Hov 35:1
Från 299 kr
Larv 39:2
Hogstad 157:1
Hogstad 171:1
fotografi
Porträtt av fröken Aina Granbom. Dotter till handlaren i Linköping Ludvig Granbom och dennes maka Alda Karolin Dahlgren. När tidens gång nådde 1920 skulle hon gifta sig med Karl Birger Grill och flytta till Grangärde i Dalarna, där maken var kamrer vid Nyhammars Bruk. Livet skulle vidare föra dem till Sundsvall och senare till Motala. Sin långa tid som änka kom hon att tillbringa i Lund där hon avled 100 år fyllda. Aina och maken är jordfästa i Ask öster om Motala. Här porträtterad omkring 1910.
I makarna Carl Abraham Ekeman och Anna Sofia Salanders långa rad av döttrar föddes sonen Carl 1848 på föräldrarnas gods Odensfors i Vreta kloster. Porträttet har lämnat oss odaterat men kan uppskattas till hans övre tonårstid, och då ännu boende i föräldrahemmet med skolgång i Linköping. Senare i livet skulle han komma att försörja sig som arrendator respektive inspektor på Blekhem och Boda under Blekhem i Törnsfall och Hallingeberg socknar. Än senare, från 1889, kom han att innehade Hässlebytorp i Rogslösa till sin död 1923. Carl Ekeman levde som ogift men antog 1903 den nioåriga Sigrid Kristina Elisabet Bergqvist till fosterdotter.
Brevkort adresserat till sjuksköterskan Amanda Palm. Motiv av Karseforsen med män som står på en bro och blickar ner i forsen. Text på baksidan: "Nu undrar väl A_a hur jag mår. Jag börjar nu bli så kry å duktig, orkar gå långa vägar känner mig endast lite darrande. Ovant få moja sig så här, jag njuter i fulla drag. Här är så vackert och härligt, sköna strandbad är nu brun som en neger. D. ... reser jag härifrån till en väninna i Tyskland där jag blir en tid, roligt. Många hälsn. från Amandas tillgifna Lydia R".
Den 19 augusti 1837 var ingen vanlig dag utmed landsvägen mellan Ödeshög och Mjölby. Självaste kronprins Oscar, sedermera kung Oscar I, var på hemresa från Tyskland och den långa resan krävde naturligtvis en rad uppehåll för mat och sömn. Ett av dem inbjöds av general Gillis Edenhjelm och hans maka till Kylebergs säteri. Vägen mot säteriet var dock för smal för det kungliga följet, varför de lät uppsätta ett stort tält vid Östad gästgivaregård nära Väderstad och i underdånighet inbjöd kronprinsen till en tidig middag. Händelsen gav anledning att ihågkomma tillfället genom bildens minnessten som restes invid Kvarntorp.
Fastigheten Portlösa bildar sedan 1857 fond mot Hospitalstorgets västra sida. Sitt folkliga namn har huset erhållit av byggnadens långa fasad som länge saknade dörr mot torget. Fastighetens norra del mot Nygatan erbjuder ett gott handelsläge och en rad butiker har avlöst varandra genom åren. In i vår tid klingade Hattkompaniet välbekant. Möjlig grundare, under alla omständigheter långvarig innehavare, var Julia Bäcklin som både privat som i affärssammanhang kallade sig Gullan. Hon hade inflyttat till Linköping från Stockholm 1927 och redan året därefter är hennes firma upptagen i adresskalendern. En mer sentida innehavare var Elna Gystam.
Den 29 oktober 1959 togs Tullbron i bruk. Det medförde att den så kallade riksettan flyttades till Industri- och Järnvägsgatorna. På bilden berättar Linköpings byggnadschef Sven Ledskog om bygget, som var den tredje och avslutande etappen i arbete med att avlasta stadskärnan från genomfartstrafik. Den 177 meter långa Tullbron kostade 2 miljoner att bygga. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
När denna gårdspart flyttades till sin nuvarande plats här på nordvästra sidan om Andersekväiar är ännu inte känt. Det kan ha skett när parten etablerades 1732, men hur partena flyttats vid Botels är inte lätt att få grepp om. Bilden är tagen just vid nerfarten till Andersekviorna. Här ser vi ladugården, där den långa delen i sten under halmtak är tämligen nybyggd. T h står ett tröskhus under faltak från omkring 1870. Byggnaden i bulteknik t v är mycket märklig och av hög ålder.
