Detta reprofotografi av ett medfaret orginal visar Ryds herrgård 1907. Bakom kameran stod gårdens dåvarande ägare, Carl Thersmeden. Ursprungligen uppfördes sätesbyggnaden på 1720-talet, men genom den långa ägarelängden har ett flertal förändringar utförts. En sista genomgripande renovering under herrgårdsepoken genomfördes 1903 av just Carl Thersmeden. Vid tiden för bilden har området ännu inte påverkats av den omfattande byggnation som kraftigt förändrade området med start år 1966. Planen var att anlägga den nya stadsdelen Ryd för cirka 10 000 invånare. Närheten till den planerade högskolan i Linköping medförde att ett stort antal stundentlägenheter planlades. Därav fick herrgården redan från 1968 ny funktion som kårhus.
Från 299 kr
Tinnebäckens flöde utmed området Sandbäcken i Linköping. Det var ingen slump att fotografen sökte sig till ett av bäckens större fall just våren 1924. Året bjöd på ett särdeles kraftigt vårflöde som i hela landet hamnade på vykort. Av lokalhistoriskt värde fick vi i detta fall även en god återgivning av den sällan avbildade huvudgården till fastigheten Sandbäcken. Den långa huslängan uppfördes ursprungligen omkring 1810 som bostad för bruksarbetare vid ett då nyanlagt tegelbruk på platsen. Huset kom över tid att om- och tillbyggas för att slutligen rivas 1958.
Sockerbruket i Ljung har varit ruin i mycket längre tid än det var i bruk. Tiden i funktion var nämligen ytterligt kort, endast ett fåtal år på 1870-talet. Det var säteriets dåvarande ägare Claes von Mecklenburg som år 1871 grundade "Aktiebolaget för hvitbetsockerindustri i Sverige". Verksamhetsidén var att anlägga eller förvärva sockerfabriker i landet. Den nittio meter långa bruksbyggnaden i Ljung uppfördes skyndsamt på ett drygt halvår. Produktionens lönsamhet motsvarade emellertid inte alls vad investerare önskat. Redan 1874 lades därför sockerproduktionen ned i Ljung och byggnaden lämnades åt sitt öde.
De till åldern komna makarna Anders Peter Andersson och Anna Charlotta Samuelsdotter sitter tungt på bänken invid stugan Lilla Hagen i Vist. Deras långa torparliv går mot sitt slut. Det forna torpet Lilla Hagen hade vid tiden ombildats till undantagsstuga för behövande som under sina krafts dagar tjänat under godset Bjärka Säby. Makarna hade tidigare varit torpare på Stora Hagen men var nu inhysehjon. Just denna dag hade de förmodligen besök av någon av parets barn med äkta hälft och barnbarn. Bilden är odaterad men den gamle mannens död under julhelgen 1912 sätter ett sista datum.
Bokhållaren Carl Gustaf Wilhelm Siljeström föddes och växte upp i Linköping. Fadern drev bageri i gatuplanet till familjens bostad invid Storgatans östra ände, alldeles invid Stångebro. Siljeström kom emellertid att välja en helt annan yrkesbana. År 1854 flyttade han till Östgöta hypoteksförenings fastighet i hörnet av Apotekaregatan-Ågatan och då om inte förr var han i tjänst vid låneinstitutet. Skrivare, bokhållare och kamrer är titlar han kom att bära under sin över 30 år långa anställning. Han dog som ogift 1885, ännu skriven i hypotekets fastighet.
Otto Taubes långa militära karriär påbörjade han som kadett 1847. Från år 1851 var han i tjänst som underlöjtnant vid Andra livgrenadjärregementet i linköping, vilket följdes av sedvanliga gradhöjningar och kröntes med utnämning till överstelöjtnant 1872. Därefter kom han att inneha han en rad militära befattningar såsom chef för Lantförsvarsdepartementet, statsråd och chef över Bohusläns och Västgötadals regementen jämte ordförandeskap i ett stort antal kommitéer och utredningar. Han begärde avsked från det militära som generallöjtnant år 1899. Privat var han från 1863 gift med friherrinnan Augusta Maria Rehbinder och tillsammans kom de att få sex barn. Familjen bodde i tur och ordning i Linköping, Vadstena, Norrköping och Stockholm.
