Sittande 1:a raden fr v: Bror Gustafsson, Jan Erik Håkansson, Roland Olofsson, Curt Edman, Håkan Jönsson, Karl-Axel Lindström, Jan Persson, Lars Nilsson, Kenth Franson, Rune Dahl. Sittande 2:a raden fr v: Conny Andersson, Stig-Åke Wendel, Stellan Dybner, Jan L Andersson, Lars Hedeback, Björn Lindgren, Bo Svensson, Bengt Linderberth, Anders Thörnström, Bengt-Åke Andersson, Christer Bergkvist, Stellan Bruhn, Roger Kronqvist, Stig Malm, Roland Johansson, Jan-Gunnar Johansson. Stående 1:a raden fr v: Birgitta Barrud, Berit Malmgren, Ewa Gustavsson, Siv Olofsson, Margareta Johansson, Lena Tyllström Inger Jakobsson, Sara-Stina Wallenberg, Margareta Norman, Helén Eriksson, Inga Sandgren, Eivor Svensson, Gunilla Werner, Gertrud Moreskog, Ingrid Rytterlund, Lillemor Olsson, Tuija Malmström, Clary Hanner. Stående 2:a raden fr v: Gunnel Björklind, Gun Lindberg, Sonja Wilhelmsson, Gunnar Stenke, Lars Göransson, Jan Sonnerstedt, Lage Vikström, Viggo Ahlén, Karl Olof Östergren, Roland Bengtsson, Lennart Larsson, Ulf Wellerup, Lars-Erik Holmstrand, Helge Winberg, Bengt Nilsson, Jan Skårstedt, Tord Lindberg, Hans Solberger, Lennart Eliasson, Anders Pettersson. Stående 3:e raden fr v: Lennart Jansson, Sune Fingal, Ingemar Wenström, Jan E Andersson, Hans Siding, Thomas Stjärnfelt, Sverker Ordqvist, Stieg Åhlin, Morgan Gunnarsson, Bo Lewin, Bo Gunnar Nilebrant, Sören Arnström, Kent Andersson, Torsten Hemph, Jan Djurberg, Stig Rydell, Bertil Enell, Håkan Edström, Torbjörn Lönn.

Från 299 kr

Entusiastiska ungdomar vid vilohemmet Mors Vila i trakten av Brokind. Initiativtagaren till hemmet var komministern i Sankt Lars församling Bror Odling. Denne var bördig från Göteborg men hade kommit till Linköping 1924 i landsförsamlingens tjänst. Om Olding har det sagts, och finns beskrivet, att han var en särskilt engagerad människa med oräkneliga engagemang i smått som stort. Som verkande i Linköpings landsförsamling såg han nöd och lidande i umbäranden på landsbygden, slitet i de stadsnära industrierna, likväl som missförhållanden i församlingsbors hemförhållande. Ett konkret initiativ mot en del av detta var att skapa en stunds vila för dåtidens utarbetade kvinnor, en stilla nåd för den tidens kvinnor i smålantbruks- eller arbetarklass. Hemmet invigdes fotoåret 1926 och möjligtvis togs fotografiet i samband med högtidligheten. I rutig klänning ses Karin Granlund och längst till höger i bild står hennes syster Anna. Hon var nog ännu inte medveten om att hon knappa tio år senare skulle komma att gifta sig med den uniformsprydde Erik Niklasson.

Från 299 kr

'Monterad igelkott. :: :: Text till bilden: ''Igelkotten förekommer nästan i hela Europa. Han är dum, trög och rädd och blir han skrämd, rullar han sig samman till ett klot och utspänner sina skarpa taggar i alla rigttningar. Mot vintern gräfer han sig en håla under trädrötter, buskar eller dyliket, bäddar sin vintersäng med gräs, mossa och blad samt hvilar der stilla tills vårvärmen kalla honom till ett vigtigt arbete eller förtärandet af en mängd för landtmannen skadliga insekter och larver. Om hösten då igelkotten är ganska fet, ätes hans kött på vissa orter och anses af somliga som en läckerhet.'' /August Wilhelm Malm år 1866. :: :: Serie med fotonr. 7079:1-37. Fotografierna är monterade i en liten bok, inbunden, med titel ''Fotografier öfer Däggdjur och foglar. Texter av A. W (1866). Malm. Boken återfinns i Göteborgs Naturhistoriska Museums bibliotekssamling under ''Äldretryck''. På baksidan av varje foto finns en text om arten. :: :: Se även fotonr. 5693:1-4.'

