Frimärke ur Gösta Bodmans filatelistiska motivsamling, påbörjad 1950. Frimärke från Sverige, 1963. Motiv av Cirkel med punkt och andra 3000-år gamla symboler för svensk industri och ingeniörskonst. Cirkel med punkt är det kemiska tecken för guld, som alkemister och kemister använde.
Från 299 kr
Frimärke ur Gösta Bodmans filatelistiska motivsamling, påbörjad 1950. Frimärke från Sverige, 1963. Motiv av Triangel med kors nedåt "och andra 3000-år gamla symboler för svensk industri och ingeniör konst.---Triangel med kors nedåt är det kemiska tecken för svavel som alkemister och kemister använde."
Grotta, belägen ca 50 m NÖ om gården, en knapp km Ö om Ruus och ca 75 m N om landsvägen. Långared. Grävningen i grottan gav inga fynd och inga tecken på att den varit bebodd. Grottans mått ca 2x2 meter. John Johansson, gårdens ägare, hade hört berättas att några drängar skulle ha tagit sin tillflykt under något krig för mycket länge sedan.
Tilia Andersson och Anna Karlsson står vid ett bord med och bakar kakor. Hon bär en ljus randig klänning, randigt förkläde. Hon har håret i en knut i nacken. Anna har en kortärmad klänning med ett ärmat förkläde med fickor över. Hon bär skor med slejf. Fönstret är inramat med tunna ljust randiga gardiner. I kökssoffan står ett krus och längre bort ligger en tidning. På bordet står två bakkärl och handduk med ogräddade kakor. På golvet ligger trasmattor och mot en stol står en plåt lutad. Bakom kvinnorna syns en spegeldörr målad i olika färger. På väggarna sitter en blommig tapet samt två tavlor. Den större har ett stadsmotiv och den mindre under är möjligen ett porträttfotografi. På väggen längst till höger syns en almanacka med datumet 15 måndag angivet.
Tilia Andersson står vid ett bord med händerna i ett såll och rensar något. Hon bär en mörk rutig klänning, randigt förkläde och en ärmlös kofta med knappar och virkad spets i kanterna. Hon har håret i en knut i nacken. Lutad vid fönstret syns Anna Karlsson i rutig klänning och ljust randigt förkläde. Hon håller ett föremål med snören i händerna. Fönstret är inramat med tunna ljust randiga gardiner. I kökssoffan ligger en duk eller papper fylld med samma sak som rensas i sållet i Tilias händer, samt en pappesrulle och ett tefat med snöre. Bakom Kvinnorna syns en spegeldörr målad i olika färger. På väggarna sitter en blommig tapet samt två tavlor. Den större har ett stadsmotiv och den mindre under är möjligen ett porträttfotografi. På väggen längst till höger syns en almanacka med datumet 8, möjligen augusti.
Aina Stensiö och systrarna Karlsson rycker lin. Aina Stensiö sitter på knä på marken iklädd vit ärmlös klänning med mönstrad krage. Hon lägger buntar med lin i korslagda högar. Bakom henne syns systrarna Karlsson rycka lin. Kvinnan till vänster är klädd i mörk klänning och ljust randigt förkläde och huvudduk. Kvinnan i mitten har en rutig blus eller klänning med en randig ärmlös klänning eller förkläde och huvudduk. Kvinnan till höger bär håret i en knut i nacken. Hon har en kortärmad zickzackrandig klänning med ett blommönstrat förkläde, ljusa strumpor och skor med klack och slejf. Till höger syns en större hög med buntat lin. I bakgrunden ses linåkern övergå i en annan gröda, någon typ av säd.
Aina Stensiö och systrarna Karlsson rycker lin. Aina Stensiö står till vänster iklädd vit ärmlös klänning med mönstrad krage. Hon håller en bunt med lin i händerna. Till höger om henne syns systrarna Karlsson rycka lin. Kvinnan till vänster bär håret i en knut i nacken. Hon har en kortärmad zickzackrandig klänning med ett blommönstrat förkläde. Kvinnan i mitten har en rutig blus eller klänning med en randig ärmlös klänning eller förkläde och huvudduk. Kvinnan till höger är klädd i mörk klänning och ljust randigt förkläde och huvudduk. Bakom dem syns högar med buntat lin. I bakgrunden ses linåkern övergå i en stenig backe över vilken en gärdesgård i trä löper. Bortom backen till höger syns en hamlad björk, en så kallad storbjörk.
