Det var inte bara bakbygget till manbyggnaden som köptes in och flyttades hit, se Bild 605, utan även uthuset är ett hitflyttat bulhus. Det har panelats in och byggts på med ett foderloft täckt med ett spåntak. Skarven i spåntaket och den lite olika mörkheten på panelen kan tyda på att uthuset är uppfört i två etapper. Vad det innehållit är oklart, men foderluckan i väggen tyder på att det var fähus innanför. Man kan ha haft 1-2 kor, någon gris och lite höns. Grannens bulladugård står precis rygg i rygg! Än idag!
Från 299 kr
Makarna August Larsson och Karolina Johansdotter i Attarp. Bördig från Södra Vi hade August redan i ungdomen kommit till Svinhult. År 1880 dristade han sig att köpa ett litet hemman i byn Skeppshult. Makan Karolina var för sin del född och uppvuxen i Ingatorp och hade installerat sig i Augusts hemman efter att de ingått äktenskap 1883. Tio år och fyra barn senare köpte makarna en större del i Attarps rusthåll, dit fotografiet tagit oss. Här sitter de i grönskan på ålderns höst och kan enligt vad källorna berättar se tillbaka på ett lyckligt bondeliv.
Anna Linder med, vad som tolkas, Maria Wising i famnen. Anna föddes i Linköping 1867 som dotter till domprosten Carl Vilhelm Linder och makan Ulrika Wallenberg. I vuxen ålder lärare vid stadens elemantarläroverk för flickor och efter vidare studier seminarieadjunkt och lektor vid läroverken i Landskrona och senare Kalmar. Från 1927 åter boende i Linköping. Flickan Maria Wising skulle i sitt liv bli mer känd som Maj von Dardel, som i sitt första äktenskap var gift med Raoul Wallenberg (den äldre) och således mor till diplomaten Raoul Wallenberg (den yngre).
En för Linköping sällsynt dokumentation från området av Kanberget. Fotoåret var 1916 men miljön är påfallande sig lik till våra dagar. Vy västerut från det så kallade Lorichska huset med blick över gården till Storgatan 84. I fonden skymtar villorna Kaserngatan 7 och till höger nummer 5. Vad som försvunnit sedan bilden togs är trähusen hitom villorna. De tillhörde Wahlbecks repslageri som vid tiden ännu bedrev sin verksamhet från Kanbergets norra delar. Annat som försvunnit är stadens vattenreservoar som tornar upp sig till vänster i bild. Efter att det intilliggande vattentornet invigts 1910 kom den öppna vattenanläggningen så småningom att tas ur bruk och vidare rivas.
Sockerbruket i Ljung har varit ruin i mycket längre tid än det var i bruk. Tiden i funktion var nämligen ytterligt kort, endast ett fåtal år på 1870-talet. Det var säteriets dåvarande ägare Claes von Mecklenburg som år 1871 grundade "Aktiebolaget för hvitbetsockerindustri i Sverige". Verksamhetsidén var att anlägga eller förvärva sockerfabriker i landet. Den nittio meter långa bruksbyggnaden i Ljung uppfördes skyndsamt på ett drygt halvår. Produktionens lönsamhet motsvarade emellertid inte alls vad investerare önskat. Redan 1874 lades därför sockerproduktionen ned i Ljung och byggnaden lämnades åt sitt öde.
Med extern hjälp har denna vy lokaliserats och den visar sig visa ett stycke gryende Tannefors vid sidan av kvarnbyns äldre bebyggelse. Vad som senare ska bli Nya Tanneforsvägen smiter förbi Augustberg, där handlare August Curman friköpt lägenheten Snutlyckan. På platsen lät han omkring 1870 uppföra "Villa Curman" med väl tilltagen veranda och oblyg snickarglädje. Fotografiet är odaterat men torde vara taget omkring år 1900. Husets läge motsvarar dagens Nya Tanneforsvägen 57. . Motiv ur Didrik von Essens samling där vi trots det högra husets särpräglade karaktär inte lyckats lokalisera platsen. Utifrån Essens verksamhetsområde är bilden möjligen tagen i Linköping med omnejd. Här behöver vi hjälp.
