Böna Kapell. 28 maj 1945. Beställt av fröken Nordin,Bönan. Uppfördes år 1843. "Husfäderna i fisklägrena Bönan och Utvalnäs" stod för arbetet och Gävle stad bidrog med timret. 1892 överlämnades kapellet till Gävle stad. På 1870-talet byggdes en klockstapel. Det enkla träkapellet har rektangulärt långhus och vidbyggt vapenhus i väster. Kyrkorummets sydöstra hörn är avdelad till sakristia. Ingång i väster, via vapenhuset. Altarväggen pryds av ett ramverk som snidades av fiskaren Per Wickman när kapellet byggdes. Till vänster om altaret står predikstolen med en Kristustavla som bakgrund. Mikaelidagen 1952 invigdes en dopfunt i röd Gävlesandsten, ritad av stadsarkitekt Sven Wranér, Gävle, (1894-1965). När Gävle församling delades 1916 kom Norrlandet med Bönan och Utvalnäs att tillhöra Heliga Trefaldighets församling. Inför kapellets 100-årsdag gjordes en renovering med tillbyggnad av sakristia och vapenhus, efter förslag av Sven Henrik Wranér, och kapellet återinvigdes 27 juni 1943. Vapenhuset utvidgades 1972 och där fick en skrudkammare plats.
Från 299 kr
Böna Kapell. 28 maj 1945. Beställt av fröken Nordin,Bönan. Uppfördes år 1843. "Husfäderna i fiskelägrena Bönan och Utvalnäs" stod för arbetet och Gävle stad bidrog med timret. 1892 överlämnades kapellet till Gävle stad. På 1870-talet byggdes en klockstapel. Det enkla träkapellet har rektangulärt långhus och vidbyggt vapenhus i väster. Kyrkorummets sydöstra hörn är avdelad till sakristia. Ingång i väster, via vapenhuset. Altarväggen pryds av ett ramverk som snidades av fiskaren Per Wickman när kapellet byggdes. Till vänster om altaret står predikstolen med en Kristustavla som bakgrund. Mikaelidagen 1952 invigdes en dopfunt i röd Gävlesandsten, ritad av stadsarkitekt Sven Wranér, Gävle, (1894-1965). När Gävle församling delades 1916 kom Norrlandet med Bönan och Utvalnäs att tillhöra Heliga Trefaldighets församling. Inför kapellets 100-årsdag gjordes en renovering med tillbyggnad av sakristia och vapenhus, efter förslag av Sven Henrik Wranér, och kapellet återinvigdes 27 juni 1943. Vapenhuset utvidgades 1972 och där fick en skrudkammare plats.
Flygbild över Rydöbruk som ligger inbäddat i granskogen med odlingslandskap i bakgrunden. Orten växte fram som stations- och brukssamhälle efter invigningen av järnvägen Halmstad-Värnamo år 1877. Ån Nissan rinner till höger ur bild och fungerade som kraftkälla till en rad mindre och större industriverksamheter här. I bildens nedre högra hörn syns brukets sjukstuga utmed vägen (gamla riksväg 26, en del av Nissastigen). Idag inryms Bruksmuseet där. I linje med vägen som kommer från vänster ligger ett stort flyttblock, Knystahall kallat, bakom huset på andra sidan gatan. Blocket är ca 10 meter högt och 19 meter brett och utgjorde fram till 1658 en av gränsmarkeringarna mellan Danmark/Halland (övre delen av bilden) och Sverige/Småland (nedre delen).
En gammal kvinna "ligger lik" i hemmet. Kistan är placerad i ett hörn där lakan hängts upp på väggarna. I kistan ligger små kvistar av buxbom utspridda och fäst på lakanet ovanför huvudgärden sitter ett kors av murgröna, Ända sedan hednisk tid, och fram tills det i Sverige förbjöds 1686, höll man likvaka/likvakt natten till begravningen av en död (gravöl hölls däremot efter begravningen för att hedra och minnas den döde ). En anledning till att seden då förbjöds i kyrkolagen var att vakan ofta antog karaktären av fest med sprit och dans, vilket inte gick ihop med den Lutherska moralen. Seden övergick till att man gick för att "se liket", vilket förmodligen är fallet vid denna fotografering, utan en regelrätt likvaka. Detta lever ännu kvar inom katolicismen där prominenta personer kan läggas på "lit de parade", i betydelsen paradsäng; en säng som sörjande kan paradera förbi och ta farväl av den avlidna före begravningen.