Här har Masse byggt upp bilden på ett fantastiskt sätt. Spitsplogen står med stöd aven liten käpp, så man tydligt ser dess form. Gräset utgör en diskret bakgrund förplogen. Plogen omramas av en vedbod med grenhögar och vedtravar och bakom dessa står ett par träd, varav det större är en oxel. Spitsplogen är ett sk sulårder som man från bronsåldern och framåt använt för brytning och luckring av åkerjorden, både på åkerns längd och bredd, varefter man harvade. Spitsplogen är symmetrisk och föser jorden åt båda sidor. Den består av järnskodd fot som fyser i marken. Den är fäst vid en böjd dragstång av självvuxet virke samt en lite styrstake baktill. Spitsplogen fortsatte att användas även efter det att vändplogen slagit igenom och då främst vid uppdragande av rader till potatis och senare till upptagning av dessa. Se Bild nr 9 och 12! Bilden är tagen på Jakob Karlssons, Fäi-Jakås, gård. Vedboden är ett bulhus klätt med bräder. Taket är täckt med spån. På nocken sitter en en fågelholk, något som förr var vanligt på hus och i träd. Bilden visar också en stor grenhög med ris och två s k flovedsstaplar, ved för den kommande vintern liggande på tork. Grenar högg man i bitar, även ganska grova sådana, medan floveden var så pass grov att den måste sågas, vilket tog längre tid. Ris och smågrenar samt tjocka bitar eldades i öppna spisen, medan medelstor rakvuxen ved användes till järnspisen och kakelugnen. Det gick åt stora mängder och ved var ofta en bristvara.
Masse har inväntat det rätta släpljuset på gaveln, varje detalj framträder tydligt och skuggor syns från sidoåsens ände och vindskaidsraften, stången längst ut som agen skall vara virad kring, men här har agen blåst bort. Raftarna, som agen ligger på, står på väggarna och stödjer sig mot de kraftiga åsarna högt uppe, vars ändar sticker ut på gaveln. Gaveln är byggd ända upp i nock i sten, utom en liten triangel högst upp, vilken släpper in lite ljus och luft, samt också ladugårdssvalan, som måste kunna komma in. Högt uppe sitter små vindögon skapade av vinkelställda stenar, detta är foderloftets enda ljusinsläpp jämte det från nocken. Man ser fyra rader med små träpluggar i väggen. Det är resterna efter byggnadsställningens bommar, vars ändar byggdes in i murverket när ladugården uppfördes, så gjorde man med alla stenbyggnader från 1100-talet och framåt. När byggnaden var färdig och man tog ner ställningen, högg man av bomändarna jäms med väggytan och putsade oftast över dem. Men här sticker de ut lite. Det gör också bjälklagens ändar längs långsidorna, säkrade med blaigare, stora träkilar. Masse har även sneglat på motivet t h om ladugården. Lammhushörnet som skymtar ramar in gården innanför. Där ser man en vagn och i bakgrunden skymtar grannpartens nya manbyggnad.
matlagning, barn, kvinna, hydda, fotografi, photograph
'Text på papperslappen: :: ''Lavering = starrmad, innanför vassen öar av kaveldun :: Streckningen = gammal vass'' :: Symboler och fågelarter till 2346:1: :: Ca = Brun kärrhök :: v = vipa :: n = enkelbeckasin :: z = storspov :: fylld halvcirkel = knölsvan :: liggande c = skedand :: fylld cirkel = gräsand :: fylld triangel = brunand :: fylld liggande rektangel = skrattmås :: fylld stående rektangel = fiskmås :: fylld strutformad = fisktärna :: ofylld kvadrat = skäggdopping :: fylld kvadrat = kärrdopping :: ''Beteckningarna anger fynd av enstaka bon utom behäftande skrattmåsen, där ett tecken och en siffra anger samhället med ungefärligt antal.'' :: :: Ingår i serie med fotonr. 2305-2346.'
