En sparsamt förekommande vy från Linköping. Tiden är omkring 1895 och vi ser staden i dis från Sankt Larsgatans norra ände. Omedelbart till vänster om korsningen med Järnvägsavenyn/Vasavägen ligger ännu stadens gasverk. Det kommer inom kort att flyttas till ett säkrare läge i stadens norra utkant och tomten ge plats för Linköpings Litografiska AB. Mittemot gasverket, på motstående sida av Sankt Larsgatan, är tomten för det blivande Frimurarehotellet ännu obebyggd. I fonden märks Sankt Larskyrkan som alltjämt bär sin gamla tornhuv. Med konstraterad arkitektur ser vi i bildens absoluta förgrund en enkel byggfutt, som möjligtvis skvallrar om bygget av fotografens utsiktsplats, dagens fastighet Sankt Larsgatan 5.
Från 299 kr
Den internationellt mest kända gästen på Mösseberg vid sidan av kungligheter under 30- och 40-talen var ironiskt nog en revolutionär och röd kommunist - Alexandra Kollontay. Hon var Sovjets ambassadör i Sverige mellan 1930 och 1945. Brevet med tack för välgjorda höga kängor, som madam Kollontay bär på bilden, är ställt till Falköpingsskomakaren Ragnvald Andersson. Han hade skomakeriverkstad vid Landbogatan och gjorde skor åt madam Kollontay, när hon vistades på Mösseberg. Hon var sjuklig under sina sista år som Sovjets ambassadör i Sverige och hade svårt för att gå. Därför blev skomakare Andersson ambassadörens skoleverantör, en uppgift som han av allt att döma utförde till belåtenhet.
Inkommenderad militär från Göta Livgarde och Livgardet till häst sorterar nyårskort vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, 1910. Längst bak en grupp postanställda, varav några i svarta pälsmössor med postsymbol: krönt posthorn med kokard. Till vänster i bild en postanställd med uniformsmössa med en träns och postsymbol. De bär postens armbindel, som skulle användas av personer som inte tillhörde postverket men som anlitas för brevbärar- och expeditonsvaktsgöromål. Armbindeln har också populärt kallats "nyårsbindel", då den användes mycket av tillfälliga brevbärarebiträden i Stockholm vid jul och nyår. Göta Livgarde (I2): Uniform m/1886: mörkblå med röd krage och klaffar på ärmuppslagen. Livgardet till häst (K1): Uniform m/1895: Ljusblå med vita detaljer.
Mingporslin, Maranata, Strejken 25 oktober 1966 En man står i förgrunden i ett rum och tittar på en skål av Mingporslin. Han är klädd i svart kostym, vit skjorta och mörk slips samt bär glasögon. Nedanför honom på ett bord står en stor resväska i silverskimrande metall fylld med mer porslin. En askkopp i glas med en fimpad cigarrett i står också på bordet till höger. Fler herrar och damer står i bakgrunden. En stor tavla föreställande ett porträtt av en man hänger på väggen i bakgrunden.
Grundsunda kyrka. Stenkyrkan är troligen uppförd på 1300-talet. Stilen är gotisk med stomme av gråsten och tegel i dörr- och fönsteröppningar. Under senmedeltiden försågs kyrkorummets innertak med två stjärnvalv, samtidigt som yttertaket höjdes och blev brantare. Vapenhus och sakristia tillkom senare och fick innertak med kryssvalv. Omkring år 1600 försågs väggar och tak med kalkmålningar som målades över på 1800-talet. 1936 togs ett korfönster upp och försågs med glasmålning av Fredrik Henkelmann. Kyrkans sadeltak är klätt med träspån. Mitt på taket står en spetsig takryttare med flöjel som bär årtalet 1769.
bilder, fotografi
Vy över gårdsplan vid slakt av höns. I förgrunden sitter Tilia Andersson på huk med ryggen mot kameran vid en bur av kycklingnät. Hon bär en ljus randig blus, ljus kjol och har håret i en knut. I buren syns en höna och kycklingar. Till höger står Eugén Stensiö i mörk hatt, samt en yngre pojke i ljus fläckig hatt. Över kläderna har de dragit en säck med hål för armar och huvud. Säckarna har mörka fläckar. Eugén håller en rörpinne i handen över en zinkhink som sannolikt innehåller slamfärg. Även pojken håller rörpinne. Framför dem står en tunna sannolikt med rödfärg. Lock av enkel planka. Bakom en hög med stenar skymtar ytterligare hinkar och en kittel med en plåt på, kanske för färgkokingen. Bakom Eugén syns en konformad stapel av resta störar och brädor samt en hög med grenved och en lada med spåntak. Till vänster syns ytterligare en lada med spåntak. En väg löper över gårdsplanen mellan byggnaderna, där också en gärdesgård syns. Bortom den syns ett träd som bär möjliga spår av lövtäkt.
Nätra kyrka, interiör. Byggmästare Simon Geting. Vitputsad stenkyrka med torn. Nyklassicistisk stil. Inredning i början av 1800-talet. Altarväggen utformades 1847-48 av Olof Hofrén. Predikstol från 1814. Vid kyrkans första större reparation, som ägde rum redan 1847-1848 under ledning av Lars David Geting, fick altarväggen den utformning som den fortfarande har, komponerad och utförd av Olof Hofrén i samarbete med Gustav Mauritz Kjellström. Korväggen indelas i fält åtskilda av tunna lisener som utgår från en bröstpanel. Bakom och över altaruppsatsen, som består av två släta halvkolonetter som bär upp ett entablement, målades dels illusoriska draperier, dels en perspektivisk kolonngång med kassetterat tunnvalv målat grått i grått. Över dörrarna på var sida om altarpartiet utförde Kjellström dekorativa målade reliefer i antikiserande stil. Till vänster skildras Jesus och barnen och till höger äktenskapsbryterskan inför Jesus. Ytterst på var sida rundlar med änglahuvuden.