Från 299 kr

Ark med tre monterade foton och text: "a. Något till höger om mitten på fotot syns kyrkan. Den är byggd av röd grönländsk sandsten. Kyrkan är centrum på Grönland. Grönländarna sjöng på grönländska inne i kyrkan "Stilla natt, heliga natt" och efter den "Vår Gud är oss en väldig borg." De stod framme i koret och en av dem spelade på orgeln där. Melodien skiljde sig något från vår. Sen stod grönländarna - det var gamla och unga - ute på kyrkbacken och sjöng sin grönländska nationalsång. Jfr ett färgfoto av dem där de stå utanför kyrkan. b. Ungefär mitt på fotot syns mot fjorden ett större vitt hus. Där bor by-föreståndare Motzfelt och där drack vi kaffe tillsammans med barn och hundar. Hundarna var Newfoundländare. De användes ej för slädar utan man hade dem för nöjes skull. Jfr färgfoto av dem. Till höger i förgrunden syns fähus. Till höger i bakgrunden syns ruinen av den gamla biskopskyrkan i Gardar."

Från 299 kr

[från fotobeskrivningen:] "Började sjömansbanan år 1854 på skonerten HERTA från Gävle och gjorde sedan resor med följande Gävlefartyg: barkskeppet THYFON, briggen GIDEON, barkskeppet WALLERI, skonertskeppet SVALAN, barkskeppet ADELAIDE och fregattskeppet INDIAMAN, på vilket han först var styrman för att år 1869 övertaga befälet. På resa med INDIAMAN från Melbourne till Calloa år 1872 sprang fartyget läck i Stilla Oceanen och förlista [sic] vid Påskön i mars månad nämnda år. Här vistades han omkring 5 månader bland öns urinvånare. Hemkommen från denna resa övergick han till ångbåtsflottan och blev befälhavare på ångaren LINNÉ i Hamburgtrade. År 1874 övertog han befälet på Lloydångaren DANMARK i trade på medelhavshamnar och år 1875 Uddevallaångaren AVENA i trade på London med sommarresor på Archangelsk. År 1878 ingick han i ångbåtsaktiebolaget Bohusländska Kusten som befälhavare på ångaren UDDEVALLA i fast trade Göteborg - Kristiania för att år 1891 övertaga ångaren GÖTEBORG i samma trafik. Denna befattning skötte han till år 1919, då han lämnade sjön. Riddare av Vasaorden 1901."

Från 299 kr

Ark med tre monterade foton och text: "a. Något till höger om mitten på fotot syns kyrkan. Den är byggd av röd grönländsk sandsten. Kyrkan är centrum på Grönland. Grönländarna sjöng på grönländska inne i kyrkan "Stilla natt, heliga natt" och efter den "Vår Gud är oss en väldig borg." De stod framme i koret och en av dem spelade på orgeln där. Melodien skiljde sig något från vår. Sen stod grönländarna - det var gamla och unga - ute på kyrkbacken och sjöng sin grönländska nationalsång. Jfr ett färgfoto av dem där de stå utanför kyrkan. b. Ungefär mitt på fotot syns mot fjorden ett större vitt hus. Där bor by-föreståndare Motzfelt och där drack vi kaffe tillsammans med barn och hundar. Hundarna var Newfoundländare. De användes ej för slädar utan man hade dem för nöjes skull. Jfr färgfoto av dem. Till höger i förgrunden syns fähus. Till höger i bakgrunden syns ruinen av den gamla biskopskyrkan i Gardar."

Från 299 kr

Rantzaumonumentets avtäckning. Stenen invigdes av prins Carl den 26 juni 1938 till minne över danske fältherren Daniel Rantzau som stupade här 1569, men också för att stenen "i alla tider kunna bära vittnesbörd om att fred råder och alltid skall råda mellan Danmarks och Sveriges folk." som prinsen sa i i sitt invigningstal. Närvarande var prins Harald av Danmark liksom högre svenska och danska militärer. Stenen är omkring tre meter hög och en meter bred. Själva reliefen med Ranzaus bild är ca en halv meter hög och placerad så att han ser mot Varbergs fästning. Den latinska inskriptionen nedtill betyder "Skilda öden vid skilda tider" (Diverso tempore diversa fata). På grund av det strategiska läget vid Varbergs fästning har klippan flera gånger under historien använts för att ställa upp artilleripjäser vid belägringar av slottet. Under 1800-talet kallades platsen för "Daniels klippa" och 1861 lät Leonhard Fredrik Rääf där hugga in ett kors och namnet Daniel Rantzow (alternativ stavning); nu vid monumentets fot. Redan 1913 kom idén upp att resa en monument över Rantzau men föll i träda tills byggmästare A. Tell i Kungsbacka återupptog saken. En insamling skedde 1936 i Danmark och Varbergs stad ordnade med platsen. Vid invigningen uttryckte Varbergs stadsfullmäktiges ordförande, riksdagsman Sven Larsson, att staden med stor glädje emottog minnesstenen och lovade att vårda den väl.