Det här är manbyggnaden på den försvunna parten uppe vid ursprungsparten av Bjärges. Masse har mycket påpassligt förevigat byggnaderna innan de revs bort pga skiftet och markens uppstyckning. Stina Jakobsson född Nilsdotter från Kauparve Johan Karlssons part var 61 år detta år och änka. Sonen Oskar Jakobsson ärvde gården, men han och hans familj flyttade och byggde ett litet hus med en liten ladugård ensligt nere vid Aiksmör i socknens utkant. Stina bodde troligen kvar så länge som möjligt på gården innan den revs bort. Vart hon sedan tog vägen är inte känt. Gårdsmiljön var alldeles enastående och dess rivning innebar en stor kulturhistorisk förlust, men så såg man inte på det då. Denna part av Bjärges tillkom genom delning av ursprungsparten omkring 1750, men manbyggningen tillkom först 1795. Det är en parstuga, först byggd som enkelstuga och sedan med salen t h tillagd. Eftersom salen byggdes större än vardagsstugan t v blev huset asymmetriskt. Taket är täckt med breda falar och eftersom skorstenarna sitter bakåtskjuta från nocken, är troligen falar husets ursprungliga takmaterial. Nockåsen som falarna var instoppade i, vilade på skorstenarnas sidor, därför är de bakåtskjutna. Annars var nog flis det brukliga taktäckningsmaterialet på 1700-talet. Huset har en entrédörr på framsidan med överljusfönster. Däremot har salen inget fönster på husets framsida. Här stod troligen de väggfasta sparlakanssängarna istället för på baksidan, vilket annars var det vanliga. Men baksidan vette mot söder och kanske ville man ha in solljuset. På platsen för vardagsstugans fönster stod en bod med flackt tak. Eftersom den saknade skorsten och fönster kan den ha använts som källare. Taket har troligen varit täckt med flis. Se Bild 556. En stenmur skiljde storgården från lillgården på traditionellt vis. Grinden som hade rombrutor upptill och var täckt nertill så att inte ens kycklingarna skulle kunna smita in i lillgårdens trädgård, tycks ha varit vanlig i Lau på 1800-talet, se tex Bild 550 och 569. T v skymtar grannpartens brygghus och manbyggning.
Här ser vi det mycket gamla huset från andra håller. Baksidan är blind, här finns bara en dörr, vilken kan ha gått till ett minimalt kök på husets baksida, iom att man lagade mat över öppen eld, behövde man inte kosta på sig ett fönster. Möjligen kan det vara ett igensatt fönster längst bort mot hörnet tillhörigt vardagsstugan. Salen hitåt har bara ett fönster på gaveln. Så fönsterfattiga var bostadshusen för 250-300 år sedan. Väggarnas bular är hellängdare utan skarvar, vilket också är ett mycket gammalt tecken. Dörrposterna fungerade här som mötare, stående stolpar där bularna skarvades.
På platsen för Krokeks ödekyrka stod i äldsta tid franciskanordens kapell, omnämnt år 1440. Vid reformationen drogs klostret in och kapellet kom vidare att ersättas med den så kallade Gunillakyrkan, tillkommen genom drottning Gunillas försorg. Under 1600- och 1700-talens lopp förföll kyrkan och vid 1740-talet fattades beslut om att uppföra bildens kyrkobyggnad. Den stod klar för bruk år 1747. Men inte heller denna byggnad kom att bestå. Söndagen den 28 april 1889 drabbades kyrkan av en våldsam brand som förstörde byggnaden bortom möjlig återuppbyggnad. I omgångar har ruinen monterats ned och idag består den av meterhöga grundmurar. Bilden har lämnat oss odaterad men kan genom ruinens yttre tecken uppskattas till tiden omkring 1920.
Porträtt av Gustaf Lindström, underlöjtnant vid Västerbottens regemente I 20. Se även bild AMA.0000845 och AMA.0007816. Text på baksidan: "Pater! På samma gång jag sänder Dig mitt ringa konterfej anhåller jag att såsom tecken på Din faderliga ynnest få förr eller senare mottaga Ditt konterfej. Som Du väl vet försökte jag att gå i fädrens fotspår och mitt sista spår såsom elev vid Krigsskolan bär rummet 11 på turlistan. Och slutligen önskar Dig god fortsättning på 98an af Din babian. Gustaf Lindström, f.d. 284."
arkitektur, i staden
Med alla tecken på 1880-talets uttryck fryser porträttet Amalia (Amy) Brakel i 15-årsåldern. Född 1868 under familjens tid som boende i Edsberga i Landeryds socken, men redan från barnaåren var Linköping hennes hemort. Familjen bodde på ett flertal adresser i Linköping, den sista för Amalia i föräldrahemmet var en fashionabel våning i dåvarande Repslagaregatan 27. Hennes föräldrar bar båda adliga anor och faderns taxerade inkomst visar på ett välstånd i stadens övre skikt. När tiden var mogen för giftemål kan vi räkna med att Amalia kom att möta tidens allt större svårighet för kvinnor att finna partner inom adelsståndet. Utan att på något vis värdera den blivande makens anseende eller det blivande parets viljor, kom hon under alla omständigheter att erhålla ekonomiskt skydd med maken inom den krouthénska handelsfamiljen.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.