Vykort, "Tjolöholm till 1864". Motivet är en något beskuren version av en målning av Johanna Schultz från 1840. Egendomen hade då varit i släkten Svalin (även Swalin) sedan 1774 och manbyggnaden med sina symmetriskt placerade flyglar bär samma sekels arkitektur. Byggnaderna har två våningar med två skorstenar vardera på sadeltaken. Mellan flyglarna finns ett glest staket med centrerad portal och gårdsplanen mellan husen tycks vara fylld av träd. Havshorisonten syns i bakgrunden. Vid bergets fot ligger två enklare byggnader och bergskrönet pryds av en vimpel. Åt höger i bild breder odlingar och åkrar ut sig och i nedre hörnet av bilden ligger en ladugård i skiftesverk med stråtak, vilken syns i sin helhet på originalmålningen. Mangården ersattes av dåvarande ägaren Werner Santesson med en modern herrgård i nyrenässans som stod klar 1867.
Aina Stensiö står på vägen till Stensjö by med en cykel. Hon bär en randig ljus klänning med vit krage och mörkt knytband, samt en ljus hatt med mörkt band knutet i rosett. Vägen avgränsas till vänster av en gärdesgård i trä bunden med vidjor. Till höger löper en kallmurad stengärdesgård samt ytterligare en gärdesgård i trä innanför den. I förgrunden på vänstra sidan syns en hamlad sälg och till höger syns en hamlad björk, en så kallad "storbjörk". Till vänster om den syns en väldigt grov en.
På denna närbild kan man tydligt se hur bulladugården är byggd. Den har syllar och syllfoder och rätt breda bular. Mötare, dörrposter och rifoder (den tjockare bulen som bjälklaget vilar på) är inte så kraftiga. Längst till höger har man spikat på en lodstående planka. Dörren är av svaiptyp med en rätt liten svaip och en ganska stor underdörr. Man ser rätt få skador på virket, men ladugården har satt sig lite. Fönstren är isatta senare. Man kan också ana vastknaparna upp under agtaket, vilka bär den vågrätt liggande vastraften, som i sin tur håller emot agen.
Sigrid Lidberg i ett konstfullt montage av okänd fotograf. Född i Linköping 1848 men uppvuxen i Hagebyhöga och vidare Hov, i vilka församlingar fadern var kyrkoherde. I vuxen ålder kom hon att föra en ganska ambulerande tillvaro med vistelser i skånska Kvidinge, uppländska Malsta, Åtvidaberg och Uppsala. Enligt källorna bär hon under perioden mestadels titeln mamsell men torde genomgått högre studier då hon enligt uppgift undervisade i en tid vid Uppsala elementarläroverk för flickor. Sommaren 1883 gifte hon sig med läraren Claes Alfred Winell och paret bosatte sig i Stockholm. Äktenskapet blev emellertid kortvarigt. Sigrid avled efter knappt två år som gift.
Bilden visar ett mindre sällskap som går i parad. I täten går en fanbärare (en officier) med en tretungad örlogsflagga. Han bär en svart uniform med skämmössa och handskar. Fanan håller han med högerhanden och fanstången vilar på hans axel. Bakom honom finns åtta personer varav ytterligare en är officierare och sju är rekryter, alla klädda i sina respektive uniformer. Rekryterna har också gevär med sig. Fonden utgörs av stadsbebyggelse och strax bakom sällskapet till höger ses en grupp barn och till vänster en gengasbil.
Bilden visar en grupp soldater som har ställt upp sig för fotografen för att visar hur man sätter upp telefonkablar. Gruppen har arrangerats på ett sätt som visar tydlig alla element som behövs för uppgiften. Mannen till vänster bär en ställning med en kabeltrumma på ryggen. Sin kollega på höger sidan håller järnkrokar med isolatorer i handen samt en stege. De två soldater i mitten har klättrat upp en bit på en ny uppsatt telefonstolpe med hjälp av stegjärn. Den ena har en mycket avslappnad hållning och tittar rakt emot kameran.
Ånnaboda 29 januari 1968 En kvinna och en man som har skidor på fötterna samt stavar i händerna står på toppen av en backe i Ånnaboda tillsammans med sitt lilla barn som sitter mellan dem i en pulka. Mannen sitter på huk vid det lilla barnet. Han är klädd i svart rock, mörk keps, svarta byxor, svarta pjäxor samt bär glasögon. Kvinnan är klädd i ljus mössa, mörk jacka, mörka byxor, ljusa sockor och svarta pjäxor. Det lilla barnet är klätt i ljus mössa och svart jacka med vita pälskanter. Alla tre står med ryggarna mot kameran.
Wadköping (...?), 30 augusti 1968 Tre herrar som är skådespelare repeterar en föreställning utomhus i Wadköping. En av herrrarna sitter i förgrunden klädd i svart kavaj, vit skjorta, ljus slips, ljusa byxor, mörka strumpor och mörka skor. Nära honom står en herre som är klädd på samma sätt och därtill bär glasögon. Han heter Curt Skanebo. En lång bänk står bakom honom. Bakom denna står den tredje herren klädd i mörka solglasögon, vit kavaj, vit skjorta, mörk slips, ljusa byxor och mörka skor. Byggnader syns i bakgrunden.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.