Denna typ av midsommarstång har glömts bort på Gotland. Lau hembygdsförening tog upp den igen på 1990-talet och den kan beskådas varje sommar vid Kluckartäppu öster om kyrkan. Var denna stång har stått har ännu inte gått att utröna, trots väderkvarnen och husgaveln. Stången är mycket hög och har en björk i toppen. Runt stången hänger en stor vågrät ring och från den 6 st lodräta kransar. Sannolikt är stången en fruktsamhetssymbol från förkristen tid.
Från 299 kr
Detta gruppfoto med brudpar, tärnor, marskalkar och släkt är taget på trappan till manbyggnaden på Gumbalde, parten invid landsvägen. Bruden har gammalmodig svart klänning, vilket visar att övergången från svart till vitt var en utdragen process. Här ser brudparet och de deltagande mer avslappnade ut än på Andersebröllopet, se Bild 498. Brudgummen Emil Östman hade köpt Gumbalde två år tidigare. Han var kommen från den lilla granngården Bjärges och fadern Lars flyttade till Gumbalde efter det att han sålt Bjärges. Östmans sålde gården 4 år senare och flyttade troligen till Ljugarn.
Hallsarve Hans Karlsson har kommit hem på vedbacken (!) med ett lass släke draget av två stutar. Lasset är måttligare än Fäi-Jakås, se Bild 476! I bakgrunden ses den nya vedboden. Bakom stutarnas horn skymtar en lång bandtunssträcka, så såg det ut kring alla marker förr.
Fie Jakob Karlsson har lastat ett våldsamt släklass och kör hem det med två stutar. Dessa ansågs vara starka dragare, vilket var bra med stora lass och lång väg, men sävliga. Bilden är troligen tagen på Nyen på När, med bodarna vid Brändu fiskeläge i bakgrunden.
Här sitter en tunnbindare troligen på Fornsalens gård och skär till bandar till laggkärlet som står bredvid. Han sitter på ett redskap kallat bandkränka och spänner banden med fötterna. Han skär till den kluvna hasselvidjan med en bandkniv med handtag i båda ändarna. Masse har ställt upp en vit skärm bakom honom så han skall synas tydligare.
En stilla sommarmorgon kommer 3-4 båtar in till Nabbu efter nattens fiske. De har seglen satta, tom toppseglen i och med att vinden verkar svag. Fiskelyckan var kanske god, i främre båten har en man hoppat i sjön så att båten skall kunna flyta i det grunda vattnet. Fyra båtar ses ligga på land, alla var inte ute och fiskade denna natt.
Nöigärde var ett litet fiskeläge längst in i Lausviken en bit söder om Botvide, det finns ännu två bodar kvar men fisket är sedan länge borta. Fiskeläget användes mest för strandfiske efter abborre, gädda och flundror, sik och lax på höst och vinter. Skulle man fiska strömming och torsk var det Nabbu som gällde. Här syns två rätt nya bodar i resvirke och en gammaldags bulbod som har något så ålderdomligt som en s k mittsula, stolpen på gaveln som bär upp nockåsen. Den ålderdomligaste boden är dock den längst t h, vilken som byggnadstyp går tillbaka till äldre järnålderns kämpgravshus! Både i förgrunden och uppe vid bodarna ligger s k släkdöiar, högar av tång som skall ligga och brinna ihop som gödsel, för att sedan köras ut på åkrarna som gödning.
Här sitter VEM DÅ? en snöig januaridag vid Mattsarve soideskäule, en mycket enkel koja att vila i och vid behov få regnskydd när soidet brändes. Sådana här små kojor, också kallade kurrar, hade man för tillfällig övernattning i utmarkerna. Här är det lite återanvänt virke som man satt ihop en koja av. Skicket är dåligt, så den har tydligen inte använts på länge.
Här längs vägen ner till Smiss med utsikt mot Lausbackar norrut står en modern slantun med 5 sågade slanar spikade på stolpar.
Här har en ryttare passerat och balkarna är urtagna, sk upptäppt lid. Lidfalen står lutad mot tunen, man ser urtagen för lidkrokarna, samt en dekorativ urtagning. Kvinnan håller i en sticksöm, man fick inte gå sysslolös, kvinnorna stickade alltid medan de gick. Möjligen är personerna Maria Elisabet Jakobsdotter med sonen Arvid Larsson.
Fjälvagnen var en arbetsvagn med lösa lämmar av 2-3 hopsatta bräder. Här står en sådan utanför Hallsarve Jakob Nilssons ladugård förberedd för hästar med den långa tistelstången och svänglar att spänna i varje häst.
