Post mortem, traditionen att avporträttera personer som nyligen avlidit, för att ha porträttet framme i hemmet, finns i konsten från 1600-talet och var en vanlig praktik i fotografiets barndom på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Döden var en del av livet och det var vanligt att den avlidne låg i hemmet på lit-de-parade, dvs i sin säng eller i en öppen kista där anhöriga och vänner kunde komma förbi för ett sista farväl. Innan handkameran blev vanlig togs porträtten ofta av kringresande fotografer. Genom kläder, blomsterdekorationer och olika symbolladdade element tillfördes genren en egen estetik. Porträtten fyller en tydlig minnesfunktion.
Från 299 kr
Post mortem, traditionen att avporträttera personer som nyligen avlidit, för att ha porträttet framme i hemmet, finns i konsten från 1600-talet och var en vanlig praktik i fotografiets barndom på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Döden var en del av livet och det var vanligt att den avlidne låg i hemmet på lit-de-parade, dvs i sin säng eller i en öppen kista där anhöriga och vänner kunde komma förbi för ett sista farväl. Innan handkameran blev vanlig togs porträtten ofta av kringresande fotografer. Genom kläder, blomster-dekorationer och olika symbolladdade element tillfördes genren en egen estetik. Porträtten fyller en tydlig minnesfunktion.
Vi ser gården från åkrarna i väster. Manbyggnaden har fått papptak och ser prydlig ut. Uppe vid skorstenarna sitter en dam! Hustrun Anna Brita eller någon av döttrarna? Skorstenarna är ovanligt höga i Lau, ofta är de bara hälften så höga eller mindre än så, särskilt på södra Gotland. Manbyggnaden ser ut att vara blind på baksidan så när som på kammaren mitt i huset, detta var vanligt på 1700-talshusen. Brygghuset är rätt litet och det innehöll nog bara just brygg- och bakfunktionerna. Dasset är däremot stort. En rejäl vedhög fyller utrymmet mellan dasset och utfarten vid ladugårdshörnet.
Oskar (J O) Larsson Fie och troligen sonen Emil föser jord, den tidens schaktredskap. Vid plöjning och harvning hade man en tendens att dra med sig jorden utåt åkerns kanter, men här verkar man jämna till någonting mitt på. Kanske har man grävt bort en stor sten och fyller ut efter den. Oskar och Emil har sedvanlig klädsel. Det är svårt att avgöra var de arbetar. Landskapet är öppet, en bandtun men inga byggnader syns. Längst bort skymtar en naken höjdsträckning, som skulle kunna vara Lausbackars östra sida.
Miljö i Linköping som för sin orientering kräver en numera hög ålder eller en synnerligen god kännedom om stadens äldre uttryck. I blickfånget Repslagaregatan 25 som motsvarar del av dagens affärs- och kontorshus som i sin längd fyller ytan mellan Nygatan och det förra Sparbanks-huset. Vid tiden för bilden, 1963, mötte Göran Dyks gata ännu Repslagaregatan. Notera den sistnämnda gatans smala löp från den öppna ytan och i dess riktning mot Storgatan. Den öppna ytan, då bilparkering, kom förövrigt ge plats för varuhuset Gyllen.
Kvarnägare 1938. Familjen står samlad då Sven-Petter Andersson fyller 80 år. I bakgrunden syns Svalövsbolaget vid Mölndalsån. Från vänster: Johan Rutgersson, Elisabet Andersson, Carl Esbjörnsson, Lars Andersson och Lillemor Andersson (barn till Oskar Andersson), Maiken Rinter (gift med fotografen), Helga Esbjörnsson (Gun Esbjörnssons dotter), Klara Rutgersson (syster till Sven-Petter), Pelle Dahlgren, Gertrud Larsson, 80-åringen Sven-Petter Andersson, Lennart Larsson (son till Gertrud), Elin Andersson, Aina och Sonja (döttrar till Artur och Elsa Rundberg), Eskil Bjufwing (Elins fästman), Ingemar Larsson (son till Gertrud).
"A. Gustavsson, Katrineholm." En död man liggandes i sin kista i en kyrka. Post mortem, traditionen att avporträttera personer som nyligen avlidit, för att ha porträttet framme i hemmet, finns i konsten från 1600-talet och var en vanlig praktik i fotografiets barndom på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Döden var en del av livet och det var vanligt att den avlidne låg i hemmet på lit-de-parade, dvs i sin säng eller i en öppen kista där anhöriga och vänner kunde komma förbi för ett sista farväl. Innan handkameran blev vanlig togs porträtten ofta av kringresande fotografer. Genom kläder, blomster-dekorationer och olika symbolladdade element tillfördes genren en egen estetik. Porträtten fyller en tydlig minnesfunktion.
Uppsala, Arméns Underofficersskola (AUS) 1948 Bild 1: Pansaravdelningen framför B-kasernen. Furirerna bodde i A-kasern som syns i bakgrunden. Eleverna från P 3 i Strängnäs ser vi längst längst till höger i mittraden; tredje man från höger Rune Yngström , näste man Karl-Åke Bergström och Anders Bäck längst till höger. Sittande fr v Sven-Ingvar "SIA" Andersson P 2 - S 1, Joel Thynell P 2 - S 1 och Jan-Erik "Jeppa" Persson P 2. Kurshefen, kapten Carl-Fredrik "Figge" Follin sitter på bänken och bär ridstövlar, till höger om Follin sitter stf avdch sergeant Erik Aldrin P 1 - P 4. Bild 2-3: Omslag och insida med namnteckningar. K-Å Bergström blev senare kapten vid regementet och stannade där hela sitt militära yrkesliv. Bergström fyller 99 år detta år (2020).
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.