Från 299 kr

Ett fyrtiotal konfirmander sitter utanför Alingsås stadskyrka, nuvarande Christine Kyrka 1927. Komminister Erik Ryberg. Stående längst bak, från vänster: Nils Andersson, Bengt Gustafsson, Rune Winqvist, Ingemar Sandberg, Villy Andrén, Gösta Jonsson, Gunnar Andersson. Stående andra raden, från vänster: Anders Olofsson, Bror Nygren, Sven Olsson, Verner Andersson, Helge Jonsson, Ivan Landgren, Stig Nordqvist, Filip Holm, Stig Lycke, Henry Johansson, Ernst Fröberg, Alf Nyström. Sittande, tredje raden, från vänster: Helmer Pettersson, Alf Hjelmstedt, Karl Frisk, Anders Johansson, Daniel Lund, Komminister Erik Ryberg, Henry Johansson, Erik Svensson, Karl-Axel Johansson, Gunnar Heed, Karl-Erik Karlsson, Bengt Larsson, Gustav Olsson, Okänd. Sittande längst fram, från vänster: Bror Högman, Bengt Andersson, Stellan Frändberg, Bengt Liljeblad, Åke Hallgren, Anders Svensson, Arne Mattsson (?), Östen Andersson, John Johansson, Erik Johansson, Nils Sahl.

Från 299 kr

Folkskoleklass Läraren Sven Rosengren med sina elever. Klassfotot 1954 Hemort 1994 Falkenberg om ej annat anges Översta raden från vänster: Sven Rosengren (1900-1984) lärare, Jonas Lindeman, Partille, Göte Johansson, Malmö (död 1999), Nils "Bladet" Nilsson, Per-Olof Dahlöf, Helsingborg, Klas-Göran Stehn, Gert-Åke Eliasson, Varberg, Bengt Sandberg, Sigtuna, Jan-Inge Jacobsson, Enköping, Rolf Johansson, Juris Wijklands, Luleå, Stellan Eriksson, Kungälv, Jan-Olof Andersson Mellersta raden från vänster: Sven-Arne Bengtsson, Jarl-Boie Boman, Hultsfred, Andrew Lambertsson, Sandvik, Norge, Hans Hallberg, Göran Mårtensson, Ätran, Bengt Bengtsson, Hyllinge, Fred Samuelsson, Sparsör, Alf Svensson, Leif Johansson, Göteborg, Göran Jonasson, Leif-Arne Svensson, Eslöv, Leif Svensson Nedersta raden från vänster: Eje Nyman, Bert-Erik "Bie" Svensson (död 2008), Hasse Zetterberg, Bertil Randén, Göteborg, Gert Svensson, Lars Börjesson, Jan-Ove Bengtsson, Strömsund (2011 Falkenberg), Karl-Åke Nilsson (död 1997), Jarl Johansson, Gunder Svensson, Vagnhärad, Lennart Johansson, Veinö (då Kauko) Hänninen, Jan Svensson, Floda

Från 299 kr

Konfirmander 1935. Sittande från vänster: I. Persson, Rolf Gannemark, K.A. Josefsson, Harry Friberg, Arne Jonsson, Rune Jonsson, Gillis Claesson, Prosten Fritz Wetterholm, Gösta Johansson, Björn Eriksson, Alf Johansson, Nisse Hall, Stig Johansson, Yngve Grehn, Bertil Liberg. Andra raden från vänster: K.E. Gustavsson, Rolf Johansson, Bengt Nilsson, Östen Johansson, Lundell, Stellan Melin, Åke Karlsson, okänd, okänd, Erik Jakobsson, Ingemar Törnkvist, H. Johansson, Olle Holgersson, Arnold Andersson. Tredje raden från vänster: Jan Wallin, Per Wallin, Karl-Erik Sandberg, Herbert Johansson, Tore Hindricks, Elmered - tidigare Johansson, Erik Grahn, John Andersson, Gunnar Svärd, Tage Isaksson, Karl-Erik Rytting, Gösta Oskarsson, K.E. Pettersson, Åke Dahlin, Rune Palmkvist, George Jansson. Övre raden från vänster: Valter Flobäck, Sven Frimansson, Valter Johansson, okänd, Lennart Andersson, Ingemar Lundahl, Sven Ljungström, Karl-Erik Josefssson, Karl-Erik Norén, Anders Heriberts, Rune Käll, Bengt Setterberg, Stig Karl