Ett sällskap har dukat upp intill bostaden. Det är vad vi ser och förutom dateringen 1902 följer ingen information med bilden. Med extern hjälp har vi lyckligtvis kommit så mycket längre. Bilden togs i centrala Linköping. Husens karaktär skulle annars placera dem i stadens utkant men i kvarteret Badhusets inre grupperade sig fyra lika gårdshus, varav bilden visar de två västligast belägna. Adressen var Badhusgatan 3. Samma källa har även lyckats identifiera sällskapets inre krets. Runt det dukade bordet står tapetserare Carl Johan Teodor Jonsson vid sidan av makan Mathilda och parets uppskattningsvis fyra yngsta döttrar.
Tidigt porträtt av Therese Askenbeck. Taget i snar tid, ety hon avled redan år 1863. Föddes gjorde hon i Linköping, året var 1835. Hennes föräldrar var konditorn Nils Gustaf Askenbeck och Hedvig Elisabeth, född Bergström. Familjen bodde invid Storgatan i Linköping. I förstone i vad tiden kallade Bielkeska gården och från 1851 i von Lingens gård. Från 1858 var Therese gift med handlare Carl Tibell men som redan sagts blev äktenskapet kortvarigt. I november månad 1863 avled Therese i sviterna av lungsot, blott 28 år gammal. Kort före hade även makarnas yngsta dotter dött och kvar stod handlare Tibell med dottern Ebba.
Porträtt av fru Eva Ekenstierna. Enligt vad som utretts för denna uppgift hade hon ingen östgötsk anknytning. Likväl tecknas här hennes liv i korthet. Eva Ekenstierna föddes 1833 på Backagård i Bällefors socken som dotter till makarna Knut August Ekenstierna och Fredrika Falkenberg af Trystorp. Själv gift i Falköping en första gång 1851, dagar efter sin 18-årsdag, med källarmästaren Charles Jouvin. Av parets tre gemensamma barn kom ingen att överleva barnaåren. Äktenskapet upplöstes i början av 1860-talet och Eva gifte istället om sig med apotekaren Johan Adolf Wallin, vid tiden även han verksam i Falköping. År 1874 flyttade makarna till Uppsala och senare till Stockholm. Deras äktenskap var barnlöst.
Vad vi får förmoda familjen Sundström framför bostaden Åsarum med inrymmande handelsbod. Det var i sommartid år 1889 som Gustaf Sundström av okända skäl hade brutit upp från sin hemort Hardemo i Örebro län för en ny tillvaro som handlare i Gottlösa. I förstone i partnerskap men efter ett par år övertog han handeln i det avbildade Åsarum för egen regi. När bilden togs hade kalendern nått några år in på 1900-talet och tillsammans med sin maka Emelia hade han välsignats tre barn. Parets fjärde och sistfödda nedkom 1905 och var sannolikt ännu inte boren vid fototillfället. Upplysningsvis kom äldste sonen Valter att ta över handelsrörelsen efter faderns bortgång 1914.
Grottstugan på Kinnekulle. Bebodd av tjuvskytten Lasse med fru och barn. Med länsmans hjälp blev Lasse tre gånger driven ur socknen - men kom alltid tillbaka. Vistades så i sju år inom kommunen utan att bönderna kunde utfundera var han höll hus om natten. Till sist blev hans vistelseort upptäckt på själva länsmansbostället, där han i en otillgänglig grotta i berget uppförde sin bostad. Då länsmannen fick spörja detta sade han till bönderna: "Har Lasse sökt skydd hos mig, får han också stanna till dödagar." Lasse var så skicklig skytt och kände skogarna så väl att, vad vilt som än önskades till en bestämd dag, kunde han leverera redan tidigt på morgonen.