Linet skall ryckas upp ur jorden, ett mödosamt arbete. Här rycker Botels kvinnor lin. Kvinnorna kan vara Josefina Hansson gift Thomsson, 42 år, och svägerska till Olivia Hansson, 44 år, i mitten med dottern Elinda 17 år t h. Kvinnorna har vanliga arbetskläder och duk på huvudet. Bilden är tagen några hundra meter väster om gården, husen som skymtar ligger på Anderse kväiar.
Jakob Karlsson, Fäi-Jakå, lastar av hö hemma på gården. Han har kört hem höet från slåttermarkerna med höhäck dragen av stutar i tvåspann.
Dalbo Anton Jakobsson har byggt en ståtlig ladugård åt sig! Stolt står han vid gaveln! Det är två fähusdelar med en foderglugg i taksprånget hitåt och en laddel bortåt. På spärren, takstolarna, ser man att hanbalkarnas ändar sticker ut och att spärren korsar sig i toppen. I klykorna som bildas skall åsar läggas, vilka skall bära raftarna som agen skall vila mot. Väggarna är nu brukslagna. Man har kostat på fönster högst upp på gavlarna, vilka skall ge ljus till loftet även om det är fullt med hö. Se Nr 267.
Här är skollärare Söderdal ute på Lausbackar med barnen för att plantera tallar en solig vårdag. De står nära Masses torp, vars ladugård skymtar till höger och i mitten syns ladugården till Söderlund/Jakobssons torp. Tallarna bakom barnen är den "tallunden" Masse nämner om i Bild 875. Pojkarna gör tydligen hål för plantorna med spett. Man kan gissa att det är flickorna som skall stoppa ner plantorna i hålen. Söderdal myser och det ser ut att vara trevlig stämning. Tallplantorna tog sig och hela backarna är nu nästan igenvuxna, bara norra ändan som röjts är öppen och en bit vid Bjärges mot Kauparve och öster om Mattsarve.
Hallsarve hade troligen köpt jorden på backen från Backvägen i norr fram till vägskälet vid Hallsarve, den jorden tillhörde nog Kauparve förut. Genom vänskapen mellan Karlssons på Hallsarve och Klintbergs fick Masse köpa torpet. Här sätter man potatis tillsammans. Sonen Vilhelm Karlsson plöjer upp fåror och fader Hans sätter potatisen tillsammans med Majken och Maja.
Detta ställe kom till 1889 då Johannes Pettersson född 1863 son till båtsman Georgius Jakobsson Glans se Bild 593, köpte mark och byggde manbyggnad och ladugård. Johannes blev gift 1889 med Kristina Närstrand född 1857 från Smiss på När. Deras dotter Emmy Maria född 1890 gifte sig 1924 i Amerika med Fredrik Karlsson född 1888 från Nybygget. De tog över stället 1925 och köpte till lite jord, 1935 köpte de jorden till Fäi-Jakås gårdspart. Deras dotter Karin född 1925 gifte sig 1950 med Bengt Hedin från Bjärges i Silte. De fick 3 döttrar (?) och en son (?) och bor ännu kvar på fastigheten. Manbyggnaden innehåller troligen ett rum på varje gavel och med ett synnerligen litet kök mitt på baksidan. Bakbygget innehöll brygghus mm. Taket har täckts med papp, det hade ursprungligen spån. Vem pojken är är inte känt. T h skymtar manbyggnaden till Fies norra part.
Harv för luckring av jorden. Pinnarna av järn är framåtböjda och litet flata. De är trädda genom ramen och fästade medelst gängning med mutter och bricka.
Detta jordluckrings- och ogräsrensningsredskap är helt gjort av trä och mycket välbyggt för att klara påfrestningarna av lerig och stenig jord. Harven har drag med svänglar för två hästar som troligen ligger löst framlagda i "hörnet" för attsynas. Bilden är tagen vid samma tidpunkt på Fäiä-Jakås gård som Bild nr 6, 16, 17 och18. Lägg märke till de långa flovedsstaplarna!
Vilhelm Karlsson kör ut på vägen med ett lass gödsel. Han använder stutar i tvåspann, vilket var det vanliga vid tunga transporter som inte behövde gå fort. Stutar var starka och fogliga. Man ser att de är av den gamla gotländska rasen, ljusbruna och vitfläckiga med stora horn, men inte så storbyggda. V K styr stutarna med tömmarna om hornen. På vägen ser man många spår av vagnar och spillning efter nöt och hästar. Vagnen är en s k skvackvagn, den gängse last- och transportvagnen. Grepen är av modernt slag, den har troligen V K köpt, den är inte hemtillverkad som greparna på Bild nr 1 och 2. Vilhelm Karlsson är 31 år gammal på bilden, sedan 5 år ingift från Kauparve till Smiss södra gårdspart. V K sitter på en säck och åker med, men om lassen var tunga fick man gå bredvid. Han är klädd i sedvanlig arbetsklädsel: blus, byxor och vegakeps. På fötterna har han troligen läderstövlar.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.