Från 299 kr

Konfirmander 1935. Sittande från vänster: I. Persson, Rolf Gannemark, K.A. Josefsson, Harry Friberg, Arne Jonsson, Rune Jonsson, Gillis Claesson, Prosten Fritz Wetterholm, Gösta Johansson, Björn Eriksson, Alf Johansson, Nisse Hall, Stig Johansson, Yngve Grehn, Bertil Liberg. Andra raden från vänster: K.E. Gustavsson, Rolf Johansson, Bengt Nilsson, Östen Johansson, Lundell, Stellan Melin, Åke Karlsson, okänd, okänd, Erik Jakobsson, Ingemar Törnkvist, H. Johansson, Olle Holgersson, Arnold Andersson. Tredje raden från vänster: Jan Wallin, Per Wallin, Karl-Erik Sandberg, Herbert Johansson, Tore Hindricks, Elmered - tidigare Johansson, Erik Grahn, John Andersson, Gunnar Svärd, Tage Isaksson, Karl-Erik Rytting, Gösta Oskarsson, K.E. Pettersson, Åke Dahlin, Rune Palmkvist, George Jansson. Övre raden från vänster: Valter Flobäck, Sven Frimansson, Valter Johansson, okänd, Lennart Andersson, Ingemar Lundahl, Sven Ljungström, Karl-Erik Josefssson, Karl-Erik Norén, Anders Heriberts, Rune Käll, Bengt Setterberg, Stig Karl

Från 299 kr

Älvalek - August Malmström

Från 299 kr

"En stilla och försynt man utan egentligt intresse för den militära tjänsten, vartill hans sjuklighet även torde hava bidragit". Så porträtteras Otto Dahlberg i Stenhammar/Stenbocks militärhistoriska verk över Kungliga Andra livgrenadjärregementet (I 5) i Linköping. Till Dahlbergs försvar delade han sin bristande håg för det militära med många svenska män i ett samhälle där yrkesval och karriärmöjligheter var begränsade. Den militära banan stod emellertid i någon form öppen för många. Verkets vitsord må varit väl hårda, ty särskilt sjuklig torde Dahlgren inte varit. Han nådde nära sin 75-årsdag. Född i Linköping 1837 som son till domkyrkosysslomannen Per Dahlgren och hustrun Lovisa Charlotta Borin. Fadern utnämndes sedermera till kyrkoherde i Ekebyborna församling med bostad i Nässja, där även sonen Otto kom att bo till 40-årsåldern. Efter en kort tid som gårdsägare i Kristberg bosatte sig Otto en tid i Norrköping och vidare i Motala. Sista delen av sitt liv tillbringade han emellertid i Stockholm, där ha avled som ogift 1912. Här porträtterad omkring 1865.

Från 299 kr

Släktträff på Herrborum sommaren 1916. Stående från vänster ses kommendörkapten Adolf Mörner intill sin maka Anna, född Funck. Vidare följer kapten Johan von Holst och dennes maka Eva, född Mörner, följt av två okända kvinnor. De påföljande männen i mitten är till vänster författaren och diplomaten Birger Mörner, dennes son Hans Georg Mörner samt professor Karl Mörner. Därefter följer familjen Mörner till Björksund med dottern Hedda, far och mor Nils och Signe samt brodern Axel Mörner. De bägge herrarna till höger i raden är landshövding Axel Mörner och stiftsbibliotekarie Carl-Magnus Stenbock. I nedre raden från vänster ser vi enligt uppgift gossen Stellan Mörner med Carl Mörner lutande mot sig. Identiteten på kvinnan ovanför den sistnämnda har inte kunnat styrkas. Med fortsättning från den mörkt klädda grevinnan Ebba Mörner till Thorönsborg, efterkommer professor Karl Mörners hustru Fanny, född Ekengren. Vidare sitter ägarna till Herrborum, Nils och Margareta Mörner med barnbarnet Magnus Stenbock mellan sig. Åtföljande kvinna är enligt uppgift fröken Marianne Mörner, syster med Nils Mörner till Björksund och även delägare av godset. Påföljande kvinna är okänd men följs av den ljust klädda och lätt igenkända Louise Mörner, gift Stenbock.