Jenny Stålhammar, en släkting till barnen på Salshult, som redan tidigt upptogs som eget barn av majoren Jon Stålhammar och som senare under många år stod för hushållet på Salshult. Sedermera flyttade hon tillsammans med fröken Aurore Stålhammar till Vetlanda, där denna hade köpt en egen gård och där hon ännu bor. Bilden av Jenny är tagen 1927 på hennes sjuttioårsdag, där hon sitter i ett hörn av hemmet omgiven av porträtt från Salshult. Ett par år senare avled Jenny Stålhammar. Porträtten på fotot äro: Ovan modellens huvud det stora porträttet: major Jon Stålhammar, porträtt efter fotografi av konstnären Gustav Franzén, vilken levde i dessa trakter, på väggen till höger om modellen majorskan Marie-Aurore Stålhammar, född av Pontin.
Fastskrufning av räls på den nya Kil-Fryksta banan. Text på baksidan; Härmed fotografierna ifråga å baksidans högra översta hörn med blåpenna betecknade 1,2 och 3. Foto 1 och 2 utvisa den gamla och den nya linjen d.v.s. den till dåvarande Kil nedre synes till vänster. Nya linjen d.v.s. den till nuvarande Kils station till höger å foto 1 och 2; å foto 1 nya linjen således den å vilket loket befinner sig å foto 2 den å vilken flertalet befäl och manskap befinner sig samt grusvagnarna skönjas längst bort till höger. Foto 3 visar det sista tåg som gick gamla linjen från Kil nedre till Fryksta vilket skedde omkring kl 1 em den 31 okt 1906. Påföljande dag således den 1 nov 1906 nedlades Kil nedre
20 rallare med befäl vid spåret med grusvagnar i bakgrunden. Sista trafiken på den gamla Kil-Fryksta banan. Text på baksidan; Härmed fotografierna ifråga å baksidans högra översta hörn med blåpenna betecknade 1,2 och 3. Foto 1 och 2 utvisa den gamla och den nya linjen d.v.s. den till dåvarande Kil nedre synes till vänster. Nya linjen d.v.s. den till nuvarande Kils station till höger å foto 1 och 2; å foto 1 nya linjen således den å vilket loket befinner sig å foto 2 den å vilken flertalet befäl och manskap befinner sig samt grusvagnarna skönjas längst bort till höger. Foto 3 visar det sista tåg som gick gamla linjen från Kil nedre till Fryksta vilket skedde omkring kl 1 em den 31 okt 1906. Påföljande dag således den 1 nov 1906 nedlades Kil nedre
20 rallare med befäl vid spåret med ånglok och vagn i bakgrunden. Sista trafiken på den gamla Kil-Fryksta banan. Text på baksidan; Härmed fotografierna ifråga å baksidans högra översta hörn med blåpenna betecknade 1,2 och 3. Foto 1 och 2 utvisa den gamla och den nya linjen d.v.s. den till dåvarande Kil nedre synes till vänster. Nya linjen d.v.s. den till nuvarande Kils station till höger å foto 1 och 2; å foto 1 nya linjen således den å vilket loket befinner sig å foto 2 den å vilken flertalet befäl och manskap befinner sig samt grusvagnarna skönjas längst bort till höger. Foto 3 visar det sista tåg som gick gamla linjen från Kil nedre till Fryksta vilket skedde omkring kl 1 em den 31 okt 1906. Påföljande dag således den 1 nov 1906 nedlades Kil nedre
Arboga Mekaniska Verkstad, Meken. Flygbild. Verkstadsområdet ligger mellan Jädersvägen och Arbogaån. Den stora byggnaden, intill Jädersvägen, är kontoret. Till höger om kontoret, utefter Jädersvägen, ligger ett luftbevakningstorn (det användes under andra världskriget). Bakom tornet, intill ån, ligger en stor byggnad med fönster i tre rader. Det var Bombverkstaden. I källaren kunde hylsor till granater tillverkas, verksamheten kunde snabbt dras igång om det skulle behövas. Till vänster om Bombverksta´n syns ett litet vitt hus, nära vattnet. Det är tvättstugan. Villorna i Nästkvarnsområdet syns i bildens övre vänstra hörn. 25 september 1856 fick AB Arboga Mekaniska Verkstad rättigheter att anlägga järngjuteri och mekanisk verkstad. Verksamheten startade 1858. Meken var först i landet med att installera en elektrisk motor för drift av verktygsmaskiner vid en taktransmission (1887). Gjuteriet lades ner 1967. Den mekaniska verkstaden lades ner på 1980-talet. Läs om Meken i Hembygdsföreningen Arboga Minnes årsbok från 1982.