Kalmar slott sett från luften mot sydsydost. I förgrunden syns den nordvästra postejen. På slottets östra sida, ut mot Kalmarsund, syns en stenbrygga, som senare tagits bort. Bilden visar också vad som bör vara rester efter den fördämning som gjordes för Slottsfjärdsutgrävningarna 1933-1934. På slottsvallarna finns ännu planteringar, vilka bör vara hänförliga till de trädgårdsanläggningar som landshövdingarna hade på slottet. Till höger i bild syns en udde, där en båtbrygga var anlagd. Bilden är publicerad som vykort. Originalet till bilden är av allt att döma KLMF.L-C0078.
Ångarna St Erik och Royalist som strandade på Kullagrundet något av åren 1900-1905. Bärgningsbåten Belos. St Erik (den mindre ångaren) strandade under tjocka. Några dagar senare, en klar vacker morgon, passerade engelska ångaren Royalist. Förste styrman, som hade vakten, blev nyfiken på St Erik och de båda bärgningsbåtarna och afvek från kursen för att se efter vad de tre stillaliggande båtarna hade för sig, med det resultatet att båten körde upp på grundet med full maskin. Bägge bärgnings-ångarna lämnade då den mindre värdefulla St. Erik och ägnade sig åt Royalist, som bärgades in till Trelleborg. St. Erik blev senare också bärgad, men kondemnerades.
Skräddarmästare Carl G. Petterssons samling, Törestorp, Daretorp. Fotona är från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet. Hultman, Johannes Alfred, 1861-1942, predikant och sångare. H. utvandrade som barn till USA, där han från 1879 var verksam som predikant. Mellan 1906 och 1939 gjorde han resor till Sverige och fick ett enormt genomslag med sina sångstunder, där sång och förkunnelse varvades på ett lättsamt sätt. Han blev känd som "solskenssångaren", och hans Solskenssånger utgavs i häften 1910-39. H. skrev bl.a. melodin till August Storms text "Tack, o Gud, för vad som varit". Han gjorde ca 180 grammofoninsjungningar. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=206045
Konservburk av glas (1 liter) tillverkad vid Gryts glasbruk. Burkens lock är pressat, behållaren formblåst. Gjuten stämpel i locket: GRYTS BRUK HJORTKVARN. Stämpelsns bokstav J namnet Hjortkvarn är bakochframvänd. Burken har ett patentlås. Ägaren har visat upp den för en kännare från Rejmyre glasbruk vid namn Axelsson. Denne hade åsikten att glaset är tillverkat omkring år 1900 då patentlås ännu inte fanns. Enligt honom skall en lokal smed i början av 1920-talet ha fått uppdraget av Rejmyre att uppfinna en låsning för deras tillverkning av konservburkar. Axelssons hypotes är därför att den smeden kanske kopierat vad en annan smed redan hade tillverkat för Gryts bruk.
'Från grävningarna i Sotenkanalen: platsen för de fossila benfynden. :: :: Vy över grävplatsen med maskiner. Bildtext: ''Bergpasset här emellan- de båda järnspånten är vad jag benämt ''Nödö''. Benen har legat jämnt fördelade över hela denna yta., möjligen något rikligare i östra delen. I den djupaste sänkan i fonden, omedelbart till höger om kranens nedre del syns en flik av havet - Ålstenshamn.'' Markering av ''Gamla markytan''. :: ''Järnspåpnt, en likadan finns i södra änden av bergpasset, där kranen står. Den har använts för att driva ner de långa järnbalkar varav spånten bestå.'' :: :: Serie fotonr 2773-2778, bilderna är monterade på papper som har utförlig text. Samma motiv som fotonr. 2774.'
Lovisa Vilhelmina Lustig var född 25/2 1886 och blev tidigt föräldralös. Fadern, som var masugnsarbetare dog när hon var tre år och modern redan när hon var fem månader. Därefter tog masugnsarbetaren Klas Strandberg hand om Lovisa som fick bli fosterbarn. Vad man vet gifte hon sig aldrig. Vid midsommarfesten var mor Lustig en viktig person. Det var hon som bryggde herrgårdsölet som trakterades. Mor Lustig bodde i ett vindsrum i den numer rivna röda arbetarbostaden vid skolan. En av hennes stående sysslor var att vid bykaret vaska tvätt. Privat fungerade hon som ackuschörska (barnmorska) och ägde magiska krafter.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.