Från 299 kr

Postexpeditörskursen 1965-1967 B, avd. 1,2 och 3 Sittande 1:a raden fr v: Rolf Klockare, Mary Ann Fellgård, Stefan Andersson, Ulla Fransén, Stig Nilsson, Eva Persson, Bill Persson, Gunilla Wolinder, Ulla Eriksson, Roland Gustafsson, Margareta Eriksson, Stellan Nolgren, Kerstin Vallin, Bo Karlsson, Eva Adolfsson, Greta Elgh, Birgitta Tingley, Siv Hellman. Stående 1:a raden fr v: Ivar Lundgren, Svante Lindroth, Johan Johansson, Karin Palm, Birgitta Eriksson, Marianne Sundin, Gun Britt Andersson, Ingela Nilsson, Monica Hammargren, Britt Engdahl, Margareta Hedskog, Stina Larsson, Eivor Palmblad, Kristina Törnblom, Ethel Åkerblom, Linnea Malm, Britt Strid, Sivert Gustavsson, Signe Persson, Ann-Gerd Abrahamsson, Lars Gunnar Borg, Kristina Lidén, Runar Jonsson, Lise-Lott Gustrin. Stående 2:a raden fr v: Astrid Johansson, Ingrid Strömstedt, Inga Elisabet Ylivainio, Sonja Christiansson, Ingrid Bengtsson, Ingeborg Grape, Siv Ackeryd, Anita Carlsson, Staffan Anderman, Monica Andersson-Swartz, Brittlis Pros, Gun Britt Clausson, Margareta Strandberg, Maj Skärblom, Maj-Lis Jansson, Britt Nordberg, Conny Wiberg. Stående 3:e raden fr v: Marianne Olsson, Kersti Thim, Birgit Hansson, Lennart Petersson, Monica Jonebring, Gun Britt Johansson, Monica Svedberg, Birgitta Lindås, Maj Ågrup, Margareta Jansson, Kaija Cederin, Birgitta Fogelberg, Martin Salander, Kerstin Svensson, Ingert Mauritsson, Doris Enquist, Barbro Romberg, Britt Svensson, Bodil Westling, Sven-Göte Svensson, Lena Fransson, Birgitta Olsson, Karin Edlund, Lisbeth Dahlin, Birgitta Stadler.

Från 299 kr

Sittande 1:a raden fr v: Rolf Klockare, Mary Ann Fellgård, Stefan Andersson, Ulla Fransén, Stig Nilsson, Eva Persson, Bill Persson, Gunilla Wolinder, Ulla Eriksson, Roland Gustafsson, Margareta Eriksson, Stellan Nolgren, Kerstin Vallin, Bo Karlsson, Eva Adolfsson, Greta Elgh, Birgitta Tingley, Siv Hellman. Stående 1:a raden fr v: Ivar Lundgren, Svante Lindroth, Johan Johansson, Karin Palm, Birgitta Eriksson, Marianne Sundin, Gun Britt Andersson, Ingela Nilsson, Monica Hammargren, Britt Engdahl, Margareta Hedskog, Stina Larsson, Eivor Palmblad, Kristina Törnblom, Ethel Åkerblom, Linnea Malm, Britt Strid, Sivert Gustavsson, Signe Persson, Ann-Gerd Abrahamsson, Lars Gunnar Borg, Kristina Lidén, Runar Jonsson, Lise-Lott Gustrin. Stående 2:a raden fr v: Astrid Johansson, Ingrid Strömstedt, Inga Elisabet Ylivainio, Sonja Christiansson, Ingrid Bengtsson, Ingeborg Grape, Siv Ackeryd, Anita Carlsson, Staffan Anderman, Monica Andersson-Swartz, Brittlis Pros, Gun Britt Clausson, Margareta Strandberg, Maj Skärblom, Maj-Lis Jansson, Britt Nordberg, Conny Wiberg. Stående 3:e raden fr v: Marianne Olsson, Kersti Thim, Birgit Hansson, Lennart Petersson, Monica Jonebring, Gun Britt Johansson, Monica Svedberg, Birgitta Lindås, Maj Ågrup, Margareta Jansson, Kaija Cederin, Birgitta Fogelberg, Martin Salander, Kerstin Svensson, Ingert Mauritsson, Doris Enquist, Barbro Romberg, Britt Svensson, Bodil Westling, Sven-Göte Svensson, Lena Fransson, Birgitta Olsson, Karin Edlund, Lisbeth Dahlin, Birgitta Stadler.