Golvur, ett ur gjort för att stå på golvet. Ett exempel är moraklockor. Klockfodralets höga tomma "mage" ger plats för långa lodlinor vilket innebär att man slipper dra upp klockan så ofta. Golvur, Golvuret var engelsk uppfinning, av urmakaren William Clement, runt 1670.[1] Det som möjliggjorde denna klockutformning var uppfinningen av urverk baserade på en ny mekanism som skedde vid denna tid. Dessa urverk krävde inte lika breda pendelutslag som tidigare använda mekanismer, och både pendel och lod kunde därför rymmas i en långsmal möbel.
Handteckning av J W Wallander. Kvinnodräkt från Mora, Dalarna. Detaljer av huvudbonader. Nordiska museets inventarienummer 57.339L. Till vänster syns en kvinna bakifrån som bär trasu både på huvudet och kring halsen med texten gula ränder. I mitten är tecknat en kelingatt (huvudbonad) och assklä (halskläde) och under denna ett ovuklä, en trekantig snibb med långa band som den ogifta kvinnan bär där nacken syns samt texten flick. Uppe till höger har Wallander tecknat en kvinna med texten högtids drägt, hon bär de mjuka hattarna kelingattn och losattn samt kring halsen det kragförsedda plagget, assklät, samt utanpå detta, alstrasu (halskläde).
Inv.nr:62. 2001-02-26, AS. Färla (lat. fe´rula, namnet på en hög, grov växt; av de långa raka stjälkarna gjorde man i s. Europa spön för skolaga), benämning på olika slags straff- redskap i äldre tiders skolor (t.ex. ris, karbas och spö), men särskilt avsåg ordet ett litet svarvat skaft med en klump eller platta i ena änden, med vilken man utdelade handplagg, dvs. aga på handflatorna eller över fingerspetsarna. Att "stå under någons färla" är ett uttryck för att stå under någons tuktan eller stränga uppsikt. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=177642
Isbrytaren Oden vid Sandöbron. Byggd på Wärtsilävarvet i Helsingfors, Finland 1957. Oden tjänstgjorde som isbrytare varje vinter till och med vintern 1971-1972. Oden togs även i tjänst under den kalla, långa vintern 1986 1987, Den gick från Stockholm ned efter kusten och rundade Skåne, tjänstgjorde mellan Sverige och Danmark för några månader, innan färden gick tillbaka till Stockholm, Statsgården, där den låg i hamn. Efter leveransen av den nya Atle 1974 användes hon allt mindre fram till 1988, då hon såldes. Så småningom gick hon för egen maskin till Alang i Indien där hon skrotades
'I förgrunden mindre träbåt invid berg. 1 man iklädd sydväst stående i båten bredvid masten. Uppe på berghällen 2 män iklädda hatt resp. mössa och 4 kvinnor varav 1 med sjalett och lång rock, 1 med hatt och lång klänning samt blombukett i handen. De övriga 2 med någon form av huvudbonad samt långa klänningar. :: :: Ingår i serie med fotonr. 5137 med diverse bilder, en del ev. Kristineberg. Plåtarna ligger i 2 pappaskar. På asken för negativen 8x8 cm står texten: ''Kristineberg negativ samt negativ av havsdjur.'
'Från grävningarna i Sotenkanalen: platsen för de fossila benfynden. :: :: Vy över grävplatsen med maskiner. Bildtext: ''Bergpasset här emellan- de båda järnspånten är vad jag benämt ''Nödö''. Benen har legat jämnt fördelade över hela denna yta., möjligen något rikligare i östra delen. I den djupaste sänkan i fonden, omedelbart till höger om kranens nedre del syns en flik av havet - Ålstenshamn.'' Markering av ''Gamla markytan''. :: ''Järnspåpnt, en likadan finns i södra änden av bergpasset, där kranen står. Den har använts för att driva ner de långa järnbalkar varav spånten bestå.'' :: :: Serie fotonr 2773-2778, bilderna är monterade på papper som har utförlig text. Samma motiv som fotonr. 2774.'
