.

Från 299 kr

Masse har tagit en mängd bilder från Nöiu, nedanför örnkull rätt nära Brändu fiskeläge. Se Bild 449-454, merparten av Bild 468-481, Bild 197, 198. Här ser vi släke, tång, i strandkanten. Släke var förr ett mycket viktigt gödningsmedel till åkrarna. I bakgrunden ses sk äutstäuor, stängsel ut i vattnet fastsatta i stenfyllda träkistor.

Från 299 kr

Smiss vät var faktiskt en förhållandesvis stor insjö efter Lauförhållanden. Här ses väten från nordost mot änget vid Smiss.

Från 299 kr

Smiss vät låg mellan åkrarna vid Käldvägen (Käldkväiar) och Lausvikens strand, ungefär mitt för Backvägen. Väten var en grund insjö som omgavs av betade strandmarker. Se bild 517. En bit bakom betesmarken vid väten syns bandtunarna mot åkrarna som går upp till Käldvägen. Efter dessa ses Backvägen gå upp för Bogs backe och där uppe ligger Masses stuga med oxeln t h, se bild 1398-1399. T h skymtar ladugården och träden på Söderlunds ställe. T v om Masses syns höga popplar, pilar kallade i Lau. Dessa var omtyckta på 1800-talets andra hälft och planterades på nästan alla gårdar, de syns på mängder av Masses bilder. Vad det legat för boplats där popplarna står på bilden är okänt. Det har legat åkrar här uppe, men om det varit boplats är oklart. Byggnaden som skymtar bland träden t v bör vara Nybygget.

Från 299 kr

Här har Masse stått vid staketet vid sin tomt och tagit en bild av oxeln utanför stugan, se också Bild 1398. Oxlar har efter Masses tid bitvis blivit något av karaktärsträd på Lausbackar. Bakom oxeln alldeles framför räcktunen går vägen upp till Söderlunds. Den inhägnade hagen var förr åkrar, troligen för länge sedan tillhöriga gården Bogs, som antagligen försvann vid digerdöden 1350. Marken ligger nu under Smiss och används inte längre.

Från 299 kr