Från 299 kr

Den olycksaliga natten mot den 15 november 1875. Den här natten möttes de båda nattsnälltågen mellan Stockholm och Malmö front mot front vid Lagerlunda. Olyckan inträffade strax före bron över Lagerlundaån. Det sydgående tåget nr i från Stockholm till Malmö och det norrgående tåget nr 2, skulle enligt tidtabellen mötas i Linköping klockan 00,27. Vid midnatt fick tågledaren i Linköping telegrain från Tranås som meddelade att tåg nr2, från Malmö, var cirka en timma försenat. Han bestämde därför att flytta mötet mellan tågen till Bankeberg. Order skickades till Bankeberg där stationsinspektorn personligen mottog och kvitterade ordern om den nya mötesplatsen I Linköping fick personalen på tåg nr 1 personlig order av tågledaren att fortsätta till Bankeberg och där möta det försenade tåg nr 2. Tåget avgick från Linköping klockan 01,10 och tågledaren anmälde "tåg ut" till Bankeberg där det mottogs av stationsinspektorn. Under tiden hade stationsinspektorn i Bankeberg förberett mötet genom att tjänstgörande stationskarlen hade lagt om norra växeln till spår 2 så att tåg nr 1 skulle gå in sidospåret. Därefter gick stationskarlen till semaforen för att där lyssna till ankomstsignalen från tåg nr 2. Han hade även stränga order att under inga som helst omständigheter ställa semaforen till "kör", utan han skulle bara meddela stationsinspektorn när tåg nr 2 hördes. Strax efter det att stationsinspektorn kommit ut på plattformen gav tåg nr 2 ankomstsignal. Han sade till stationskarlen att ge sig iväg till norra växeln. Semaforen stod på stopp och ställdes inte till "kör varsamt" förrän tåg nr 2 hunnit innanför den södra växeln. Detta för att inte lokomotivföraren skulle komma in med för hög hastighet. Stationsinspektorn antog att tågpersonalen hade blivit informerade om att de skulle möta tåg nr 1 här, (vilket de inte hade blivit) men han tyckte ändå att tåget hade för hög fart varför han visade stopp med handsignallyktans gröna sken redan då tåget var vid södra ändan av plattformen. Sannolikt uppfattades signalen av lokföraren då han "blåste" upprepade bromssignaler. Tågets hastighet var dock så hög att det inte fick stopp förrän det passerat den norra växeln. Stationsinspektorn antog att lokföraren uppfattat stoppsignalen och skulle backa tillbaka till plattformen. Stationskarlen som inte hade hunnit fram till norra växeln passerades av det avstannande tåget. Tågbefälhavaren ropade en fråga ull honom om väggrindarna strax norr om stationen, en fråga som även besvarades. Nu hände något helt oväntat tåget som nästan hade stannat ökade plötsligt farten och fortsatte. Detta iakttogs från plattformen både av stationsinspektorn och en banvakt som uppehöll sig där. Banvakten skyndade efter tåget och visade upprepade stoppsignaler med sin handsignallyktas röda sken, även stationskarlen gjorde samma sak. Dessa signaler uppfattades inte från tåget, mycket på grund av den snöyra som rådde för tillfället Några minuter senare inträffade olyckan, strax före bron över Lagerlundaån. Båda tågen bestod av A-lok, packvagn, postvagn, en andra klass-, två första klass-, två andraklass personvagnar samt ytterligare en packvagn. Vid kollisionen reste sig tåg nr 1: s lok "SVEA" och nr 2:s lok "EINAR" upp mot varandra. "Sveas" tender kilade in sig under loket medan "Einars" tender kastades åt sidan. Båda loken totalförstördes tillsammans med två första och två andra klass personvagnar samt två post- och två packvagnar. På tåg 1 dödades lokeldaren, vagnssmörjaren samt en sta

Från 299 kr

Den olycksaliga natten mot den 15 november 1875. Den här natten möttes de båda nattsnälltågen mellan Stockholm och Malmö front mot front vid Lagerlunda. Olyckan inträffade strax före bron över Lagerlundaån. Det sydgående tåget nr i från Stockholm till Malmö och det norrgående tåget nr 2, skulle enligt tidtabellen mötas i Linköping klockan 00,27. Vid midnatt fick tågledaren i Linköping telegrain från Tranås som meddelade att tåg nr 2, från Malmö, var cirka en timma försenat. Han bestämde därför att flytta mötet mellan tågen till Bankeberg. Order skickades till Bankeberg där stationsinspektorn personligen mottog och kvitterade ordern om den nya mötesplatsen I Linköping fick personalen på tåg nr 1 personlig order av tågledaren att fortsätta till Bankeberg och där möta det försenade tåg nr 2. Tåget avgick från Linköping klockan 01,10 och tågledaren anmälde "tåg ut" till Bankeberg där det mottogs av stationsinspektorn. Under tiden hade stationsinspektorn i Bankeberg förberett mötet genom att tjänstgörande stationskarlen hade lagt om norra växeln till spår 2 så att tåg nr 1 skulle gå in sidospåret. Därefter gick stationskarlen till semaforen för att där lyssna till ankomstsignalen från tåg nr 2. Han hade även stränga order att under inga som helst omständigheter ställa semaforen till "kör", utan han skulle bara meddela stationsinspektorn när tåg nr 2 hördes. Strax efter det att stationsinspektorn kommit ut på plattformen gav tåg nr 2 ankomstsignal. Han sade till stationskarlen att ge sig iväg till norra växeln. Semaforen stod på stopp och ställdes inte till "kör varsamt" förrän tåg nr 2 hunnit innanför den södra växeln. Detta för att inte lokomotivföraren skulle komma in med för hög hastighet. Stationsinspektorn antog att tågpersonalen hade blivit informerade om att de skulle möta tåg nr 1 här, (vilket de inte hade blivit) men han tyckte ändå att tåget hade för hög fart varför han visade stopp med handsignallyktans gröna sken redan då tåget var vid södra ändan av plattformen. Sannolikt uppfattades signalen av lokföraren då han "blåste" upprepade bromssignaler. Tågets hastighet var dock så hög att det inte fick stopp förrän det passerat den norra växeln. Stationsinspektorn antog att lokföraren uppfattat stoppsignalen och skulle backa tillbaka till plattformen. Stationskarlen som inte hade hunnit fram till norra växeln passerades av det avstannande tåget. Tågbefälhavaren ropade en fråga ull honom om väggrindarna strax norr om stationen, en fråga som även besvarades. Nu hände något helt oväntat tåget som nästan hade stannat ökade plötsligt farten och fortsatte. Detta iakttogs från plattformen både av stationsinspektorn och en banvakt som uppehöll sig där. Banvakten skyndade efter tåget och visade upprepade stoppsignaler med sin handsignallyktas röda sken, även stationskarlen gjorde samma sak. Dessa signaler uppfattades inte från tåget, mycket på grund av den snöyra som rådde för tillfället Några minuter senare inträffade olyckan, strax före bron över Lagerlundaån. Båda tågen bestod av A-lok, packvagn, postvagn, en andra klass-, två första klass-, två andraklass personvagnar samt ytterligare en packvagn. Vid kollisionen reste sig tåg nr 1: s lok "SVEA" och nr 2:s lok "EINAR" upp mot varandra. "Sveas" tender kilade in sig under loket medan "Einars" tender kastades åt sidan. Båda loken totalförstördes tillsammans med två första och två andra klass personvagnar samt två post- och två packvagnar. På tåg 1 dödades lokeldaren, vagnssmörjaren samt en sta