Masse har stått på backkanten och tagit denna bild av Karlssons uthus. Dessa ladugårdsbyggnader var bland de största och ålderdomligaste i socknen vid förra sekelskiftet. Den långa bulladugården med agtak var mycket välbyggd. Den innehöll två fähus med varsin hoimd, hörum, i sin vänstra del och till höger om ladportarna låg ladan, utanför vilken det ligger en väldig halmstack. Ladugårdsflygeln till vänster innehöll en mängd funktioner. Troligen håller man på och kör in hö just här, höhäcken står på vägen under luckan till loftet. Man ser hur vägen ner till Nybro svänger ner här framför ladugården. Den gick vidare ner till grannparten, vars flygel skymtar till höger och därefter ner mot Närkån.
Bilden visar kohusets baksida med gödselhög och en bit av tröskhuset. Taken är halmtäckta, där hänglarna, stängerna utanpå halmtaket, är mycket långa på tröskhuset. Kohusets bjälklagsändar är skyddade från väta av varsin bräda. Enda ljusinsläppet i kohuset är överljusfönstret ovanför gödseldörren. Tröskhuset har fått ny funktion, okänd vilken, men senare hade man här höns- och kycklinghus. Den tidigare höga och svängda muren i öppningen har kapats och man har satt in en port. Muren är påbyggd så det blir tätt upp till taket. Man ser att öpnningen på gaveln också är tillmurad med en isatt port.
Langstigvagnen har namnet efter de låga men långa stegliknande lämmarna på vagnens sidor. Denna typ av vagn användes ofta när man körde in skupar, sädeskärvarna, vilka man i viss mån kunde stapla och då behövdes inte höga lämmar på vagnen. Sådana lass var ganska lätta och då kunde man både ha en lång vagn och ändå bara behöva en dragare. Här hos Fie Danielssons ser man att vagnen är förberedd med skaklar till enhäst som dragare. Lägg märke till mängden ved och ris på torkning för vinterns behov.
Efter rötningen skulle linets torkas. Det kunde göras i särskilda torkhus, s k bastur, men också på en ugn ute i det fria. Här har Masse arrangerat en arbetsbild en snöfri dag i Helgmillum (mellan jul och nyår) där linet torkas på ugnen. Vidare brakas linet närmast ugnen med hjälp av ett särskilt redskap som krossar linets stjälkar. Därefter skäktas linet med ett skäktträ likt en machete mot en liten stolpe så att man slår sönder stjälkarna. I nästa moment häcklas linet, då det dras genom en häckla försedd med en mängd långa järnpiggar, så att stjälkarna dras bort från linfibrerna.
Karaktärsfullt porträtt av domprost Anders Fredrik Sondén. Född i Landeryd 1807 som son till dåvarande pastorn, sedermera kyrkoherden, Johan Adolf Sondén och makan Anna Chatarina Kernell. Modern var bördig från Åsbo socken och på mödernet var han kusin med den i samma socken uppvuxne Per Daniel Amadeus Atterbom. Efter studier vid Uppsala universitet till doktors grad tillträdde Sondén en lektorstjänst i Linköping. Tiotalet år därefter påbörjade han sin långa tjänstgöring som kyrkoherde, först i Skeda och därefter i Kvillinge och Simonstorp. Från 1864 domprost i Skara. Privat var han från 1839 gift med Carolina Cecilia Kalén.
Detta reprofotografi av ett medfaret orginal visar Ryds herrgård 1907. Bakom kameran stod gårdens dåvarande ägare, Carl Thersmeden. Ursprungligen uppfördes sätesbyggnaden på 1720-talet, men genom den långa ägarelängden har ett flertal förändringar utförts. En sista genomgripande renovering under herrgårdsepoken genomfördes 1903 av just Carl Thersmeden. Vid tiden för bilden har området ännu inte påverkats av den omfattande byggnation som kraftigt förändrade området med start år 1966. Planen var att anlägga den nya stadsdelen Ryd för cirka 10 000 invånare. Närheten till den planerade högskolan i Linköping medförde att ett stort antal stundentlägenheter planlades. Därav fick herrgården redan från 1968 ny funktion som kårhus.
Tinnebäckens flöde utmed området Sandbäcken i Linköping. Det var ingen slump att fotografen sökte sig till ett av bäckens större fall just våren 1924. Året bjöd på ett särdeles kraftigt vårflöde som i hela landet hamnade på vykort. Av lokalhistoriskt värde fick vi i detta fall även en god återgivning av den sällan avbildade huvudgården till fastigheten Sandbäcken. Den långa huslängan uppfördes ursprungligen omkring 1810 som bostad för bruksarbetare vid ett då nyanlagt tegelbruk på platsen. Huset kom över tid att om- och tillbyggas för att slutligen rivas 1958.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.