vedbod, dikning, dokumentation, kulturmiljövård, bostadshus, nybygge, grund, ladugård, bod, smedja, panel, härbre, sommarladugård
fotografi
Björksta 106:1
Här står Olina född Östman 1857 och Alfred Öberg född 1864 framför det ställe som Olina ärvt. Öbergs hade troligen uppfört husets bakbygge rätt nyligen, det gamla husets tak hade när bilden togs 1912 ännu inte anpassats till samma utstick över gaveln som det nya. Gårdsmuren har inte förlängts, utan slutar i linje med gamla husets bakre hörn. Öbergs byggde också den nya ladugården, men den senare tillagda vinkeln på ladugården har inte påbörjats, här står ännu några småbodar. Se Bild 597! Öbergs enda barn, dottern Ada Karolina född 1894 gifte sig till Hall 1917. Året därpå sålde Öbergs stället till Alfred Mårtensson från Hallsarve, vart Öbergs tog vägen är inte känt. Mårtenssons brukade stället till 1937, då de med sina 5 barn flyttade till Gothem och sålde jorden. Själva byggnaderna och tomten sålde de inte förrän 1945, då Rågöstiftelsen köpte det. Rågöstiftelsen hjälpte inflyttade Estlandssvenskar med lån och annat, så de kunde etablera sig i Sverige. Bostället hyrdes sedan ut till familjen Ahlqvist.
Festligheter vid Algots hage i Tyringe. Här gäller det att springa så fort man förmår med ett ägg i en sked. Alla ser intresserat på. Stig Eriksson leder. Hans mamma, Karin Eriksson, är den blonda kvinnan i ljus klänning, till vänster i bild. Hon samtalar med Siv (Skräddartorp). Till höger om kvinnorna står Einar-Lasse (Säterbo) i uppkavlade skjortärmar. Den unge mannen, bakom honom, är Hans Nilsson. Mor och dotter, mitt i bilden, är Thyra Kellander och Margareta Kellander (Tyringe). Bakom dem står John Johansson med Ingrid Persson (prickig kjol), Johns hustru Anna Johansson (Tyringe) med väskan och Ingrids man Per-Erik Persson (Tyringe) i mörk kostym. Intill honom står en man med hatt och glasögon, det är Oskar Larsson, korgmakaren i Tyringe. I bildens övre högra hörn står en grupp tonårsflickor i lika dana rutiga kjolar. Bakom dem står fyra grabbar. Den andre, från vänster, är Lars Andersson (Kärret). En barnvagn till höger i bild. Vimplar är uppsatta över festområdet. Bås med tombola och annat är uppställda.
Bredsättra kyrka är en kyrkobyggnad i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Köpingsviks församling.Efter en pennteckning 1634 av J.H. Rhezelius var den dåvarande medeltida kyrkan en typisk öländsk klövsadelkyrka med försvarstorn i väst och öst. Förutom långhuset som förband de båda tornen fans en liten korabsid i öster. Sydsidan var försedd med et vapenhus och på norrsidan i anslutning till östtornet hade en sakristia byggts. Vid kyrkogårdens sydöstra hörn stod en enkel klockstapel. Kyrkorummets inre var enligt Abraham Ahlqvists uppteckning försett med ett plant brädtak målat med änglar och andra motiv. Även kyrkväggarna var bemålade. Ahlqvist noterar att kyrkan var liten och trång, men tillräckligt upplyst av två fönster på den södra sidan och två mindre på norra. Under nuvarande kyrkans golv finns resterna av klövsadelkyrkan. Västtornet blev bevarat och ingår i den nuvarande kyrkan. I "övre" delen av tornets andra våning finns en vaktcell. Ritningar till den nya kyrkan hade gjorts upp Theodor Edberg. Ansvarig för byggnadsarbetet som tog sin början 1846 var Gustaf Rudwall från Kalmar. När denne avled 1848 tog byggmästare C L Lindgren från Södra Greda vid. Den nya kyrkan blev en tidstypisk nyklassicistisk byggnad, även om byggmästarna i samråd med församlingens önskan avvek till en del från de ursprungliga ritningarna. I och för sig var det inte alls ovanligt vid kyrkobyggen att församlingen och byggmästaren fick sista ordet. Inte så sällan förenklade man det ursprungliga ritningsförslaget. När kyrkan var färdig bestod den av ett långhus av salkyrkotyp med trä tunnvalv och ett rakt avslutande kor i öster, samt en sakristia på norrsidan. Den gamla tornet i väster från 1200-talet försågs 1861 med en åttasidig lanternin för kyrkans klockor krönt av ett hjälmformat tak med spira. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.