Från 299 kr

Den olycksaliga natten mot den 15 november 1875. Den här natten möttes de båda nattsnälltågen mellan Stockholm och Malmö front mot front vid Lagerlunda. Olyckan inträffade strax före bron över Lagerlundaån. Det sydgående tåget nr i från Stockholm till Malmö och det norrgående tåget nr 2, skulle enligt tidtabellen mötas i Linköping klockan 00,27. Vid midnatt fick tågledaren i Linköping telegrain från Tranås som meddelade att tåg nr2, från Malmö, var cirka en timma försenat. Han bestämde därför att flytta mötet mellan tågen till Bankeberg. Order skickades till Bankeberg där stationsinspektorn personligen mottog och kvitterade ordern om den nya mötesplatsen I Linköping fick personalen på tåg nr 1 personlig order av tågledaren att fortsätta till Bankeberg och där möta det försenade tåg nr 2. Tåget avgick från Linköping klockan 01,10 och tågledaren anmälde "tåg ut" till Bankeberg där det mottogs av stationsinspektorn. Under tiden hade stationsinspektorn i Bankeberg förberett mötet genom att tjänstgörande stationskarlen hade lagt om norra växeln till spår 2 så att tåg nr 1 skulle gå in sidospåret. Därefter gick stationskarlen till semaforen för att där lyssna till ankomstsignalen från tåg nr 2. Han hade även stränga order att under inga som helst omständigheter ställa semaforen till "kör", utan han skulle bara meddela stationsinspektorn när tåg nr 2 hördes. Strax efter det att stationsinspektorn kommit ut på plattformen gav tåg nr 2 ankomstsignal. Han sade till stationskarlen att ge sig iväg till norra växeln. Semaforen stod på stopp och ställdes inte till "kör varsamt" förrän tåg nr 2 hunnit innanför den södra växeln. Detta för att inte lokomotivföraren skulle komma in med för hög hastighet. Stationsinspektorn antog att tågpersonalen hade blivit informerade om att de skulle möta tåg nr 1 här, (vilket de inte hade blivit) men han tyckte ändå att tåget hade för hög fart varför han visade stopp med handsignallyktans gröna sken redan då tåget var vid södra ändan av plattformen. Sannolikt uppfattades signalen av lokföraren då han "blåste" upprepade bromssignaler. Tågets hastighet var dock så hög att det inte fick stopp förrän det passerat den norra växeln. Stationsinspektorn antog att lokföraren uppfattat stoppsignalen och skulle backa tillbaka till plattformen. Stationskarlen som inte hade hunnit fram till norra växeln passerades av det avstannande tåget. Tågbefälhavaren ropade en fråga ull honom om väggrindarna strax norr om stationen, en fråga som även besvarades. Nu hände något helt oväntat tåget som nästan hade stannat ökade plötsligt farten och fortsatte. Detta iakttogs från plattformen både av stationsinspektorn och en banvakt som uppehöll sig där. Banvakten skyndade efter tåget och visade upprepade stoppsignaler med sin handsignallyktas röda sken, även stationskarlen gjorde samma sak. Dessa signaler uppfattades inte från tåget, mycket på grund av den snöyra som rådde för tillfället Några minuter senare inträffade olyckan, strax före bron över Lagerlundaån. Båda tågen bestod av A-lok, packvagn, postvagn, en andra klass-, två första klass-, två andraklass personvagnar samt ytterligare en packvagn. Vid kollisionen reste sig tåg nr 1: s lok "SVEA" och nr 2:s lok "EINAR" upp mot varandra. "Sveas" tender kilade in sig under loket medan "Einars" tender kastades åt sidan. Båda loken totalförstördes tillsammans med två första och två andra klass personvagnar samt två post- och två packvagnar. På tåg 1 dödades lokeldaren, vagnssmörjaren samt en sta

