Enligt notering: "Avkoppling i hemmet".
Från 299 kr
Sjösättningsmiddag för fartyget 136 M/T London Independence.
Sjösättningsmiddag för fartyg 114 M/S Hjördis Thordén.
Kurs i lödning på CVA. Tre kvinnor sitter vid var sitt arbetsbord. Bakom dem sitter fler elever. Alla har verktyg och arbetslampa på bordet. Centrala Verkstaden Arboga
Bertil Jakobsson håller kurs i lödning på CVA. En kvinnlig elev står intill honom. Arbetsbord med verktyg och lampor. Centrala Verkstaden Arboga
Sigrid Paues sittande i en ottoman. Läsning vid bordet. Tidsomfånget är 1900 - 1940
Text till bilden:"Gemensam läsning och läraren finns med. Öppen spis, två lampetter".
Läsning i sällskapsrummet på Holmsund Herrgård. Korsnäs AB. Den 28 april 1960
Konsum, Skutskär. Reklam för Konsumentbladet. "De svenska hushållens egen tidning. Läsning för hela familjen".
Bilder från Kina, läsning med en kinesisk kvinna. Missionär Maria Nylin, Ekersgatan 15, Örebro.
I museets särskilt sorterade porträttsamling över äldre tiders östgötar återfinns detta för 1860-talet typiska ateljéporträtt. Kvinnans namn var enligt påskriften Hilma Gradman, född Bäck, och dessa uppgifter ger liv åt en kvinna vars liv som här gärna beskrivs men med en ringa anknytning till Östergötland. I sanning endast ett fåtal år som boende i systerns hushåll i Malma säteri i Västra Ryd församling. Hilma var född i Stockholm 1825 som dotter till krigsrådet Johan Ludvig Bäck och hustrun Aurora Sahlin. Således in i ett välstånd som hon i någon mån bibehöll genom äktenskapet med häradshövdingen Theodor Gradman. Parets liv tillsammans tilldrog sig i Åmål där maken hade tjänst till sin död 1865. Som änka fann Hilma sin lösning genom att ansluta sig till en systers hushåll, Ida Bäck som gift in sig i släkten Fleetwood med ekonomiska resurser. Det var även som del i det fleetwoodska hushållet Hilma var bosatt i Östergötland som ovan beskrivits. Efter familjens nedslag i Östergötland följde Hilma med deras flytt till Noble herrgård i Kronoberg. Sin ålders höst tillbringade hom emellertid i Stockholm där hon dog 1896.
Linköpings fasta brandkår framför stadens dåvarande brandstation i den vad tiden kallat fröken Westrings gård invid Ågatan. I grunden fast brandkår hade staden haft sedan år 1891, då sex man anställdes mot en årlig lön av 100 kronor. Man hade tidigare stött sig mot en frivillig brandkår, som en tid avlösts av en värnpliktig, och som år 1881 landat i en organisation gemensam med polisen. Efter de svåra stadsbränderna i Sundsvall och Umeå 1888 krävde brandförsäkringsbolagen att brandberedskapen ytterligare måste skärpas i landets trästäder, och i Linköping skapades den ovan ständiga brandkår. Efter Maria Sofia Westrings död 1872 hade Linköpings stad erhållit gården som donation för bildande av ett så kallat arbetshus för stadens fattiga. Stadsfullmäktige kom vidare att döma ut gården såsom varande olämplig för ändamålet, och valde istället att låta en i sammanhanget skapad fond växa för en bättre lösning. Efter reparationsarbeten på gården kom den istället att från 1892 fungera som stadens brandstation, och var i funktion tills ny och mer ändamålsenlig station stod klar 1915. Upplysningsvis lät den nämnda fondens medel vänta på sig. Först 1928 beslutades att medel skulle utlösas som del i byggkassan för uppförandet av Hjälmsäters ålderdomshem.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.