'Från grävningarna i Sotenkanalen: platsen för de fossila benfynden. :: :: Vy över grävplatsen med maskiner, redskap. Bildtext: ''Det är detta bergpass som kallas Nödö. I fonden strax till höger om kranen syns en flik av havet. Det är Ålstenshamn. D(r)agens bensändning är från sydligaste änden av schaktet där de nu nått ner till ett djup av 3 meter.'' Markering av ''Gamla markytan''. :: ''Järnspåpnt, en likadan finns i södra änden av bergpasset, där kranen står. Den har använts för att driva ner de långa järnbalkar varav spånten bestå.'' :: :: Serie fotonr 2773-2778, bilderna är monterade på papper som har utförlig text. Samma motiv som fotonr. 2773.'
'Putsning med motorsåg av kroppen till sjökomodellen, i cellplast. :: Bildtext i Årstryck: ''Grovformerna av det nästan fem meter långa cellplastblocket skulpteras med motorsåg. Därefter förfinas detaljerna med kebabkniv, rasp och sandpapper.'' :: :: Bilden med i Göteborgs Naturhistoriska Museums Årstryck 2005 s. 71. :: :: Bilder från arbetet med att konstruera en modell av Stellers sjöko utifrån beskrivning gjord av Georg Wilhelm Steller 1742. :: :: Modellen föreställer en ung hona som är nästan 5 meter lång och står utställd längst in i valsalen på Göteborgs Naturhistoriska Museum (2008-0124). :: :: Ingår i serie med fotonr. 7101:1-35.'
Ark med två monterade foton och text: "Ruinerna av kyrkan byggd omkring år 1200. På kyrkogården har man grävt fram ett stort antal gravar. Över flera av gravarna låg långa flata stenar vid vilkas ena ända stod en rest mindre sten. De flesta av dessa stenar har bevarats på sin ursprungliga plats. a. Foto från nordväst. Jfr planen som nationalmuseet gjort av de utgrävda ruinerna. b. Foto från nordost. Det är den nuvarande kyrkan som syns i bakgrunden till höger. de två mörka husen mitt på fotot är den blåmålade skolan till vänster och skolmästarens hus till höger."
Fotografi av Varbergs torg på 1880-talet mot Bäckgatan i söder, innan återuppbyggnaden efter branden 1863. Det stora ödsliga torget är belagt med kullersten och pryds av en rund staketförsedd plantering, kallad Brännvinsringen och tillkommen 1883. Till vänster ses Rådhuset vid Drottninggatan och till höger ligger bostadshusen i kv Gästgivaren vid Kungsgatan. Konstnären Richard Bergh (Konstnärskolonin Varbergsskolan) bodde där på Kungsgatan 28 med sin familj på 1890-talet. Bakom det långa planket längs de avbrunna tomterna ses ett tält sticka upp. Resande teatersällskap och cirkusar lär ha fått använda platsen för sina föreställningar.
Handteckning av J W Wallander. Kvinnodräkt från Mora, Dalarna. Detaljer av huvudbonader. Nordiska museets inventarienummer 57.339L. Till vänster syns en kvinna bakifrån som bär trasu både på huvudet och kring halsen med texten ”gula ränder”. I mitten är tecknat en kelingatt (huvudbonad) och assklä (halskläde) och under denna ett ovuklä, en trekantig snibb med långa band som den ogifta kvinnan bär där nacken syns samt texten ”flick”. Uppe till höger har Wallander tecknat en kvinna med texten ”högtids drägt”, hon bär de mjuka hattarna kelingattn och losattn samt kring halsen det kragförsedda plagget, assklät, samt utanpå detta, alstrasu (halskläde).
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.