Från 299 kr

Den olycksaliga natten mot den 15 november 1875. Den här natten möttes de båda nattsnälltågen mellan Stockholm och Malmö front mot front vid Lagerlunda. Olyckan inträffade strax före bron över Lagerlundaån. Det sydgående tåget nr i från Stockholm till Malmö och det norrgående tåget nr 2, skulle enligt tidtabellen mötas i Linköping klockan 00,27. Vid midnatt fick tågledaren i Linköping telegrain från Tranås som meddelade att tåg nr 2, från Malmö, var cirka en timma försenat. Han bestämde därför att flytta mötet mellan tågen till Bankeberg. Order skickades till Bankeberg där stationsinspektorn personligen mottog och kvitterade ordern om den nya mötesplatsen I Linköping fick personalen på tåg nr 1 personlig order av tågledaren att fortsätta till Bankeberg och där möta det försenade tåg nr 2. Tåget avgick från Linköping klockan 01,10 och tågledaren anmälde "tåg ut" till Bankeberg där det mottogs av stationsinspektorn. Under tiden hade stationsinspektorn i Bankeberg förberett mötet genom att tjänstgörande stationskarlen hade lagt om norra växeln till spår 2 så att tåg nr 1 skulle gå in sidospåret. Därefter gick stationskarlen till semaforen för att där lyssna till ankomstsignalen från tåg nr 2. Han hade även stränga order att under inga som helst omständigheter ställa semaforen till "kör", utan han skulle bara meddela stationsinspektorn när tåg nr 2 hördes. Strax efter det att stationsinspektorn kommit ut på plattformen gav tåg nr 2 ankomstsignal. Han sade till stationskarlen att ge sig iväg till norra växeln. Semaforen stod på stopp och ställdes inte till "kör varsamt" förrän tåg nr 2 hunnit innanför den södra växeln. Detta för att inte lokomotivföraren skulle komma in med för hög hastighet. Stationsinspektorn antog att tågpersonalen hade blivit informerade om att de skulle möta tåg nr 1 här, (vilket de inte hade blivit) men han tyckte ändå att tåget hade för hög fart varför han visade stopp med handsignallyktans gröna sken redan då tåget var vid södra ändan av plattformen. Sannolikt uppfattades signalen av lokföraren då han "blåste" upprepade bromssignaler. Tågets hastighet var dock så hög att det inte fick stopp förrän det passerat den norra växeln. Stationsinspektorn antog att lokföraren uppfattat stoppsignalen och skulle backa tillbaka till plattformen. Stationskarlen som inte hade hunnit fram till norra växeln passerades av det avstannande tåget. Tågbefälhavaren ropade en fråga ull honom om väggrindarna strax norr om stationen, en fråga som även besvarades. Nu hände något helt oväntat tåget som nästan hade stannat ökade plötsligt farten och fortsatte. Detta iakttogs från plattformen både av stationsinspektorn och en banvakt som uppehöll sig där. Banvakten skyndade efter tåget och visade upprepade stoppsignaler med sin handsignallyktas röda sken, även stationskarlen gjorde samma sak. Dessa signaler uppfattades inte från tåget, mycket på grund av den snöyra som rådde för tillfället Några minuter senare inträffade olyckan, strax före bron över Lagerlundaån. Båda tågen bestod av A-lok, packvagn, postvagn, en andra klass-, två första klass-, två andraklass personvagnar samt ytterligare en packvagn. Vid kollisionen reste sig tåg nr 1: s lok "SVEA" och nr 2:s lok "EINAR" upp mot varandra. "Sveas" tender kilade in sig under loket medan "Einars" tender kastades åt sidan. Båda loken totalförstördes tillsammans med två första och två andra klass personvagnar samt två post- och två packvagnar. På tåg 1 dödades lokeldaren, vagnssmörjaren samt en sta

Från 299 kr